Dressad i Lindex från topp till tå! Nu är jag redo för att påska tillsammans med kidsen på ålderdomshemmet och ikväll är det påskmiddag med familjen. Glad påsk allesammans, nu startar långhelgen!
Skärtorsdag
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Till dig Michaela.
Jag har också haft två missfall efter mitt första barn som är 2,5 just nu. Sorgen är svår att hantera men tiden går och du ska låta dig själv sörja och njuta när du kan. Vi kan aldrig påverka någonting och rädslan inför nästa graviditet var jättejobbig, och då fick jag reda på ännu ett missfall. Nu är jag faktiskt gravid igen, i v. 16 och det är det längsta vi har gått förutom med min son. Allt ser jättebra ut, och jag har egentligen inte förrens nu kommit på men herregud, det kommer en bebis i slutet av sommaren. Min man och jag har sörjt på olika sätt men det skönaste har ju varit för mig att prata om det, för så många människor runt om mig i min närhet har öppnat upp sig och gått igenom samma sak.
Jag önskar dig all lycka till och det är inget fel i att vara rädd när man är gravid vid tidigare missfall, men låt inte rädslan ta över. Prata om den och tänk att det som blir det blir. Och du är bra som du är <3
Tack paula för en jättebra blogg, jag uppskattar dina ord och åsikter dagligen.
Tack snälla för ditt svar.
Det som gör mig extra rädd inför en till graviditet är just att vi kom såpass långt.
Bebis dog i vecka 17, fick reda på det en vecka senare då vi var på RUL.
Vi har en dotter som är 1,5 nu, och vi hade efter ultraljudet i vecka 12 börjat planera namn, hösten osv. Sen blev det inte en bebis i sommar. Det blev en bebis nu. Som inte levde.
Han var inte ett missfall, för det kom inte bara blod – det kom en bebis och han såg så perfekt ut.
Usch. Chocken har lagt sig så nu en vecka senare finns det bara sorg för allting som inte blev. Men även en beslutsamhet om att bli gravid så snart som möjligt.
Ska inte kapa kommentarsfältet mer nu.
Tack för en fantastisk blogg Paula! Jag har följt dig sen starten och hänger fortfarande kvar.
Hej Paula!
En liten fråga som kanske är rätt känslig. Hur tog du dig igenom oron om ett missfall till efter de två missfallen som ni gick igenom i väntan på Leonor?
Jag och min sambo har precis varit med om det värsta i vårat liv. Ett missfall (hjärtat på bebis hade slutat slå i vecka 17) som vi fick reda på vid RUL. I vecka 12 var vi på ultraljud och då var allt perfekt.
I måndags var vi och avslutade graviditeten och det föddes en alldeles perfekt liten kille, inget fel alls vad man kunde se.
Vi valde obduktion för att kanske kunna få någon förklaring.
Jag vill ingenting hellre än att vara gravid, men vet att jag kommer vara så så så rädd och inte kunna njuta. Hur slappnar man av igen? Hur går man vidare?
Min tröst till dig är, att när ni väl har bebisen ni väntat på är det just den bebisen ni skulle ha, hur jobbig väg ni än haft dit. Var tacksam för att ni faktiskt KAN bli gravida. Sök gärna professionell hjälp för att bearbeta sorgen, det ska bm erbjuda. Jag har gått igenom flera missfall +1 utomkveds och det var det värsta jag gått igenom, men idag har jag 2 ungar och jag har bearbetat sorgen. Ni kommer att ta er igenom sorgen, men det kommer att vara tufft, en rejäl prövning, ni får ett annat perspektiv på livet och en erfarenhet. Er önskan att bli förälder är starkare än rädslan att mista ett foster till, därför kommer ni tillslut lyckas! Ivf är alltid en väg att gå. Styrkekram och lycka till!
Såå snyggt. 🙂
Du är så jävla snygg och fräsch!!