We ride togehter, we die together

Paula kände att det var dags att någon nära vän till henne skulle skriva ett inlägg om henne, så ni får läsa ur någon annans perspektiv än hennes. Dum som jag är så lovade jag innan jag visste vad hon ville, så nu sitter jag här…

Aida heter jag förresten. Jag och Paula träffades i gymnasiet, vi hamnade i samma klass och vi klickade verkligen inte direkt. Jag kommer ihåg att vi satt 3 och 3 och skulle typ presentera oss för varandra och jag undrade vad det var för fel på bruden. Paula var fett glad och hypad för ingenting, så jag eliminerade henne från min kompislista direkt. Men för typ andra gången nånsin hade jag fel, för några dagar senare så sa hon till mig och en annan tjej i klassen att sitta vid hennes bord i maten och sen dess har vi haft dom absolut bästa och ibland mindre bra stunderna nånsin.

Vi gick hela gymnasiet och trodde att vi var the shit, vilket verkligen inte stämde eftersom det enda vi gjorde var att skämma ut oss… I klassrummet var vi alltid dom som hördes mest, aa störde mest då men ingen sa nästan nånsin till oss och när dom väl försökte så var vi tysta i max 5 minuter. Fast skillnaden på mig och Paula är att hon lyckades ändå fixa betygen… Vi var säkert bland de jobbigaste eleverna men många lärare älskade oss ändå, speciellt mig och Lana (hon var en del av vår miniclique). Alla kunde se igenom Paulas smörande, helvette vad bruden kunde bre på när det gällde betygen.

Alkohol är en stor del av vår vänskap haha fan vad vi har druckit i våra dagar. Men den aaaabsolut roligaste alkoholperioden vi hade var vintern vi hade fyllt 18 när vi som vanligt trodde vi ägde Entourage. Vi var där minst 2 gånger i veckan och Untzdagar(onsdagar) was the shit. Vår låt var Mikrofonkåt och jag lovar er att när den låten spelades, vilket den gjorde runt 5 ggr varje kväll så blev folk rädda för oss. Vi stod och hoppade som 2 idioter som om vi hade tagit exstacy och hade adhd.

Ni förstår ju att det är väldigt svårt att summera en 6årig vänskap med en massa sjuka händelser i ett blogginlägg.

Men innan jag avslutar detta så vill jag bara att alla ska förstå att Paula är lätt på min topplista på bästa personer jag träffat. Hon får en alltid på bra humör, är det minsta lilla småtjaffs så vill Paula alltid lösa det direkt, hon är ärlig, jävligt snäll, social som fan, hypad, givmild och knäpp som få. Något riktigt negativt kan jag faktiskt inte komma på, eller aa hon är världens största dramaqueen om det ens räknas. Självklart har vi bråkat, men vi har alltid löst det och våra good times överglänser våra bad times vilken dag som helst. Hon kommer bli världens näst bästa mamma (efter min) och den där ungen är redan så lyckligt lottad för hen kommer få ett underbart liv fyllt med kärlek, humor och knäppa mostrar.

Två 16 åriga djungelkatter

Jag tror jag dör, kolla Aidas hår hahahahahahahaha. Här var vi 16 år och omedvetna om hur vi såg ut =)

/ Kolla in min blogg på Aidasamba.blogg.se