Jag skrev ett inlägg i somras som gick i den klassiska andan ”vänta du bara”. Att allt man sa vändes till något annat. Av självutnämnda experter som inte ser att barn och föräldrar är olika. Du kan läsa detta inlägg här.
Nu är vi här igen för nu har jag hunnit vara två barnsmamma i några månader. På bloggen och i verkligheten är jag ärlig i denna upplevelse. Det har varit en omställning att få ett till barn. Vi har gråtit och inte vetat det ena eller det andra. Men i och med att både jag och Hugo har en enkel och positiv inställning har det gått bra. Vi är liksom fortfarande i en pågående omställning men samtidigt så känner vi oss klara. Att detta fixar vi och att allt har fallit på plats naturligt.
Och nu börjas dessa ”vänta du bara” svaren börja komma igen. Exempel från denna gång:
- Jag tycker att det är så otroligt mysigt med en bebis och en stor tjej hemma.
Svar: Vänta du bara, när den lilla börja röra på sig är det slut med det mysiga.
Min tolkning: Ehh va, vad menar du nu? Man vill väl att sina barn ska utvecklas och i sinom tid kunna sitta, krypa och gå. Jag förstår att det blir en ny utmaning att hålla koll på båda om dom sticker åt olika håll men det gör väl inte upplevelsen av sina barn som mindre mysig. En mycket märklig kommentar enligt mig.
- Vi kommer att testa att bära in Leonores säng i Mollys rum när Leonore har slutat amma. Tanken är att dom ska sova i samma rum och att vi får vårt rum till vårt egna.
Svar: ”Det är vetenskapligt bevisat att samsovning ökar dittan och dattan”. ”Vänta du bara, barnen kommer att komma tillbaka till er varenda natt”.
Min tolkning: Mina barn är mer än välkomna om natten om det är något. Om dom är törstiga, ledsna, rädda efter en mardröm, lite extra sugna på att kramas eller om dom vara känner för att sova med oss. Inga problem men jag kommer ändå att lyfta över dom till deras egna sängar vid nattning. Alltid. För att få rutin på det hela. Sen sover jag själv bättre med mer plats i sängen. Läs, detta är alltså min syn på det hela, det är inte ens säkert att jag delar detta med Hugo. Och din syn har du rätt till, du vet bäst för dig själv och dina barn. Så det där snacket med att det är vetenskapligt bevisat kan slänga i väggen för det enda beviset är var och ens familjs behov och känslor.
- ”Blääää, bebisbajs! Det luktar filmjölk!”
- Svar: Vänta du bara, när dom börjar äta riktig mat kommer det rikiga doften.
Min tolkning: Sant. Jag har inga invändningar här.
- ”Jo men Leonore sover bra om natten”.
Svar: Njut så länge det varar, sen vänder det.
Min tolkning: Mjo det må hända, eller så är hon en fridfull bebis som faktiskt vill sova om nätterna.
Det finns många fler exempel på detta ”vänta du bara” svaren som man får tillbaka. Och jag tycker att det är trist för varför detta försök till tillrättavisa? Varför är det bara kvinnor som uttrycker sig på detta sätt? Och varför är det typ bara mammor mot andra mammor? Vad hände med stöttande, medkänsla och sympati? Jag har insett att dessa ”vänta du bara” svaren kommer att hänga med mig genom hela mitt föräldraskap. Och det tycker jag känns trist.
Har du stött på detta? Hur sjutton ska man besvara? Jag blir lika förvånad varje gång.
Detta är så himla tråkigt att höra alltså! Jag har en dotter på snart 1,5år och hon har alltid sovit bra, har fått höra ”vänta bara de kommer vända.” NEJ det har inte vänt och varför ska jag vänta på de? Kan jag inte bara få njuta av att hon sover?
Eller den vanligaste: Min dotter har haft 2 förkylningar och aldrig feber. ”Vänta bara till hon börjar på förskolan!”
Okej, eller så uppskattar jag att hon får vara frisk och om hon nu skulle få hemska förkylningar från förskolan så tar vi de då helt enkelt…
Jodå både nu och då.
Det enda jag har svarat är ”Det får vi ta när det kommer”.
Jag gör som min magkänsla säger mig att jag ska göra.
Visst är det jobbigt vissa nätter när barnen kommer in, tex i natt när andra barnet strax före kl 1 ropar på mig för att jag ska tända i badrummet (kissnödig och för trött för att sträcka sig efter lampknappen, våra lampknappar sitter högt upp och lite svåra att nå för en trött 5-åring). Då ligger 8-åringen redan i vår säng och snurrar som en propeller. Så när 5-åringen vill sova där också så flyttar jag mig till 8-åringens säng (140 x 200 så det går bra att sova där).
4.23 kommer 5-åringen också dit och vill sova med mig för 8-åringen tar för mycket plats. Men sova vet jag inte, utan mer småprat… vilket jag inte var så intresserad av.
Men det går väl över… det gjorde det för mig.
varför tar du det negativt? Det är väl inte elakt eller tillrättavisande, utan snarare vänskapligt menat. Med glimten i ögat eller för att det r enda sanningen de vet. det handlar om inställning. 🙂
Usch, vad jag avskyr att höra orden ”vänta bara”. Jag tror de oftast är välmenande, lite som att personen vill att man inte ska chockad om det vänder, eller att de helt enkelt råkat ut för motsatsen och inte vill tro att andra kan ha det ljusår bättre utan att råka ut för samma skit så småningom. Jag blir trots detta oerhört ledsen ibland, för jag är ju glad och vill bara dela med mig av det som går bra.
Det jag skriver nu är generaliserande, för att visa på strukturer, det gäller inte enskilda individer. Hursom. Att det är mammor/kvinnor som säger detta tror jag beror på en enda sak, och det är kvinnans roll i samhället. Flickor lär sig tidigt att flicka är negativt och pojke positivt(”kasta som en tjej”, ”bete sig som en liten tjej”, ”slåss som en tjej” är synonymt med dåligt, att vara en ”pojkflicka” är acceptabelt medan att vara en ”flickpojke” leder till mobbing och inte något man ens pratar om osv). Flickor lär sig även att pojkarnas åsikter väger tyngre, särskilt de åsikter som handlar om flickor(säger en pojke att en flicka är söt får detta ju mycket större genomslag i gruppen än om en annan flicka säger samma sak, precis som att en man får större erkännande än en kvinna vad gäller framsteg inom forskning exempelvis). Detta anammar flickor, alltså de börjar nedvärdera andra flickor. Att det dessutom är svårare för flickor och kvinnor att ta plats, innebär att det uppstår en konkurrens; flickor ställs mot varandra, kvinnor ställs mot varandra. Eftersom mammarollen på flera vis är en maktposition inom gruppen kvinnor, är detta ännu ett verktyg att använda för att trycka ned andra kvinnor; alltså, beteendet är inte typiskt kvinnligt, men verktyget mammarollen är det.
Jepp, har varit med om det! Min dotter är född september 2013 och har i princip sen hon föddes sovit hela nätter och till 9-10 på morgonen! Jag är verkligen ingen morgonmänniska så jag var så nöjd att vi fick sova! Men då kom kommentarerna från typ alla runt omkring: ”njuuuut, för snart vänder det” osv osv. Hon är idag 2 år och 6 månader och än har det inte vänt! Barn är olika och tur är väl det!! Kram på dig!
alltså HAHA. Det går väll inte att bemöta nötter/negativa människor? Så tråkigt, slår vad om att det säkert inte ens är mammor som skriver utan bara folk som är trötta på sitt egna liv och måste förpesta resten av omvärlden. Så fruktansvärt tråkigt för din del, finns inte så mycket man kan göra tyvärr, oavsett vad så ser du dem även om vi andra inte gör det, tråkigt!
MEN jag gillar din blogg/insta väldigt mycket, har inga barn men blir så glad av att se dina, och hoppas på egna inom snar framtid :)) (om det händer, kommer jag definitivt komma tillbaka till din blogg för att få tips och råd!)
Vad jag blir förbannad på är att man aldrig får cred om man gör något bra. När man misslyckas påpekar alla det, men när man lyckas ”har man tur”. Mina barn somnar kl 19 i sina egna sängar 99% av tiden, eftersom vi har haft rutiner sedan dag ett och varit mycket konsekventa. Vi har alltså slitit, för vi tyckte att det var värt det. Men när man berättar det för andra säger de att vi bara har haft turen att få lätta barn. När yngsta dottern fortfarande vill komma upp på nätterna och jag lyfter in henne till mig (vilket jag själv vet är den lata och enkla vägen) har vi dock inte otur, utan gör fel.
Blä på det! Stöttning, pepp och bra tips vore inte fel föräldrar emellan!
Folk säger det med glimten i ögat, mer ironiskt. Jag själv brukar göra det. Det betyder inte att jag hatar mitt barn, eller hatar föräldraskapet. Jag älskar det! Och jag älskar att man får vara bitter ibland med glimten i ögat och säga saker som ”vänta bara” till andra föräldrar. För vem annars förstår min bitterhet bättre än en annan förälder? Och vem säger att saker behöver vända? Ja det kan men det är inte garanterat. Låt folk säga det, vi vill bara skratta med ngn som kan hålla med. Tror du tar det hela för på stort allvar.
Du kanske själv blir sån som säger den meningen i framtiden, vem vet…
Haha. ja när jag var gravid med mitt andra barn sa alla, ”vänta du bara, sen får du aldrig sitta still, tvätten tar aldrig slut” och typ ”njut nu med bara ett barn.”
Fast för mig så är det inte alls lika jobbigt som alla säger. Visst är det enklare med ett barn men så mycket mysigt med två!
🙂
Tycker dessutom lillebror är mycket nöjdare än syrran var.
Jag har bara svarat något i stil med ”Varför ska jag vänta? Jag njuter här och nu.” Så irriterande med dessa kommentarer…
Vi har valt att låta vår bebis sova i egen säng och eget rum sen hon va tre veckor gammal. Fick massa negativa kommentarer om det av andra MAMMOR. Men vilka är det som sover bäst? Jo jag och min dotter (och pappan såklart). Sen visst, ajg måste resa mig upp ur sängen när hon vaknar istället för att bara ge mat direkt men det är värt det eftersom vi sover så bra resten av natten
Händer jämt. Jag bryr mig inte utan brukar svara att jag njuter så länge set varar och tar saker och ting som det kommer för man vet ju aldrig hur det blir :).
Sen kan jag säga som har barn med typ samma ålderskillnad som ni har att det blir roligare ju äldre bebisen blir! Barnen går ännu mer ut utav varandra när bebisen börjar krypa, sitta och gå. Inte mer jobbigt att springa efter en som tar sig framåt än att konstant kånka runt på en som inte kan röra sig framåt. Jag föredrar när barnet kan ta sig fram på egen hand även om jag måste röra på mig mer :). Ettan sov som en stock jämt och gör än drygt 3 år, lillebror som är 9 mån sover mer oroligt periodvis, men det går ju himla bra ändå!
Sen så är vi olika. Jag tycker väldigt lite är jobbigt med barnen medan andra tycker allt är jobbigt. Jag brukar säga det när folk envisas med att det kommer bli jobbigt. ”Närå, jag tror vi grejer det jag och maken, allt hittills har ju gått på räls.” Så brukar jag svara när jag vill att det ska sticka lite extra i folks ögon 😉 Folk som är dryga!
Nu kommer greja allt, handlar mycket om inställning och er verkar ju vara optimal för småbarnslivet 🙂
VÄNTA DU!
Haha – detta var/är så typiskt mammor som ”kan allt”.
Allt går – alla familjer är olika – alla föräldrar är olika – alla barn är olika.
Så varför dessa återkommande : vänta du.
Okej – vänta du – men du/ni får vänta länge på detta = när barn (vuxna) separerar/skiljer sig efter många år i förhållande/äktenskap. DET gör ont i föräldrarnas hjärtan! Så ont, så ont, men det är ju så att … vänta du … livet är!
Barnen är små, desamma barnen växer upp till mogna och kloka människor som lever sin liv. Då ska vi föräldrar finnas till, vara stöttande, på lite olika grunder än när kidsen är/var små. LIVET ter sig olika för alla, bara häng med så sker det ofta ”under”.
SÅ är det – vänta dig inget annat 🙂
Som du förstår är jag ingen ungdom, inte ens mina barn 🙂
Livet har gått som på räls, som det oftast gör, det gör ont i mammahjärtat (och pappas dito) när ungarna cyklar omkull och måste sys i haka, när de bryter ben i slalombackar och måste till sjukan i t ex Åre/Sälen m fl ställen, när de trillar ur segelbåten och ska fiskas upp mm mm.
När, när, när ”skit” händer och måste tas om hand – men SÅ är livet som föräldrar, som familj.
Det mesta fixar sig och det behövs inte skrämskott = vänta du.
Jag läser din blogg då jag hörde du skulle bli ”syrra” och jag är både ”syrra” och vårdlärare.
Vänta du – tur (kanske) du inte har mig som lärare 🙂
Lycka till med kidsen, mannen och pluggeriet och … livet.
Åh, ibland är det bara så himla skönt att känna att man inte är ensam. Är gravid med mitt första barn så jag känner igen mig mer i det första inlägget du länkade till. Men poängen är precis densamma oavsett om man har ett, två eller tio kids. Folk som tar sig friheten att förstöra min upplevelse till något negativt genom frasen ”vänta du bara” finns det gott om. Väldigt trist, och även om jag försöker att inte ta åt mig gör det mig rätt depp emellanåt. Alla barn är olika, alla vi (blivande) mammor är olika och alla uppfattar vi saker på väldigt olika sätt, därför kan man lika gärna vara tyst istället för att försöka sprida negativitet.
Jag är gravid i vecka 19 och får dessa kommentarer ofta, både gällande min graviditet och tankar om framtiden med bebis. Jag svarar allt samma sak ”Alla är olika och bara för att det var så för dig och dina barn betyder inte att det blir så för mig. Och även om mitt barn skulle **** så finns det inget som säger att jag kommer hantera det på exakt samma sätt som dig. Vi alla fungerar olika. Framtiden får visa vad som händer och när något händer så tar jag det då” 🙂
Jag tycker att det är såå synd att så många upplever sina barn eller barn generellt som jobbiga. Synd att man ska ha en så negativ inställning till barn och deras utveckling/uppväxt. Att det ska vara så jobbigt.. Att de springer,busar,hoppar eller stökar ? De är barn! Alla har vi varit sådana..mer eller mindre. Jag fullkomligt ÄLSKAR mina tre små och allt som kommer med i bagaget. Jag har en 2,5 åring en 1,5 åring och en nyfödd. Att se kärleken mellan de är helt fantastiskt. Innan fick jag en del vänta bara kommentarer innan 2an kom,men nu när folk ser mig prata så positivt om mina upplevelser..så har de inget kvar och säga. Det är inte lönt för de att komma med en massa kommentarer när du är så positiv. Jag tycker att du ska vara ärlig i dina svar tillbaka och säga precis som du känner-och det är att de är fantastiska små hjärtan. Då har de inget mer att tillägga.. Jag har hunnit utbilda mig, jobba,resa och leva med min partner i nästan 8 år innan vi fick barn. Nu kretsar hela min vardag kring dem och det är det bästa jag har gjort! Det är en sådan stor gåva att få barn och vi borde omfamna den lite bättre,här i vårt ekorrehjul samhälle. Mycket i detta nya samhälle tar bort fokus från det viktigaste vi har,familjen. Den största delen av dygnet tillbringar jag tiden på golvet med mina barn,leker,pratar och sjunger. Små barn kräver egentligen inte så mycket, de vi bara ha kärlek och närvaro av de älskar mest.
Vi kvinnor borde stötta varandra mer istället för att vara så negativa mot varandra. Det är därför vi inte har kommit så långt i vår utveckling,för att vi ska alltid vara så negativa mot varandra. Hur många kvinnliga stadsministrar har vi haft? Även på kvinnligt dominerande arbetsplatser så är vi hårda mot varandra. Kommer det en manlig sjuksöterska så får han frågan- ska du vidareutbilda dig? En kvinna får inte den frågan.. Säger hon att hon ska vidareutbilda sig,kan vissa fråga,orkar du verkligen,hinner du…osv.Eller ge ett ’jaha’. Njut och ta hand om dina små,de är det bästa vi har ? All lycka till er! Allt annat kommer och går.
Håller med dig!
Hej Paula! Följt din blogg länge och du verkar så klok och mer erfaren än mig trots att vi är ungefär lika gamla så tänkte fråga dig om du kan ge mig för tips och råd. Jag å mitt ex gjorde slut för 4 månader sedan, väldigt väldigt jobbigt tycker jag. Varit ett par i 5 år och det var bådas första förhållande.. nu har vi efter mycket tvekande från hans sida sagt att vi bara ska vara kompisar och ska försöka skapa en sån relation.. Får se hur det går. Jag hoppas ju egentligen på mer men vill försöka vara vänner ändå, för vill inte förlora honom helt. Tror du det är möjligt?
En annan fråga, hur har du gjort med bilder på ex? Jag gick igenom min hårddisk lite nyss för skulle göra ett album av annan anledning och då såg jag såklart massa bilder på oss genom åren. Blev både glad och ledsen över att se de. Har en kompis som säger åt mig att radera de.. men jag känner inte att jag kan det. Jag kan inte radera 5 år av mitt liv bara sådär, samma sak kan inte slänga personliga presenter jag fått av honom i form av foton och graverade smycken. Använder de inte och har de inte framme.. men jag har inte mage att slänga de. Vad skulle du gjort? Är det konstigt att ha grejerna kvar?
Håller med dig! Jag blir så otroligt less på att höra såna kommentarer. Vem är det som sitter på facit förresten, vem är det vars barn är det man ska gå efter, ens graviditet – vems upplevelse är den rätta? Allas skulle jag säga. Alla som upplevt en graviditet har upplevt den på riktigt, eller har man fejkat en graviditet??!
Jag har haft 3 graviditeter, fött tre barn… Alla upplevelser var olika. Och nu i deras utveckling så är de också på olika sätt. Så, vem av mina barn är ”på riktigt” och vilka är ”fejkade” egentligen?? Det är lite av det jag precis skrivit som jag brukar säga till de som kommer med såna kommentarer. Då blir nog de flesta tysta.
Tyvärr kommer det alltid finnas såna kommentarer, antingen lär man sig leva med dem eller så tar man bort dem. De som skriver så mår nog rätt dåligt och vill dra ner dig till deras nivå. Ibland tror jag de skriver i all välmening men att det ändå blir fel. Ibland skriver man bara utan att korrekturläsa. Om netikett tycker jag att skolan borde införa en kurs i hur man beter sig på nätet, och att döräldrar givetvis ska prata med sina barn om det, så kanske det blir bättre om några årtionden…
Ja allt det där får nog alla föräldrar en beskärd del av ? Haha bäst att ta allt med en nypa salt tänker ja.
Men måste fråga, ni bär alltså över barnen efter de somnat???
Vi fick lära oss på föräldrakursen att man ska helst inte flytta ett sovande barn för trygghetens skull, de ska veta att när de vaknar är de på samma plats som när de somnade. Inte om de somnar vid bröstet dock. Detta var alltså BMs rekommendation. Vi flyttade endå men hur tänker Ni?
Tycker de hela ”vänta du bara” är så himla dumt, visst utveckling av barn är hyfsat lika men alla barn är olika! Kommer ihåg när mitt barn började få tänder och alla sa åååh vänta du bara det blir värre ska du se! Vilket det helt ärligt inte blev, den gången. Visst kan man leda någon åt rätt håll men man kan inte med all säkerhet säga att något kommer bli så och så när det kommer till barn.
Känner samma frustration när jag är hos min partners morföräldrar och vårt barn tappar nappen på golvet och de blir eld i baken på mormorn som genast ska börja koka vatten även fast jag snällt säger att de inte behövs då nappen knappt nuddade golvet och får tillbaka ”MEN ALLA BACILLER DU GÖR DIT BARN SJUK!!!?”
Svensk som jag är (partner är inte svensk) säger jag bara lite skit rensar magen.
Alltså varför ta det så himla negativt när någon säger något av dessa? De pratar väl bara utav egen erfarenhet, de säger väl inget negativt om dig, din familj eller din upplevelse. Allt låter ju lite roligt, vissa av grejer är väl till och med lite med glimten i ögat. Varför ska all snack vara så jäkla seriöst och varför ska man bli ”så himla trött” på sånt här och bli upprörd. Lite överdrivet när folk såklart inte menar något ont med det.
Åh vad jag känner igen mig ?…
Hade en toppen graviditet med första barnet och var stolt över det,plockade inga symptom, inga krämper Nada! Fick då höra; vänta Du bara till nästa graviditet då får Du veta hur det är PÅRIKTIGT! Ehm… är gravid med andra barnet nu och mår Lika bra!
Samma sak gäller vår sons sömn, mat och hans lugn… sover hela nätter sedan han var 5 veckor. Idag är han 10 månader. Äter allt och aldrig klagat. Världens lugnaste och gladaste kille. Då får man höra; vänta du bara tills ni har tvåan… då blir det inget sova hela nätter och kanske får ni ett kolikbarn! Ehm… jaha.. and so what om så vore fallet?!
Jag tror att det hela handlar om avundsjuka mammor främst som måste vara elak och inte kan vara glad och positiv till andra för att det har gått bra och går bra. Det är svårt att dela lycka… tydligen.
Men Gud!!!! Jag har aldrig stört mig på detta förrän nu när jag läste det för jag är så van med det! Alla mina vänner hade seriösa förhållanden innan mig och det resulterade i att alla fick första barnet tidigt och då fick jag alltid höra ”du vet inte du har inte barn vänta bara tills du får barn då kommer du veta” så kände mig alltid utanför, jag var ju alltid med jag var alltid där hur kan jag inte veta….
Sen när det är min tur att få min första har alla redan fått den andra,då börjar dom ”men vänta bara tills du har två” eller ”vad klagar du om du har ju bara ett vänta tills du får två” men va i helvete du fick yttra dig när du hade ett? Jag lät dig klaga hur trött och sliten du var när du hade ett, jag hade till och med en kompis som tyckte en annan vän var irriterande för att hon bara pratade om sin bebis hon sa ”jaja jag förstår väl att det är spännande med första barnet men jag har ju redan gjort det där två ggr så jag orkar inte höra blir bara irriterad” asså folk usch
Jag respekterar allas åsikt och tips osv när det kommer till mig och mitt barn,men varför ska man trycka ner varandra, varför är det en tävling vem som har det jobbigast eller vem som har klarat av mer, tjejer är så fula ibland..
Är inte mamma så har (såklart?) inte fått höra det. Men skulle bli riktigt irriterad om jag fick sådana kommentarer som mamma. Jag tycker mig dock se fenomenet även i andra sammanhang än just mammarollen. T.ex i studier, jobb osv. Jag tror ingen påpekar för att vara elak, men man undrar samtidigt vad som sätter igång detta behov av att kontra med ”vänta du bara” eller liknande.
Bra skrivet Paula! Man blir verkligen ledsen. Mammor borde stötta varandra och förstå att vi är olika och gör på olika sätt. Jag förstår inte varför det är så svårt att förstå det och att man väljer att tillrättavisa någon. Begriper det inte!
Jag fick en sån himla bra kommentar av min systers pojkvän (den är väl inte så himla bra i praktiken men det var verkligen ett av sanningens ord!). Precis när jag fött min dotter sa han ”du ska veta att det finns alltid någon som känner ditt barn mer Än vad du själv gör! Men glöm aldrig att det är just DITT barn, alltså en helt annan individ.” Den kommentaren är så sann och har hjälpt i så många situationer när människor ,som exemplen där uppe, kommer med sina pekfingrar ”jag har fyra barn hit o jag har fyra barn dit”.. Ja måhända men du har inte mitt barn har jag kunnat svara då.
Jag vet med mig att jag var runt 13 när jag slutade gå in till mamma och pappa och sova. Väldigt sent men jag har alltid haft mycket drömmar och när jag inte förstår får jag panik ^^
Sedan när jag var runt 16 så blev jag våldtagen av en man som var runt 35. Då började jag äter igen att sova bredvid mamma och pappa, nu har jag sambo och är 23 år men så fort jag åker hem från Uni över en helg så brukar jag om jag drömmer illa sova mellan mamma och pappa, dock brukar mamma säga nu för tiden att jag tar för stor plats och att deras ryggar gör int men runt 1-2 timmar per natt innan mamma säger till mig att gå tillbaka eller att hon flyttar på sig stärker fortfarande banden och att veta att oavsett vad så är jag välkommen tillbaka till dem :3
Det ger en trygghet även i vuxen ålder
Jag har en dotter på två år och har fått höra diverse olika vänta du bara. Men jag har aldrig tolkat det på det sättet du beskriver, som att dom vill sätta dit en, jag har snarare tolkat det som en igenkänningsfaktor, att föräldrar vill dela med sig av sina upplevelser med en och det är ett sätt att starta en diskussion. När jag fick barn och blev förälder kände jag att jag helt plötsligt blev med i en hemlig klubb där endast andra föräldrar är medlem. Man kan prata om saker som ingen annan förstår, bajsblöja precis när man är på väg ut genom dörren, ständigt letande efter försvunna nappar, första skratt, ord, steg osv… Jag ser inte detta ”vänta du bara” som en ond uppmaning, utan som en vänlig förvarning från en förälder till en annan, en liten ”inside information”! ?
Ush ja, får höra det jämt! Avskyr det. Brukar le och hålla med, men nu, tre månader senare, sover vår bebis fortfarande lika gott, så vi väntar fortfarande ?
Otroligt störande fras. Jag brukar gensvara med ”ja ja jag tar allt som en utmaning, så det blir nog skoj!”.
Alla är vi olika, tar olika lätt/svårt inför problem/motgångar.
Just nu har jag en 5-årig trotsig liten madam hemma, plus hennes lillasyster på 2.5 härliga år mitt i trotsen…”tänk sen när de blir tonåringar!!!!” får jag ofta höra…ja fast jag har hört att är de trotsiga nu, så blir de lugna som tonåringar. Sen får man väl ta det den dagen det kommer. Kan ju inte gå och hetsa upp sig över något som inte redan inträffat, då lever man ju inte här och nu och hinner varken njuta eller glädjas åt sina änglar.
Äh spänn av, följ bara med.
Du och Hugo är underbara!
Efter att ha läst ditt inlägg och tänkt efter så inser jag att ”vänta du bara” eller ”lycka till, så funkar det inte” är saker jag får höra hela tiden. Jag är gravid med första barnet, vet inte om det är därför jag blir extra kritiserad.
Jag har inte tänkt ha trappgrind uppe och nere i våran trapp, enbart uppe i trappen. Vilket verkar vara en omöjlighet för dem som har barn ”vänta du bara tills dom börjar klättra i trappen”.
Jag och min sambo har inte heller tänkt ge barnet socker förrän tre års ålder, absolut ingenting som är omöjligt och vårat barns kusiner har haft den uppväxten, men andra säger bara ”vänta du bara, det kommer inte att fungera, och barnet kommer få socker på dagis. Vad ska barnet äta när alla andra äter glass, ska barnet inte ens få saft?”.
Jag har inte heller tänkt samsova och tanken är att efter ca 6 månader ska barnet sova i sitt eget rum, men då får man också ”det går inte att göra så, du kommer ha barnet i sängen och sedan när din karl är borta kommer du hämta in barnet, vänta du bara”. Men nej, känner lite för att skrika varje gång någon kommer med invändningar på vad jag/ vi har tänkt göra.
Jag förstår också att allting kanske inte fungerar i praktiken, men man har ju en grundtanke man utgår ifrån iallafall. Måste då andra ”världsvana” föräldrar komma och trampa på det?
Läste någons kommentar där uppe som försvarade ”vänta du bara”.. Tkr ni att man ska gå runt och vänta på att det blir jobbigt? Varför behöver mottagaren av denna kommentar veta det? Vad skänker du för positivt till mottagaren av denna kommentar? Vad är det för behov den som säger kommentaren har?
Usch känns igen verkligen! Jag fick tvillingar som hunnit bli ett halvår och under graviditeten fick jag så mycket ”vänta du bara” kommentarer så började tillslut undvika större tillställningar. Var helt enkelt för orolig för hur allt skulle gå ihop och kommentarerna gjorde det 1000 gånger värre. Nu när dom hunnit bli ett halvår har drt blivit lättare och trots att det vart tufft tycker jag alla förmaningar vart onödiga. Om folk bara kunde vara mer.. Positiva!
Haha har också tänkt på det. Har två barn nu (3,1 år). Kom så ihåg när min äldsta var några månader och folk fråga: ”hur går det?” Och jag svarade alltid ärligt att det gick jätte bra! Då var det så vanligt med kommentarer som: ”vääänta du bara till hon börjar gå” ”vääänta du bara till hon blir 6 år dåååå blir det jobbigt ska du veta” ”bla bla bla”. Jag sa till min mamma kom jag ihåg att ska jag verkligen gå runt och vänta till att det blir jobbigt? Ska jag inte njuta nu att det går bra? Om nu det blir jobbigt varför har alla behovet av att berätta det för mig? Är det bara för att jag tycker det går jätte bra och inte
Är jobbigt? Haha! Sen nu när jag har två barn som GÅR väntar jag fortfarande på att det ska bli jobbigt som de säger. Men tkr fortfarande det enbart är underbart (såklart lite ”jobbigt” ibland men inget värt o nämna). Säger ALDRIG till andra mammor ”vänta du bara”.
Är inte själv mamma men tycker som du att dessa ”vänta du bara”-kommentarer är så otroligt onödiga.. Ja, om du säger att Leonore sover bra och en sådan kommentar kommer.. Varför inte glädjas med dig istället för en syrlig kommentar? Du har det såhär för stunden, det är bra, varför förstöra med ”vänta du bara”? Avundsjuka människor..
Jag har alltid haft ”tur” med barn som velat sova på nätterna. Båda våra har sovit i vår säng tills dom varit redo att sova själva och det har gått bra. Nu vaknar dom för drömmar eller välling och det är helt okej. Våra barn är 2,5 och lilla är 10 månader ca. Blir mest irriterad på mammor som håller på sådär till personer som ska få sitt första barn. Det gäller att ha ett öppet sinne och följa sina barn, eller ja jag tror det är det som funkar bäst.
Jag tror inte man kan jämföra sånt där med varandra då alla har olika familjer och förutsättningar. Men att dela med sig av sina kunskaper och egna upplevelser på ett bra sätt, det är nyttigt.
Klart det blir annorlunda med 2 barn men tror det är vad man gör det till också 🙂
http://www.mijaas.blogg.se
åh fy paula! har faktiskt aldrig kommenterat, men efter att ha läst det här inlägget och förstått vad du får gå igenom som offentlig person varje dag, gaah, HUR ORKAR DU?
Om en kommentar slängs mot mig, från någon i min omgivning, brinner jag upp, och att tänka att du får sånt här dagligen, vad du än skriver, vad du än säger, att bli dömd, dömd och dömd, om o om igen.
EN STOR KRAM TILL DIG SOM ORKAR!
Jag hade verkligen inte stått ut.
Exakt mammaB… Det var skitlätt att ha bebis, det är tuffare nu och lär bli än mer tuffare ju mer tiden går. Små barn = små bekymmer osv osv osv ?
Jag har också irriterat mig på ”vänta bara”-kommentarer (Själv har jag svarat typ ” ja, vi får se hur det blir sen!”) och hoppas och tror verkligen att jag inte säger så själv eftersom det ju inte finns nåt bra med en sån kommentar. Däremot finns det många tillfällen då jag TÄNKT så. Vanligtvis när någon uttrycker att det går så bra med det egna barnet och mer eller mindre tydligt uttalat att detta beror på att denna någon och partnern är så avslappnade/konsekventa/ närvarande eller liknande och om andra skulle vara lika bra så skulle det gå bra för dem också. Alltså när jag upplever en lite dålig attityd. Då kan jag (med tre barn varav två i skolåldern) tänka typ ”VÄNTA BARA…” ? Detta problem ligger ju alltså hos mig – jag upplever att jag misslyckas på nåt plan i mitt föräldraskap och om andra som har kortare/mindre/annorlunda erfarenhet uttalar sig kan jag av nån dum anledning ta åt mig. Gissar att det är liknande fenomen hos många, men att vissa inte har någon ”spärr” eller ens fattar hur det kan tas emot utan bara tar till ”vänta bara” som ett slags försvar. ❤️
Så tröttsamt, nästan extra tröttsamt när man redan har ett barn sen innan? Ehh ja jag vet att saker och ting förändras, liksom… Men när den lilla växer växer ju den stora också. Visst, den lilla kanske blir ”jobbigare” men kanske att den stora samtidigt blir ”lättare”? Den som lever får se liksom.. Och är det nåt man vet som småbarnsförälder är det väl att allt ständigt ändras men också att man klarar även de svåraste situationer. Angående varför kvinnor ät så här mot varandra rekommenderar jag att läsa lady Dahmers senaste inlägg i den frågan- en klockren analys.
Så klassiskt med mycket i livet. Mötta samma trötta svar när jag bestämde mig för att flytta till New York. Allt går!
Jag fick höra det när jag väntade mitt andra barn. Skiljer precis 2 år mellan dem. En ytlig bekant klämde ut ett ”om du är trött nu VÄNTA
DÅ BARA tills andra barnet har kommit, då får du ALDRIG sova!”
Jag blev tokless och sa ”jag och min man är inte dumma i huvudet, vi vet att man får sova mindre en tid och utrycket ”som man bäddar får man ligga” är inte helt nytt för oss. Vi bäddade vår säng, låg i den och nu väntar vi på en sjukt efterlängtad lillasyster!”
Jag gjorde en high five med mig själv efteråt.
Ett par exempel jag stött på (förutom dina);
* Jag under graviditete; åh, jag är så trött
Omgivningen; ha, vänta du bara tills bebisen kommer.
* Jag under graviditeten; aaaaaj vad ont jag har
Omgivning; ha, vänta du bara tills förlossningen
Sen diverse andra saker. Hur jobbigt allt kommer bli med olika saker. Att göra egen barnmat (som om det är jobbigt? Vi lagar ju ändå mat till hela familjen, bara att plocka bort öite innan vi saltar mm. Att vi använder tygblöjor för ”bajs är så äckligt”. Aah, så om en engångsblöja läcker slänger ni de kläderna då eller…?
Åh vad jag känner igen mig! Flest får jag de kommentarerna av mina svärföräldrar 🙁 som den mesen jag är så skrattar jag och ler men i mitt huvud ber jag dom hålla truten!
Det andra jag tänkte på när man träffar andra mammor är alltid när diskussionerna flödar att de får klaga och vara bittra hur mycket de vill men jag får inte vara stolt och berätta hur bra min son sover och hur lugn och snäll han är. Då är jag skrytsam? En ja, självklart! Jag kommer alltid vilja skryta om mitt barn som är det bästa som finns!!
Jag kan känna den där känslan när nyblivna tvåbarnsföräldrar härjar om hur enkelt allting är. Då kan jag känna ”vänta bara, ni har knappt börjat” för visst sjutton blir konflikter och externa faktorer mer komplicerade ju äldre barnen blir. De ÄR inte lätt att vara förälder men man har ju olika sätt hantera det. Vissa vill ju att det ska vara jobbigt och älskar att gnälla. Jag HATAR perfekta fasader för ingen har det perfekt.
Mina tjejer är 10 och 8,5 så just nu får jag höra ”vänta bara tills de är tonåringar”. När tjejerna var mindre störde jag mig mer på ”vänta bara” men nu tar jag gärna till mig tips om hur jag ska bemöta detta. Jag är ingen expert på tonåringar. Fråga mig igen när den tiden är över så kanske jag är det 😉 För 8 år sedan varviga ingen expert på att vara tvåbarnsmamma för hur sjutton skulle jag kunna vara det? Jag hade ju precis börjat.
Släpp fasaden lite och var också ödmjuk inför tips och råd. Sedan behöver ju inte erfarna föräldrar komma med pekpinnar för alla är ju inte exakt likadan och alla har inte samma barn.
Älskar din ärlighet!
Finns alltid människor som har ett enormt behov av att yttra sina åsikter i en rätt bitter/negativ vinkel. Synd!
Man får lyssna lite extra på dom med positiva kommentarer och hejarop istället 🙂
Något som stör mig ännu mer är andra mammor som skall berätta hur du skall ta hand om ditt barn ( ifrågasätter dina beslut) och försvarar sig med att jag ger bara tips.
Så tacksam för din blogg, du ger mig mycket styrka och får mig att känna mig som en bra mamma ?
Jag har följt din blogg länge nu men aldrig förut kommenterad men detta gjorde mig riktigt irriterad. Du och Hugo tänker rätt och har en positiv inställning. Självklart blir det tuffare med två barn men allt beror på ens egna inställning. Mina är 1 och 2 och jag är gravid med den 3. Dom sover hela nätterna i sitt rum som de delar och busar och är överallt. Vi har haft riktigt tuffa perioder men inget som vi har hakat upp oss på eller minns så värst bra nu i efterhand. Fokusera på alla positiva kommentarer och lita på er magkänsla. Ni verkar vara toppen föräldrar.
Jag tycker att det generellt ofta är, vänta du bara.
Om jag börjar lägga om kosten och tycker att det går bra, vänta du bara vecka 2 utan socker är värst.
Om jag är upp över öronen nyförälskad, vänta du bara till ni varit tillsammans i två år.
Hon är inne i en trots nu, vänta du bara till tvåårstrotsen.
Osv. Osv.
Jag brukar svara att det säkert förändras men jag vill leva i nuet och glädjas åt det som är nu, inte tänka på vad som kan komma att ändras.
Lin, håller med i allt du skriver. Detta har inget att göra med en gen som bara kvinnor har utan samhällets formning av människor.
Varför det är just mammor som kommenterar föräldrabloggar: eftersom att i patriarkatet finns det ett område vi kvinnor ses som bäst inom – när det kommer till föräldraskapet. Därför är kvinnor överrepresenterade inom detta område. The ugly truth är att kvinnor tenderar att vara mer engagerade i barnfrågor. Män borde vara lika engagerade. Men med vårt samhälles strukturer ser det inte ut så.
Se till ett typiskt manligt kodat område: datorspel. Hur mycket fula ord och hat flödar inte där? Ishockey: de spöar ju skiten ur varandra. – Män är inte ett dugg bättre, även om patriarkatet vill få oss att tro det.
Ha det så bra med kidsen. Stay posotive, man kan inte gå runt och tänka; tänk om (Barnet börjar sova dåligt etc).
Jag har faktiskt stött på det mest från pappor. Sambons kompisar som redan har barn, som är lite äldre. Tror dom vill visa att dom ligger lite före, att dom redan har varit där. Jag brukar bara svara ”ja, vi får väl se hur det blir för oss, alla är olika”. Sen byter jag samtalsämne.
Åh vad det känns igen. Så tråkigt att det alltid ska vara så. Oavsett vad det gäller men framförallt när det kommer till just mammor och barn. Inget barn är det andra likt och alla föräldrar har olika inställning, tycker olika om diverse situationer. Så det där ”vänta du bara” i negativ ”haha-mening” är så onödigt och drygt. Oavsett om det blir så eller ej.
Kram på dig
Ser överallt just denna mening ”vänta du bara”. Blir så irriterad varje gång jag hör eller ser det….
Haha åh vad jag känner igen mig här, ända sedan graviditeten tills nu, är det experter som säger precis så, när jag blev stor så sa dom”vänta du bara tills du har bristningar över hela magen och gått upp 25 kilo, eller som nu när jag har en liten pojke på 2 månader som sover bra på nätterna, ända sedan dag ett så har folk sagt :”njut så länge det varar, för vänta du bara” bla bla blaaa. Det tråkiga är att min bästa kompis är en av dom som tror att ett sätt är det enda. Snark! finns nog inte så mycket att säga till dom, bar slå dövörat till ?
Jag tror att andra mammor säger så för att dom själv kanske har en tuff period eller har haft otur så dom inte tål andras lycka, just för att det är jobbigt.
Jag tål ibland inte att läsa andras perfekta vardagar då jag själv har varit sjuk sen min dotter kom (och graviditeten) så jag är så himla avundsjuk bara! Nu skriver ju jag inte störiga kommentarer men andra kanske gör så omedvetet, missunnar alltså, av den anledningen.