Vad ”skönt” det kändes att jag är långt ifrån ensam om att bli provocerad över kommentarer gällande ens barn. Som att det skulle vara mindre bra att ha det man har. Vi var många som var eniga om att barn är mirakel och att vi älskar våra barn oavsett vilket kön dom tillhör?
Men det kom också kommentarer om längtan efter ett specifikt kön. Och det säger jag ingenting om! När Molly låg i magen önskade jag i smyg att det skulle vara en flicka. Varför vet jag inte riktigt. Jag var ung och hade blivit oplanerat gravid. Det kändes som att ett flickebarn skulle jag kunna relatera till mer. Då visste jag inte vilken typ av förälder jag ens skulle bli. Låt säga att vi hade haft två killar hemma:
–Jag hade ändå köpt pyssel och pysslat med dom.
–Vi hade ändå haft en studsmatta.
–Vi hade ändå levt ett aktivt liv med mycket sparkcyklar och badhus besök.
–Jag hade fortfarande velat att dom gick på gymnastik för att i tidig ålder få kroppskontroll.
–Jag hade överöst mina söner med kärlek och aldrig sagt saker som ”pojkar gråter inte”. Att vara ledsen är en känsla som är lika naturlig som att vara glad.
–Jag hade inte begränsat deras val i leksaker. Tjejerna har både ”tjej” och ”kill” leksaker.
När vi blev gravida med Leonore var det istället Hugo som önskade i smyg att det var en till dotter. Han kände sig själv som en pappa till en flicka och kanske fick panik över ”hur är man pappa till en pojke?”. Hugo har en bror som är två år äldre som han har mycket glädje i, kanske också en faktor till att han önskade sig en syster till hans befintliga dotter.
Det är inget fel i att önska kön under en graviditet. Tror att alla gör det undermedvetet. Visst kan man uppleva någon form av besvikelse om det visar sig att vara det andra könet men dom flesta kommer nog över det. Jag blev överrumplad vid förlossningarna och kände mig som en lejonhona. Dessa ungar skulle jag skydda med mitt liv men jag kände ingen direkt kärlek sådär i början. Jag behövde landa och med tiden kom kärleken och att älska. Idag älskar jag dom så att det gör ont. Så det reder sig, man kommer älska sitt barn oavsett kön. Oavsett vad man i smyg önskade sig.
Som någon skrev i kommentarerna. Det är logiskt ologiskt att önska sig ett kön på sitt barn. Det är relevant orelevant. Och något som säkert dom flesta gör undermedvetet vid en graviditet men i slutändan blir det förstapris, vad det än blir för dom är just våra små kottar?
-Vad tycker du? Är det okej att önska kön?
Vet inte om jag själv kommer göra det under framtida graviditet, men tycker inte man ska döma dem som gör det. Min farmor önskade till exempel att jag skulle vara en flicka. Hon hade två söner, men ingen dotter. Så jag har förståelse för det på det sättet. Däremot är jag emot att välja kön. Det kan man inte göra i Sverige, men det går i andra länder. Det känns obehagligt att välja, och göra en aktiv handling som säger att ”nej, jag vill inte ha detta könet”. Skillnad på att önska och välja tycker jag.
Jag o min pojkvän blev oplanerat gravida. Dock glada men vi önskade en flicka, just för att hans sida av familj är de bara pojkar, men vi är otroligt lyckliga över vår son som kommer i mars!
Man får önska! Inget man kan styra över, hur mycket man än försöker intala sig att man inte bryr sig så tror jag de flesta önskar det ena eller andra
Jag önskade mig och trodde att det var en flicka i magen. När det under ultraljudet visade sig vara en pojke blev jag SÅ besviken. Jag grät i flera timmar. Efter ett par timmar landade jag i det och det började kännas bättre och med tiden blev det bara mer och mer självklart. Nu när han är här är jag självklart överlycklig över att just han kom till oss. Det är såklart viktigast att barnet är friskt men precis som ingen ska döma för att man önskar ett visst kön har ingen rätten att döma en över att man blir besviken till en början. Det är känslor man inte kan styra över.
Tycker man ska vara glad och tacksam vad för kön man än får. Könet spelar i slutändan ingen roll. Man kommer älska sitt barn villkorslöst ändå. Jag tycker tyvärr det är alldeles för stor fokus på just könet. Jag har en son med en dsd sjukdom. När han föddes var det otroligt jobbigt att alla fokuserade på vilket kön det blev när det då var oklart. Hade istället behövt höra vilken fin och fantastisk bebis jag fått.
Så fort jag plussade visste jag att det var en pojke, jag ”kände” det i hela kroppen. Så sa min svägerska att nej det är en flicka och jag blev så arg och ledsen att jag grät ? men drt var bara för att jjagah VISSTE!??
Skulle så gärna säga att jag sitter å pärlar och pysslar med våran lilla kille. ( han har två storasystrar ) men han vill bara leka med bilar bilar bilar…… kan leka med lera å med djur ibland men bilar är livet. Han har dockor och Barbie men bilar är allt som räknas. Själv är jag jättetjejig men det festliga är att hans storasystrar oxå bara lekt med bilar…. så visst kan man önska kön…. men barnen har sina egna intressen hur som.
Så bra skrivet!! Kände precis som du när min dotter föddes. Kände mer beskyddarinstinkt än kärlek till en början. Men precis som du skriver sä har en ju vunnit första pris oavsett vad. Tog inte reda på kön heller när jag var gravid, tycker det skulle kännas så trist att göra det. Kram och tack för en bra blogg
Jo jag tycker det är okej att längta efter ett visst kön. Det är mänskligt att ha olika önskningar och förväntningar. MEN jag tycker inte det är okej att vara besviken på sin barn om det inte fick det kön man hoppades på. Jag hoppas att om man väl får det andra könet så inser man i samma stund som barnet ligger i ens armar att det är helt rätt och just det barn man längtade efter att få!! Jag hoppas att oavsett önskning så älskar och uppskattar man sina barn lika mycket oavsett.
Själv hoppades jag på en flicka första barnet men fick pojke. Jag älskar honom oändligt mycket. SÅ här i efterhand inser jag att det var helt rätt att han skulle komma först.
Det jag stör mig mest på just nu är hur stereotypiska alla leksaker till barn är. Blir helt galen på att se att alla dockor är flickor och klädda i rosa. Blir helt galen på att alla leksaker där man leker omsorgslekar och tar hand om någonting är gjort för bara flickor och alla vapen och skjutleksaker är riktade till pojkar. Vill vi verkligen fortsätta leva i en värld där män står för majoriteten av allt våld? Suck.
Någon som har några tankar om detta?
/V
http://fondofhome.blogg.se – från kråkbo till husdröm
Tycker inte att det är något konstig eller fel att önska sig ett kön, sen blir man ju såklart lycklig oavsett vad det blir. I slutändan är det att barnet mår bra så betyder mest. Jag har två små pojkar idag, skulle det bli ett till så vill jag gärna ha en tjej inget jag bryr mig om någon tycker det är fel. Sen blir jag glad iaf om det skulle bli en tredje pojke <3
Det är okej att önska, eftersom det grundar sig i känslor som man kanske inte kan styra. Däremot tror jag som du säger att sen spelar det verkligen ingen roll när barnet är här, man älskar ju det precis lika mycket pojk som flicka,
Jag kommer ihåg att jag önskade med första barnet, och helt ärligt lite med andra med. Men jag tycker det är oerhört provocerande när någon annan typ åh hoppas det blir de nu när du redan har, etc. Det blir så konstigt när någon annan ska yttra sig om att de hoppas man får ett visst kön (stört). Sen att en del är sådär flickhypade kan jag med störa mig på. Typ som att flickor är bäst hitan och ditan. Även jag märkt ibland på flickmammor att dem hellre för samman andra flickor. Och utesluter pojk exempelvis. Sånt provocerar mig också 😛 När vi börjar se varandra och våra barn som människor så kan samhället utvecklas till det bättre.
Jag önskade mig en pojke. Har alltid sett mig själv som en ”pojkmamma”. Fick en flicka. Blev besviken.. i ungefär fem sekunder.
Självklart är det okej att önska kön, eftersom man själv faktiskt inte kan bestämma om det blir en flicka eller pojke, men önska kan man allt göra. Huvudsaken är att man blir lycklig osvsett vilket kön barnet har när det kommer ut, att man älskar den fast det blev t.ex. en pojke men man hade önskat en flicka, och så tvärtom.
Jag och min sambo önskar att vi får en pojke den dagen vi skaffar barn, men vi båda kommer ändå bli lyckliga för en liten tjej också. Jag själv arbetar på förskola och utbildar mig till förskollärare och har lärt mig att man ska inte göra skillnad på flickor och pojkar. Att båda könen är fantastiska!
Så ni har inte gjort något fel att önska! ”Önska önska runt i ring, önska kostar ingenting” som min mormor brukar säga?
Absolut. Jag har två döttrar själv,
Precis som jag önskade i smyg. Får jag fler barn framöver, skulle jag bli överlycklig med flera flickor. Trots jag redan har två. Skulle ju självklart vara kul med en pojke någongång också. 🙂
Jag önskade mig en pojke. Har alltid sett mig själv som en ”pojkmamma”. Blev en tjej. Blev också besviken.. i ungefär fem sekunder.