Idag när min egna blogg suger för att vi är sjuka här hemma tänkte jag passa på att tipsa om tre andra bloggar. Vilka bloggar jag personligen läser. Jag gillar ju mammabloggar då man kan relatera till mycket. Modebloggar är också roliga att titta på men det händer inte mycket mer än fina kläder.
Här kommer min topp-tre lista på mammabloggar här inne på vimedbarn:
emilysliv.vimedbarn.se
Emily är intressant på många sätt. Först har hon världens sötaste dotter som heter Noelia som är född November 2013. Vackra bilder på familjen, hemmet men framför allt maten! Emily äter ren LCHF så det är kul att se vad dom äter och hur man lagar god LCHF mat. Bloggen ger i det stora en feelgood känsla =)
LCHF-sushi
Lilla Noelia
Sedan har vi emmalindsjo.vimedbarn.se
Emma som är gift med en av mina äldsta barndomsvänner Patrick. Emma är gravid och kan föda när som helst. I Emmas mage ligger det en liten flicka som kommer få världens bästa liv tillsammans med hennes föräldrar. I Emmas blogg får man se bilder på en fin gravidmage, förberedelser, hur dom har ordnat inför sin dotters ankomst. Men det speciella med Emmas blogg är hur hennes graviditet har varit. Det är nästan som att Emmas kropp har varit allergisk mot graviditeten. Hon har lidit av illamående, kräkningar som är utöver det vanliga och nu senast visade hon tecken på havandeskapsförgiftning. Passa på att börja läsa hennes blogg nu innan lilla flickan hinner komma! =)
Till sist så vill jag tipsa om Natashas blogg. Natasha bloggar på natasha.vimedbarn.se
140109 hände det som inte får hända. Natashas 5 dagars bebis vaknade inte efter en tupplur. Milton Green blev bara 5 dagar gammal och dog i en plötslig spädbarnsdöd. Jag kan säga att jag grät som en galning när jag läste Natashas förlossningsberättelse, hennes text om sorgen och hur man går vidare som änglaförälder. Jag vill inte säga så mycket mer än att jag tycker att Natasha är en otroligt stark mamma. Mamma till fina Milton som kommer att leva i hennes hjärta förevigt. HÄR hittar ni en artikel tillsammans med Natasha där man får läsa om spädbarnsdöd.
Åh tack!!! Kram ♡
Håller helt med dig! Något mer personligt med mamma bloggar! ^^ Och en dag kan verkligen sluta hur som helst, som du nog själv vet med en lite söt tös där hemma! ^^ Kramis!
Jag hade oxå en sån graviditet där jag kräktes i nio månader som slutade i en havandeskapsförgiftning, gör att jag är lite rädd för att bli gravid igen :/
Som änglaförälder måste jag säga att vissa kan ju bara ta sina ord och äta upp dom. Har man aldrig förlorat ett eget barn så kan man vara tyst. Jag faller titt som tätt neråt. I mörkret. Mer sällan nu efter snart två år men när jag faller så faller jag djupt. Det är inget någon som inte varit där själv kan förstå och det är inget man kan försöka förstå heller.
Min dotter blev tre månader. Hon somnade på eftermiddagen för en lur men vaknade aldrig mer.
Nu är jag gravid igen och livrädd. Hej hopp!!
Jag känner mig inte nedtryckt av er, ni skrev bara att det var dumt skrivet av mig, och det kan jag hålla med om. Jag ber om ursäkt att jag uttryckte mig på det sättet. Alla hanterar sorg på sitt egna sätt. Jag vet inte hur det känns att förlora sitt barn, så jag borde inte sagt nått. Förlåt till alla som tog illa upp.
_En ny blogg om psykisk ohälsa(det må vara tjatigt med dessa ”mådåligtbloggar” men dom behövs). ”Man är inte sin/sina diagnoser”. Fast jo. Jag klarar liksom inte av vardagen. Emotionell instabil personlighetsstörning, ADHD, Depression och Panikångest_
Hanna: Har man inget snällt att säga…ja då är man tyst.
Jag ser inget jättefel i Hannas kommentar. Hon skriver själv att hon inte förstår, men att det är hemskt att förlora ett barn. Däremot hur vuxna människor (mammor) kan gå ihop i grupp och trycka ner henne – ursäkta men ni borde kanske ha mognat lite innan ni fick barn.
Hanna: Nej du vet inte hur det känns det har du så rätt i! Var tacksam och glad för det! Vi som vet, vet att varje dag under lång lång tid är en kamp i mörker och ångest. Tårar och skrik. Längtan och vanmakt. Vi har 2 val. Leva eller dö. Hur konstigt det än låter väljer de flesta av oss livet. Hur vägen tillbaka ser ut är olika för oss var och en. Men ett kan jag nog säga gäller oss alla och det är att det är en kamp! Tro inte att det är lätt att fina vardag igen och det blir inte lättare av dumma kommentarer som denna! Du vet inte hur du själv skulle vara och göra – så snälla tänk innan du pratar/skriver nästa gång!
Hanna: hur vågar du ta dig friheten att döma någon annans sorg och sorgeprocessen. Vad tror du ge dig den rätten?
För det första erkänner du själv att du inte vet vad du pratar om, vilket är mer än uppenbart, och för der andra så har ingen något att säga till om hur en annan person hanterat sin sorg.
Det faktum att du dessutom har mage att göra det här, där du förstår att hon kan läsa det (speciellt eftersom hon kommenterat) gör dig till det vidrigaste sortens nät-troll. Jag hoppas du läser det här och att du sätter dig ner och tar en låång titt på dig själv och dina värderingar. Jag hoppas också att du aldrig behöver genomgå en sådan sorg.
Hanna: hur vågar du ta dig friheten att döma någon annans sorg och sorgeprocessen. Vad tror du ge dig den rätten?
För det första erkänner du själv att du inte vet vad du pratar om, vilket är mer än uppenbart, och för der andra så har ingen något att säga till om hur en annan person hanterat sin sorg.
Det faktum att du dessutom har mage att göra det här, där du förstår att hon kan läsa det (speciellt eftersom hon kommenterat) gör dig till det vidrigaste sortens nät-troll. Jag hoppas du läser det här och att du sätter dig ner och tar en låång titt på dig själv och dina värderingar. Jag hoppas också att du aldrig behöver genomgå en sådan sorg.
Hanna! Jag är också änglamamma. Men va fan menar du! Ja vad ska du tycka om mig då. Som går på stan, äter ute och går och handlar, dagarna efter att Min son dött. Det betyder för fasen inte att man är mindre ledsen. Men klarar man att göra ”normala” saker och tänka på annat samtidigt som man sörjer så är ju det jättebra! Åh så arg jag blir. Du ska se oss när vi några timmar senare när skakar av panik hemma i sängen!!! Det kanske är där du tycker vi ska ska hålla oss tills vi sörjt klart, alltså föralltid!! Morr!
Emily (emilysliv) kör tyvärr inte LCHF längre
Tack för tipsen!
MeoHanna: Som sagt vad vet du! Det är kommentarer som dina som får oss änglaföräldrar att åter igen åka ner längst längst ner i det mörka hålet, att får oss att känna oss som världens sämsta föräldrar som äntligen råkat sett/tänka på nått annat, nått som vi kunnat se lite lite glädje i… Oavsett hur tidig eller hur sent efter vi mist vårt barn, och vi lyckas tänka på något annat, så kommer vi aldrig kunna leva ett ”vanligt” liv. Vi kommer aldrig bli den vi var innan. Men det vore tacksamt/fint om såna som du, som faktiskt inte vet, lät bli att komma med kommentarer, påståenden och tankar om hur du/ni hade gjort, hur du/ni tycker att vi borde bete oss. För vi gör allt ”för att hålla oss flytande med näsan ovanför ytan”
Vi kommer alltid falla ner i mörka hål, med tidens gång kommer dessa mörka hålen mer sällan och de är inte lika djupa, vi lär oss hur vi ska ta oss upp ur dom, hur vi ska klara att ta oss igenom livet med ängre mellanrum. Men du är en av dom som ser till att ett sånt där hål dyker upp från ingenstans och drar oss långt långt ner!
Jag startade en blogg hos vi med barn nu ikväll – Kika in vettja! 🙂
http://www.livetmedlykke.vimedbarn.se
Hanna, du har rätt, du har inte den blekaste aning om vad så stor sorg innebär, då du skulle nog behållit din dumma kommentar för dig själv. En dag när du vet mer om livet kommer du inse hur dumt det lät.
När man sörjer så gör man det hela tiden, absolut nonstop, men vet du vad? Livet fortsätter runt omkring iaf så man kan välja att själv ge upp vilket många av oss som förlorat ett barn har velat och fortfarande vill stundtals, el så kan man kämpa genom att försöka ”vara som vanligt” och göra sådant som brukade göra en glad förut i hopp om att bli lite gladare för stunden mitt i allt det nattsvarta.
Jag hoppas du fått dig en tankeställare av de svar du fått och en ursäkt vore på sin plats.
Mvh Madde
Hanna : Jag skulle kunna skriva så mycket till dig men jag låter bli! Fy så ledsen jag blir av en sån där kommentar. Vardagen tar TYVÄRR inte slut bara för att våra barn dör… Livet måste gå vidare och det gäller att hitta sitt sätt..
Hanna…. Att du ens kan yttra något så dumt är pinsamt! Du har inte tänkt tanken att jag försöker vara glad för det lilla….? När det värsta hänt så kanske jag försökt hitta något att vara glad för. Tack att du gjorde mig ledsen nu… Att jag ens orkar blir berörd av såna här dumma kommentarer /natasha… Som inte bryr sig om jag väger 100 kg eller 40, jag försöker bara bli gladare och göra det bästa av min vardag
Vad fint att du tipsar om bloggar, det är alltid roligt att hitta nya bloggar att läsa. Och så himla, himla sorgligt med lilla bebisen som dog. 🙁 Kramar Angelica
Hemskt att förlora sitt barn. Kan inte i min vildaste fantasi förstå hur man bara några dagar efter att sitt barn har dött lägga upp inlägg om hur mkt gravidkilon man har gått ner. Lägga upp bilder på sin kropp och visa hur mkt mindre magen blivit. Jag vet ju inte hur det känns att förlora mitt barn, så att ens tänka på hur mkt man väger och hur magen ser ut kanske är helt normalt. Somsagt, vad vet jag 🙂
Kul med bloggtips! 🙂 Tack
Åh vilket underbart fint barnrum!
Har aldrig gråtit så mycket som när jag läste Natashas berättelse, händelsen och tiden efteråt. Som du skriver, det som bara inte får hända <3
Loggade in på min blogg och blev överrumplad av antalet läsare jag hade och förstod inte var de kom ifrån.. Men fick höra per rykte att du rekommenderat min blogg. Tack så hemskt mycket paula <3 det är otroligt fint av dig att sägs så starka ord om mig, en tjej du inte ens känner. Du kan inte förstå hur stark sånt här får mig att känna mig! Tack för fina utvalda ord och att du liksom jag vill dela minnet av min son Milton. <3 tack tack tack. Genom att människor får läsa om honom känns det på något sätt som att han får leva vidare i folks hjärtan och tankar. Pussa dina fina dotter och ta hand om er!
Jag känner mej lite petig nu men jag skulle vilja att du ändrar på ett litet ord i texten. Det är nämligen så att man som det står nu tror att det är emmas föräldrar som ska ta hand om deras baby.i Emmas mage ligger det en liten flicka som kommer få världens bästa liv tillsammans med hennes föräldrar. Hennes där syftar på emma. Om du byter ut hennes mot emmas blir det ju så galet. Eller? Sina skulle passa mycket bättre!