Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Vem var Paula innan hon träffade Hugo?, lycklig, glad, kär, ledsen, bodde hemma?

Vem var Paula? Paula var en glad 20 åring som levde för dagen. Jag hade inget seriöst i mitt liv förutom jobbet. Det jag gjorde var att spara pengar för att kunna resa så mycket som möjligt. Jag hann åka till Thailand två gånger, Indien, Grekland, Libanon, London, Paris och till sist Argentina. Jag var väl egentligen som vilken 20 åring som helst. Bodde i en egen lägenhet, umgicks med vänner, festade mycket och tränade. Jag var olyckligt kär i mitt dåvarande ex och mådde inte så bra med facit i handen. Utåt var jag glad och skrattade men den tragiska sanningen var att jag var djupt sårad. Kände mig dålig och hade inget större hopp på att träffa någon. Sen kom Hugo in i mitt liv. Det var inte planerat men slumpen gjorde allt perfekt. Hugo fick mig att bli den allra bästa Paula. Han fick mitt självförtroende att komma tillbaka och att jag dög precis som jag är. Jag hann väl dejta lite mellan mitt ex och Hugo men ingen har fått mig så kär som Hugo fick mig på loppet av tre månader. Det tog liksom 2 månader innan vi flyttade ihop och det säger nog ganska mycket om hur pass bra jag trivdes med honom.

Hade du valt att behålla Molly om Hugo hade sagt att han inte var redo för barn?

Jag hade nog blivit påverkad av vad min partner hade sagt. I vårt fall så var Hugo den som var säker på att behålla barnet. Molly var inte en planerad bebis och om Hugo hade sagt att han inte ville ha barn så hade jag blivit påverkad. Det är sjukt hur snabbt en kvinna faktiskt bundar med det lilla fröt i magen. På några dagar så blev barnet hela min värld och när jag väl hade accepterat gravidteten skyddade jag magen som en tigerhona. Om en kille hade fått mig att göra abort, och att jag efter aborten hade mått dåligt över det så hade jag nog inte klarat av att leva med killen. Jag hade nog lagt skuld på honom för att han ”fick mig att göra abort”. Jag och Hugo pratade faktiskt om det här för bara några dagar sedan. Som ni säkert redan vet så kan man göra en laglig abort fram tills vecka 18 och jag frågade honom vad han hade gjort om jag hade ångrat mig i vecka 17. ”Jag hade aldrig kunnat leva med dig” blev hans svar.

Vad har du för utbildning ?

Jag har bara hunnit ta en kurs i Sociologi än sålänge utöver gymnasiet. Min tanke är att söka till universitet till vårterminen 2015!

Bråkar aldrig du och Hugo?

Ehhh vilken värld tror ni att vi lever i? Självklart så bråkar vi! =) Både jag och Hugo är envisa. Om båda är trötta så ryker vi ihop. Med mitt heta temperament så kan jag gå runt som en tickande bomb. Jag kan brusa upp på en sekund och så fort ett bråk har dragit igång så flyr jag. Då tar det 1 minut för mig att inse att det är fel och onödigt. Ringer gråtandes och vill bli sams.

Skulle du kunna vara med i ph?

Aldrig i hela mitt liv. Fångarna på fortet däremot, det är drömmen!

Hur ni fördelar ekonomin hemma?

Vi delar lika på allting.

Hur stor är eran lägenhet?

Vår lägenhet är på 96 kvm. I grunden är det en 4:a som vi har gjort om till en 3:a.

Stör det dig inte att Hugo jobbar så ”intensivt”/nära med andra kvinnor/tjejer?

I mina tidigare relationer så har jag nog varit svartsjuk men Hugo har aaaaldrig gett mig något att vara orolig över. Det stör inte mig ett dugg faktiskt. När jag träffade honom så fick jag ta honom för den han är. Med ett dejtingprogram och ett ex som det cirkulerar tusen bilder på dom två tillsammans. Take it or leeve it helt enkelt. Alla har ett förflutet och man har relationer till det motsatta könet dagligen. Hugo har glimten i ögat och jag störs inte av att han kan vara flötig. Det var det jag föll för och jag vill inte att han ska förlora glimten bara för att han har ”fru” och barn. Charmören i honom tänker inte jag ta ifrån, även jag är glad med andra människor och kan nog också framstå som flörtig. Så länge man vet vart man har varandra men det är superviktigt att man pratar om sånt med sin partner så att inte den andra mår dåligt över något som ens partner inte vet om.

I ett videoinlägg Hugo la upp på sin blogg på er nya lägenhet så sa han något i stil med ”det här är Paulas rum”. Sover ni i olika rum eller har du ett eget till dina saker osv?

Hahaha, nej vi skojade bara lite, jag låg i graderoben och ”sov” för videons skull. Vi sover tillsammans i sängen. När Molly var mindre om ”jobbig” på nätterna så sov Hugo på soffan vissa nätter för att orka gå upp på morgonen och jobba.

[youtube width=”720″ height=”500″]http://youtu.be/C_lCLjDBN7Q[/youtube]

Vad tycker du om unga mammor? Det vill säga, mellan 16-20 år?

Sålänge man är medveten om vad det innebär att skaffa barn så är åldern bara en siffra. En 17 åring kanske är mer mogen för ett barn än en 27 åring. 27 åringen har ändå lite försprång när det gäller livserfarenheter, jag hade aldrig varit redo för barn vid 21 års ålder om jag inte hade fått leva lite innan. Man behöver tid för sig själv, komma på vem man är osv. När jag ser tillbaka på mig själv som 17 år så var jag nog inte så smart som jag trodde då. Med barn blir du illa tvungen att växa upp och ta ansvar. Det är inte ditt liv som ligger som prio 1 och bara du är medveten om det så tror jag att man fixar att vara förälder i vilken ålder som helst.

Kan du inte ha en läsarträff?

Jo absolut, det skulle nog kunna styras! =)

Är du lycklig?

Jag är lycklig. Jag är 22 år och har kommit långt i mig själv. Jag är glad över allt fint jag har i mitt liv. Jag är omringad av människor som jag älskar och som får mig att må bra. Trots barn och man så känner jag mig fri. Hela Paula får stimulans i det liv jag lever idag. Jag får vara mamma, ”fru”, dotter, syster, vän och kollega utan att mina olika roller konkurrerar ut varandra. Det är mycket som ligger framför mig och jag kan se tillbaka med en rak rygg och känna att jag har gjort allt jag velat. Jag är lycklig i min relation och jag ser framemot att få gifta mig. Att vara mamma är underbart och det bästa jag vet. Jag och min dotter har kommit otroligt långt och jag ser inte mig själv utan Molly. Hon har kompletterat mig och min lilla familj är min drivskraft här i livet.

Hur ser en typisk dag ut hemma hos er på helgen?

Hmm, jag och Hugo har en dag var där vi får sovmorgon. En av oss går upp med Molly när hon vaknar. Ger henne frukost, leker eller badar. Ca en timme efter att hon har vaknat så vill hon gärna sova en timme till, om det är min morgon så går jag oftast och lägger mig själv igen en stund. Det är lugnt hemma hos oss en typisk helg. Hugo är nog den som gillar lugnet mest. Efter 2 timmar blir jag stressad i själen och frågar tusen gånger ”ska vi hitta på något”. Oftast får jag min vilja igenom och då hittar vi på lite allt möjligt.

Hur ser du på din eventuella andra förlossning? Hur ont gör det egentligen och skrämmer smärtan dig inför framtida förlossning?

Jag är inte alls rädd för att föda barn igen. Med facit i handen så kan förlossningen av Molly varit det häftigaste jag varit med om. Visst det gör ont, det känns som en mensvärk gånger en miljon. Det man glömmer bort är att man faktiskt får en liten break från värkarna. Då ska du slappna av, inte vara rädd för värken som snart kommer. Jag kanske hade 15 sekunder på att återhämta mig och jag bokstavligt talat nästan somnade under den lilla korta tiden. Det var för att jag var lugn mellan värkarna som jag klarade mig på bara lustgas. Sen är ens förlossning så individuell, jag kanske får världens panik och behöver alla möjliga smärtlindringar men jag kommer att lita på personalens omdöme precis som vid förlossningen av Molly. Men smärtan skrämmer mig inte alls, usch vad jag kommer ångra att jag sagt så när jag väl ligger där! =)

När vill ni ha ert andra barn?

Vi har varit väldigt splittrade där. Ett tag önskade vi att vi skulle bli gravida nästan direkt efter Molly. Nu är jag glad att det inte blev så. Om jag skulle få ett barn till så skulle Molly helt plötsligt vara tvungen till att ”bli stor”. Jag är inte redo för en till ännu och har därför börjat äta ppiller. Vi vill däremot ge henne ett syskon. Vi båda har så mycket kärlek att ge och med tanke hur kul det faktiskt är att ha barn så vill vi ha en till. Det ultimata skulle vara att bli gravid fram mot hösten eller vintern.
Vad har ni tänkt på för namn på ert nästa barn? Är det fortfarande Ruben som gäller om det blir en kille?

Nja. Jag gillar William. Vi får se helt enkelt!

Vill du helst ha en till dotter eller en son?

Oj vilken svår fråga, många har faktiskt frågat den frågan. Nu kommer jag säga som alla föräldrar och det är att ”Jag blir lika glad oavsett kön”. Det skulle vara himla kul att ha en av varje. En liten ponke som skulle bli mammas hjärtepojke. Relationen mellan en son och en mor ser så fin ut. Jag skulle då ha det bästa ur två världar, en dotter och en son. Molly skulle ha en lillebror att dela allt med. Samtidigt tänker jag ur Mollys synvinkel, att hon skulle få en syster att dela systerskapet med. Alla mina vänner som har en jämngammal syster, deras relation verkar vara så speciell. Man bråkar om allt men ändå så älskar dom varandra högt. Att få en liten dotter till skulle vara fantiastiskt. Intressant också att se om jag och Hugo gör lika barn eller om flickorna skulle bli som dag och natt. Jag är lite kluven i om jag helst skulle vilja ha en till flicka eller en pojke så jag väljer att se fördelarna med båda!

Är du nervös inför Mollys dop?

Inte alls, det kommer bli jättekul att hedra lilla Mollan.

Har du och Hugo tänkt på att semestra i Chile nån gång?

Det är en dröm som vi har, vi får se när den går i uppfyllelse!

Talibanen