-Uttryck önskemål istället för klagomål.
-Att gnälla är lite som en gungstol, man kommer ingen vart. Make it happen!
-Bryt med ALLA som ger dig negativa energier. De snor något från dig, umgås med personer som ger dig något istället.
-Positivt tänkande tar dig förbi hinder.
-”Lyssna på äldre människor. De har större erfarenhet av att ha fel”.
-Står man i ett läge där man är olycklig så har man mycket arbete framför sig. Det kommer att ta tid men det kommer också att göra dig stark.
-Långsamt leder också någonstans.
-Den bästa outfiten? Självförtroende. Uteplagget? Offerkoftan.
-Fokusera inte på svårigheter, fokusera på möjligheter.
Sträva efter att vara en god person mot dig själv och din närhet men slösa inte tid på att bevisa det. Glöm inte bort vem du är, och vilka du har. Även hur bra det går för dig. Börja dagen med positiva tankar. Dröm stort och sätt delmål som inte är allt för långt borta.
Ibland vinner man och ibland lär man sig. Likaväl som du siktar framåt och har visioner om hur framtiden ska se ut-reflektera över vad som har hänt. Tappa aldrig dina rötter.
trevligt att se någon med så operfekt kropp vara stolt på sociala medier, du är bred och kraftig precis som många andra kvinnor och de är så bra att vi får se lite variaton till alla slanka o super vältränade kroppar!
Alltså… vad är det för fel på er? Varje gång hon postar något måste hon stå ut med såna här äckliga kommentarer som är riktade mot hennes utseende. Sluta kalla kvinnors kroppar operfekta och gå och skaffa bättre självförtroende så du kan kommentera med hjärta i folks bloggar. Skäms borde du göra.
Hej Paula,
Jag och min sambo hade drömmarnas semester planerad till Thailand nu i januari. jag är nästan säker på att han tänker/tänkte fria. Sen hände det som verkligen inte fick hända och vi klarar inte av situationen. Vi vill inte åka längre och hela livet känns meningslöst. Min sambo körde hem från sitt jobb på natten till den 30/12 och sladdar med min leasade bil så pass illa att den nu inte går att laga. Av flera anledningar jag inte vill gå in på som också gör allt jobbigare är att försäkringsbolaget i nuläget inte kommer ersätta något. Vi har 2 av 3 år kvar på leasingen och vi eller min sambo kommer få betala allt detta. I princip är hela vårt liv förstört vid 24 års ålder. Vi gråter hela kvällarna och nätterna och igår på hans födelsedag fick han ringa polisen, gå till läkare för att kolla skadorna och jag prata med bilverkstad och försäkringsbolag. Ingen av oss vill åka till Thailand. Allt är förstört vi är rädda att vi aldrig tar oss upp igen. Att vi aldrig kommer få leasa en bil igen eller kunna äga en eller kunna gifta oss/ skaffa barn/ köpa ny lägenhet eller något. Kan du snälla hjälpa mig att tänka på något annat? Hur ska vi ta oss iväg på den här resan trots hur vi mår? vet ju att den förmodligen är det vi behöver mest nu. Min sambo som är den bästa bilföraren jag vet är nu också livrädd för alla motordrivna fordon. Han åker förbi olycksplatsen varje dag till och från jobbet och gråter. han drömmer mardrömmar och kraschen hela nätterna och straffar sig själv på ett totalt ohälsosamt sett. Han har varken ätit eller sovit sen det hände. Jag vet inte ens vad jag ska fokusera på.
Hur ska vi ta oss upp och vidare i livet? Hitta en ny vardag dels utan bil som vi är helt beroende av sen den ekonomiska sitsen vi hamnat i. Finns det någon här som hamnat i en liknande kris både ekonomiskt och hälsomässigt som kan ge mig lite pepp? min mamma säger att det är bara pengar och att allt löser sig men svårt att ta till sig nu.
Tacksam för en liten pepp…
M, vill bara krama om dig! Vet att du frågade Paula om pepp men kan inte låta bli att ge min input.
Din mamma har rätt, även om det inte känns så och det tar tid att bearbeta förändringar så lovar jag att hon har rätt! När jag var 24år hade jag ett nyköpt och nyrenoverat hus, framgångsrikt företag, designprylar, märkeskläder, temafester med stor bekantskapskrets och många semesterresor.
Idag som 29-åring har jag ingenting av det där. Verkligen ingenting. Nu är ju min anledning olik din och jag har ansvar över att jag förlorade allt men kontentan är ändå densamma. Idag är jag singel, bor i hyreslägenhet, har skulder och lever på existensminimum. Allt vad som heter materiella ting är borta, pga att jag beblandade mig med droger och kriminalitet. Men vet du vad? Det bästa med pengar är att det går att förlora allt och vinna det igen, just för att det bara är saker.
Jag mår ändå bättre idag än som 24-åring när jag hade ”allt”, genom att ha förlorat det insåg jag också hur lite värt det faktiskt är. Att jag idag har underbar kontakt med mamma, riktiga vänner, är drogfri och lycklig betyder så mycket mer än det som kan köpas för pengar.
Det är okej att du känner dig ledsen över det nu, ingen kan kräva att du ska se positivt på det än. Förändring tar tid. Men din man lever och du är bara 24 år, du är ung och har hela livet på dig. Dessutom sitter inte er lycka i saker, försök se allt annat ni har som är bra i livet. Va ledsen ett tag, det är okej! Men hamna inte i bitterhet utan vänd det, och helt plötsligt kommer nya möjligheter som du kanske inte skulle sett annars. Idag kan jag bli tårögd av lycka när jag en fredagskväll tänt massa ljus och lagat lite god mat, för att jag insert att det är just DET som är lycka. Så kände jag inte som 24-åring när jag värderade lycka i det materiella jag hade.
Åk om det är ekonomiskt hållbart!
Det låter som att ni behöver det mer än tidigare. Kram ❤️
Tisen tack för ditt svar! Har inga ord. Som du säger pengar är bara pengar. Vi älskar varandra och vi tar oss igenom det här. Det gäller bara att få klarhet i allt sen får vi starta en ny vardag. Kämpa på du med! ❤️
Hej M,
Jag känner med dig och förstår att allt känns hopplöst. Det viktigaste i det här är ert mående, men jag förstår att den ekonomiska situationen känns primär. Tillsammans kan ni ta er igenom din sambos trauma. Och han kanske behöver lite samtalshjälp för att överkomma rädslan att köra bil igen?
Om ni har möjlighet att resa iväg på er planerade semester- åk! Åk till värmen och ro om varandra! Boka ett bankmöte och få ekonomisk rådgivning hur ni sen kan betala tillbaka. Hitta en plan, håll ihop. Lyssna på din mamma, pengar är pengar. Jag förstår att det är läskigt- vi alla vill ha ett kapital för att leva ett gott liv. Och ni kommer en dag fira att ni betalt skit bilen!
Hoppas innerligt att ni kommer iväg till Thailand.
Kram, Paula
Åh tusen tusen tack för ditt svar Paula! Du ska bara veta hur mycket det betyder. Thailand är redan betalt då jag är en väldigt ekonomiskt person så har jag nästan aldrig något på avbetalning så den är betald sen oktober så där är inget problem ekonomiskt mer hur livet förändras sen när vi kommer hem när olyckan är löst via polis och allt. Att betala bilen får vi bara göra och se till att hitta en avbetalningsplan som vi ändå kan leva som vi vill. Även om den kommer ta flera år så får det bli så. Min sambo ska söka hjälp via läkare till en traumaklinik efter vi kommer hem från resan. Sen blir nog allt lättare när vi är tvungna att anpassa oss till de nya vardagen utan bil och med mindre pengar osv. Att ta bussen och handla osv. Sen tänker vi ändå att tack gud att detta hände nu och inte när vi sitter med huslån och barn tex då hade det varit svårare både ekonomiskt och utan bil.
Tack för pepp! <3
Hejsan M …
Ni är runt 24 år. Tro mig livet har bara börjat. Det finns par som i sådana olyckor har mist hälsan, eller i värsta fall sin käraste. De hade önskat varje dag att skadan istället hade varit en 100 års avbetalning på en leasad bil. Jag vill absolut inte bagatellisera detta utan bara ge er ett perspektiv åk på resan och ta hand om varandra. Resan är en hyllning till att olyckan ändå var lindrig nog din sambo inte miste sitt liv. Ju äldre man blir desto mer förstår man sånt här och jag brukade vifta bort 30 åringar som talade såhär till mig, men verkligen på riktigt. Du kommer att se tillbaka på detta och verkligen förstå vad ni fick behålla hellre än förlorade. Låt resan bli en hyllning till hur hans liv bevarades och att ni fortfarande har varandra . Annat är det för de som aldrig får träffas igen, sova med, lukta på, umgås eller se sin käraste igen. Ta hand om er
Du är bara så bra Paula!!! Tack för detta inlägg, det fick mig att må mkt bättre! Du och din familj, ni är underbara och jag ser upp till er så mycket. Jag har följt din blogg enda sen du blev tillsammans med Hugo och jag älskar den, fortsätt som du gör och alltid har gjort!! Kramar
Umgås du inte med Jessica längre? Inte sett henne så mycket i din blogg
Hej Camilla!
Jo visst gör vi det =) Dom var hemma hos oss senast i förra veckan och ska leka lite till nu under veckan som kommer. Det var enklare när vi var föräldralediga samtidigt, nu kommer mycket jobb emellan våra dejter men vi håller ständigt kontakten. Hon är en fin vän, och våra barn älskar att leka med varandra.
Kram,
Paula
Åh detta inlägget behövde jag verkligen just nu.
Vill bryta med min pappa, då han bara tar och tar energi. Tyvärr är han en spelberoende alkis utan familj (förutom mig och syrran), som dessutom troligtvis kommer bli vräkt. Han behöver hjälp, men på socialtjänsten kan de inte göra mer för han nekar till hjälpen. Bryter jag med honom är han chanslös. Hur ska man kunna göra det? Har nog aldrig älskat honom, men jag tyckte om honom när jag var yngre…
Hej Lisa,
Att bryta med familj är nog bland det svåraste som finns. Vi är alltid barn i relation till våra föräldrar och vi är lojala. Vi skyddar, det är ett biologiskt beteende. Men man förtjänar sina relationer, oavsett om det är blod. Kanske låter iskallt, men släpp ansvaret över honom om det känns rätt så. Hoppas du och din syster finner ro i er situation.
Kram, Paula