Jag är så larvigt fylld av positiv energi. Jag är så glad över att jag kom iväg på tjejhelgen till Barcelona. När vi kom hem från Thailand kände jag att det aldrig skulle hända att jag följde med på en planerade resan i och med försäljningen av vårt parhus. Sen gick det fort och vi fick det sålt innan visning, och det är jag lycklig över.
Helgen har varit… helt otrolig. Vi har skrattat så ofantligt mycket och fått sådana roliga historier att berätta. Dagarna fyllde vi med shopping, strosa runt på gatorna, sightseeing, mat och fest. Här kommer en Barca sammanfattning:
– Det coolaste var att vi festade tillsammans med Pique och hans vänner på W. Vi var där i söndags och hamnade bredvid dom i vippen. Min lillebror som är fotbollsgalen tyckte att det var häftigt, det tycker jag också!
– Det är ett bra festliv i Barca. Första kvällen var vi på en hipp hopp klubb i centrala Barcelona. Andra kvällen hängde vi på klubbarna vid Olympica. Klubbarna låg på rad så vi tog en runda igenom dom flesta. På söndagen festade vi på W och det var nog det roligaste enligt mig.
– Maten då? Äej det var ingen matsensation egentligen. Vi åt så mycket skit att jag nästan känner för att bara dricka smoothie i en vecka för att rena min kropp. Mackor, tapas och Mc Donalds. Vi åt lunch på Rosa Negra som många sa hade god tacos. Vi tyckte inte alls att det var gott men det var en trevlig miljö med goda drinkar
– Vi shoppade i shoppingcentret Diagonal Mar. En liten bit utanför och ett bra köpcentrum. Sephora, Zara och Primark var mina favoriter.
– Jag var helt häpen över människorna i Barcelona. Det är precis som att det är helt okej att bara komma fram och ta på en. Flera gånger blev jag killad under hakan med en ”que guapa”. Ser jag ut som en liten hundvalp som vill bli kliad gick jag och funderade på.
– Vi bodde på ett hotell som hette Princess. Ett högt torn precis bredvid Diagonal mar. Vi bodde i ett familjerum på 21a våningen där det fanns en stor säng och en bäddsoffa. Vi var fyra tjejer som fick plats utan problem. Vi betalde fem tusen för tre nätter. Prisvärt, fint och absolut ett hotell som jag skulle kunna tänka mig att återvända till.
Det bästa med hela resan var mitt resesällskap. Michan, Meley och Zamand. Det är Michans två barndomskompisar som jag lärt känna i och med min och Michans vänskap. Det är en sån lätt och skämtsam jargong, där alla bara bjuder på sig själva. Jag höll på att kissa på mig flera gånger för att det hände så roliga saker. Vi var på hajk i en park och gick ”genvägar”. Vi var tvungna att hoppa över hinder, det blåste så mycket så vinden tog Meley och hon flög i backen. Vi har skrattat, dansat och varit så otroligt slitna på hotellrummet men ändå gett oss fan på att ha bra dagar och uppleva Barcelona. Tack tjejer för resans resa. Tack för alla historier och tack för energin.
Nästa gång bär det av till Köpenhamn. Drömmen skulle vara att komma iväg en helg igen till våren. Vi får landa lite i flytten och så får Hugo komma iväg på lite roligt med sina vänner också. Ge och ta, ge och ta. Nästa gång som jag åker tillbaka till Barcelona så är det tillsammans med Hugo. Älskar den staden, det skulle vara roligt att uppleva den med barnen också. Kanske när Leonore är lite äldre =)
Under dagen kommer det en riktig bildbomb med bilder från vår weekend, här sitter en trött Paula på Arlanda Express. Min lilla familj hämtade mig och det bästa med att åka bort är att komma hem. Som jag pussade på mina tre under igår:
Hej Paula ! Vilken härligt weekend du verkar ha haft !
Har en fråga du som var i Barcelona, hur varmt var det där och hur klädde du dig på dagarna /kvällarna ? Ska själv åka dit med min familj och undrar vad för sorts ytterkläder är bra att ha med sig och hur hade du klätt på ett barn i vagn ?
Hoppas på ett svar ?
Hälsningar Jenny
Vad är jeansen, huvtröjan och kappan ifrån????
Ja, var är kappan ifrån? ?
Vart är dina jeans ifrån???
Hej Paula! Vill först och främst tacka för en superbra blogg, jag är inne här som en trogen följare vare dag!! Jag har ett problem som jag skulle vilja lyfta, och kände då att om det var någon som skulle kunna ge feedback och resonera om detta så skulle det nog kunna vara du! Jag har tidigare läst i din blogg om dina missfall, att du hamnade i en svacka där du inte kände igen dig själv och du nämnde även att du för en stund inte kunde bli glad när din nära vän blev gravid, det verkade som att du hade svårt att se andras lycka när du själv inte kunde uppleva den just där och då? Och jag känner igen mig så väl i detta. Jag har under tre år bearbetat att min sambo är steril, han kan alltså inte under några omständigheter kunna få egna biologiska barn. Detta är något som har varit oerhört tungt för mig, och jag kan stundvis känna en sådan smärta av att inte kunna få se min partner i mina barn, alltså rent utseendemässigt eller vissa andra ärtftliga faktorer. Jag är 23 år och studerar så är inte redo för barn just nu, men tanken av att jag om några år kommer gå igenom en konstgjord befruktning för att kunna bli gravid med min partner skrämmer mig. Det som skrämmer mig mest är att barnets biologiska pappa blir en främling… Rent personlighetsmässigt känner jag inte riktigt igen mig själv under detta sorgearbete, jag avundas alla som blir gravida naturligt, de som verkar ta det som en sån självklarhet ibland. Jag har också börjat fått svårt med personer som inom medier skriver ut att de är så lyckliga att kunna få se hälften sig själva och hälften sin partner i deras barn. Sånt kan få mig att bryta ihop när jag är som mest känslig, jag klickar mig bort från den sidan på en gång och vill sedan inte gå in på den igen, just för att jag blir påmind över min egen olycka… Detta känns så jobbigt, denna svacka och jag vill så gärna känna lycka i framtiden inför att bli gravid med min partner, även fast det inte kommer bli hans biologiska barn. Jag tror att mina rädslor också grundar sig i att jag inte är helt redo för barn än, tänker att när jag väl är redo så kommer allt kännas så rätt, oavsett hur situationen ser ut. Finns det någon möjlighet till att du skulle kunna sätta dig in i detta? Hur tog du dig ur din svacka under missfallen? Och hur ser du på sterilitet, hur tror du att du hade resonerat om du eller Hugo inte skulle kunnat fått barn?
Hej,
Flikar in lite snabbt. Jag tror innerligen att du kommer att kunna se din partner i dina barn, det finns så mycket mer än bara utseende… Dina barn kommer ärva både dina och din sambos ”personlighetsdrag”, ni tillsammans kommer att forma barnet till personen den kommer att växa upp till. Dom kommer kanske inte att likna varandra utseendemässigt, men barnet kan ärva din sambos karaktär, hobby, intressen, tankesätt osv… Finns SÅ mycket mer att ärva från din sambo än bara utseendet och det om någonting är häftigt! All lycka till er när ni väl känner er redo för att skaffa barn, och allt löser sig!
Hej,
Flikar in lite snabbt. Jag tror innerligen att du kommer att kunna se din partner i dina barn, det finns så mycket mer än bara utseende… Dina barn kommer ärva både dina och din sambos ”personlighetsdrag”, ni tillsammans kommer att forma barnet till personen den kommer att växa upp till. Dom kommer kanske inte att likna varandra utseendemässigt, men barnet kan ärva din sambos karaktär, hobby, intressen, tankesätt osv… Finns SÅ mycket mer att ärva från din sambo än bara utseendet och det om någonting är häftigt! All lycka till er när ni väl känner er redo för att skaffa barn, och allt löser sig!