”Fyfan vad de stinker dubbelmoral. Tills igår skrev du att du skämdes över att stå naken framför Hugo pga brösten och idag rynkar du på näsan. Får alltid samma oärliga inryck av dig usch”.
Tack för alla kommentarer om inlägget jag skrev igår angående plastikoperation i kombination med sponsrade samarbeten. Vi verkar vara många som delar åsikter och vissa höll inte med. Vilket också är okej, man kan inte alltid tänka och tycka lika. Kommentaren ovan blir jag dock less på. Hur kan de vara dubbelmoral att vara öppen och ärlig i saker man är mindre nöjd med gällande ens kropp? Jag har kommunicerat mitt missnöje över förändringen av brösten länge. Att amma fick den att se och kännas annorlunda. Ett missnöje som jag lever med, som inte är påtagligt varje dag. Ett missnöje som ändå får livet och självförtroendet att funka.
Det är omöjligt att få med precis allt man sagt innan i ett inlägg. Jag ryker på näsan och skyller fortfarande brösten. Och det handlar inte bara om ett missnöje utan hur jag är som person.
Jag är inte naken av mig. På ett sätt avundas jag personer som tycker om att vara nakna. Det känns friskt och skönt. I omklädningsrummet skyller jag mig med handduk, jag vänder mig mot en vägg när jag sätter på mig en bh eller en sporttopp. Jag äger miljoner pyjamasar för att jag föredrar att sova iklädd något.
Hugo är tvärtom. Alltid naken, till och med så att jag går och skyller honom för att grannarna inte ska behöva se nakenchocker varje dag.
Man måste få vara olika utan att bli ifrågasatt och vi har olika relation till nakenhet. Jag känner mig mer sensuell med fina underkläder. Det handlar inte om att jag är oärlig, jag ser det istället som att jag är brutalt ärlig genom att jag delar med mig av mina missnöjen och fokuserar på den mentala biten genom att bli okej med att leva med missnöjen. Jag tycker att mina boobs är amazing som har matat två bebisar. För två år sen slutade jag amma min yngsta och har inte gjort några korrigeringar än. Vi får se om det förblir så eller inte, det får framtiden avgöra. Och det där med relationen till nakenhet spelar roll där också.
Är du naken av dig som Hugo? Eller inte som jag är?
Hög igenkänningsfaktor! Jag är precis som dig men min man klär av sig så fort han kommer hem ? tänker också på hur mycket grannarna ser ?
Jag är verkligen inte naken av mig!! Hatar att visa mig avklädd och undviker det så mycket det bara går. I mitt huvud är det äckligt, men det beror på saker jag varit med om.
Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle vilja operera mig, om det inte krävs medicinsk. Men efter att ha ammat min dotter och fått helt andra slags bröst än tidigare så tänker jag att i framtiden vill jag kanske göra det, efter att alla barn är födda. Jag har verkligen aldrig brytt mig om mina bröst tidigare men nu när dem blev långa och hängiga så vill jag kanske fixa det, för min egen känslas skull, man ska trivas i sin kropp ?
Jag läste den kommentaren. Att inte vilja göra reklam för plastikop och VILJA vara nöjd med sin kropp som den är och peppa andra betyder inte att en aldrig får kass självkänsla. Det kan komma och gå, vissa dagar är en snyggast i världen och andra dagar är en en påse skit. Det handlar inte om moral. Det handlar om att vara mänsklig.
Jag är nog en blandning. Jag har skräck för omklädningsrum då en kvinna en gång sa till mig att jag hade vackra bröst och stod och tittade fick jag panik och har sen dess inte ens bytt om eller duschat på gym/klättercentret. Åker hem svettig och duschar hemma. Hemma sov jag alltid i något förut sen träffade jag min nu blivande man som är naken typ alla timmar på dygnet utom på jobbet och det smittade väl av sig 😛 haha så våra grannar får nog se en hel del naket 😛
Jag är precis som du! Det som tar mest plats i garderoben är mina pyjamasar och som du säger så sitter handduken alltid där i omklädningsrummet =)
Paula du är bäst! Älskar din lättsamhet till tuffa ämnen och att du ärligt vågar ventilera. Det är som du säger okej att vara oeniga. Och jag älskar att du och Hugo har lyckats förena era olikheter och lyckats få det att funka! Fortsätt vara så ödmjuk i ditt framtryck med en tvist där du vågar säga vad du tycker! Heja dig ❤️
Jag är bara en nakenmänniska när jag sover, skulle aldrig sova med kläder på! Skyler dock inte mig i omklädningsrum och har inga problem med att vara naken framför min sambo. Jag har dock inte varit gravid eller ammat några barn så vi får väl se hur jag känner mig efter det haha:)
Snälla Paula… Det händer jätte ofta att du stavar väldigt mycket fel! Förstör texten och intrycket och känns inte alls som att du tänker på det. Ex ovan: skyller = skylla på någon. Det stavas skyler. Eller ”jag ryker på näsan”. Rycker.
Det heter jätteofta. Eller… Helt ärligt, försök att låta bli med sån här vuxenmobbning. 🙁
Jag är nakenmänniska! Min sambo får också säga till mig att tänka på att vi har grannar som kan se in haha. Jag sover naken, han med kalsonger. det första jag gör är att ta av mig kläderna när jag kommer hem ?
Bella: Låter helt underbart! U go girl?
Att min kille säger hur fantastisk kropp jag har hela tiden gjorde att jag blev superavslappnad i att va naken