Studier visar på att kvinnor, i alla åldrar har kroppskomplex. Många kvinnor känner att kroppen inte duger och MÅNGA kvinnor skäms över sin mage.
Vems fel? Samhället. Grupptryck. Behovet av att jämföra sig med andra. Sociala medier!
När jag var tonåring blev jag obekväm i att känna mig mätt. I många år var mat min fiende. När jag var 15 ville jag banta. Alltså banta? Jag var ett barn och visste inte vad jag höll på med. Jag utvecklade bulimi. Det vart min hemlighet och det var effektivt. Tom mage konstant och en massa promenader, det tog inte lång tid innan jag fick bekräftelse av min omgivning. ”Vad smal du är Paula, vad fin du är”. Jag gick igång på bekräftelsen och fortsatte tills min familj kom på mig.
Länge efter satt det här beteendet kvar. Att vara mätt var jobbigt. Jag lyckades bygga upp en barriär och ett skyddsnät men det kunde stundtals rasera. För samhället sa hur normen skulle se ut. Tack och lov försvann detta helt när jag väntade Molly. En viktuppgång var läskig och jag bröt ihop när jag fick bristningar. Min perfekta kropp var förstörd tänkte jag.
Men vad är en perfekt kropp? VARFÖR måste vi kvinnor fokusera så himla mycket på kroppen. Senast nu i januari när vi var på Maldiverna fick jag elaka kommentarer om min kropp i badkläder.
-Jag önskar att när jag 15 år och beslöt mig för att banta hade vetat det jag vet idag. Kosten är inget man ska utesluta. Vill man hålla igång sin fettförbränning så ska du äta HELA TIDEN. Maten är inte vår fiende, det är vår vän för en god hälsa.
-Jag önskar att jag kunde säga till mitt 18 åriga jag att sluta stirra mig blind på en våg. Jag sket i en funktionell kropp, jag brydde mig enbart om siffran på vågen.
-Jag önskar att vi som kvinnor slutar hacka på varandra och slutar att jämföra oss med varandra.
-Jag önskar att jag slapp höra hets om beach 2018.
Vadå beach 2018? Jag har insett att jag behöver en stark kropp för att orka med en vardag med två barn. Jag har insett att det sliter på kroppen att bli gravid så nu ger jag tillbaka för det fina min kropp gav mig. Mina två barn. Stark var också något jag var rädd för. Efter graviditeten med Molly sa jag en gång till Hugo: ”Jag vill inte få muskulösa armar, det ser maskulint ut”. ”Varför då?” frågade Hugo och jag hade inget svar. Samhället säger att en tjej ska vara slank… typ så gick min tankegång.
Idag skiter jag i att jämföra mig, jag kör på efter min kapacitet. Jag äger ingen våg hemma och jag tränar för att bygga muskler just nu. Jag äter konstant känns det som och att springa in och kräkas på toaletten känns främmande idag. Jag har byggt upp en barriär och kan ta elaka kommentarer om min kropp via sociala medier. Jag äter näringsrikt och räknar ej kalorier (det kommer jag dock behöva göra kort inpå antagningen för gladiatorerna. Tappar jag i vikt blir det till en fördel i tävlingen).
Någonstans i min utveckling från tonåring till kvinna men framför allt mamma så blev jag vän med mig själv. Jag har lös hud på magen efter graviditeterna som kanske alltid kommer sitta där. Jag har klivit ur mina fördomar och vågat tänka annorlunda kring min kropp.
Det sägs att många kvinnor har kroppskomplex och känner att kroppen inte duger. Men du duger ALLTID! Jämför dig inte med andra, bli vän med din egen kropp. Det finns inget som heter perfekt <3
Paula! Helt jävla rätt! Hur fin är inte DU? Och vet du varför du är så vacker? För de lyser självkänsla om dig, leende, sunt förnuft och du strålar! Du är grym!
Helt rätt!
Viktigt ämne att ta upp!! Jag har verkligen kroppskomplex och det var inte förrän nyligen som jag kom på vad jag håller på att göra med mig själv. Varje gång jag kollar mig i spegeln tänker jag att jag är både tjock och ful, och vill helst inte följa med till badhuset med sambon och mitt bonusbarn. Hela tiden tänker jag att jag någon gång i framtiden kommer att bli snygg igen och provar alla möjliga korttidslösningar. Jag har tränat, varit nyttig för ett enda syfte – att gå ner i vikt men det har aldrig funkat. Nu när jag kommit till insikt om vad jag gör med mig själv försöker jag ändra synsätt, jag tränar och är nyttig för att må bra och för att vara frisk! Och det går mycket bättre + att jag mår bättre under resan på köpet!
Det är så pinsamt att människor, VUXNA människor, kommer med elaka kommentarer och påhopp. De som gömmer sig bakom sina skärmar skulle aldrig våga säga det till dig personligen (eller till någon annan heller) att du ser tjock ut. Jag blir äcklad av människor som vill medvetet försöka såra andra människor.
Du är så stark Paula med väldigt sunda värderingar. Grym tjej helt enkelt. Kram till dig.
Du kämpar för att bli starkare få muskler men Ska deffa innan tävlingen. Är inte det för syns skull??? Dömmer inte, hade själv gjort detsamma men inte för att man blir märkbart smidigare utan just för att det ser bättre ut i rutan.
Såå bra skrivet Paula! Trots att jag läst om detta ämne många gånger så är det svårt att faktiskt ta till sig budskapet. Men du skriver och är på ett sätt som gör att man verkligen förstår att du menar varje ord. Vilken fantastisk inställning du har till din kropp, önskar att alla kvinnor kände som du.
TACK Paula, jag behöver verkligen höra detta. Tack för att du är en så stor inspiration!
Kändes skönt att läsa detta! Man är väldigt hård mot sig själv (oftast). Tack för att du påminner, Man är fantastisk som man är varken mer eller mindre! ❤️
Tack för detta inlägg det gav mig en riktigt tanke ställare och jag försöker varje dag att jobba med att tycka om mig själv. Du är en fantastisk person och du sprider så mycket gjädje och inspiration. Jag blir ledsen när du skriver att du får elaka kommentarer om din kropp, det är fruktansvärt att folk tar sig rätten att vara elak mot någon annan. Du gör helt rätt som inte tar åt. Fortsätt med att sprida dina kloka ord och tack för att jag får möjlighet att ta del av dom.
dock vet vi vid det här laget att du har en våg hemma med tanke på att hugo flitigt väger sig varje morgon och skriver om sin morgonvikt, så försök gärna skriva utan att ljuga då det blir mindre trovärdigt 🙂
WORD!!! är en 24 årig tjej som verkligen har lärt mig leva med den kropp jag har, visst jag tränar och vissa dagar känner man bara att man ser skit ut men so what!! (har även följt av modeller m.m på instagram som enbart gett min ångest innan)
Det här inlägget gjorde mycket. Det är så jävla sant. det viktiga är inte hur mycket man väger, hur ens kropp ser ut, om man har stora lår eller liten rumpa. Der viktiga är att man mår bra. tack för detta inlägg, väldigt fint å otroligt sant!
Så fint inlägg. Ska verkligen försöka tänka på det! Tack! ❤️
Jag slåss med mina egna troll nästan varje dag. Under min tonår jobbade jag som modell, revbenen syntes och nyckelbenen stod rakt ut. Jag såg egentligen hemsk ut. Kliver in på en audition och en av argenturerna säger: men oj, du har gått upp i vikt?! Du får då inget jobb så länge du ser ut så.
Där o då valde jag att aldrig mer ta ett till modelljobb. Jag trodde länge att jag var tjock men egentligen var jag ett vandrande skelett.
Idag när jag tittar mig i spegeln ser jag en sund kropp men mina troll i huvudet säger att jag är tjock. Vissa dagar är bättre än andra men jag blir aldrig kvitt dom. Det som krävdes var en mening och 5 år senare plågar den mig fortfarande… För varje dag som du skriver jämför jag mig med alla andra. Det är tragiskt att de ska vara så.
Tack för fin blogg. ❤️
Du är en fantastisk förebild för tjejer & framförallt dina döttrar ? tog lång tid innan jag accepterade min kropp och tänkte att min vikt på vågen och att jag kom i stl 34 var det som betydde ngt. Men för vem började jag undra ! Inte var det för min egen skull. Jag levde ett otroligt trist liv där jag drog mig från sociala sammanhang för det kunde betyda fika, mat, dricka etc.
Inte hållbart och framförallt inte roligt ?
Nu väger jag kanske 10 kilo mer men tränar flera gånger i veckan äter ordentligt med mat och unnar mig både vin och gott på helgerna (ibland även mitt i veckan) ?
Älskar mitt liv & min kropp igen även fast man såklart har dagar då även jag känner mig plufsig och omotiverad igen. Huvudsaken är att idag vet jag att mitt värde inte sitter i storlekar eller siffror på vågen ❤️
Tack för en fin blogg ?
Jag skulle vilja tappa några kilon inför resan till Maldiverna. Eller inte specifikt Maldiverna, så tänker jag alltid veckan innan vi ska ut på utomlandsresor. Badkläder är både underbart och skrämmande.- dina ord januari 2018
Man har svårt att ta det du skriver som sanning då du för några veckor sedan skrev om att tappa kg, Botox och operera brösten. Men det är normalt. Vi alla vill skita i samhället och dess normer, men vi är så fast i det ändå. Tar lång tid att få bort dessa tankar och pressen kring att vara den perfekta. Tyvärr..
Ag:
Det jag vill visa är en öppenhet. Jag utgår från att man tar riktiga beslut och har funderat klart om man vill lyfta brösten eller testa botox. Jag dömmer inte andra för det och tycker generellt att via sociala medier är det otroligt lätt att dömma.
Angående Maldiverna: Ja precis, samhället påverkar hur vi bör se ut och vara. Skyddsbarriären kan åka av en, men jag känner tacksamhet för att jag känner så inför resor men sen kan skaka av det. Värre var det när jag var yngre och brydde mig om vikt varje dag.
Jag håller med om allt och tycker att du har en sund inställning och en vacker, stark kropp som det strålar om. Men jag funderade också på det där med brösten som du skulle operera. Det går emot det du skriver i ditt inlägg. (Mina bröst ramlade ner i källaren efter mina barn men det får vara så. Jag duger som jag är! Och en 30plussare ser inte längre ut som en tjugoåring. ?)
Kram till dig.
Jag tycker fortfarande inte om brösten, men jag har lärt mig att leva med dem. Klänningen jag ska ha på mitt bröllop satt som en smäck med små bröst. Jag tycker inte att det är fel att korrigera, om det är det som behövs för att bli vän med sig själv. Som du säger så duger man som man är men mår man uppriktigt sagt dåligt över något så tycker jag att man ska få ha friheten till att ändra det utan att bli dömd. Man känner nog av själv om det går att leva med eller inte utan att må dåligt.
Många kvinnor operarar buken efter graviditeter, man vet själv om vad man kan leva med och inte. Kvinnokroppen är fantastisk men ändrar sig efter kids. Likaså brösten efter amning. Idag är det okej att leva med dom men jag kanske ändrar mig i framtiden. Om jag skulle lyfta brösten efter amning gör jag det för mig själv och ser inte hur detta skulle påverka mina ståndpunkter. Känner man som jag är det vikigaste att man går till seriösa läkare som man tillsammans kan komma fram till vettiga beslut.
Nej nu blev skevt igen. Ingen opererar brösten för sig själv, så vida det är något funktionsfel. Allt annat är att bidra till vår knäppa bild vi har på kroppar. Du vill operera dig för att du vill känna dig snyggare, sexigare osv. För att omvärlden säger att brösten ska vara fasta, runda och minst en fyllig c-kupa. Typ. Alla kroppar ska accepteras men framförallt skulle vi behöva bli av med det där jäkla fokuset på att det är viktigt att vara snygg. Små hängbröst är kanske inte det snyggaste (har sådana själv) men vad spelar det för roll? Sladdrig mage kanske inte heller är det snyggaste, men vad spelar det för roll? Trots ”defekterna” kan vi vara snälla, upptäcka världen, idrotta, utbilda oss och skaffa jobb, ha kul, göra sådant som borde vara viktigt istället för ytan.
Fint skrivet. Jag håller med dig 🙂
Alltså ett så viktigt inlägg!! Den insikten har kommit till mig på senare år, att träna för att må bra och för att ta hand om kroppen så att jag kan få leva längre 🙂
Hej fina Paula! En fundering bara: i ett tidigare inlägg skrev du att du eventuellt ville justera dina bröst, du trivdes inte med storleken etc etc.. Varför inte då? Blir det inte lite dubbelmoral om alla nu är fina som de är? Vad sänder det för signaler till dina döttrar, att deras mamma opererar brösten? Eller är det något du tänker hålla hemligt för dem? En dag när M/L är tonåringar och kanske mår dåligt för sina små/ stora bröst och säger, ”jag vill ha såna som dina mamma.perfekta!” Vad säger du då? Bara en tanke somsagt.
kram till dig och familjen, älskar att ni delar med er av ert liv!
Hej fina Paula! En fundering bara: i ett tidigare inlägg skrev du att du eventuellt ville justera dina bröst, du trivdes inte med storleken etc etc.. Varför inte då? Blir det inte lite dubbelmoral om alla nu är fina som de är? Vad sänder det för signaler till dina döttrar, att deras mamma opererar brösten? Eller är det något du tänker hålla hemligt för dem? En dag när M/E är tonåringar och kanske mår dåligt för sina små/ stora bröst och säger, ”jag vill ha såna som dina mamma.perfekta!” Vad säger du då? Bara en tanke somsagt.
kram till dig och familjen, älskar att ni delar med er av ert liv!
Jättefint inlagg Paula! Alla duger vi precis som vi ar, och kvinnor framförallt måste sluta vara sa taskiga mot varann.
Du ar SA vacker!
Bor i New York och följer din blogg varje dag 🙂
Kramar