Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Jag läste Fredrik Backmans debutroman ”En man som heter Ove” när vi var i Egypten. Jag skrattade höft gör mig själv och Hugo tittade på mig som om jag vore tokig. Den humoristiska sättet som Fredrik Backman skriver på har jag aldrig uppfattat i en annan bok så jag har nu gått och köpt mig en till bok som är skriven av Backman för att ta med mig till Spanien. Denna bok heter ”Min mormor hälsar och säger förlåt”. Jag har en mycket speciell relation till min mormor. Hon har varit delaktig i hela mitt liv och vi har spenderat mycket tid tillsammans. När jag var liten fick jag följa med min mormor och morfar till Finland i flera veckor. Veckorna spenderades av att vi var i skogen och plockade blåbär, gick kvällspromenader, åt finsk korvsoppa, lekte i den stora och nedlagda ladugården, gav korv till till grannhunden, badade, kastade pil, blev dragen med den gamla mjölkkärran och hittade på alla möjliga hyss.

Men en sak som är mycket speciell med min mormor är att hon genom hela mitt liv har berättat historier för mig. Min mormor fick mig att upptäcka min egna fantasi genom alla berättalser. Hennes inlevelseförmåga fick mig att öppna mig inför sagovärlden. Allt hon berättade såg jag så tydligt och när jag var riktigt liten kunde jag ibland inte skilja på verkligheten och min egna värld som levde i bara mitt huvud. Jag tror att juste för att min mormor väckte en liren flickas fantasi fick mig att bli intresserad av litteratur, böcker, sagor och text. Jag har alltid älskat att skriva men det är nog mycket tack vare att min mormor gav mig alla berättelser. Det är jag evigt tacksam för och ska ha i åtanke hur viktig en vild fantasi är när min egna dotter växer upp! Nu hamnade jag på ett sidospår så tillbaka till ” Min mormor hälsar och säger förlåt”. Boken handlar om:

”Med finurliga observationer, svart humor och bitande ironi är Fredrik Backman tillbaka med sin nya bok Min mormor hälsar och säger förlåt. Fredrik Backman, som gjort stor succé med romanen En man som heter Ove, berättar i nya boken om den ensamma flickan Elsa och hennes annorlunda mormor. Det är värmande och oerhört läsvärt.

En normal roman om annorlunda människor. Eller möjligen tvärtom.

Elsa är sju år gammal och rätt störig. Eller hon uppfattas i alla fall så eftersom hon inte är helt blåst i skallen och den gällande samhällsnormen är ju att sjuåringar ska vara det.
Mormor är hennes bästa vän. Hennes enda, faktiskt. Mormor brukade vara ett geni och jobba som kirurg, men nu kör hon bil utan körkort och står på balkongen med öppen morgonrock och skjuter på oanmälda besökare med paintballgevär.

Folk säger att hon är annorlunda. Galen. Men mormor har ett hemligt språk och ett eget kungarike, ”Miamas”, och där är allt annorlunda. Det är dit mormor tar med Elsa när Elsas föräldrar skiljer sig och när Elsa blir slagen i skolan för att hon inte är som alla andra sjuåringar. Miamas är deras frizon, tills mormor en dag blir sjuk och får veta att hon är döende.”