Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Blev du annorlunda under graviditeten?

När jag befann mig i graviditeten så tyckte jag såklart att jag inte hade förändrats ett dugg men nu i efterhand så måste jag nog medge att det hände en hel del. Jag förstod inte att alla hormoner påverkade och jag fattade inte varför jag blev så ledsen för egentligen ingenting. Att vara gravid är inte alltid sådär super fantastiskt och jag svävade inte på rosa moln i nio månader. Sanningen är den att det var hur mysigt som helst men samtidigt hemskt. Till en början väcktes det en massa känslor inom en. ”Hur ska lilla jag klara av att vara mamma”, ”tänk om det händer något innan förlossning”, ”hur kommer det nya livet att se ut” och den svåraste frågan att handskas med för mig var ” kommer jag verkligen klara det?”.

Jag är redan ganska självkritisk. Jag har höga förväntningar på mig själv och hade ingen aning om hur allt skulle kännas när bebisen väl kom. Samtidigt är jag omhändertagande och det faller mig naturligt att ta hand om andra. För några veckor sedan frågade jag Hugo hur jag är som flickvän och han svarade att jag är en delaktig flickvän. Jag läser av vad Hugo behöver och försöker alltid ge honom det. Jag försöker få honom att prata om det har hänt någonting och sätter hans behov före mina egna många gånger. Många av mina egenskaper har gjort att det känts väldigt naturligt att bli mamma. Istället för att sätta dom där dumma kraven på mig själv som jag alltid gör med allt annat valde jag istället att ta ett steg tillbaka, sänka ribban och ta en dag i taget. Att dag för dag synka mitt liv till den lilla bebisen som jag väntat på med så mycket glädje, kärlek, rädsla och förhoppningar.

Det var mysigt när magen kom under gravidteten. Det blev en helt annan känsla av verklighet när man helt plötsligt kunde känna sparkar. Så mycket som man tror att man förbereder sig inför en förlossning. Jag och Hugo gick på kurser som det var meningen att man skulle förbereda sig på vad som komma skall. Sanningen är den att när jag väl låg där i förlossningssalen var det inte kursen jag låg och tänkte på =) Vi kvinnor fixar det. Det ligger i vår natur. Oavsett om det blir ett kejsarsnitt eller om man föder hemma på soffan. Självklart ska man gå och prata med någon om man har förlossningsskräck, men allt annat kommer att falla på plats naturligt.

Tyvärr kan det bli så att man trippar på tå för en aggseriv, hormonfylld och arg gravid kvinna. I början vart jag irriterad bara Hugo andades och förstod inte varför. Han bemötte mig med bråk och det vart en hel del tjafs och tårar. Men det lägger sig. Ni kommer att klara det. Det kan kännas så illa att man ifrågasätter sitt beslut att skaffa barn tillsammans men jag och Hugo har aldrig haft ett sånt bra och skönt förhållande sen tiden med Molly i våra liv. Att vara gravid påverkar båda parter i ett förhållande. Helt plötsligt ser hela livet annorlunda ut och man står vid dörrtröskeln och väntar snällt på att gå över gränsen och in det nya livet som man inte har en aning om hur det ser ut. Som kvinna kan graviditeten upplevas som en identiteskris. Det var tufft att inte känna någon gemenskap med den Paula jag trodde att jag var. Men också det ordnar sig för så fort dom där hormonerna försvinner börjar man känna sig som sig själv igen. Jag sa det till en kompis här om dagen, ” Det är så otroligt skönt att jag börjar känna igen mig själv nu på senaste”. Sen ska jag inte sopa under mattan att med amningen kommer det nya hormoner som gör att man gungar lite i sig själv igen =)

Det händer så otroligt mycket under de 9 månaderna som man är gravid. Vissa hanterar det på ett sätt och andra på ett annat sätt. Ingenting är rätt eller fel och det enda tipset jag kan ge är att våga be om hjälp. Ensam är inte starkast och börja med att våga vara ärlig mot dig själv. Erkänn vad det är som får dig att må dåligt och tala om det för din partner, förälder, vän eller någon annan som du känner förtroende för. Som partner kan man försöka stötta, ge extra mycket kärlek och bara visa sig själv som tillgänglig. Graviditet är ingen sjukdom men fruktansvärt påfrestande på både gott och ont.

Mycket tidigt i min graviditet

Första månaderna ville jag bara sova

Väntan var så värd =)