Dagens fråga
Någonting som ingen får ta ifrån en är drömmar. Drömmar är något så simpelt som ger oss hopp. Det jag har funderat på är hur drömmar förändras.
Barn är vackra. Jag vill egentligen inte säga att barn är naiva men jag kommer inte på något annat sätt att uttrycka mig. Barn drömmer om att bli fotbollsproffs, popstjärnor, djurskötare, astronaut, dinosaourieforskare osv. Det är vackert att denna typ av dröm inte har något stopp och sträcker sig till skyarna. Snart är det min dotter som kommer stå där. ”Mamma, när jag blir stor så kommer jag bli… (Vad hon vill bli). Då är det min tur att peppa och tro på Molly. Stötta den drömmen tills den antingen slår in eller byts ut.
Hur ser det ut med mina drömmar då? Jag ville bli delfinskötare eller sälja glass i kiosken. Det var mina drömmar. Idag ser dom inte likadana ut, nu har drömmarna byts ut mot ett mer realistiskt tänk. Jag drömmer om att få min utbildning klar. I den drömmen hinner jag analysera hur jag ska ta mig dit och om det är rimligt. Jag har andra drömmar som jag nästan på en gång suddar bort för att jag inte ser en realistisk lösning på att nå drömmen.
Det är så ååå värdelöst att sånt förändras med åren. Att man inte få ha det där vackra som barn har och tro ändlöst på saker och ting. Kan inte jag bara få ha kvar drömmen om att få sälja glass i kiosken, lycklig och omedveten om framtiden. Jag ska f*n i mig göra mitt bästa för att låta Molly vara barn så länge som möjligt.
Vad säger ni om drömmar? Håller ni med om att dom förändras med tiden?
Det här säger jag till dig Molly, dröm högt och mycket!
Jag drömde som barn om att arbeta med teater eller film. På ”elevensval” eller ”roliga timmen” eller vad man nu brukade kalla det, valde jag alltid teater eller de gånger film fanns att välja. Höll på med det i fleraflera år. Fick beröm och tyckte själv det var himla roligt. Har alltid varit blyg, men på scen fick jag kliva in i en annan roll och vara någon annan för en stund och det trivdes jag med. Men sedan tog min blyghet en annan vändning och blev ”sjuklig” och jag kände att det förändrade min personlighet och gjorde så att jag och scenen inte längre hängde ihop.
Har nu i flera år försökt hitta något annat att brinna för. Försökt hitta roliga studier att ta mig ann. Men det är svårt. Har oftast kortare drömmar nu som inte varar så länge. Hinner oftast ändra mig innan de slagit in. Lite tråkigt. Saknar att ha den där glöden för något. Men jag tror nog aldrig att jag kommer känna någon riktig glöd inför karriär och arbete, det är inte jag. Min stora dröm är ju familj och barn och jag tror att när/om det händer så kommer jag känna mig fulländad och som att min största dröm slagit in. Det tycker jag också är en viktig sida av drömmar – att det inte behöver ha med karriär att göra!
Jag minns bara att jag ville bli lärare när jag gick i kanske 1an och vi fick skriva ner sånt. För bara några veckor sen så kom jag fram till att jag vill utbilda mig till grundskolelärare haha. Så lite lustigt att jag sa det redan då! Tycker de är fantastiskt att barn har såna höga drömmar. Man ska aldrig säga att dom aldrig kan bli det eller att de inte går eller liknande. Fy så elakt att säga sånt! Dom ska få drömma vidare även när dom är s.k vuxna, kanske inte vill bli prinsessa fortfarande men något annat. Det är ju fantastiskt att drömma! Jag vill flytta till USA en dag med min sambo, vem vet. 🙂
GUUUD! Vilken SNYGG familj ni är 😀 TACK för en super bra blogg! stor kram på er!
Paula! Måste verkligen säga det, jag brukar aldrig kommentera bloggar. Men jag har följt dig sedan du startade din blogg. Du verkar vara en fantastisk och varm person. Inte minst en fantastisk mamma till Molly. Du får mig att drömma om den dagen det är dags för egna barn. Tänk att drömmar kan gå från att resa med sina vänner och njuta av det vilda. Men sedan ändras det. till att man vill ha barn och trygghet. Jag har själv skaffat min dröm hund just nu.
Ha en underbar Torsdag. Njut av din fina familj!
Jag har en hemlig dröm om att bli astronaut. Tänk att sväva runt jorden… Extremt få förunnat…
Drömmarna byts ut, men inte så som du beskriver, däremot ändras dom och delas i drömmar och MÅL. Jag har fortfarande orealistiska drömmar men om andra saker än när jag var liten samtidigt som jag nu har realistiska MÅL också.
http://youtu.be/0-TRm-wVae4
Kolla vad min dotter liknar Molly <3
Jag ville också bli delfinskötare när jag var liten, idag är jag 19 och ska snart söka in till Grundläggande Militär Utbildningen. Min dröm idag är att bli sjuksköterska inom försvarsmakten. Extrem stor skillnad på dessa två men allt eftersom man utvecklas, utvecklas även ens personliga drömmar och värderingar. En dröm är inte stor nog om man inte är rädd för den och jag är väldigt rädd för min.
Förstår ditt tänk, men sen kan man faktist enligt mig skilja på drömmar och mål. Jag har ett mål att bli klar med min utbildning, men en dröm att bli skådespelare. Förstår du skillnaden och vad jag menar? Även fast jag vet att det är ganska osannolikt att jag blir skådis så är det ändå en dröm för mig. Medans min utblandning är ett mål, något jag SKA göra 🙂
Tack för en underbar blogg med rolig läsning och er dotter är så söt att man dör!
Jag drömmer om ett eget hem att trivas och bo i tillsammans med min familj 🙂
Vilken härlig bild på er tre<3
Gud va vacker du är Paula! Hugo har verkligen hittat e guldklimp! En kvinna som både är otroligt intelligent och vacker på samma gång är få förunnat!
När jag var liten ville jag bli gris skörare.. Idag är min dröm ( inom jobb) att bli stylist! Haha. Lite skillnad 😉
Sen är ju min dröm att leva ett långt lyckligt luv tillsammans med min familj!
Jag tänker på de rätt ofta. Hur skönt de är med barns sätt att vara fördomsfria och inte placera in människor i vad man kan jobba med och inte.
Jag jobbar som brandman i Malmö, har jobbat med de i 7 år.
För många vuxna är de konstigt att man som tjej kan vara brandman. Ofta när vi är på larm där de är barn närvarande, eller då de är förskolor på besök, med barn i allt från 3-7 års åldern så gör ofta dom vuxnavärldens största grej över att : ”kolla barn, här har dom en tjej som är brandman!! Kolla barn, tjejer kan oxå va brandmän!!”
De är allt som oftast mina kollegor som berättar för barnen att tjejer kan va brandmän och klarar i princip samma arbetsuppgifter som en manlig kollega. Då de inte är mina kollegor som berättar de här för barnen så är de dagisfröknarna.
De gör mj ont i hjärtat varj gång att man ens betonar för små barn som fortfarande ska bli prinsessa, astronaut, you name it, att man skulle behöva va nåt speciellt för att passa in som brandman trots (!!!) att man är tjej.
Är de verkligen så tidigt vi ska skapa fördomar hos små barn och bsmma vad som är normalt eller inte att jobba med när man är tjej!?
Näe… Fler borde ta efter barns drömmar och fördomsfria förhållningssätt till saker å ting.
Jag har aldrig någonsin hört ett barn under 7 år ifrågasätta att en tjej är brandman. Däremot har jag hört alldeles för många vuxna….
Det mest sorgliga med drömmar är att det oftast är vuxna som krossar barns drömmar. Istället för att uppmuntra får de istället höra att det inte går, att det är en omöjlighet.
Jag blir ledsen när jag hör mina vänner använda ordet ”nej” oftare än något annat när de pratar med sina barn.
Varför vågar man inte uppmuntra? Varför ser inte föräldrar förbi sin egen oro och stärker sitt barns mod istället?
Du är så klok Paula. Vilken tur er dotter har som har dig och Hugo som föräldrar.