SOC är en fantastisk verksamhet. En verksamhet där man som förälder kan vända sig till om man behöver stöd. Vi har fått en ny familjemedlem via SOC, min familj är ett familjehem.
Såg att Lady Dhamer skrev om hur man vill kommunicera med sina barn, och hur man ibland faktiskt gör det. I hennes kommentarer debatterades det om SOC borde bli inblandad för att Lady D höjer rösten gentemot sina barn. Det finns ingen som mår sämre än mig efter t.ex. en dålig morgon. När tålamodet ryker och man både höjer rösten och kommer med tomma hot. Det värsta jag sagt till barnen är ”Nu går jag och jag kommer inte tillbaka”. Det finns sådana citat och det är inget jag är stolt över men jag är bara människa med mänskliga brister.
Brister finns hos oss alla. Bristerna gör oss unika. Likaså våra egenskaper och vår vilja att komma framåt. Jag vill komma längre fram i mitt föräldraskap och varje dag får jag ta del av ny lärdom. Det kommer stunder när jag gör high five med mig själv för att jag lyckades kommunicera på ett sätt som gjorde att vi tillsammans kom runt konflikten. Jag kan brista ut i skatt, jag kan vilja slita av mig håret, jag kan vilja göra bättre, jag kan nästan somna vid middagen.
Mina barn gör så att jag känner mig levande. De gör så att alla känslor som finns kastas ned i en kittel inom mig och dagen avgör vilka av känslorna som kommer att kokas i den där kitteln. Det jag vill säga med detta inlägg är att jag fattar Lady D till hundra %. Jag önskar att jag vore super pedagogisk alla timmar på dygnet men det är jag inte. Visst anstränger jag mig, men ibland ger jag över allt ansvar till Hugo och åker till macken istället för att köpa en liten brownie bit. Lyssnar på tystnaden och laddar om.
Don’t be too hard to yourself.
Störtlöjligt att vilja anmäla till soc för att en förälder höjer rösten, sluta curla barnen, de kommer aldrig Klarascenen i livet om det lever i en konstlad fluff fluff-värld där ingen någonsin får bli arg. Pappa fick utbrott och skrek ibland på mig och mina syskon när vi var små, men vi fick också otroligt mycket kärlek och kramar, och jag är lycklig över min barndom och stolt över hur jag blivit som vuxen.
Så sant så sant, alla är vi människor, ibland säger vi också korkade saker till våra barn, men sen kan man prata om det, be om ursäkt och gå vidare. Det vore inte bra att låtsas skapa en perfekt värld för barnen och sen växer de upp och inser att det är världens hårdaste skola. Med vilka grunder ska de klara av det om man lindat in allt i rosa moln? Så skrik inte, hota inte men om man nu gör det, prata om det sen. 🙂
Högst oklart (men bra inlägg!). Jag förstår inte vad inledningen har med resten av texten att göra…
Självklart är man inte mer än människa och även jag har höjt rösten mot barn, jag arbetar som förskollärare och försöker alltid tänka pedagogiskt och metodiskt, men ibland kommer livet emellan. Så länge man ber om ursäkt och blir vänner igen efteråt, tycker jag att man kan höja rösten för att få barnen att förstå att man menar allvar!
Mer heminredningsinlägg önskas!
Vill gärna veta var era nya gardiner kommer från:)
Att höja rösten är mänskligt! Ibland kan det vara fördelaktigt att göra det. Tror det blir jättekonstigt om man ALDRIG skulle höja rösten eller visa sig arg för sina barn. Tror barnen behöver lära sig att möta de flesta känslolägena för de kommer att stöta på massa känslor och annat senare i livet av andra människor också, just eftersom det är så grundläggande känslor vi pratar om, så då är det väl bra om man lärt sig ett normalläge en människa kan bli arg på och hur man möter det. Har en vän vars föräldrar aldrig höjde rösten eller visade sig arga, så det blev som att hon lärde sig att sådana känslor inte är ok att visa (med tex. Höjd röst eller ansiktsutryck). Vissa barn förstår kanske inte ens att det är allvar att tex. Leka med eluttag om inte föräldern blir riktigt arg så att det sätter sig i barnets känslominne. Så länge man pratar om det, barnet lär sig och det inte händer för ofta/går över styr osv. 🙂 detsamma gäller ju motsatsen, kanske är bra att barnet lär sig/ser en normal arg reaktion och inte tror att det är ok att tex. Slå sönder allt i hemmet varje gång man är arg. Det är i alla fall min uppfattning! Kram
Tusen tack för det här inlägget. Jag frågade min sambo senast imorse om jag är en dåligt förälder för att jag ibland höjer röster lite eller känner att jag bara inte orkar mer. Men nu insåg jag att jag bara är mänskligt.
Åh vilket befriande inlägg! Jag kan ha sånt dåligt samvete och känna mig som den sämsta och värsta mamman som nånsin har existerat. Speciellt när man läser om andra som verkar klara av att hålla ett neutralt och pedagogiskt tonläge i alla situationer, då känner man bara att aaee, varför har jag ens blivit mamma som inte kan hantera mitt humör och hålla mig ifrån att skrika och gorma på mina små gåvor här hemma,. Därför är det så skönt att läsa om andra som skriver öppet om att de brister, inte för att det blir mer ok att jag tappar tålamodet, men för min egen skull så att jag inte gräver ner mig och är alltför självkritisk. Tror att man verkligen ska jobba på att bli en bättre förälder hela tiden, det är ett never ending arbete, men också jobba på att inte trycka ner sig för mycket heller, det blir man ingen bättre förälder av. Tack Paula för ett öppet och ärligt inlägg <3
Hej! Ursäkta min kanske lättkränkta kommentar men jobbar inom socialtjänsten som är en rätt stor politiskt styrd/vald verksamhet som följer de lagar Sverige har för att skydda batn som far illa och ge hjälp och stöd till de familjer som behöver.
Vad är ” SOC ”för en verksamhet? En riktigt risig och intetsägande förkortning av vad socialtjänsten är.
Inlägget i övrigt håller jag med om men förstod inte hur inlägger hänger ihop med sen inledande texten men kanske måste in och läsa hos Lady D?
Helt enig! Jobbar som soscialsekreterare och vi alla vet att ”SOC” ej blir inblandad för att en förälder höjer rösten mot sitt barn. Skärpning på att uttrycka sig på så vis. Socialtjänsten är inte felfri, men i Sverige är den oerhört bra och utvecklad – både i sig själv och jämfört med andra länder.
Jag tror att Paula med den första kommentaren visar på att hon uppskattar att socialtjänsten finns och vad de jobbar för, för att sen kritisera de som kommenterar hos Lady Dahmer att ’slösa’ på socs resurser och anmäla föräldrar som höjer rösten mot sina barn.