Det är mycket bebis som snurrar runt i tankarna. Just nu ligger fokus på det praktiska, har vi allting som behövs? Jag har skrivit en checklista på det som måste inhandlas men i det stora så har vi redan allting. I allt detta praktiska tänk dyker mer emotionella tankar upp. Jag kan på riktigt inte vänta tills att få hålla henne i min famn. Trots att denna graviditet har gått så fort och att det är stor skillnad på att redan ha ett barn och vara gravid så har kärleken till det nya fröt inte undgått mig. Hugo och jag satt i soffan här om kvällen och pratade om bebisen. Är det en Molly som ligger där inne? Kommer våra barn att likna varandra? Kommer lillasyster också se ut som en liten trollunge? Kommer hon skilja sig på sättet att vara? Gör jag och Hugo bara en viss typ av barn?
Av bara känslan så kommer lillasyster skilja sig från Molly. När hon låg i min mage var hon redan då en virvelvind av energi. Molly sprakades precis hela tiden och det var mer tempo inne i magen än hur jag upplever att det är denna gång. Det är mycket lugnare nu. Hela känslan av denna graviditet har varit lugnare. De gånger vi tittat på lillasyster via ultraljud är det som att hon har sovit och att vi buffat lite på henne för att hon ska röra på sig så att barnmorskan har kunnat ta mått. Molly snurrade runt och gjorde volter redan i vecka 14 när vi gjorde KUB testet. Har du haft en känsla om de aktiva eller de lugna med dina barn i magen? Resulterade det i att barnen följe samma mönster när de växte upp? Med Molly tycker jag att det har stämt =)
Älskade, älskade barn. Tänk att tiden har gått så fort. Att du inom kort ska bli storasyster, Det känns som igår, den dagen du kom till oss och vi var på BB för att ta emot dig. Du tillsammans med lillasyster och pappa är nummer ett för mig. Min förstfödda vackra tjej som tagit mitt hjärta med storm. Det ska bli en fröjd att få dela den nya tiden som ligger framför oss med dig och pappa. Att vi tillsammans ska få lära känna vår fjärde pusselbit. Vi ska älska, skydda och vårda lillasyster tillsammans.
Du och don blogg är helt otroliga! Så är också Hugos, hans roliga sätt får mig att skratta, medan du skriver så otroligt vackert att man vid nästan varje liknande inlägg gråter! Älskar era bloggar!
Så fint!
Båda mina barn har varit lugna i magen och hyfsat lugna när de kom ut, men nu vid 8 och 5 år så är de inte så lugna utan är igång hela tiden.
Mina barn är hyfsat lika varandra, dock har de olika färger då ettan är ljushårig med bruna ögon och tvåan är brunhårig med grå-bruna ögon.
Men till sättet är de olika och har gjort olika saker i olika ordning. Ettan var tidig med talet men försiktig med att klättra och annat fysiskt, tvåan däremot var sen med talet och tidig med allt fysiskt. Det gällde väl att hänga med sitt storasyskon.
Till min namne Hanna ang att få barnen att sova i eget rum. Det där beror helt på hur man är som förälder och som barn. Mina barn har sovit i eget rum från 6-7 månader, men alltid somnat i egen säng även när de sov i vårt rum. Vi har regeln att de ska somna i sin egen säng sen får de gärna komma in till oss… vilket innebär lite nattvandringar för när barn nr 2 (ordningen för den natten) kommer så tycker jag det blir fullt i vår säng och går och lägger mig ettans säng. Vi har valt att ha fullstora sängar till våra barn när de slutar med spjälsängen för att vi ska kunna lägga oss där.
För att få den mysiga och ombonade känslan så har vi istället fyllt upp sängen med kuddar och gosedjur.
För oss har det fungerat med att barnen somnar i egen säng. I perioder så har vi fått sitta med dem när de ska sova och ibland vill de somna själva. Jag tror inte på att tvinga dem till att somna själva, men det är ju upp till varje familj att se vad som passar dem.
När tvåan var 10-11 månader fick vi dock bygga ett litet ”annex” till vår säng med spjälsängen för att det fungerade inte med att barnen sov i sitt rum. Men tvåan sov fortfarande i spjälsängsdelen och det fanns plats för ettan mellan oss när hen ville komma in på natten.
:’)
Paula, du är en så fantastiskt fin person med så mycket kärlek inom dig! Dina barn är lyckligt lottade som har och kommer att ha dig som mamma ♡
Åh, blev nästan lite tårögd när jag läste detta, så fint! Stor kram till er
Hej fina du!
Kika gärna in på min blogg för att få inspiration till allt som livet ger 🙂
Ha en underbar kväll.
Kram
Hur gick tankarna när ni började försöka skaffa ett syskon till molly? Jag menar mer planering kring ägglossningen, väntan på att få veta om det blivit något innan mensen kom?
Vi försöker att skaffa vårt första barn med hjälp av natural cycles och tankarna dagarna innan beräknad mens är olidliga och man blir lika besviken varje gång mensen konmer och ingen bebis i magen denna månaden heller.
Har du tankar o tips på hur man tacklar detta skulle det verkligen uppskattas.
Stor kram Paula. Du verkar vara en sån Go o jordnära människa❤️
Jag har inte barn sen innan men bebis i magen är en liten vilde och busunge. Han har vart envis vid ultraljuden och han sparkas och har sig hela tiden. Så det ska bli spännande att se om han kommer vara lika busig utanför magen sen:)
Nu är min bebbe bara dryga månaden men hon sparkade mer än sin vilda storasyster gjorde (som jag tyckte sparkade mkt då) men verkar än så länge lugnare. Så det stämmer inte alltid. Men det är superhäftigt hur lika de är, det är som om jagtittar ner på hennes storasyster igen, så jäkla häftigt! Till och med samma sätt att sova har jag sett, att de är syskon går inte att förneka! ☺
Ellie var jättelugn i magen men inte så lugn på utsidan haha 🙂
Det är verkligen roligt att få följa dig i väntan på lillasyster, har läst din blogg från start. Du känns som en bra vän jag aldrig träffat 🙂
Lillasyster har sin alldeles egna personlighet. Ni kommer att älska henne precis lika mycket som Molly, även om hon kanske är helt olik sin storasyster. Ska verkligen bli kul att få se henne i bloggen din sen när hon blir född. Lycka till 🙂
Paula! Din blogg är underbar, älskar den! Du är en förebild både som mamma och med din sunda relation till mat och träning. Dina texter får mig ofta att gråta för du skriver så bra! Lycka till!
Otroligt vackert skrivet. Rörde mig till tårar
Man har många tankar i början men inget blir som man trott. Vara bara öppen för allt, inte för mycket förväntningar för att inte kunna bli besviken. Det kommer att gå jättebra Paula.
Jag måste säga att du är otroligt skicklig på att sätta ord på känslor. Dina texter rör till rysningar och tårar. Fina, söta och vackra Molly, vilken storasyster hon kommer att bli. Kram till er och lilla bebis 🙂
Jag har en kille som är jämnårig med din Molly (född I maj 2013). En riktig sprallapa både i magen och på utsidan. Lillebror som kom för ett år sedan var totala motsatsen. Så lugn och stark under både graviditeten och som bebis.
När du beskriver din andra graviditet och livet med Molly, tänker jag att jag vill ha hundra barn, minst! Trots allt slit och oro är det bara så magiskt!
Hej Paula! Har ställt frågan så många gånger, dock förgäves. Jag hoppas dock fortfarande på svar!
Hur gjorde ni för att få Molly att sova i sitt eget rum? Självfallet ska barnen få komma in och lägga sig hos föräldrarna vid behov, men tycker ändå det är viktigt att dom lär sig sova själva också. Jag är superorolig vad gäller detta, med tanke på att jag har fler småkusiner som bara vägrar. Hur gör man egentligen? Någon annan som har tips?!