Vi är inne i en så kallad smekmånad. Ett par dagar efter ett stort bråk där allting känns bra och att man kommit varandra närmre. I förrigår gjorde Hugo mig besviken. Han såg inte mig och tog sina egna behov före och lastade över ansvaret på vår gemensamma dotter på mig. Jag skulle kalla detta ”det stora semesterbråket”. Det bråket man har efter en härlig men intensiv period med varandra utan någon större paus från varandra. I vardagen har jag skola, Molly förskola och Hugo sitt arbete. Allt detta utbytt mot tid med varandra, som man längtar efter i vardagen men som ibland kan bli tufft.
När Hugo gjorde mig besviken med att bara dra iväg på sin träning så brast det för mig. Jag ville inte vara den där tjejen som bara ger, ger och ger men inte får någonting tillbaka. Detta uttrycks klumpigt när känslorna väller inom en och det blir missförstånd. Hugos största intresse är träningen och det stöttar jag men räknar då samtidigt med att få tillbaka. Det handlar inte om att jag vill åka någon annanstans utan jag tillbringar mer än gärna min tid tillsammans med dom. Bara det att då förväntar jag mig att Hugo ”tar över” och låter mig få vila lite. Att Hugo är den som tjoar och tjimar, tar initiativ osv. Vårt bråk kom plötsligt men det var så många tillfällen under denna långa ledighet som jag bara har svalt mina sanna känslor om hur vi parallellt hela tiden anpassar vårt familjeliv till Hugos träning.
När jag blir ledsen blir jag tyst och sur. Jag kan tycka att efter 4 år med varandra så borde man lära sig hur sin partner fungerar men Hugo menar på att han inte förstår någonting om jag inte säger något. Problemet är bara att jag inte vill vara den tjejen som säger nej och bestämmer åt honom, jag vill att han ska förstå själv och använda sig av sin fingertoppskänsla och känna hur atmosfären är hemma innan man väljer att bara dra. Planering och avlastning är min tur lösningen till allt tillsammans med en kommunikation. Jag bojkottade en hel dag tillsammans med alla för att vi var osams och efter ett par timmar ifrån varandra kunde vi äntligen prata om problemet, lyssna, gråta, be om förlåtelse och gå vidare med ny information om vad vi önskar ifrån varandra. Både jag och Hugo är känslomänniskor och vi mår så fruktansvärt dåligt av att bråka och vara på olika håll. Att bli sams är alltid höjdpunkten på ett bråk och även om det är jobbigt så är det nödvändigt, det blir bra snack som man kan ta med sig tills nästa gång det kör ihop sig.
Så tystnaden här inne beror på att det varit lite trubbel i paradiset, men nu mår vi alla bra igen. Någon mer som haft ”Det stora semesterbråket” med sin partner än? =)
Som jag kan hata dig ibland, vilja packa ner allt i en resväska och fly från dig. Samtidigt som jag älskar dig något så fruktansvärt och vet att jag inte klarar en dag ifrån dig.
Lilla L sparkar i magen, så mysigt att känna lillan
Mitt hjärta har det också bra, med tre barn till i huset så är det ingen lugn stund och det är kul att dom leker bra ihop trots ålderskillnad
Vi har hunnit med Kneippbyn
Varför känner du att du måste skriva om eran bråk på bloggen? Och sen nämna det i 2 till inlägg
Jobbigt att ha det så i ett förhållande. Jag skulle inte må bra i ett sånt! Skulle tyckt det var otroligt jobbigt om min kille valde något annat framför mig, speciellt om det var en hobby. Speciellt om vi hade barn. Speciellt om jag var gravid. Nu menar jag om han gjorde det så ofta som Hugo verkar göra, klart man ska få hålla på med sin hobby from time to time! Men inte bortprioritera familjen osv hela tiden. Jag skulle ha problem att skaffa barn med en sån person tror jag. Är glad att jag och min kille bestämt oss för att vänta med barn och lära känna varann ordentligt först, så man ser både varandras bra och dåliga sidor och kan fixa problem som dessa innan det är barn med i bilden 🙂 det tror jag kommer vara positivt för just oss. Men ja alla par är ju olika och funkar på olika sätt!
Inte jag för ja är bara 17, men mamma och pappa har förstört en hel del semestrar på grund av att de har bråkat.. Hemskt!
Intressant att folk kan kommentera att Hugo inte vuxit in i sin pappa roll, att han inte är mogen och att han inte bryr sig om sin familj när ni inte lever med dem. Hur kan NI sitta och skriva en sådan sak?? ALLA par tjafsar, ALLA par har sina upp och ner gångar men det betyder inte att personen i sig slutat älska eller inte älskat sin familj. Sen träningen har inget med vad man känner för sin familj, det är en hobby, en livsstil för många och det betyder inte att familjen är mindre värd än träningen. VÄX UPP FÖR FAN ! så jävla idiotiskt skrivet av er att ni fan borde skämmas!! Titta in hos er själva och era relationer innan ni uppmuntrar någon att byta partner eller klanka ner på vad andra känner. Tänk om någon kom till dig och sa att din partner inte älskar dig och dina barn bara för att ni haft ett tjafs?! Jag brukar inte kommentera så mycket på bloggar men detta var så jävla sjukt att läsa så jag var tvungen.
Kramar till er familj Paula och ta inte åt dig av dessa idiotiska kommentarer!
Jösses vad jag känner igen mig! Min sambos största intresse är också träning och vi får också många gånger anpassa oss efter hans träningstider vilket resulterar i att jag många gånger drar iväg själv med barnen för att jag inte orkar. Det värsta är att min sambo får typ ångest och mår jätte dåligt om han inte får träna som han ska så då vill man inte säga till nåt om det heller .. :/ Då föredrar jag nästan att han går och tränar än är hemma och deppar. Sen så är det extra bråkigt här just nu också för att han precis blivit av med jobbet och jag är mammaledig så vi går ju verkligen varandra på nerverna, hoppas på att han hittar nåt nytt jobb snarast så att man får längta lite efter varandra istället. 😛 Skönt att ni blivit sams igen i alla fall. 🙂 <3
Hejja Peter som kommenterat ovan! Håller med – skulle aldrig tolerera att någon behandlade mig så, vare sig vi älskade varandra eller inte. Jag hoppas de som kommenterat växer upp (menar detta i all välmening) då det med åkdern ofta kommer en (ännu) bättre självkänsla och skin på näsan. Det är inte ok att en person i ett förhållande utnyttjar den andra på ett sådant här sätt.
Hälsningar Jenny
Hej!
Jag har följt din blogg sen du startade, men har nog aldrig kommenterat. Jag måste först säga att jag älskar verkligen att läsa din blogg! Det är så otroligt härligt med en blogg som visar verkligheten och verkligen inte bara de goda sidorna.
Men sedan blir jag också riktigt irriterad när jag läser kommentarerna du får som att Hugo inte skulle vara en bra far/partner, att du borde hitta någon bättre etc. etc. Jag blir helt ärligt talat rädd för hur folk ens kan uttrycka sin åsikt på detta sätt när det ändå ”bara är en blogg” det är inte deras närmsta vän eller syster som dom vet hela historien bakom. Jag tvivlar inte en sekund på att någon av er inte skulle vara en bra förälder till Molly eller hennes syskon, att någon av er inte skulle vara bra för varandra. Skulle så vara – så är jag övertygad att du skulle veta det innan dina läsare!
Ni är som gjorda för varandra känner jag istället. Ni har era olikheter, men det är bara positivt enligt mig! Man behöver det, för att matchas bäst som par tror jag. Hoppas att du inte tar åt dig av de negativa kommentarerna och istället bara lyssnar på den positiva feedback du får, för jag med många andra älskar verkligen att ni delar med er! Kram på dig
Fy vad tråkigt att ha då svårt stt förstå varandra.. Jag känner med er då flera av mina tidigare förhållande varit liknande! Min sambo och pappa till två barn är relationen dock helt annorlunda till. Vi skriker och bråkar nästan aldrig, fräser den ena så kan den andra oftast fånga upp och så pratar vi efter. Kommunikation är nog enda lösningen tänker jag! Bra att ni känner att ni lär er 🙂 dock blir jag så trött på ”män funkar så & kvinnor si”. Nej, personer är olika – inte pga könen!
Män fattar ofta inte signaler eftersom deras sinne är som galon, man måste vara övertydlig. Sjukt drygt och tråkigt, men dessvärre nödvändigt om man vill ha en relation med en, enligt min och tyvärr många andras erfarenheter.
Jag tycker Hugo verkar vara en helt fantastisk farsa. Jag förstår inte gnället på honom. Men will be men. Min bättre hälft förstår tyvärr inte alltid vad jag vill, men för det hade jag aldrig fått honom att känna sig lägre på några sätt. Av Hugos blogg samt ADHD att dömma verkar han göra allt vad som står i hans makt för att skapa den bästa tillvaron för dig och sessan (Molly). Glöm inte att det var Hugo som skapade portalen och dina nuvarande intäkter. Hugo har tagit ansvar sedan dag ett om man frågar mig. Tror absolut inte du hade kunnat hitta en bättre man till att älska dig, men framförallt era (och därmed även dina) barn. Vill passa på och ge all min credd åt Hugo, för att han verkar vara den skönaste personen av manlig kön (efter min egen såklart), han förtjänar att höra det tusen gångar om!
Så snygg du är på bilderna! 🙂
Hej Paula ! Vill börja med att säga , tack för en bra blogg . När barnen har lagt sig ( 1 och 4 åring) har din blogg blivit lite av kvällsläsning / varva ner läsning . Du verkar vara en fantastisk mamma, vän , dotter , syster samt medborgare ! Dock måste jag komma med lite motargument denna gång . Jag följer även Hugo och tycker att han är en fantastisk far . En far som borde vara alla barns rätt ! Han skapar många oförglömliga minnen / stunder tillsammans med molly just för sin roliga personlighet som en del verkar kalla för ” barnsligt ”. Tycker han är rolig och fantastisk som bjuder på sig själv. Sedan läste jag kommentarerna ovan on huruvida han är lämplig eller inte som far och partner. Det fick mig att förstå att det tyvärr finns människor som bedömer människor utifrån någon annans tolkning för att sedan dra sådana otrevlig slutsatser. Tycker att du målar upp en bild av Hugo ibland ( de gånger ni har haft konflikt) som att han vore oansvarig , inte tog hänsyn till dig eller att han verkar bara följa sina egna intressen . Därav kommentarerna ovan ! Du verkar också vilja ha mycket på ditt eget sätt och tar för givet att Hugo ska förstå dig alla gånger . Well så funkar inte män riktigt . För de är det oftast svart eller vit som gäller ock ingenting därimellan. Precis som du förväntar dig saker av honom är det inte heller konstigt att Hugo förväntas att du ” talar” om för honom hur du känner eller vill ha det . Alla vi är olika …… Tur det;) ha en fortsatt bra sommar. Kram
Var tydlig och SÄG till din man vad du känner. Han fattar inte annars, tro mig 😉 Det har jag erfarenhet av. Jag har också varit den som tycker att mannen ska förstå ändå, men det har jag givit upp och insett att jag måste säga nej och säga vad jag menar och vill. Annars blir det bara pannkaka. Våga prata! även om man känner sig som en tjatkärring så är det bättre än att det blir sura tystnader och tjuriga tankar.
Jag tycker ni båda verkar vara helt fantastiska föräldrar till Molly på era olika sätt! När jag får egna barn kommer jag inspireras av er och försöka leva ett lika aktivt liv som ni gör. Lite bråk ibland är väl inte hela världen även om det känns så för stunden. Jag tycker det är jätte fint att du delar med dig av dina motgångar och inte bara visar upp den perfekta fasaden. Synd att många är så snabba med att döma och tror sig veta hur allt är.
Lycka till med barn 2!
Åh, känner igen det där med att män inte förstår fast man tycker att man sänder ut sjukt tydliga signaler… För att väga upp alla negativa kommentarer om Hugo här på inlägget vill jag säga att jag tycker ni båda verkar vara väldigt fina föräldrar till Molly. Jag uppskattar verkligen din ärlighet här kring hur det kan vara i ett förhållande – toppar och dalar!
Måste börja med att säga att gud vad modig du är som vågar skriva detta! Jättemodig!
Känner igen mig i många saker, min man tränar dock inte utan det är hans dataspel-spelande. Kan också känna att vårat gemensamma liv planeras runt omkring det och anpassas efter hans tider. Ofta får jag också känslan av att jag ofta sitta och vänta på att han ska bli klar. Jättetråkigt, det sker dock på ett typ av diskret sätt där vardagen lindas in i det och ibland stannar man upp och bara ”vafan!”
Ibland känner man sig verkligen ledsen över att en själv prioriterar gemensam tid, städning, matlagning osv medans ens partner ”alltid” prioriterar sig själv och sitt intresse. Kommunikation är alltid det bästa men ibland känner man ju att man inte ska behöva säga till om vissa saker :P…
(älskar barnen i bakgrunden) Kram!
Det är fan deppigt att läsa inlägget och kommentarerna. Varför accepterar ni skitsnacket om att ”män inte förståååår” och varför är ni så rädda för att ”vara den där tjejen”? Män förstår mycket väl att det är otrevligt att bara dra iväg från familjen för att leka med sig själv eller att slänga sin skit över hela lägenheten. Men varför sluta med något när man har det så bekvämt och frugan bara städar undan och sköter hela familjen med ett leende?
Inget illa menat mot er men för mig låter det mest som att era män bajsar er i ansiktet medans ni söker tröst i att andra kvinnor lever i samma situation och ni äääälskar ju faktiskt varandra tihi tihi
Till er som säger att set inte är bra att bråka framför Molly säger jag att det är bra att visa alla slags känslor. Jag har jättesvårt att prata om mina känslor och visa dom för att när jag växte upp pratade vi inte om känslor hemma. Det har tyvärr slagit tillbaka på min relation idag med min sambo.
Så fortsätt visa känslor i hemmet, både glädje och sorg!
Nu är detta kanske ingen direkt kommentar till inlägget eller så, men ämnet som togs upp fick mig att bli lite nyfiken på hur det är i olika förhållanden. Är det vanligare att man har semesterbråk och/eller lite bråk då och då eller att man aldrig bråkar? Är det tvärtom? Är båda vanliga? 🙂
Själv har jag aldrig hamnat i något bråk med någon av mina partners (både nuvarande och ex). Det var nära att jag började bråka med en en gång, men insåg själv att det inte kändes som om allt stämde överens med min pojkväns personlighet och upptäckte att jag tolkat allt fel innan någon av oss han bli sura haha 😛 Och då har vi ändå många och långa perioder då vi är tillsammans i stort sett hela dagarna (har pluggat i samma klass som alla jag varit ihop med, så det är nog mycket därför). Men sedan är jag väl personligen en sådan som har lätt att sätta ord på känslor och berättar om både dem, mina förväntningar och mina behov innan jag börjar irritera mig på att min partner inte fattar det utan att jag säger det. Kanske är det lite elakt att inte ge dem en chans att fatta själva, jag vet inte. Kanske är svaret på varför jag inte bråkat att jag är en ganska lugn person, kanske inte.
OBS: skriver absolut inte detta för att värdera de som bråkar eller de som aldrig bråkar högre, utan är bara genuint nyfiken på hur det är i andras förhållanden (och det kändes fel att fråga om andras upplevelser utan att dela med mig av mina egna hehe). 🙂 Vore roligt om någon kunde svara på detta ^^
Här är vi inte i någon smekmånad fas snarare separation.. semstern har vart skit , vädret har gjort de typ omöjligt att göra roliga saker , vi ha3 gått varandra på nerverna och just nu kan ja inte se honom.. jag är sjuk sedan några år tillbaka så vår grund är just nu svajig och framtiden osäker om vi orkar mer.. orkar med varandra & våra olika behov. . Lägg till lite mer problem , som att bli gravida vilket tär oss något så fruktansvärt. .han jobbar heltid och lite till , vi har villa hund o h combi 😉 m3n ett väldigt tomt liv pga ofrivillig barnlöshet.. nu ska ja ha en stor fest ihelgen och igår sa han att känslorna kanske inte är på det stadiet att han älskar mig mer.. jippie ! Härlig sommar på allas ätt och vis..
Jadu det är ingen tvekan på att män och kvinnor tänker olika. Har precis samma problem med min sambo, fast då är inga barn med i bilden. För oss handlar bråken mer om städning och att hålla efter sig själv. Tycker det är helt sjukt att det ska vara så svårt att lära sig att inte kasta sina smutsiga träningskläder på golvet i hallen eller sprida sina strumpor över hela lägenheten..
Och jag känner precis som du angående att säga till. Egentligen kan jag ju bara be honom plocka upp efter sig men hur kul är det att springa runt som hans mamma hela tiden? Och det värsta är att när jag ber honom plocka efter sig eller ta med sig soporna ut så bemöter han ofta mig med attityd, suckar och dåliga ursäkter. Känner mig precis som en tonårsmamma ibland.
Menmen, det är bara att lära sig för hur frustrerad han än gör mig ibland så finns det ingen jag älskar så mycket. Ibland måste man bara påminna sig om allt det fina man har tillsammans.
Riktigt härligt med ett så ärligt inlägg, det tror jag många uppskattar med båda din och Hugos blogg 🙂
åh herregud. TACK för att du får mej att känna mej mindre ensam. känner mej som världens ragata när det brister för mej, för precis som för dej så har jag bara svalt allt tills det brister och då jämarns brister det. Medans sambon står där som ett frågetecken för allt är ju så bra enligt honom. Blir irriterad på mej själv för att jag inte säger ifrån redan första gången man blir besviken. När han dessutom säger att jag gråter för ingenting och ignorerar mej för de så brast det ännu mer.
Men skönt att veta att jag inte är ensam.
Älskar att du skriver så öppenhjärtligt och ärligt, väldigt få bloggar som idag skriver hur det faktiskt är. Älskar att följa din blogg 🙂
Hur folk anser sig kunna göra så utförliga bedömningar av hur människor är i verkligheten baserat på inlägg på en blogg är för mig helt galet. Har ni ingen skam i kroppen? Sover ni gott efter de där kommentarerna? Blir för fan mörkrädd.
Tack för att ni är ärliga! Det är så många som förfinar deras förhållanden och bara visar de fina sidorna i det. Ni får mig att känna mig normal istället för att börja tveka på mitt eget förhållande. Tack!
Och än en gång slutar man inte förundras människor som tror sig veta hur andra sköter sitt föräldraskap. Bara håll era tradiga kommentarer för er själva och lägg inte ner en massa energi på att döma ut andra, är det verkligen det som krävs för att ni ska må bättre bör ni rannsaka ert eget liv. Riktigt skönt med lite uppriktighet, GO Paula 🙂
Här är en till som känner igen sig!
Det slår aldrig fel under semestertider och efter 7 år förstår han fortfarande inte utan att han får det förklarat för sig.. Hopplöst men så är kärleken! ♡
Har följt din blogg väldigt länge och jag känner igen mig så mycket i dig! Jag är lite yngre än dig och har inga barn själv men du är en riktig förebild! All lycka till er 🙂
Jag tror att Hugo behöver bli lite äldre innan han faktiskt tar pappa rollen på allvar. Och förhoppningsvis tar han den på mer allvar nu vid er nästa dotter, två är dubbelt med jobb och dubbelt så kul så länge man hjälps åt 🙂 (Detta av att jag även läste hans inlägg där han skrev ” Paula vägrar förstå att mina behov kommer före hennes” Det kändes ganska barnsligt, av en man som älskar dig att säga så.
Förstår dig precis med att du vill att han ska förstå, men oftast gör män inte de. Då är det bättre och inte lägga skuld men ändå förklara att (Det är okej att du tränar men det är faktiskt inte okej när familjen kommer i kläm) För familjen ska ändå gå före allt om man valt familje livet… tycker jag. Ta hand om er <3
Kanon, det här har varit ett problem för er länge, vad är då lösningen? Jo ett till barn! Eh…
Nog för att jag gillar dig jättemycket och tycker om att ni är öppna så håller jag med personen ovan om att Hugo inte verkar bry sig avsevärt. Det känns tydligt som om han bara filmar och fotar med sitt barn bara för att visa upp och inte ha dåligt samvete. Som en kompensation för allt annat han inte ger. Istället för att intensivt fokusera på och umgås med sin dotter så fotar eller filmar han henne, det känns onormalt. Dessutom verkar han väldigt barnslig och oansvarig. Ni känns på helt olika nivå. Men jag förstår om kärleken finns där, det är bara tråkigt att se dig, som är en så fin person, bära så mycket själv. Kram
Ååå precis sådär går våra bråk hemma också 🙂 Viktigt är att komma ihåg hur mycket man betyder för varann! http://www.petra.for.me
Ja, det stora semesterbråket är något som återkommer varje år. På gott och ont! Längtar så till hösten och lite rutiner! Även om det är underbart att mysa med man och barn.
Jag brukar alltid säga till min man när vi bråkar att jag älskar dig, men jag tycker inte alltid om dig:-)
jo då vi hade också det bråket sista semesterdagarna. Tig flera dagar att bli sams men sen kunde vi äntligen prata ut och sen dess har det varit smekmånad <3 Värt att vädra luften i bland även om det är sjukt jobbigt och ledsamt när man är mitt i bråket. Kram
Förstår inte varför du skaffar ett barn till med en kille som inte verkar bry sig alls om sin familj. Tycker du verkar korkad varför inte bara lämna han o ta hand om Molly själv som du ändå gör hela tiden. Hugo är ju som ett barn tänker bara på sig själv. Nej du paula lämna han o ta hand om dina barn. Hur bra tror du Molly mår av att se er bråka?
Paula! Guldstjärna till er för att ni är så jävla öppna och männskliga, det gör verkligen gott för oss som läser att ni delar med er av dippar och dalar jämsides med det vanliga lyckliga livet. För så är det – alla dippar! Igår rann det över när jag insåg att min sambo käkat upp all hamburgerdressing i ett tacobröd när jag planerat att käka burgare. (Seriöst, kan man ens bli sur för något sånt?). Det är vääärldens onödigaste grej att tjafsa om men ibland laddar det bara ur och så får det vara.
Du har Sveriges mest personliga och bästa blogg och jag hoppas att du och Hugo aldrig slutar dela med er av en vardag så lik alla andras. Ni är bäst!
Haha känner igen ALLT! Ni är inte ensamma! På semestern blir det nästan att man går på varandra… Även om det är härligt med semester tillsammans så är det sååååå skönt att äntligen vara tillbaka på jobbet och i rutiner igen. Ta hand om varandra! Puss&kram
Hej Paula.
Vill bara säga att du är en underbar mor, jag ser upp till dig och hoppas innerligt någon dag när jag själv har barn, att jag kan vara lika rolig och gå på aktiviteter med mina barn. Jag är så himla imponerad av dig och ditt tålamod och all energi du lägger för att ge Molly en rolig sommar. Jag brukar många gånger berätta till min kille om hur viktigt det är att hitta på aktiviteter med barnen, oavsett om det är en promenad eller en resa, och många gånger har du varit förebilden när det kommer till aktiviteter. Jag tycker att du är jätte duktig!
Jag känner igen mig så mycket i ert förhållande och mitt egna. Jag vill också att min sambo ska förstå och känna av så inte jag behöver vara den tråkiga jämt. Tålamodet tryter ju ibland om man säger så . Kram