Minns att det vart kaos bland Isabella Löwengrips kommentarer för ett tag sedan när hon skrev att det passade henne att vara förälder på deltid. Att upplägget varannan vecka funkade bra för henne.
Vad ska man göra om kärleken skulle ta slut? Det är givet att dela på barn om det finns två funtade föräldrar. Eller hur? Tror man kommer in i varannan vecka men förstår också att det måste vara tufft. Vi människor är kameleonter och lär oss att anpassa oss. Men jag förstår denna vecka vad hon menar.
Fem dagar i Spanien utan barn och utan man gjorde mig gott. Kom hem med världens energi och glädje. Mitt tålamod och engagemang har fått sig en rejäl boost i att ha varit ifrån min familj, så jag förstår verkligen vilken energi man måste ha under sin barnvecka. Det känns som att man har mer tid att dela upp mellan jobb, familj, barn, vänner, intressen och träning. Att man i ett varannan vecka liv slipper pussla lika mycket för att få ihop allt.
–Att skilja sig från Hugo är en av mina största farhågor. Samtidigt som jag aldrig skulle vilja leva i en olycklig relation. Jag är ett skillsmässobarn och klarade mig lindrigt undan men visst har jag men. Jobbiga minnen av jobbiga känslor. Var det mitt fel att mamma och pappa inte ville leva med varandra längre?
Tack vare deras skilsmässa fick jag en större familj med livsviktiga vuxna och syskon. Så i slutändan gav det med sig mer gott än ont. Perfekt för oss, vi har tre familjer som hjälper oss med barnen när det kör ihop sig ? Men egentiden i Spanien gjorde mig gott, så förstår att det finns postiva ting i att vara förälder på deltid.
Hjärtat slår volter för er
Av erfarenhet och som frånskild i snart tre år måste jag faktiskt säga att jag hellre är kvar i förhållandet än missar halva mitt barns uppväxt. Om förhållandet inte fungerar bara pga att det är dött, dvs inte destruktivt på annat sätt eller som i mitt fall där jag drog allt lass med barnen ensam. Nu har jag varannan vecka med en man vars ambitioner till att vara en bra förälder verkligen ligger på absoluta miniminivå. Lever med konstant stress och oro över att de inte ska få vad de behöver. Men då de inte missköts på ett sådant sätt att jag skulle få igenom ensam vårdnad har jag inget annat val än att acceptera detta. Med facit i hand hade jag hellre stått ut med pappan tills de åtminstone blivit tonåringar så jag kunnat styra upp deras vardag för ingen egentid i världen den andra veckan botar känslan av otillräcklighet ändå.
Hur tror du barnen mår utav de? Dom mår inte bättre med din strukturerade vardag. Dom mår bättre av att se ens förälder glad..
Hej,
Jag förstår din känsla. Men har du tänkt på att vi föräldrar också är förebilder? Jag menar att om barnen växer upp och ser två föräldrar som inte är lyckliga med varandra, som kanske aldrig tar i varandra, som kanske bråkar mycket osv, så blir det deras måttstock när de själva har förhållanden. Jag är själv skilsmässobarn och nu är jag glad att min mamma kastade ut min pappa och valde att vara själv. Det har gjort att jag inte skulle tveka att gå själv om mitt förhållande är kasst.
Men visst förstår jag att det är svårt att missa så mycket tid med barnen. Kan de vara mer hos dig även om ni fortf har delad vårdnad?
Jag förstår att man som deltidsförälder måste se det positiva, de har ju (oftast)inget val. men jag har lite svårt för det här med att många föräldrar utgår från sig själv och ”mår jag bra så mår barnen bra” och ”jag har blivit en bättre mamma eller pappa” i så hög utsträckning. Klart man måste ha egentid och komma ifrån ibland för att ladda upp men känns som att det blir fler och fler föräldrar som väljer bort tid med sina barn och pratar om kvalitetstid istället.
Håller med dig. Tycker många satsar lite väl mycket på sig själva och egentid.
Så sant, det gäller att se det fina i våra liv, njuta av det vi kan och se det positiva i det mesta. Det är konsten att få ett lyckligare liv.
Mina föräldrar skilde sig när jag var 6 år. De skötte det väldigt snyggt så jag har aldrig farit illa av det, snarare sett fördelar. Jag och min bror bodde då varannan vecka. Minns att jag frågade pappa nån gång om han aldrig städade. Då svarade han att det gör jag när ni är hos mamma så jag kan vara med er när ni är här. Och det var han verkligen, världens bästa närvarande pappa ?
Förstår att det måste vara fruktansvärt svårt och göra ont att bara ha sina barn på halvtid men jag förstår också hur du menar Paula! Så fort man har egentid och kan boosta på med energi så blir man ju en bättre mamma sen!