Jag har noterat en stor skillnad på årets resa till Spanien. Förra året ammade jag Leonore, vilket gav mig stora privilegier:
1. Bloggen. Jag fick mycket skrivet under amningen. Det var ett effektivt sätt för mig att hålla igång uppdateringen. Nu? Två barn springer fort åt varsitt håll och det finns inget utrymme för effektiv skrivtid.
2. När man bara ville gå undan. Vi är många här, jag älskar det men det var underbart mysigt att dra en ”jag lägger mig i sovrummet med Leonore en stund” mitt på dagen. Snosa på sin bebis, få en liten kort vila.
3. Dags att plocka undan middagsbordet. ”Hon är lite gnällig så jag sätter mig här men kommer snart och hjälper till”. Den vita lögnen helt enkelt.
4. Aha behöver Molly duscha? -Hugo tar du det så Leonore bara får äta klart. Kvinnlig list eller bara lögn?
5. ”Nej men kör du. Jag sitter bredvid Leonore i bilen om hon behöver äta. Sanningen? Tillfälle att bara få blunda lite.
6. Barnet vaknar kl 06:02 en lördag. -Hugo nu är det din tur. Leonore har legat och ätit av mig hela natten.
Det var inte alltid sant, har jag talat om att jag är morgontrött?
7. Att amma var det mysigaste som fanns. Det gav mig ett lugn och gav min bebis en trygghet. Majoriteten av tiden fanns det inga ursäkter bakom anledningen till att amma. Jag saknar faktiskt amningstiden och den kontakten som den gav med mina bebisar ❤
8. Mamma vill du leka med lego? – Molly vet du vem som älskar att leka med Lego? Pappa! Fråga honom så kommer jag så fort Leonore har ätit färdigt.
Jag ville helt enkelt inte leka med lego.
Haha exakt så är det för mig nu, har en 2 åring och en 4 mån bebis, älskar amma våran lilla bebis:)
Haha 100 % medhållning från min sida! Jag minns att jag satt bak i bilen med bebisen i babyskyddet, och ammade samtidigt. Hur det gick till? Det krävs en mammas list! ?