Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Wow vilket engagemang det blev på inlägget om bikini på små barn! De flesta av er verkar hålla med mig i mina tankar men en hel del tycker tvärtom och argumenterar emot bikini. Jag tycker det har varit intressant och läsa och är glad att ni vill diskutera (men ber er hålla en schyst ton i kommentarsfältet, hoppa inte på varandra och kalla folk dumma i huvudet för deras åsikter). Någon tyckte det var synd att jag inte använder min plattform för att problematisera frågan mer. Den här plattformen är min blogg och det är alltid mina tankar om saker jag kommer förmedla, här utgår jag från mig själv och min familj och jag säger inte att vi har rätt men det är rätt för oss. Med det sagt så hör jag vad ni säger och har läst i kommentarerna och tycker flera av er kommit med intressanta synpunkter. Jag förstår vad ni menar med att man måste lyfta blicken från sig själv och sin egna familj. Jag tänkte att vi kikar på två kommentarer jag fastnade lite för.

”Kläder spelar en jättestor roll i hur barn bemöts och sexualiseringen och cementeringen av traditionella könsroller av barn. Bra att hon har olika, kan jag tycka. Självklart tittar små flickor på sina mammor, som kanske har bikini, men där har vi ju en stor skillnad; en vuxen kvinna har bröst – det har inte barn! Sen blir det knepigt när de ska välja själva (min åsikt!) när utbudet ser ut som det gör och normerna ser ut som de gör. Allt detta förstärks sedan genom att barnet sedan får komplimanger för plagget (=blir bekräftad) och kommer att fortsätta att önska sig sådana plagg. Läs lite basic psykologi om normer, flocktillhörighet och så vidare.”

Visst är det så att vi bemöter barn olika baserat på hur de är klädda, även om vi inte tänker på det. Här förstår jag hur du tänker, att Molly kanske blir kallad gullig eller fin när hon har på sig bikini jämfört med när hon har på sig uv-kläder eller badshorts och inte får några kommentarer alls. Jag och Hugo säger nog inte kommentar som att hon är fin när hon har på sig just bikini men kanske blir hon bemött annorlunda av andra barn eller andra vuxna i bikini? Det här tycker jag dock märks mer när det rör sig om andra kläder. Att barnen får höra att de är fina mer när de har klänningar eller liknande på sig men inte när de har fotbollskläder. Jag och Hugo försöker variera hur vi bekräftar barnen, vi lyfter att dem är snälla, fina, roliga, tuffa, mysiga, duktiga och mycket mer. Jag vet att en del tycker att man inte ska fokusera alls på utseende med barnen men dels tycker jag det är svårt att låta bli helt för det kommer nästan automatiskt. Sen tycker jag att det inte behöver vara fel att säga att de är fina så länge det inte är det enda de får höra. Det viktiga är inte att vara fin men de är det också. Men jag håller med om att det är något som är viktigt att tänka på varje dag, precis som vi jobbar med ”stopp min kropp” är det viktigt att jobba med deras självkänsla och att de alltid är bra som de är och att fokus inte ligger på hur de ser ut.

”För mig och många andra handlar det nog mest om att bikini på små barn signalerar både till barnet och dess omgivning att överkroppen ska döljas. Och det är inget individproblem utan ett samhällsproblem då det ens finns bikinis att köpa till små barn. Jag tror att de som reagerar reagerar mest på bikinin som en symbol generellt för att barnet blir vuxen för fort. Jag tror att få som reagerat har gjort det för att de tror att du och Hugo sexualiserar dina barn. Dock är det välkänt att många pedofiler som dras mot mindre barn ofta gillar att se barn i typiskt vuxna och sexualiserande kläder. Har man själv de associationerna av någon anledningen betyder det absolut inte att den personen är pedofil själv, och jag tvivlar särskilt att någon av dina läsare är det, så jag tycker anklagelserna är orättvis, även om jag såklart förstår att du blir upprörd. Men allt är inte svart eller vitt.” 

Jag tror Molly valde bikinisarna för att hon ser mig i bikini. Barn gör ju som man gör inte som man säger heter det och det stämmer verkligen. Molly har inga bröst att dölja och jag tror inte heller hon tänker i de banorna men visst skapar det signaler till henne längre fram. Som jag skrev tidigare så låter vi ju Molly välja själv och hon gick barbröstad minst lika mycket som hon hade bikini men kanske kommer hon snart inte vilja gå utan topp för att hon märker att andra flickor inte gör det? Frågan jag ställer mig är lite hur man hanterar det om hon till exempel ska bada med flera kompisar där alla har bikini och hon själv vill ha det – ska vi säga nej då och att hon måste gå barbröstad? Om vi säger att hon ska ha en tröja på sig döljer hon ju överkroppen i alla fall och hon kanske inte vill vara annorlunda än de andra? Det här tycker jag känns knepigt även om vi inte är där än. Visst är det så att bikini blir en vuxensymbol men jag tycker vi har det på så många sätt också. Hur många barn leker inte med små kök som liknar det föräldrarna lagar mat i eller hur många bebisar har inte plastleksaker som ser ut som telefoner och låter och har sig? Jag minns själv när jag var liten att man alltid ville ta del av vuxenvärlden och vara större än man var. Tänk vad man längtade efter att bli stor! Är det värre att låta barnet ha bikini än att köpa en liten handväska de kan leka med eller ett leksaksstrykjärn och strykbräda till dockkläderna?

När det kommer till pedofildelen i kommentaren undrar jag dock om inte pedofilen inte också dras till ett barn som bara har underdel på sig? Usch jag tycker det känns helt vidrigt att ens skriva och jag kan aldrig förstå hur man kan tänka på ett barn på det sättet men samtidigt vet jag inte hur man kan skydda ens barn från att bli tittad på? Jag hoppas att vi aldrig har pedofiler i vår närhet men med tanke på hur många barn som blir utsatta förstår jag att vi nog kommer ha det. Och det kommer vi ha oavsett om barnen är klädda i bikini, mjukiskläder eller overall. Det viktiga för mig är då att vi finns i närheten så att inget händer våra små och att de har med sig ”stopp min kropp”. Om vi skrotade hennes bikinisar skulle det kännas lite som att hon inte FÅR ha på sig det hon vill baserat på hur andra, främst män skulle reagera och agera. Jag tycker det känns som att det alltid är vi kvinnor (och barn) som ska anpassa oss efter vad samhället säger att vi SKA ha på oss eller göra. Vi ska inte ha korta klänningar för då får vi skylla oss själva om vi blir våldtagna, vi ska tänka på hur trevliga vi är mot en man för han kan ta det som att vi flirtar och då får vi skylla oss själva om han gör ett närmande eller som här – vi ska tänka på hur vi skyler ett barn, som är inte är det minsta sexuellt, för annars är det vårt fel att pedofiler går igång.

Hur kommer vi göra framöver? Molly kommer fortsätta få ha sina bikinisar när hon vill det men också ha sina andra badkläder. Jag förstår hur ni som är negativa tänker kring samhällsproblemet och respekterar er ställning i frågan. I slutändan är det upp till alla föräldrar att välja själva och jag tror alla vill det bästa för sina barn. För mig skulle det vara konstigt om vi nu tog bort bikinisarna och sa att Molly inte får ha dem mer, jag vill att vi i framtiden ska ha en dialog om kroppar och att alla kroppar är okej och att man får ha på sig det man vill oavsett om man är tjej eller kille eller något annat.