Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Jag fick en fråga här om dagen om jag tycker att det känns jobbigt att göra något utan barn för att man skulle identifiera sig som enbart förälder.

Först kände jag mig dum för att jag utan att tveka svarade absolut inte. Jag ser mig som mycket mer än bara mamma. Visst är jag otroligt mycket mamma under mina dagar men samtidigt så känner jag en stor ”Paula-drift” inom mig. Den personen jag har blivit är mycket tack vare min bakrund, mina värderingar och människorna som finns runt omkring mig. Sedan en tidig ålder har jag lärt mig att ha ansvar. Det konstiga är att jag hemifrån aldrig hade något krav på att ta ansvar (förutom skolan) men att jag ändå har blivit så som person. Det kanske beror på att jag är det äldsta barnet, I don’t know.

Ju äldre jag blir desto mer lik blir jag min mamma. För ett tag sedan frågade jag mamma vad hon gjorde med mig när jag var liten ”Jag for omkring med dig precis som du nu gör med Molly”. Vi har många lika egenskaper men mycket som skiljer oss också. Att bli mamma kom som en överraskning på posten för mig. Jag hade aldrig det där tänket i huvudet på att försöka skaffa barn och blev aldrig mentalt inställd på att bli mamma fören efteråt, när jag fick reda på att jag var gravid md Molly. Det kanske är det oplanerade graviditeten som också gör att jag identifierar mig som mer än enbart förälder.

Det finns faktiskt dom som inte vet hur man ska föra sig utan barn, i större sociala grupper eller inte vet hur man pratar om annat än barnen. Jag satt tyst och lyssnade när denna person berättade hur h*n kände sig nervös i sammanhang utan sina barn. Det var faktiskt väldigt intressant att höra personens tankar och satte igång mina egna. Hur identifierar jag mig? Vi tar det från början.

* Jag är en person som inte tar mig själv på så stort allvar. Det jag är bra på får jag ofta höra från andra för att jag själv lägger ingen större vikt på det. Senaste året har jag ordnat med en överraskningsfödelsedag, en dopfest och en babyshower. Efter allt roligt har många sagt till mig att jag är duktig på att fixa och trixa, ha många bollar i luften samtidigt som jag har kontroll. Hugo sa för ett tag sen att jag borde pyssla med event men jag vet inte om jag skulle tycka att det var lika roligt om det skulle vara ens arbete.

*Jag identifierar mig som en familjemänniska. Min familj vill jag ha nära och ser alltid till att Mollys alla nära och kära ska få träffa henne så ofta det går så att vi hjälper henne att bygga upp fler relationer än till bara mamma och pappa. Samtidigt så är bilden av att jag har en egen familj lite ball. Min känsla av samhörighet med Hugo är otroligt stark.

*Ambitiös i arbete och har en stor arbetsmoral och jag skulle säga att jag är en vettig anställd samt kollega.

*Det är ytterst sällan som jag inte kommer överens med andra människor. Jag har lätt att prata med anar människor och på något sätt vill jag ALLTID hjälpa. Många som inte känner mig kan öppna upp sig tidigt och tala om ett problem. Min goda förmåga till att lyssna gör att det sällan blir stelt med kontakt med andra människor och jag anser mig själv vara mycket social.

*Målmedveten. Efter min graviditet och övervikt fick jag för första gången testa min vilja och målmedvetenhet. Det resulterade till en ännu starkare kropp än innan och en mage med magrutor. Om jag har gjort det en gång ska jag nog kunna göra det igen!

*Jag är en känslig person som blir påverkad av energier. Det är nog den största anledningen till att jag kan ta avstånd. Man känner ganska snabbt hur man påverkas av andra och jag har kommit till en punkt i mitt liv där jag endast vill ha positiv energi runt omkring mig.

*När jag var yngre hade jag världens sämsta självkänsla när det gällde matlagning. Min mat blev aldrig god! Efter att Molly kom så har det spenderats många timmar i köket och det blir hela tiden bättre och bättre så idag kan jag säga att mat av Paula blir faktiskt gott! Lite salt kan fattas ibland enligt Hugo =)

*Samma sak med bilkörningen. Hugo gör alltid narr av min bilkörning men ca 2 år efter att jag tog körkort känner jag mig som en trygg förare. Min mormor säger till och med att hon känner sig mer trygg i min bil är morfars och mammas.

*Ingen kan någonsin ta ifrån mig mina drömmar. Just nu drömmer jag om att få bli en legitimerad barnmorska. Att komma in på den utbildning som jag vill. Just nu står jag som reserv men kikar redan på möjligheter till att hjälpa mig själv att få ett bättre resultat på högskoleprovet i vår.

Sen så är en stor del av min identifiering att vara Mollys mamma så klart. Jag kan helt ärligt säga att jag lever för den ungen. Hon är utan tvekan den finaste delen av mig som gör mig absolut lyckligast, förtvivlad, orolig, ledsen, full av skratt, full av kärlek och tryggast. Min existens och fokus förändrades när hon kom. Bandet mellan en mamma och en dotter är obeskrivligt starkt och alla mina dagar är för henne. Molly har plats nummer 1 i mitt hjärta och hon finns i mina tankar jämnt. Från morgon till kväll är min främsta uppgift att hon har det bra och så kommer det nog att vara hela livet.

Att vara mamma är fantastiskt men det finns fler delar i mig som behöver stimuleras för att jag ska vara ärlig mot mig själv. Hela Paula behöver få utrymme för att jag ska kunna le och vara lycklig. Att börja med att veta vad man vill är en början. Du får aldrig nedvärdera dig själv. Du är bäst med dina brister och goda egenskaper. Hur du identifierar dig varierar från person till person. Ingenting är fel, ingenting är rätt. Var god mot dig själv och njut av vad livet ger dig.

Hur identifierar du dig? =)