Sova i eget rum?
Jag och Molly ska snart åka och hämta min mamma. Nu när vi håller på att tapetsera så har hon också blivit sugen på att förnya lite hemma hos dom. Tapeter är lite som en hobby för mig, jag tycker att det är kul att få titta och känna. Få inspiration till vad vi mer kan göra hemma hos oss. Barnrummet går framåt. Jag satt och skruvade ihop bord och stolar sent igår kväll. Den fina bokhyllan sitter inte på plats ännu utan vi väntar tills Hugo kommer hem så att det görs ordentligt.
Tapeten går i blått, rosa, vitt och grönt. Tänkte beställa hem enkla rosa rullgardiner som funkar bra när man vill få det mörkt inför natten. Turkosa korgar har hon också och jag skulle vilja få in mer grönt i rummet. Grönt för mig symboliserar en lycklig färg. En sommrig färg som får mig att tänka på en äng av grönt gräs som blir varmt av solens strålar. En grön matta får det nog bli, helst en trasmatta. Mattan är nog mest till för att skydda golvet. Så fort Molly leker med något så börjar hon flaxa med armarna vilket resulterar till märken på golvet. Nu kommer det säkert hända ändå men det skadar ju inte att iallafall försöka skydda.
På tal om sovrum. Hugo tycker att vi ska föröska vänja Molly att sova i eget rum. Jag vet inte ad jag tycker. Det är inte det att jag tror att hon skulle sakna oss då hon sover i egen säng hela natten sedan länge. När hon sover med oss verkar hon mest vara besvärad och letar efter ett eget utrymme. Jag och Hugo sover oroligt när Molly ligger och vänder och vrider på sig. Ibland har jag svårt att slappna av och är hela tiden beredd på att stiga upp. Många gånger så gnäller Molly i sömnen och jag vaknar till av minsta lilla ljud. Av den anledningen så skulle det kanske vara lite skönt att vi sov i två olika rum. Sen så tänker jag att hon snart är 9 månader. Bara 9 månader. Vi kan inte förvänta oss att hon ska vara självständig. Det allra smartaste vore att successivt vänja henne vid att sova i sitt rum. Att ta det långsamt fram genom att börja med att låta henne få sova där på dagarna. Sen när hon och vi är redo kan man testa en natt. Det kommer ändå bli ett springande på nätterna så i värsta fall är det bara att bära in späljsängen in till oss igen.
Hur gjorde ni, hur länge sov era barn inne med er? Hur gjorde ni för att vänja barnet att sova i eget rum?
Jag, syster och pappa
När min dotter var 4månader (hon är 7månader nu) fick hon sova första natten i sitt eget rum, och det gick så bra. Hon sover mycket bättre där inne, går upp 1-2 gånger per natt och ger henne nappen eller ger henne ett gosedjur om hon haft en mardröm, ibland fler gånger, ibland mindre. Det är så skönt för oss alla tre. Testa 🙂
Med vår första flyttade vi över hans säng till eget rum när han var tre månader, vi båda stördes av varandra. Bara han rörde sig i sängen vaknade jag och var uppe och tittade till och ibland väcktes han av det. Han och jag sov gott efter det. Med vår andra flyttade vi över henne när hon var två månader. Hon har vanan att ligga och grymta en stund innan hon somnar, i eget rum får hon göra det i fred, somnar hon inte så hojtar hon och då är det bara att gå in till henne. Barn är ju mycket mer anpassningsbara än vi är så testa att flytta henne! Jag tror inte det kommer vara några problem alls!
Min dotter föddes i augusti iår och hon sov i sitt babynest mellan oss i två veckor, efter det har hon sovit i egen säng i eget rum. Hennes rum är inte så långt bort från oss och jag vaknar när hon vaknar så det har aldrig varit några konstigheter. Det var ganska självklart för mig (har hört från många läkare att barn ska lära sig sova i egen säng och eget rum redan från början). Både jag och min sambo har tyckt detta var superbra och vår lilla dotter mår som en solstråle så vi alla har mått bra av att ha det såhär =)
Vi har en son på tio månader. Tills han var 7 månader bodde vi i en tvåa och han sov i egen säng i vårt rum. Han vaknade många gånger på natten varje natt och verkade orolig. Vi flyttade sedan till en fyra och första natten redan fick Charlie eget rum. Den natten sov han nio till nio utan att vakna. På morgonen när vi vaknade trodde vi att nåt hade hänt och sprang in till honom, men han sov så gott han:) sedan dess har vi en riktig sjusovarbebis, han har sovit varenda natt sedan han fick eget rum, mellan 12-14 timmar i streck och han är mkt gladare och piggare på dagarna. Antagligen så störde vi honom genom snarkningar osv. Det är även skönare för oss också att slippa tänka på att man inte kan prata /läsa /kolla tv inne i sovrummet bara för att inte störa bebis. Han kanske vaknar under natten några ggr precis som vi gör, men när det är mörkt och han inte ser oss så somnar han väl om. Ni kan ju iaf testa, alla barn är ju olika. Lycka till!
Men att sova i eget rum när man är 9 månader är ju inget konstigt.
Många sover driekt från start, och våran sov från 3 månader och det gick verkligen superbra. Och det gick över förväntan!
Kanske är dina egna hjärnspöken bara. 🙂
Flyttade över på en natt, inga problem. Om man har samma säng som dom sovit i innan så är det nog inte så stor skillnad för dom. Flyttade över båda barnen vid 4 månaders ålder. Så skönt att inte vakna av minsta lilla och barnen sover så bra i sina rum också!
Lycka till!
Min äldsta dotter fick eget rum när vi flyttade, då var hon fyra månader och det var inga problem alls! Hon har alltid sovit i egen säng men sov bättre i eget rum när hon inte blev störd av oss.
Lycka till 🙂
Vi är sådana där samsovare och kommer flytta över vår treåring till egen säng när hon själv ber om det. Visst sover jag ganska kasst men vi har en bred säng och alla skulle kunna få sitt eget utrymme om dom behövde det.
Har nyligen flyttat vår dotter, som är sju månader, till eget rum och det var inga problem alls. Hon vaknar fortfarande några gånger per natt (dock mer sällan än tidigare) och då går bara någon av oss in och tröstar el ammar. Både hon och vi sover bättre då vi inte stör varandra. Uppfattar inte att hon skulle känna sig det minsta ensam eller övergiven utan tror mer att det är sängen som står för tryggheten. Tycker absolut ni ska testa. Lycka till!
Samsov till 8mån. Jag börja sova så dåligt på slutet så vid hennes 1årsdag fick hon eget rum. Aldrigt vart några problem, båda sover som kungar 🙂
Min dotter är snart 7 månader. När hon var 4 månader flyttade vi in henne i sitt eget rum. Jag vaknade så fort hon gjorde minsta ljud ifrån sig. Hon sov inte bra i vårat rum. Vaknade ofta. Och vi antog att hon störde sig på när vi rörde oss och så. Så bi bestämde oss bara en dag och flyttade in hennes säng. Det har fungerat utan problem. Vi sover allihopa mycket bättre men jag hör henne när hon verkligen vaknar.
Min son sov i sin säng hos oss till han var nio månader, den flyttade vi in honom och han har aldrig protesterat. Somnade och sov där precis som han gjorde inne med oss från dag ett. Jag var chockad! Ge henne ett eget rum tycker jag med sin säng i!
Vi flyttade in sonen till eget rum när han var 8 mån. Inga problem men han vaknar fortfarande om nätterna (11 mån) så man får ju lite längre att gå när han vaknar. Han har alltid sovit i egen säng.
Det är så olika från barn till barn. Första var som du beskirver Molly, han som bäst i egen säng. Andra skrek om vi inte samsov och då var det skonsammast för hela familjen att lyssna in det behovet. Det är en sak med små spädbarn men sedan tror jag inte barn tar skada av vare sig det ena eller det andra, så länge barnet blir uppmärksammat när det är ledset om nätterna och inte förväntas lära sig trösta sig själv så.
Följer detta för tips!
Vår snart 15-månaders sover fortfarande hos oss, ofta till och med i vår säng även om han kan sova själv ibland och delar av nätter i juniorsäng. Spjälsäng har han alltid vägrat och skrikit hysteriskt och hjärtskärande i och vi har absolut inte velat tvinga honom.
Nu har vi BF med syskon om 25 dagar och det vore därmed smidigast om vår kille sov i eget rum så att dom inte ska störa varandra på nätterna… Men har inte funkat än alltså och vi vill inte att han ska känna sig ensam eller bortvald heller… Detta med sömn och eget rum har blivit svårare än jag trodde!
Första flyttade vi över efter 4 månader, andra efter 6. Både vi och pojkarna sover bättre i separata rum.
Om det blir svårt för henne att sova själv i ett rum så flytta sängen sakta men säkert från ert rum, en liten bit varje kväll och tillslut så står sängen i sitt egna rum. Brukade fungera på mig och mina syskon enligt mamma. Lycka till med allt! Kram
Min son sov inne hos oss i två år, vi bodde i en liten tvåa och därför kunde han inte sova i eget rum. När vi sedan flyttade till en större lägenhet fixade vi iordning hans rum och sen sov han där. Visserligen kommer han till oss vissa nätter men det är inte alls ofta!
Hej!
Vår dotter är lika gammal som Molly och vi har precis också fått färdigt hennes rum. Så vi testade bara helt plötsligt samma natt som rummet blev klart att låta henne sova själv, efter att ha sovit i vår säng, eller i samma rum som oss i snart 9 månader, och det gick hur bra som helst! Nu har hon sovit själv i en vecka och både jag och min sambo har sovit mycket bättre än då vi låg och trängdes i en 160-säng alla tre. Vi har babyvakten på så att vi hör om hon börjar gråta, men jag tror att vi har gått in till henne två gånger på en hel vecka och då bara för att hon tappat nappen. Sen kom jag på den smarta idéen att bombardera hennes säng med nappar så att om hon vaknar kan hitta en ny själv, och än så länge funkar det super! 🙂 Det är klart att jag har saknat henne massor också då man inte kunnat ligga och titta och snusa på henne som man brukat kunna göra i 9 månader.. men jag märker hur stor skillnad det blev med kvalitén på sömnen både för mig själv och även för dottern som verkar sova mycket bättre, så känns det så värt det! Så mitt råd är att bara göra det! Testa och se några nätter 🙂
Hej ! Är en 23 årig ensamstående mamma till en 1.5 årig flicka vid namn Nova-lee .
Jag hade novalee i min säng tills hon vart 6 månader & sen börja jag vänja henne vid att sova i späjlsäng på dagarna !
Eftet nån vecka så sov hon i eget rum på dagtid och då ville jag testa nattetid .
Jag var noga med kvällsrutin dvs bad & pyjamas .
Så vid 18.00 åt hon en stor portion gröt o sen var de bad och och pyjamas . & vid 19.00 läste vi en bok & jag gav ersättning 19.30 . Hon åt ofta inte allt sen la ja henne i sin säng m ed speldosan på o satte mig brevid .
i början tog de säkert 20 min . Mem sen så somna hon direkt o sov hela natten . Kram
Kan tipsa om att ställa in en resesäng i ert sovrum som är färdig bäddad och klar. Då har molly en säng i varje rum och så kan ni lägga henne för natten i eget rum men verkar hon efter några timmar eller så inte vilja sova ensam kan hon lägga sig i resesängen i det sovrum. Påsåvis kan hon förhoppningsvis kolla sovningen i sitt eget rum som en trygghet då hon vet att när hon säger till får komma och sova i ert sovrum. Sedan kommer hon säkert bli mer och mer trygg i eget rum så ni sen kan ta bort resesängen och då är den ju perfekt att ha med hem till vänner och familj som just en resesäng 🙂 de kostar ju bara kring 300-1000kr också.
Våran dotter fick flytta in i sitt rum på 6månadersdagen, precis som vi bestämt sedan innan. Vi ville göra det tidigt så hon inte vet nått annat för är de för gamla kan det bli hemska separationsproblem som jag inte orkar uppleva.På slutet märkte vi att hon blev störd av när vi gick och la oss..i sitt rum sover hon hela nätterna utan att vakna. Testa iafl, det värsta som kan hända är att ni får ta in henne hos er igen men det tror jag inte, det går nog bra.Molly verkar så rejäl och duktig!
Min son flyttade in i sitt rum runt 6 månader.. Och det går så bra! Både han och vi blev nog störda i sömnen av att den andra lät och nu sover han från 2130-07.30 utan att vakna vilket han alltid gjorde innan 🙂 (han är 8 månader nu)
Min dotter har sovit i eget rum sedan 6 månader, precis innan hon börjat kunna titta upp ur sängen. Så hon märkte ju ingen skillnad på vilket rum hon sov i förutom att hon och vi sov bättre då vi stördes av varandra. Det hade säkert funkat redan tidigare men vi hade inte gjort klart hennes rum. Hon sover med stängd dörr så vi använder oss av babymonitor! Hon är idag 11 månader.
Till en början låg hon i sitt babynest mellan oss, sedan la vi hennes spjälsäng bredvid min sida av sängen och när jag skulle amma på natten fick hon ibland ligga kvar bredvid mig då vi båda somnade under amningen. Sedan flyttade vi spjälsängen ett par meter i från vår säng (fortfarande i vårt sovrum) och sedan flyttade vi den till hennes rum. Så vi körde sakta men säkert 🙂
Vår son fick eget rum vid 3 månader. Han stördes av oss så fort vi kom in i rummet och började sova oroligt. Sen han fick eget rum har han sovit hur bra som helst o kan inte sova med oss. Behöver eget utrymme och lugn. Är nog lättast att man lyssnar till barnets signaler och inte vad som är ”rätt”. Är ju helt beroende på barnets behov.
Vår son som är 2 år och 3 mån sover forf mellan oss på nätterna. Inga problem alls! Han har alltid sovit väldigt bra. Han sover mellan 20:00 – 08:00 utan något uppvaknade, jag tror att det är för att han är så trygg.
Sexlivet blir inte det minsta lidande heller, det finns massor att ha sex på i huset 😉
Sover hon hela natten så är det en mycket bra tanke att hon får sova själv. För allas bästa. Då
Hon blir äldre o mer rädd för mörker, spöken osv kommer det bli svårare. Jag har en dotter p 9 mån som vaknar minst 10 ggr per natt. Jag har jättesvårt att sova. Hon ligger i sin säng första 4 timmarna då hon kan sova i sträck. Men hg kan inte somna förrän hon vaknar.
Har testat att sova i vardagsrummet medan dottern sover själv men hon vaknar ända så det funkar inte för oss
Sover hon hela nätterna finns inget att tveka på. Min erfarenhet (3 barn) är att ju tidigare du kan vänja dom vid att sova i eget rum desto bättre! Lycka till!
Vår dotter är lika gammal som molly och har sovit i eget rum sen hon var fem mån, i egen säng har hon sovit från start. Så fort hon bara ammade 1-2 ggr per natt så flyttade vi in henne och ganska fort märkte vi hur mycket bättre hon sov och tillslut hade hon själv avslutat amningen också. Nu sover hon från ca 19.30 till tidigast 7 men oftast 8. händer ibland att vi får ta upp henne en stund på natten/tidig morgon för att vagga lite men det brukar ta Max tio min.
Absoluuut eget rum!! 🙂 Vår 3-åring flyttade till eget rum redan vid 3 mån och har sovit hela nätter sen hon var 5 mån (före det åt hon ju på natten). Och efter det har vi haft såå lyxiga nätter! Man vet knappt att man är småbarnsförälder 😉 Eftersom hon flyttade så tidigt var det inte så mkt att vänja henne vid, det gick bra direkt. Har alltid haft jättefina läggningar också (säger gonatt och går ut ur rummet) och hon har alltid varit trygg i sin säng. Själv fattar jag inte varför föräldrar gör det jobbigt för sig och har ungar i sängen och i rummet tills dom fyller 5!? 😛
Vi samsov med vår dotter till och med att hon var 9 månader. Vi väntade tills hon kommit ut ur separationsfasen innan vi började hon att lära sig att sova i egen säng och eget rum. Hon ammade fortfarande på natten typ varannan var tredje timme så vi var rätt förstörda hela familjen pga sömnbristen.
En helg när vi var bortresta var hon helt otröstlig och gick inte att få att somna. Vi bar, ammade, sjöng, vaggade och hon bara vred och vända sig och grinade som en tok. Så vi la ner henne, tände nattlampa och gick ut ur rummet. Sedan gick vi in till henne efter 5 minuter och sa att vi var där ute och hon skulle sova nu, sedan gick vi in efter 5 minuter till och sa samma sak och sedan sov hon. Vi fortsatt med detta när vi kom hem igen. 5 minuters metoden. Jag vet att många kallar denna tortyrmetoden. Men vi beställde hem blankett från hemsidan av barndoktorn som skapat själva metoden, och gjorde en egen version av den. Första natten i körde den hela natten igenom och jag slutade nattamma var rätt jobbig för min sambo som fick gå in till henne. Men det var en jobbig natt, sedan sov hon nätterna rakt igenom och somnade om på egen hand om hon vaknar. Nattningen går också jättesnabbt varje kväll och hon är mycket gladare och behagligare på dagarna nu. Alla är ju självklart olika och det finns ju inga rätt eller fel! Det är vad som fungerade för oss, vi läste igenom alla olika metoder som fungerade och diskuterade rätt mycket hemma först vad vi skulle vara bekväma med egentligen och det här är vad som passade oss bäst. Blir ju skönt sedan när man får ett till barn om man har ett barn som klarar av att somna själv och inte behöver att man stannar ääääända tills det somnar. Man måste ju faktiskt få tid att vara människa också, och min dotter får all uppmärksamhet och närhet hon vill ha/behöver på dagen. Eller ja på natten också om hon skulle ha en mardröm osv.
Hoppas ni hittar något som passar er bra! (skönt att ha en stor blogg och kunna få tips av så många! 🙂 )
Jag är inte mamma än men nanny 55 h i veckan till en pojke på 10 månader. Sedan han var 5 månader har han sovit i eget rum vilket alltid funkat jättebra. Det enda är att när han väl vaknar så är han ledsen och känner sig ensam men då kommer ju jag och plockar upp honom! Testa och se hur det funkar med Molly!
Min pojke är 10 månader och vi började med eget rum för lucas när han va 9 månader. Det va helt underbart både för oss o för lucas. Tror man ”stör” varandra betydligt mer än man tror. Han sover även sina dag-tupplurer i sin säng och vi leker en del där så han ska känna att det är hans rum med sina saker.
Tycker du är en förebild för unga mammor! kramar från mariestad
Min son har alltid sovit i egen säng, när han var ca 3 veckor flytta han in på sitt rum och han har alltid sovit som en stock varje natt 🙂
Hej, vår son är nio månader här i veckan och har sovit/somnat i eget rum i ca 1 1/2 månad. Funkar kanon för oss. Han brukar vakna tidig morgon 4-6,30 och då hämtar vi in honom till oss och sover vidare:)
Hoppas det kommer funka bra för er 🙂
Inga barn än men min systers dotter sov med henne tills de var ca 6 månader, sen spjäll säng till 8+9 innan hon fick ett eget rum =)
sonen sover fortfarande med henne och är ca 6 månader, han verkar dock verkligen inte vilja sova själv. 🙂
Önskar dig lycka till med allt
Har inga barn ÄN men jag har alltid bestämt att fr sla sova. På sina rum, alltså när jag och sambon talar om de som komma skall
Några månader absolut , men sen ska de lära sig sova i sina rum
Har skräck exempel på vänner vars barn fortfarande inte lärt sig 2 1/2 år bl.a. Som fr fortfarande har hos sig lr l hans säng vid fotänden.. Herregud
Och andra har lika problem för de klema bort dem när de va bebisar
Nä vänj henne nu så blir det lättare sen
Hon har ju ett fint rum nu!!
Våran son brooklyn var 15 månad från det att han sov i sitt egna rum och är 5 år i dag och han har alltid sovit i sitt rum sedan dess. Det är därför man ska göra det rättså tidigt så man inte har separationsångest. Inte lika jobbigt om man gör det tidigare.
Det kommer gå bra 🙂 <3
Skulle stå 1.5 månad gammal 🙂
Det har gått i perioder. 1:an flyttade in i eget rum vid 7 månader för pappan blev störd av ljuden (jag sov igenom utom när han verkligen vaknade) och har sovit i eget rum sedan dess, men sover inte alltid hela nätterna själv (han är 6 år) utan kommer ibland in till oss eller hämtar någon av oss (när det redan finns ett barn i vår säng).
2:an fick flytta in till lillebror vid ca 8 månader (är 3 år idag) men när han var ca 1 år så fick han flytta tillbaka till oss för båda barnen kom in till oss varje natt. Så då gjorde vi ett ”annex” till vår säng av hans spjälsäng där 2:an fick sova så fanns det utrymme i vår säng till storebror.
Båda våra barn knölar rätt mycket när de sover med oss, men det beror också på att de mestadels sover med oss när de är oroliga (mardrömmar, tankar närhet eller är sjuka) av något skäl. De vill nästan alltid ha kroppskontakt för att tanka lite extra närhet eftersom de dagtid inte riktigt hinner med det eftersom de vill hinna med så mycket annat.
Jag tycker att ni kan testa att lägga Molly i eget rum, det kan vara så att hon vaknar mera för att hon inte hör er på nätterna. Era sovljud kan vara en trygghet för henne så att hon hör att ni finns där och somnar om själv.
Om det inte fungerar så är det ju ingen prestigeförlust om hon får flytta in i ert sovrum igen.
Haha, Carola jag gillar din fråga i sista meningen. De flesta önskar förmodligen inte ha barnen samsovandes så länge! Jag skullegöra vad som helst för en unge som man bara kunde lägga och vinka godnatt till! Så skönt för dig! Själv har vi en 11-mån som vi samsover med, inte av fri vilja.. 🙂 Men som de säger, det går väl över (nån gång…)
Vet att både jag och min lillebror fick sova i egna rum från dag 1 🙂 Mamma och pappa kopplade någon walkie-talkie-liknande pryl så att de kunde höra oss om vi grät. Vet att jag fick nattskräck, vilket gjorde att jag kunde gå och hämta mamma när jag var äldre (typ 2-10 år), så det hände att hon sov inne hos mig medan jag lekte med ett dockhus eller andra leksaker hela natten. Min lillebror fick dock inga direkta problem och väckte dem aldrig. Tror han gick i sömnen, så mamma fick hämta honom nere i köket ibland när han lyckats öppna grinden vid trappan, men värre än så var det inte. Har ingen aning om hur ni ska göra för att vänja henne vid eget rum dock. Antar att det enklaste är att koppla in en sådan pryl och se om hon verkar kunna sova själv på nätterna eller inte (ni kan ju ställa in den så ni inte hör minsta lilla, utan bara när hon skriker eller ropar). Går det bra så är allt ju bra 🙂 Lycka till!
Min dotter är 6 år och hon sover mellan oss fortfarande. Supermysigt,tycker vi 🙂
Och om hon vaknar på natten så finns vi där, så hon somnar oftast om bara hon märker att vi är där. Så bättre sömn för hela vår familj.
Skönt att se att några av er lät era barn sova i eget rum tidigt. Jag fick nämligen några tråkiga reaktionen från vissa personer när vår son fick sova i eget rum. Han var 2,5 månad & sov redan hela nätter, så vi såg ingen anledning till varför han skulle fortsätta sova i vårt sovrum. Han är nu 10 månader & sover jätte bra! Vid 19 tiden är sovdags för lill killen, en flaska ersättning och han sover 13-16 timmar varje natt (undantag vid feber). Lycka till med att få lilltjejen sova i eget rum, det går säkert galant 🙂
Tror att min dotter var ca4 mån när hon fick flytta in i sitt egna rum. Jag väcktes vid minsta lilla ljud hon gjorde om nätterna så till slut gick jag nog. En morgon flyttade jag in sängen och sedan dess sover hon i eget rum. Gjorde ingen stor grej av det, hon sover ju bara tvärs över hallen 🙂
Hej
Vår son, nu 6 månader har alltid sovit i eget rum. Han sover jättebra, har alltid gjort och vi har fått egen tid samt sovit bättre då man inte vaknar när han låter sina sovljud, han är en riktig sov pratare och jag är väldigt lättväckt, när vi är borta och han sover i samma rum som oss får ingen av oss någon sömn.
Oftast så är det föräldrarna mer än barnen som märker av att det är olika rum.. Pepp till er att försöka!
Kram
Hej!
Låter jättefint med rummet. Är lika besatt av att fixa barnrummet här hemma jag 😉 ett tips är att köpa rullgardin med ett fint barnmotiv på (om du inte tycker det är toknej). För min del avskydde jag att lägga mig när jag var liten (inget jag minns, runt 1- 1 1/2). Då köpte mamma en sån rullgardin och jag älskade tydligen hela nattningsproceduren eftersom jag visste att den slutade med att jag fick dra ner gardinen. Sen låg jag och tittade på den när mamma läste bok och sjöng för mig och vips så sov jag. Lite senare när jag var äldre köpte mamma en ljusrosa som vi målade tillsammans med textilfärg och det blev ännu mer roligt. Det minns jag än idag!
Kanske glorifierar detta eftersom det var så speciellt för mig som liten. Men ska helt klart göra ett försök med min son. Inte en sån dum idé enligt mig iaf 🙂
fortsatt lycka till med fixandet!
Samsov till sex månader. Egen säng då och då. Eget rum vid sju månader och numer samsover vi ibland och har eget rum ibland. Vi ser det fortf som smidigare att slippa kliva upp och gå in i ett annat rum för att stoppa i napp…. Nu står spjälsängen inne hos oss igen 🙂 Vi gör lite som det faller oss in. Barn behöver varken läras eller vänjas att sova på nåt sätt. Ja… Om man nu inte misshandlar dem med skrikmetoder för sömn såklart.
Testa. Sover hon inte så är hon inte redo 🙂 Så kan hon vara redo och så kommer en period hon inte är redo och så går det fram oxh tillbaka 🙂
Tror inte på skrikmetoser. Barnmisshandelz
18 månader, High need baby (Google it!), samsover än. Kanske börjar jobba för eget rum/säng vid 2 år, orkar inte bråka just nu.
Syrran hade en unge som er, som sov i samma rum men i egen säng, som de flyttade på vid 9 månader. Tyvärr gick det inte alls bra, efter de första hyfsade nätterna fick barnet totalpanik och kunde sedan bara sova med kroppskontakt. Så hon fick börja sova med dem och är kvar där än (3 år).
Alla barn är olika! För mig personligen är en nio månaders fortfarande en bebis, men om man märker att alla sover bättre om barnet sover själv så är det ju bara att köra 🙂
Från det att vi kom hem från bb har han sovit i egen säng i eget rum. Är nu snart 3 månader, somnar direkt när man lägger ner honom i sängen, och sover hela natten!
Våra dotter flytta till eget rum vid 4 MÅNADERS ålder, Vi störde varann och därav sov både jag och barnet dåligt. Första natten hon fick eget rum sov hon från åtta på kvällen till nio nästa morgon och har alltid sovigt bra sedan dess 😀
Våra barn flyttade till eget rum (eller 2:an flyttade in med 1:an) vid 7 o 8månader. Kriterier för oss var att barnet sov så gott som alla nätter hela natten i egen säng. Och för oss var det bara att flytta sängen varken nattning eller nattsömnen ändrades. Så klart händer de minst 1 gång per vecka att ena el båda kommer i vår säng (barnen är nu 1&3 år) i något skede men de beror ju inte på att de sover i eget rum. Vår upplevelse har varit att både vi o barnen sovit bättre.
Vår dotter är 19 månader & sover i sin spjälsäng intill vår säng. Vi samsov tills hon var 16 månader då hon vägrade sova i sin säng. Hon vaknar fortfaranfe 2 ggr per natt så vi har tänk försöka få henne att sova i eget rum (som nu är lekrum) när hon 1. Sover hela nätter & 2. Känns trygg med att ligga i sin säng hela nätterna. Jag tycker absolut ni ska testa ! 🙂 annars får hon väl flytta tbx om det skulle bli kaos
Har inget barn. Men har en bror som är 7 år och fortfarande har problem med att somna/sova ensam. Han går fortfarande in till sina föräldrars sov rum vid 5 på morgonen.
Min styvmamma fick nog när hon födde igen och lät min yngsta bror sova ensam vid 5 mån.
Min syster hade samma problem som barn och kunde inte sova utan vår mamma tills 8års åldern.
Fast du och hugo tycker ju samma sak så kör på det……-.-
Min son har précis (for en manad sen) flyttat in till sitt eget rum. Han blir 1.5 ar nasta vecka. Det har varit lite omstandigt da han har mycket allergier och varit vaken mycket om natterna. Kliat pa sina eksem, gratit for han blivit orolig. Sa vi tog beslutet att lata honom sova I vart rum tills det blev battre. Men det blev det inte, aven om han sov lite battre om natterna sa vaknade jag vid minsta lilla ljud. Jag borjade med att lata honom vila middag I sitt rum I ca. tva veckor. Sa att han vanjer sig vid att I sitt rum sa kan man ocksa sova. Nar han sov dem forsta natterna I sitt rum vaknade han till och ville ha nappen ett par ganger. Men sen gick det hur bra som helst. Och nu sover bade han och jag gott varje natt. Jag var ocksa lite orolig och nojig dem forsta natterna. Jag later han ha 3-4 nappar I sangen som han enkelt kan hitta sjalv om han skulle ”vakna” till under natten. Jag har aven en lite nattlampa I vagguttaget sa rummet ar aldrig morkt.
Prova ni, ta det I er egen takt. Ni kommer med all sakerhet (kanske efter ett par dagar) sova battre. Och aven Molly. Jag trodde aldrig att jag skulle fa sova en hel natt igen. Men ack sa fel jag hade och tur vad val det 🙂
Vår dotter sov med oss i vår säng i ca 1 vecka. Hon sov sedan i sin egen säng inne i vår rum tills hon var ca 2 månader. Därefter sov hon helt själv i sitt eget rum (10 meter från vårt rum).
Det har funkat jätte bra för oss, men vi märkte ganska snabbt att hon mest stördes av oss, våra rörelser, väckarklockor m.m. Hon sov hela nätter utan att vi behövde gå in till henne redan från början, annars kan jag tänka mig att det kan vara skönt att ha henne i samma rum ett tag till. Lycka till! 🙂
För din egen skull så rekomenderar jag dig att låta Molly sova i sitt rum så fort som möjligt!! Du kommer bara få ett helvete sen, ju äldre hon blir!!
du skulle helst ha gjort det mkt tidigare än 9 månader!!
Våran son är 6 månader och sov endast med oss de första nätterna då vi kom hem från bb, sedan dess har han sovitbi sin säng som står mot våran säng, vi har monterat bort en långsida på sängen och ställt den mot vår säng. Det har fungerat jättebra och varken jag eller min sambo har sovit oroligt eller vart rädd för att vi ska råka rulla eller liknande över honom (båda rör sig väldigt mkt i sömnen).
Varför förutsätter många att man skämt bort ett litet barn på säg 1-5 år om man trivs med att ha dem sovande i föräldrarummet? De är ju fortfarande så små, tids nog kommer den tiden när de inte alls vill spendera tid med sina föräldrar längre..
Vår dotter tillbringade sina första månader mellan oss i dubbelsängen, sen flyttade hon till en egen (numera fullstor) säng som står precis intill min sida av sängen. Och där sover hon hur gott som helst och vi föräldrar också! Hon är nu 2½ år och jag kan inte alls tänka mig att flytta henne från vårt rum än, hon vaknar ännu en gång per natt och dricker välling och jag gillar att kunna titta till henne om jag själv vaknar under natten.
Hon har ett eget rum med en säng där hon sover dagtid, och när hon själv är mogen för det kommer hon med all säkerhet att flytta in dit även nattetid. Men det är ingen flytt som vi behöver stressa fram.
Jag kommer aldrig att förstå de föräldrar som med all makt ska ha barnet i eget rum, även om det innebär spring mellan rummen hela nätterna och en trött förälder som somnar sittandes i en stol i barnrummet eller blir väckt sjutton gånger varje natt. Varför gör man det så svårt för sig? Det är väl helt okej med eget rum om barnet trivs och gärna sover där, men om barnet vill samsova så GÖR det då för sjutton, huvudsaken är väl att alla får sova, inte VAR de sover!
Jag samsov med dottern tills hon var ca 6,5-7 månader då jag inte stod ut med hennes tuttande natten igenom. Vi började med att lära henne sova i egen säng men efter bara en vecka av det så fick hon flytta till eget rum då hon är så otroligt lättväckt och vaknade varje kväll när vi skulle gå och lägga oss.
Det har funkat superbra från dag 1! Hon sover nätterna igenom i stort sett varje natt så vi inser hur mycket vi har stört hennes nattsömn!
Min syster hade 2 sängar i lägenheten till deras baby ett tag. Hon fick sova middag i sitt rum och så försökte de vänja henne vid att sova där på nätterna också men blev hon för ledsen fick hon sova i sängen i föräldrarnas sovrum. Hon vande sig snabbt vid sitt rum och som du säger verkar båda parter sova bättre av att inte störa varandra.
Min dotter är 15 månader och hon sover i sin säng i vårat rum. Prövade att flytta in henne till sitt rum men märkte redan då stor skillnad på att hon kände sig otrygg och då fick hon kom in till vårat rum igen, och hon blev genast lugn. Känslan jag fick av att bara flytta in hennes säng till oss och märka hennes trygghet det fick mig att fälla en tår av lycka. Att få ett sådant bevis på kärlek och trygghet från ens barn. Tänkte tillbaka på den tiden jag själv var liten och bara få närheten av ens förälder. Så hennes säng får stå kvar hos oss tills den dagen vi alla är redo. Och det blir nog den dagen hon kan gå över till oss ifall hon skulle bli mörkrädd eller bara vilja ha trygghet!:)
Min dotter – som idag är 30 år – sov hos oss i egen säng i 5 månader, sen flyttades sängen in i eget rum. Hon är normal och fick inga men av att sova själv. Hon är självständig, glad, lugn, harmonisk och en helt bedårande ung kvinna.
Att vi fick eget rum igen efter 5 månader gjorde att vi fick vår egentid tillbaka igen. Det var skönt för man behöver känna att man är ett PAR också och inte enbart mamma o pappa till sitt kära barn!
Flytta in henne i eget rum, hon far inte illa av det. LOVAR!
Vi har gjort precis som Ida här ovan och satt ihop spjälsängen utan en av sängsidorna med vår säng. Hade dottern i ett babynest mellan oss första månaden men det blev så trångt att vi inte kunde vända på oss, annars var det sjukt mysigt. Vill börja samsova när dottern blir lite äldre och inte är lite ömtålig (rädd att rulla över henne nu). Förstår inte hur man kan vilja ha sitt barn sovandes i eget rum, det känns för mig helt onaturligt att ha henne så långt ifrån mig när hon är så liten (4 månader). Kommer nog flytta henne till eget rum när hon är stor nog att själv kunna gå in till oss om hon önskar, så hon alltid känner sig trygg. Trivs med att ha henne nära 🙂
Vår dotter sov aldrig med oss, men hon sov i sin spjälsäng bredvid min sida av sängen, där sov hon bäst! 🙂
Sen när hon ”fyllde” 7 månader tänkte vi att vi provar att ha henne sovandes i sitt rum, och sen dess har hon sovit där varje natt (hon fyllde 1 år igår)
Hon trivdes mycket bättre i ett ensamt mörkt rum och sover dessutom hela nätter nu! Så skönt 🙂
Dock så var det väldigt jobbigt för mig i början, fick lite ångest över att inte ha henne bredvid mig och nojade över att jag inte skulle vakna om hon var ledsen.
Men vi köpte en babymonitor som står bredvid hennes säng så man kan höra henne snarka inne hos oss nu, perfekt 😉
Mycket skönare nu för hennes pappa och mig med 🙂
Min son sov i samma säng under 4 månader sen sov han i spjälsäng i samma rum tills han var två.
Min dotter sov i samma säng tills hon var åtta månader och sedan dess sovit i samma rum i spjälsäng och det fortsätter hon med ännu som 1,2 år. Tycker det är behändigt att de i alla fall är i samma rum när de är så små.
Jag vaknar också av minsta lilla pip men har öronproppar som litter lite löst i öronen för att dämpa de minsta ”gny” ljuden
Mim dotter har sovit i spjälsängen fram tills nu, men nu har.hon fått en stor säng men vi sover.fortfarande i samma rum pga av att vi renoverar men hon är.1,5 år snart men hade vi inte renoverat hade hon nog fått sova där själv runt 1 års åldern 🙂
Verkar som det är lite 50/50 med hur folk gör. Hälften verkar låta sina barn sova med dom tills 6-10 års ålder medan andra halvan kör egen säng/rum redan vid 6-12 månaders ålder. Tror inte det finns något ”rätt eller fel”, och jag har inga egna erfarenheter då jag inte har egna barn ännu.
Det som jag funderar lite över dock, är, hur ni föräldrar som har barnen i samma säng tills 8 års ålder gör med ert samliv? Existerar det ens? Känns ju som om det oftare är mamman som vill ha sina barn nära, och jag kan självklart förstå det och kommer förmodligen förstå det ännu mer när jag skaffar egna små. (Är ett par år äldre än Paula) Men alltså, får ni föräldrar som har barnen hos er någon tid för er och er man/sambo/partner? Känns som om det bör vara en ganska stor påfrestning för kärlekslivet? Visst att man vill ha lillen/lillan hos sig så mycket som möjligt, men hur gör man med relationen till sin partner? Drabbas inte den ganska hårt av bara massa gos och gull med barnen både på dagarna och nätterna? Och hur blir det inte med sömnen? Nu tänker jag inte bara på just den sexuella biten utan även på att kanske ligga och prata en stund på kvällskvisten, eller att bara få hålla om varandra? Känns som om det lätt blir bortglömt. Eller lyckas man få till både och? Känns ju inte jätte troligt om man har en 8-åring sovandes hos sig varje natt. Och nu menar jag inte att döma någon eller vara fördomsfull eller liknande. Tycker bara personligen att det känns lite sorgligt att så många (av det jag läst/hört av bekanta etc.) nästan prioriterar bort samlivet med ens partner helt och enbart lägger fokus på bebis/barn. En bra balans är väl det bästa? Självklart har jag förståelse för att man tvingas prioritera bort sådant till viss del, men känns som många gör det ännu svårare för sig och prioriterar bort mer än vad man måste? Bara en ärlig fundering som ni alla gärna får ge era personliga svar på!
Ha det bra!