”Sparkar hon?”. Den frågan får jag nästan varje dag av Hugo när jag sträcker på mig för att lillan kommer åt diverse organ. Värst är det när hon sparkar mot revbenen, det kan göra riktigt ont vissa gånger. Jag och bebis har kommit in i den period då det mysiga över det hela börjar försvinna. Istället känns det trångt och ansträngt. Det tynger nedåt, jag andas som en uppstoppad gris och vänder och vrider på mig hela tiden för att göra mer plats åt bebis i magen. Nätterna ska vi inte ens tala om. Jag vaknar kanske fyra gånger per natt. Antingen är jag törstig eller kissnödig. Varmt är det precis heeeeela tiden. Hugo stackarn tycker det är jättekallt när jag ligger halvnaken i sängen med vidöppna fönster men fortfarande känner mig varm. Kan inte han bara sova med vinterjacka på i några veckor till tills bebis är ute? =)
Allt detta är egentligen en biologisk uppmuntran till mig. Det är tur att vi ”tröttnar” på graviditeten för om det hade varit sådär mysigt som det är mellan vecka 13 till 30 så hade man ju kunnat tänka sig vara gravid för resten av ens liv. Att det börjar bli lite besvärligt är ett sätt för mig att förbereda mig mentalt på att bebis snart är på utsidan. Idag går jag in i vecka 32 och vår lilla tjej väger omkring två kilo vid veckans slut. Längden är på ca 42 cm. Molly vägde 3440 g och var 49 cm lång när hon kom så bebis börjar komma upp i den storleken.
Har du som är gravid eller har varit egna upplevelser av att kroppen börjar tala om för dig att snart är det dags? Vad tyckte du var tufft med slutet av graviditeten?
En bild på mig och lilla L under den nätta perioden, gravid i vecka 19
Födde en dotter i måndags 11 dagar över bf. Haft en fantastisk graviditet rakt igenom. Sovit bra, lagom varm, inte svullen, gick upp normalt, inget illamående mm. Kände dock de sista dagarna över tiden att ”nä nu räcker det”. Mest för att jag var rastlös och inga kläder passade längre. Hade inga känningar på att någon förlossning var på G utan ställde in mig på igångsättning. Lång historia kort. Vattnet går söndag kväll, natten mot måndag vaknar jag av värkar med fyra min mellanrum. Tar 7 Tim hemma med andning. Åker in till förlossning, konstateras öppen 6 cm. 5 timmar senare är dotter född :). Förstagångsföderska som jag är så var detta en dröm för mig! Lycka till önskar jag er Paula!
Jag födde i februari då men hade det jobbigt till v.20 kanske. Sedan var det såå mysigt i 5-10 veckor. Den ar det bara tungt! Var vaken hela nätter av någon anledning för att sedan sova tuungt. Hittade absolut ingen bekväm ställning i sängen, Bebisen sparkade på revbenen, tryckte ner skallen och allt detta saknar man av en konstig anledning?! xD
Haha, jag öppnar balkongdörren och svettas ändå som en gris medan maken darrar av kyla! Jag är i vecka 34 och storasyster kom vecka 38 så jag hoppas lillebror också är lika snabb för nu är man alldeles för tung och man är helt öm i magen med tanke på allt som trängs därinne! Jag förstår dig!
Tänk vad olika vi är. Jag älskade att vara gravid. Jag ledsnade aldrig. Tyckte inte att det var jobbigt alls. Inga krämpor ingenting och en förlossning som var enkel. Jag ska inte klaga – hade en toppen upplevelse från början till slut!
Jag vaknade och fick springa (ombyggnation av badrummet uppe gjorde att det enbart var toaletten nere som gick att använda, släng på gravidflåset och förmågan att inte kunna se vart man sätter fötterna på det) på toaletten typ varannan timme i slutet kändes det som. Sov med 6st kuddar för att försöka göra det ”bekvämt” vilket var i princip omöjligt i slutet.. det var förra sommaren då det var så sjukt varmt, och när den största skogsbranden i modern tid härjade ca 2km hemifrån, då det var rök och röklukt överallt = kommer aldrig någonsin klaga på värma igen efter den sommaren!
Underbar blogg och så himla spännande att det snart är eran tur att få en ny liten familjemedlem, all lycka till er 🙂 kram
Så fin du är!
Haha!
Är precis likadan! Varm som fan hela nätterna!
Sover dock ganska bra men vaknar med nästäppa och mååste ha nässprayen!
🙂 varma fötter så jag tror jag smäller av ibland!
Ska ha min andra plutt i oktober! Hoppas tiden går fort! 😉
Till agge- det är väl en gravid-mamma blogg?
Du strålar Paula !
Haha känner igen varandra grej du skriver! Har bf 26 november. Der börjar bli riktigt tungt! Går sista terminen på sjuksköterskeprogrammet och ska ha 4 veckors praktik. Vi får se hur det går…. 😀
Känns som en gravid blogg nu för tiden.
Kan du inte skriva om annat än ”din mage” och din graviditet.
Haha gabrielle ja e född 27
November o heter fanny så ta mitt namn;)
Har bf den 27 November och går in i vecka 32 imorgon. Känner igen mig i allt det du beskriver just nu 😉 Mannen i huset blir galen för jag har dörrar och fönster öppet hela dagarna för det känns som man ska brinna upp annars. Har två barn sen tidigare född i November 2012 och en i September 2014 så det är väl inge konstigt att det är extra jobbigt och mycket att stå i just nu! Längtar tills lillasyster kommer i November nu. Som vi inte har en aning om vad hon ska få heta :-O
Ooooh vill bara måla upp värsta fina bilden om hur fantastiskt det är.
Men storknar snart på ”skiten”, haha! Har haft riktigt jobbiga graviditeter med illamående och kräkningar genom hela graviditeten. Svår foglossning och huvudvärk.
Nåväl, mellan vecka 20-25 kändes det underbart och så.
Nu är jag i vecka 41, och storasyster kom i vecka 43. De hår sista dagarna är faktiskt jobbigast!
Men vet ju att det ÄR värt det, priset är ju så stort i slutet.
Men att vara gravid och må så här hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Att vi alla mår olika är ju väldigt tydligt;)
Så nu längtar jag efter förlossningen! Förra gången sa jag att jag skulle kunna föda barn 3 ggr i veckan bara jag slapp vara gravid, får se om det stämmer denna gång också;)
Kram!
Här är en till i v.39, dock tycker jag precis tvärtom! Jag hade kunnat vara gravid för evigt!
Visst är jag varm, lider av foglossning och är helt slut i kroppen, men jag älskar bandet jag och bäbisen har i magen, älskar sparkarna och kan inte förstå hur jag ska kunna vara utan dem sen 🙁
jag är i vecka 39 nu och är såååå trött på det. Blir lite smått galen. Det är tungt, jag är konstant trött och har så himla ont i höfterna att jag knappt kan sova. Sen har jag ett barn till på 18 månader som är så otroligt trotsig samtidigt som jag har noll tålamod pågrund av all smärta och sömnbrist. Längtar en hel del till förlossningen.