Jag tycker att det är svårt med beröm. Varför vet jag inte riktigt. Det känns som att jag måste bortförklara mig istället för att bara säga tack. Eller ännu bättre-vad glad jag blir.
Det faller mig naturligt att säga till andra att jag uppskattar dom. Höjer när dom gör något bra, eller talar om när jag blir stöt. Det är för mig inte några jobbiga samtal. Men just när det kommer till beröm, då blir jag bortspolad för att jag inte vet vad jag ska säga. Även i en sådan tight relation som jag har till Hugo, neeeeej det kommer fortfarande förklaringar.
Exempel:
Vad fin du är idag. – Åh jag har bara kammat mig. (säg tack!).
Vilken härlig tröja.- Köpt på rea! (säg tack).
Du är så fin mamma.- Jo men alla leker med sina barn. (säg tack).
Shit vad stark du är!– Ah men sov dåligt inatt så mjölksyran kommer fortare nu (SÄG BARA TACK).
Satan vilken fin presentation!- Ja men det fixar du också! (….).
Det finns massor med exempel men jag har lättare att ta emot kritik än beröm. Det känns som att man är självgod? Eller handlar det om självförtroende? Att om man har bättre självförtroende tar man lättare emot beröm vs har man sämre självförtroende tar man beröm sämre? Det är givet att man är självkritisk, om inte så tror jag inte att man har möjlighet till att utvecklas och vidga sitt perspektiv. Om inte jag var självkritisk skulle jag köra fast, om jag inte var självkritisk så skulle jag inte leverera. Sen måste man älska sig själv också! Har man balans mellan dessa två aspekterna så tror jag att man har hittat hem.
Eller så kanske det bara är en djupt inlärd vana som jag har. Att mitt sätt att ta emot beröm är att släta över det. När jag var på Elaines föreläsning om presentation för någon vecka sen uppmanade hon oss att öva in lite olika presentationer beroende vart vi befinner oss och till vem vi ska presentera oss. Jag kanske ska ta och öva in på fraser där jag tar emot beröm på ett bättre sätt. Jag tror att sättet vi är uppvuxna på och vilka signaler som samhället har gett. Man ska inte tro något om sig själv och man ska stå i ledet. Så mina tips för att bli bättre att ta emot beröm:
– Ge dig själv beröm. Ta del av den inre glädjen som beröm faktiskt ger
– Säg tack! Alternativt ”Tusen tack för fina ord”.
– Ställ en fråga och fortsätt i en god kommunikation
– Ge en komplimang tillbaka
– Beröm är en färskvara och något vi borde bli bättre på i alla möjliga situationer. Om du inte vågar eller vill säga det rakt ut: Mejla, skriv på lapp, köp en blomma. Ditt beröm gör mer skillnad än vad du anar.
Någon annan som har svårt att ta emot beröm? Och har du några tips på hur man kan göra för att göra det lättare?
Jaaa vilket inlägg! Jag har bloggat om lite liknande, men handlar mer om att ge komplimanger än att ta emot dem:
http://danielasdagbok.com/2017/september/att-fa-och-ge-komplimanger-for-annat-an-utseende.html
Det hjälper att bli medveten om ”jantelagen” och göra allt för att bevisa att man helt enkelt får vara jäkligt bra och stå för det också.
Du har så rätt =) detta är svårt man blur ju så glad när man får det men förminskar det också nästan alltid!
Åh jag är exakt samma! Ska alltid komma med massa bortförklaringar hela tiden. För mig har det alltid varit ”naturligt” att göra så och har aldrig funderat på det förrän jag träffade min kille. Han tjatar alltid på mig att jag bara ska säga tack istället för att bortförklara, men det är ju så svårt! Tack för en superblogg med bra tankar varje dag.
Jag är samma! hur jobbigt som helst.. tänker att nu ska jag börja med att bara säga Tack! så få man ett beröm och ändå kommer den där förklaringen!! Något jag måste bli bättre på! Att bara säga TACK!
Älskar din blogg Paula! Alltid lika kul att läsa.. Trevlig Helg på er! <3
Jag har lärt mig säga tack!
Sen brukar jag tänka för mig själv.. Den skulle bara veta att: jag inte ens har kammat håret… Jag kan lyfta mer osv… Så kan jag le lite som andra personen uppfattar att man blir glad av komplimangen men jag e mer glad över att jag kom undan med oborstat hår… För små byxor osv..
Men har lärt mig säga tack och fortsätta prata om nåt annat…
Jag känner verkligen igen mig! Man blir typ generad av beröm ”men jag? Nä men det var väl inget” osv. Har precis avslutat min VFU (pluggar till förskollärare) och det är ju så man får skämmas, pinsamt mycket beröm!
Tycker det är så fult när man inte kan ta emot beröm eller en komplimang.
Jag ger ju dig en komplimang och du sågar den? Då tar du ju ner mig och vad jag känner och tycker.
Har blivit irriterad många ggr och sagt ifrån att nu tycker jag att du är fin eller har gjort ett bra jobb och det är vad jag tycker . Det räcker med ett tack!
Många skruvar på sig. Tror dessvärre det är lite svenskt . I Chile ger man varandra komplimanger och njuter av att få dem med och tackar . Har aldrig varit med att någon slätar över det.
Jag tror det kan ha att göra med självkänsla alt. som du säger vanesak. Jag har varit där du är och haft svårt att ta emot beröm. Och har alltid, även som du, varit bra på att ge beröm. Men jag har jobbat i några år på att bli bättre och bättre på att ta emot beröm och sluta bortförklara mig – att bara ta emot, tacka och njuta av berömmet. Det tar sin tid men nu faller tacket sig naturligt och jag verkligen njuter av den fina komplimangen eller berömmet jag får! Så jag vill bara säga; du är på rätt väg Paula! Du har självinsikt och vill utvecklas. Fortsätt jobba på detta och tack:et kommer gå lättare och lättare att säga med tiden och du kommer att börja njuta av komplimangen eller berömmet som bara den ? Tänk, att ge någon annan beröm eller en komplimng är det finaste man kan ge en annan människa, så av den anledningen bör mottagaren verkligen tacka och njuta av denna fina gåva ????❤
”Självkänsla är konsten att tycka om sig själv för den man är. Självförtroende handlar om tilltro till den egna förmågan att göra saker.” ❤
Känner igen mig! Jag vet inte varför jag reagerar så.
Vill ge dig komplimanger för alla fina och kloka blogginlägg du gör! Kände mig väldigt träffad när jag läste detta. Jag känner mig typ
högfärdig om jag tackar och säger därför liknanade saker som du skrev.
Hej! Jag hade svårt att ta emot beröm förut men fick höra att det är oartigt mot den som ger berömmet för att man typ säger att det den säger inte är så viktigt eller inte sant. Vilket kan få personen som ger berömmet att känna sig dum. Då funderade jag på vad man själv vill höra när man ger någon beröm, jo då är det ju såklart ”tack” eller som jag brukar säga nuförtiden ”Eller hur. Visst är den fin!” exempelvis. ? I och med det så tycker jag det känns lättare att ta emot beröm! Snygg ny jacka idag förresten! /Moa
Jag håller helt med dig!
Jag tycker det är jättesvårt och jobbigt..