Vi är hemma efter Spanien. Först Madrid och sedan Ibiza. Det känns tomt. Mest tomt för Hugo men även tomt för mig. Fem lag gick vidare. Fem lag av 30. Hugo kom åtta. Tre lag ifrån VM. Dom var så sinnessjukt duktiga och jag var så stolt när jag satt på läktaren och såg Hugo köra loss. Vilken man, vilken dröm vilken vilja och styrka. Med tapperhet och med stolthet såg jag dem göra det dom tycker är allra roligast, nämligen att tävla i crossfit. Det är många timmar som dom har svettats i sin ensamhet. Puschat sig själv i sin ensamhet, laddat och kämpat. Att komma upp på den nivån, det har verkligen krävts tid.
Nu har vi helt plötsligt fått tillbaka tid. Hugo är att räkna med denna sommar. Det är jag också sjukt tacksam för, trots att jag hejdade på honom i helgen. Jag ville att han skulle vinna och gå vidare till VM, men för min egen skull och barnens är jag glad över att få ta del av honom. Nästa säsong kommer Hugo att köra igen och jag kommer att se till att puscha honom redan från start. Hjälpa honom att ha en skön dialog med oss om vad det kommer att innebära, hur vi kan dela upp barnen så att det känns rättvist.
Vi flög till Ibiza där två festliga dygn väntade. Middagar, klubbar, dagspartyn, sol, vila, dans, skratt och glädje. Vi var ett gäng på nio pers och jag dag två orkade ingen gå ut på klubb. Vi är gamla i gamet och slängde in handduken för att gå hem och sova istället. Vi såg absolut ingenting av Ibiza stad, hamnen, naturen eller den berömda hippie marknaden. Vi såg nattlivet och dagsfesterna. Det var riktigt roligt men det var otroligt skönt att komma hem igen.
Love you more then anything
Oh vad synd att ni inte gick vidare , men tänk så härligt med en himla massa tid till familjemys istället ??? . Jag längtar hem till Sverige nu , bor nere i marbella delar utav åren och vi stannar förmodligen sommaren ut . Men visst spenderar ni också en del utav sommaren här ? ??