I fredagskväll var jag och barnen inne på Akademi bokhandeln. Jag hade lovat dom varsin bok, och varsitt läskort (det du stoppar ner i boken för att veta vart du är). Precis som alla barn frågor våra ”Kan jag få den här?”, ”Kan jag få den här?”, ”Kan jag få den här?”.
Men nej. I fredags skulle vi köpa böcker, så jag förklarade att det är böcker vi skulle fokusera på. Till slut valde dom varsin bok. Leonore valde ”Prinsessan på ärten” och Molly ”Hemma hela sommaren”. Det tog sin lilla stund men vi hade inte bråttom hem.
Måste bara få passa på att slå ett slag för dessa böcker, ”Hemma hela sommaren” och ”Veckan innan barnbidraget”. Fick en fråga förut hur vi tänkte kring barnen och hur vi fostrar dom efter ekonomiska förutsättningarna. Hur vi som föräldrar kan skapa förståelse för olikheter. Dessa böcker är fantastiska. Handlar just om veckan innan barnbidraget. Hur en familj kämpar men också har så mycket glädje. Att man inte kan gå på t.ex. bio men biblioteket funkar lika bra. ”Hemma hela sommaren” börjar med en skolavslutning där alla i klassen berättar allt kul dom ska hitta på under sommaren. Flickan ljuger och säger att dom ska på safari, men egentligen ska dom ha en hemmasommar.
Böckerna är fina och fyllda med kärlek, men öppnar också upp barnens tankesätt om att alla har det olika!
Kassörskan: Vad fint du markerar dina döttrar.
Paula: Oh tack? Ibland känns det som att jag bara säger nej.
Kassörskan: Vi ser mycket här inne och tyvärr får små barn sin vilja igenom bara dom skriker tillräckligt högt.
Paula: Hmm…
Jag vet inte hur jag skulle reagera om barnen skrek eller fick ett utbrott i en affär. Jag hade nog skämts och försökt ta oss därifrån, där man kan prata ostört. Det blir inga utbrott av ”nej” för vi försöker alltid förklara. Likaså i morse. Leonore ville öppna ett paket klistermärken och ta med ballonger till förskolan.
”Leonore. Det är bättre att allt stannar hemma och väntar på dig tills du kommer hem. Så att inget kommer bort, då kommer du att bli ledsen. Vart vill du lägga allt? Så passar huset dina saker så länge”. Leonore la sina saker på gästsängen och sa ”heddå” innan hon sprang ut till bilen.
-Jag tror på att förklara. Vara tydlig. Och våga säga nej, stå fast vid det man kommit överens om. Vad tror du? Hur markerar man sina barn och vart går gränsen?
Hmm…Har nog aldrig hört talas om något barn som inte fått något utbrott på någon offentlig plats. Så dina barn måste nog ha exceptionellt ”lugna” gener?
I vilket fall så tycker jag att det är helt okej att barn får utbrott…Alla barn är inte lika flexibla i tanken hur mycket man än förklarar och är pedagogisk. Och har inte lika lätt att hantera sina starka känslor.
Tycker det är mänskligt att ibland ge efter också för barnens utbrott eller tjat. Vi är ju inte mer än människor!
Vet inte vad jag vill med det här inlägget…
Ge ett annat perspektiv kanske ?
Du är så klok, Paula!
Du är en jättefin förebild till min egen föräldraroll! Jag har en son på snart 9 månader och ofta tänker jag på hur jag ska bemöta honom på bästa sätt när det blir konflikter eller tjat eller andra tillfällen där man behöver förklara på ett så bra sätt som möjligt för barnet. Dock lång tid kvar kanske, men tiden går fort!
Älskar verkligen dessa typer av inlägg. ⭐️❤️
Nu har inte jag barn, men jag tror nog också på tålamod och riktiga begripliga förklaringar. Nu hjälper säkert inte det alla gånger, men då har man i alla fall gjort så gott man kan 😛
Alltså, allt låter så enkelt när du skriver. Därför jag oftast tar pauser från att läsa bloggar.
Jag förklarar för mina barn, jag kan vara pedagogisk. Men min 5,5 åring sk*ter i vad jag säger om hon vill något. Jag tillåter inte för det, men hon håller sig inte lugn och accepterar min förklaring, nej. Det gör inte en 2 åring heller. Mina barn kan skrika, gråta, få utbrott på ”olämpliga” platser eller bete sig ”olämpligt” trots tydlig förklaring, vägledning från oss föräldrar. Så ibland när man läser sånt här så vet man varken ut el in. Är det fel på mig? Fel på mina barn? Antagligen är vi alla bara olika, men känslan tar över ibland ändå.
Det är absolut inte fel på dig. Jag är 27 år och får fortfarande utbrott! Det har inte hänt någon incident på en offentlig plats med barnen än. I blogginlägget diskuterade jag just offentliga platser men vi löser konflikter hela tiden! Hemma, påväg ut, påväg in, när vi ska säga hejdå, tjafs mellan barnen, testa gränser mot oss föräldrar. Barn är barn. Eller rättare sagt- människor är människor. Känslolivet är en berg och balbana i alla relationer. Och man måste ha rätt till sina känslor. Det är ingen fara att bli arg och ledsen det är lika naturligt som att vara glad och rädd?
Håller med och har samma erfarenheter med mina barn.
En föreläsare på högskolan i Borås (läser till förskollärare) frågade oss vad vi egentligen säger till barnen när vi markerar ett nej och att dom inte får tjata sig till saker, Vi alla tänkte såklart att barnen lär sig att det inte är lönt att tjata osv…. Men hennes svar blev ”Du kan lita på mig, jag menar vad jag säger” Jag skrev ner det och hängde upp det på mitt kylskåp!
Min lillebror brukade alltid klamra sig fast i larmstängerna utanför affärerna (klädaffärer) för han VÄGRADE gå in och ibland behövde ju mamma bara köpa något litet ?? han skrek och skrek och hängde i dessa larmstänger fast mamma förklarade att det skulle gå snabbt, slutade med att hon bad mig hålla ett öga på honom (är 6 år äldre) så där stod vi ?? han växte upp och blev en ganska normal människa han med ?
Haha jag verkligen ser detta scenario framför mig, och din kommentar ”han blev en ganska normal människa han med” – kvällshumor i min smak???
Förstår inte hur du lyckas med konststycket att låta så himla självgod fast du bara gör något som kan klassas som normal uppfostran?
Det du upplever som normal uppfostran och självklart är inte alltid lika självklart till andra. Världen blir inte en sämre plats av att vi människor upprepar och höjer fram positiva saker och tankesätt. 🙂
Varför behöver du kommentera detta?
Paula är fantastisk. Hejdå
Försök sprida positiv energi istället för negativ Sofie. Tror du kommer må bättre av det.
Min 3,5 åring får ofta utbrott även hur lugnt och pedagogiskt jag än förklarar. Ger med mig ibland, eftersom hon blir helt vansinnig, hemma som ute. Kastar sig på asfalten(hon har skrapat upp pannan bland annat) och slår sig i ansiktet. Det gör så ont att se sitt barn så, därav. <3
Min 3,5 åring får ofta utbrott även hur lugnt och pedagogiskt jag än förklarar. Ger med mig ibland, eftersom hon blir helt vansinnig, hemma som ute. Kastar sig på asfalten(hon har skrapat upp pannan bland annat) och slår sig i ansiktet. Det gör så ont att se sitt barn så, därav. <3
Har de aldrig fått ett utbrott i en affär? Lyllo er. Mina får det nästan varje gång vi är där. Särskilt fyra åringen. Men jag står cool lugn i kassan och pratar med lugn röst att han ska lägga tillbaka tablettasken för idag ska vi bara handla mat. Han skriker och skriker men lägger tillbaka den. Sen går jag lugnt ut med han skrikandes efter mig ? sen pratar jag med han i bilen om vad som hände.
De allra flesta barn får utbrott, oavsett hur pedagogisk man än är.
Finns forskning som visar på att barn med väldigt auktoritära föräldrar följer sina föräldrar men behandlar sina vänner på samma sätt. (Och curlande föräldrar ger sina barn dålig självkänsla).
Låter som att dina barn är helt normala ❤️
Min dotter får utbrott och skriker även fast jag säger nej och förklarar? men förklarar likadant som du. Har dina barn aldrig fått utbrott? Även som små? Men det viktigaste är att min dotter får aldrig någonting genom att skrika, då blir det raka vägen hem istället 🙂
Jag har samma handlingssätt som du. Men likväl blir han ibland besviken, frustrerad och ledsen. Och det är okej! Det är svårt att hantera sina känslor, speciellt för små barn. Jag vägleder honom bäst det går när känslorna rinner över. För varje situation som uppstår så lär han sig mer och mer samt utvecklas. Jag ser inga konstigheter i att små barn inte agerar som vuxna.
Därtill kan jag förstå de föräldrarna som ger med sig. Många vill inte störa andra eller få onda ögat av bokaffärskvinnan. Personligen tar jag hellre striden även ute bland folk de få gånger något hänt eftersom jag tror det lönar sig i längden. Men jag skulle aldrig döma en annan förälder som ger med sig i den situationen. Vi gör alla så gott vi kan. Synd att inte kvinnan i kassan kunde ge kämpande mammor/pappor some slack.
Jag låter min son skrika och få sitt utbrott. Jag vill att han ska förstå innebörden av nej men självklart förklarar jag varför. Dock är min son 2 så en del förklaring förstår han inte riktigt men vet man att det alltid blir en förklaring så tror jag det blir lättare för honom att förstå nej senare.
Jag säger ofta till mina barn att mamma har inga godis/glasspengar med mig utan bara matpengar men på lördag rar vi med oss dom pengarna så vi kan köpa oss något gott ??
Hqr inga barn än men det ska jag f*n skriva upp. Hur länge funkar det, tro? 😀
Haha, underbar kommentar. I samma klass som man har hört folk säga till barnen när den fruktansvärda glassbilen kommer körandes med sin jäkla melodi – Glassbilen låter bara när glassen är slut, så alla barn vet att man inte kan handla. Den dan glassbilen kommer och inte låter, då betyder det att man kan köpa glass 🙂
Vet tyvärr inte hur länge de fungerar men jag njuter så länge det gör de
Har inga barn än men det ska jag skriva upp. Hur länge funkar det, tro? 😀
Alltså fina Paula. jag älskar sättet hur du är mot dina barn, du är en stor förebild. Jag hoppas att jag blir hälften så bra förälder som du, då kommer jag vara nöjd. Du är verkligen helt fantastisk. Heja dig ??
Håller med dig!
Kanske inte handlar precis om det du skriver fast ändå. En oerhört bra och tänkvärd artikel!!
https://www.nytimes.com/2018/08/21/well/family/which-is-better-rewards-or-punishments-neither.html
Kan jag få glass
Inte idag öklsling jag tänker på dina tänder, det är viltigt att du har rena tänder
Okej mamma
Kan jag gå glass
Nej du äter glass varje dag
Neeej nu glass nuuuu
Kommunicera, förklara
Jag tror att alla barn är olika och det som funkar för dig och dina barn inte funkar för andra.
Markera sina barn? Vilket superkonstigt uttryck? Och ett barn kan ju bli ledset och få ”utbrott” även om man förklarar. Det betyder inte att man alltid ska få som man vill.
Jag tror på att förklara för barnet så dom förstår varför man säger nej. Annars blir mina barn (5&2,5) sura och vill inte alls göra som jag säger.
Hur bred är eran soffa och vad har ni för storlek på tavlorna? Tänkte beställa några, så fint 🙂