En bra dag
Idag var det en mycket bättre dag. Vi åkte hem till Hugos mamma och pappa igår och fick hemlagad middag. Det har känts så tråkigt i mig att ge Molly så himla mycket burkmat under den senaste perioden. Nu menar inte jag att jag är en storkoksmorsa men Molly får äta den middag som vi äter. Köttfärs, kyckling, fisk, grönsaker, bröd, frukt med mera. Utan kök blir det svårt att laga mat och då har brukarna varit guld värda.
Jag och Hugo kom överens om att han ska vara pappaledig under två månader nästa år. Det känns lite spännande att få höra hur han kommer att uppleva en vardag med bebis, om han kommer att uppleva det på samma sätt som jag. Dagligen så skrattar jag med Molly. Hennes minspel och sättet hon tar för sig på. Hur hon formar munnen när hon upptäcker något nytt. Kärleken man känner när barnet ger en blöt kopuss och gärna passar på att slicka lite på ens ansikte. Jag vill att Hugo också ska få känna den drunknande kärleken när Molly lär sig säga ”pappa” ordentligt. Det jag har med Molly vill jag att Hugo också ska få. Världens bästa pappa men en relation byggs upp av tid. Genom tid så kommer Molly få upp samma förtroende som hon har för mig. Pappa hjälper henne när något känns jobbigt. Hunger, en blöt blöja, trött eller uttråkad. Det tar pappa bort. Tänk att det kommer vara jag som kommer hem sent på eftermiddagen. Att jag missat en hel dag. Usch men nödvändigt. Jag tror starkt på att man som förälder behöver egentid med barnet för att hela tiden bygga på bandet och förtroendet.
Vi har tagit det lugnt idag. Jag och Molly var på Öppna förskolan hela förmiddagen. Hon kryper väldigt självständigt och det känns bra i mig att se henne trygg. Hon vet om att jag är i närheten och hon säger till om hon behöver mig. Samtidigt så tvekar hon inte på att byta rum eller söka kontakt med andra barn och vuxna. På vår öppna förskola så gör det inget om någon annan än mamma bär upp, där gör jag en high five med mig själv men skjuter absolut aldrig ifrån mig henne dom stunderna som hon behöver mig lite extra mycket.
Det är lite lustigt hur snabbt man tar sig an barn. Det räcker med ett första möte så är man mån om andra barn. Man hjälper till så dom inte ramlar, delar med med sig av tex frukt, snyter näsan, ser efter, skojar, sjunger och fysisk beröring. Vi kvinnor är nog lite så, omhändertagande.
Efter öppna förskolan så åkte vi till Hugos kontor och väntade tills han slutade. Äntligen blev det helg men inte kunde vi åka hem och göra mysig fredagsmiddag. Vi åkte istället till Andys lekland i Sickla och låg i bollhavet. Molly kunde inte bestämma sig för vilken boll hon skulle leka med. Vi konstaterade att lilla Lolly har blivit så stor. Hon reser sig hela tiden och släpper greppet för att stå helt själv. I några sekunder går det allt innan hon faller ner på rumpan och har blöjan som stötdämpande.
Mitt i allt kaos som varit i våra liv den senaste tiden har jag glömt bort att julen närmar sig. Den högtid som jag faktiskt älskar. Vid det här laget hade jag redan julpyntat och skaffat mig en gran. Det får bli en snabb julpyntning när vi flyttar in för att komma in i julstämning. När vi kommit på plats är pepparkaksbak ett måste. Med lugnande julmusik i bakgrunden och glögg. Kan bebisar äta pepparkaksdeg förresten? Det som snurrar runt i mitt huvud just nu är julklappar. Det är för sjutton Mollys första jul och för mig är klappar ett måste trots att hon inte förstår. Och vi som inte hunnit köpa en enda sak. Tur att nätet finns, skulle ni vilja se dom klappar som vi kommer att ge till Molly? =)
Lilla loppan i bollhavet
Är du på Malin du oxå?!
Åh jag tycker verkligen att du ska satsa på en karriär som på något sätt involverar barn! Barn, uppfostran o.s.v. verkar komma så naturligt för dig (det gör det väl i viss mån för alla mödrar i och för sig, men på något sätt tycker jag att du verkar ha det i dig så väldigt starkt). Du påminner väldigt mycket om min egen mamma (och hon är barnläkare) och sättet du uppfostrar Molly på påminner om hur jag blev uppfostrad. Himla kul att se faktiskt! Haha, inte för att skryta om mig själv på något sätt, men jag är väldigt nöjd med min barndom, i alla fall hur min mamma gjorde med mig som liten.
Jag tycker att det är ditt lugn, men ändå ständiga reflekterande, som gör att du verkar sådär extra bra med barn. Å ena sidan kommer det som en naturlig instinkt, å andra sidan är uppfostran, barnets utveckling m.m någonting som du aktivt tänker på, läser på om och funderar över. Eller ja, inte vet jag om det är så alls, men det är så jag uppfattar dig i alla fall! Hoppas du inte tar illa upp för det är verkligen bara menat som komplimanger, jag tycker du verkar helt fantastisk på så många sätt! En riktig toppentjej som kommer komma långt i livet!
Maaassa kramar
Molly drunknar i havet 😀 När Hugo blir pappaledig får du se fram emot hemlagat, lägenheten är städad från botten till toppen å Molly är lullig efter all lek med pappa Hugo 🙂 Hugo the hemmaman och pappaledig.
Jag tror också att det är nyttigt för relationen att även den arbetande parten får känna på hemmalivet. Själv hade jag återgått till jobb redan i september men blev gravid igen, då var bebisen åtta månader. Mycket av våra diskussioner har handlat om att han har svårt att förstå tristessen, jobbet och tyngden med att vara hemma (trots det fantastiska med att få vara hemma) och jag har haft svårt att förstå hans sorg i all tid han missar med sitt barn. Vi är såna föräldrar som valt att inte lämna bort och egentid har vi inte tagit ihop alls på snart ett år så det ska bli skönt att få när vi anser vår bebis redo 🙂
Flyttade själv in i hus vid den här tiden förra året. Var faktiskt oerhöet mysigt att få börja det ”nya” livet till jul! Du ska se att alla spänningar bara släpper när ni får ordning igen! Ni har kämpat på bra den här tiden! Bara lite kvar nu!!
De jag älskar med din blogg är din ärlighet. Du uppfattas som väldigt ärlig och som mamma själv är det skönt att höra hur underbart mammalivet är men hur jobbigt de kan vara att brottas med andra saker samtidigt.
Pepparkaksdeg skulle jag nog aldrig ge någon under ett. Inte för att jag tror att de är farligt men jag jobbar och studerar barn, såklart beroende på mängd kan sockret påverka molly negativt för stunden. Sen anser jag personligen att varför ska man erbjuda socker till barn så tidigt som man gör nu förtiden. De är vårt egna vuxna beslut och inget som barnet kräver, behöver eller vill ha. Kan bara skapa mer problem i framtiden. Sen är de väl självklart som min son (13 mån) ska baka själv i år och jag kan tänka mig att han kommer proppa mer i munnen än att baka på riktigt men ska försöka undvika det i deb mån jag kan. Men som sagt alla gör som de anser är rätt för sitt barn. Socker för mig är onödigt.
Hej! Vi är ett tvillingpar på 16 år som bloggar om våran vardag, mode och träning! Kolla gärna in våran blogg och lämna kanske en kommentar efter dig!
Kram!
Tänkte höra är det du och stephanie som har mobbat Malin?
Vad bra att du hade en bra dag igår :D! Och er bebise så förgrymmat söt!!
Fast det där med att hjälpa andra barn så att de inte ramlar och att dela med sig osv, är väl vanlig hyfs? Det är i alla fall varför jag ställer upp med sådant, brukar inte känna så värst mycket för andras barn faktiskt. Men mån om sina medmänniskor ska man ju alltid vara.
Först måste jag säga att jag ääälskar att läsa din blogg, har själv en dotter som är ett halvår äldre än Molly och jag känner igen mig mycket i vad du skriver!
Du får gärna skriva lite om julklappstips sen, har ingen alls koll på vad vi ska ge dottern! 🙂
Skit i sockret =) hon klarar sig utan, läs lite på vårdguiden inget socker innan ett år =) du är bra du Paula, smart, varm. Big up!
Nej till pepparkaksdeg till bebisar.
Ja till att se julklapparna ni köpt 🙂 Har själv en liten kille på 6 månader så det är ju alltid bra med tips. Fast det är ju ifs inte så svårt o köpa till bebisar, finns ju huuur mycket som helst.
Älskar din blogg Paula 🙂 Du är bäst!
Läs de här med!
OMG!
Den vackraste KILLEN i bloggvärlden – insida&utsida – han valde bort både Nathalie och Matilda för att han söker sin drömtjej!
http://dedeprivat.blogg.se
http://dedeprivat.blogg.se
är det ni som mobbar Malin? Det trodde jag aldrig
Föräldrar är nog rent generellt omhändertagande, om både sina egna och andras barn. Man snyter inte någons näsa med snippan liksom.
Jag blir så ledsen när det antyds (utan mening, i det här fallet, förstår jag) att pappor är andra klassens föräldrar. Jag tror precis som du Paula, att det är tid som bygger en relation. Alla pappor borde vara föräldralediga!
Gud vilken fint unge du har :))
Kika gärna i min blogg/ hittar ni mkt Goa bakelse och mat recept
Att föräldrar ska vara hemma med sina barn BORDE vara självklart. Istället så tvingas en eller båda efter ett tag, att jobba. Och sen köper man en massa grejer till barnen, som kompensation till att man aldrig är hemma…
Den som tror att man tjänar pengar när man jobbar, har tyvärr fel. Vi tjänar ingenting, det vi gör är att vi byter vår TID (som vi aldrig kan fp tillbaka) mot pengar, för att kunna ”leva”. Är inte det lite sjukt, om man tänker efter?
Tack och lov börjar fler och fler att vakna upp. Världen håller på att förändras, och med varandras hjälp kan vi göra den till en bättre plats. Vi kan välja mellan himmel och helvete. Fortsätt vara ignorent, och det kommer bli helvete. Det är upp till dig.
Hur väljer man? Kärlek och rädsla sänder ut två olika energivågor. Välj kärlek.
’Only love can mend a broken world’
Hej Paula! Jag har läst din blogg jättelänge nu, och följt din graviditet och din resa som nybliven mamma. Du verkar vara en sån härlig och ödmjuk tjej som släpper in oss läsare i ditt liv. Nu är det så att jag har fått reda på att jag väntar en liten knodd, och på nåt märkligt sätt så kändes det som att jag ville berätta det för dig. Haha, jätteknasigt jag vet. Allt nu känns så overkligt och jag och min sambo översköljs av känslor, rädda, nervösa och nånstans lite glada och hoppfulla.
Jag är lite nyfiken på när du och Hugo berättade för era närmaste? Jag är bara i vecka sex och jag och min sambo tänkte kanske berätta på julafton som en kul grej, då kommer jag vara i ungefär vecka 8. Men man är ju lite orolig för att det är för tidigt och tanken på missfall finns ju alltid i bakhuvudet.
Nåväl, det var min lilla berättelse. Ta hand om er och hoppas att du känner dig gladare snart när allt med flytten är över. Kramar
När ska lollan döpas? 🙂
Vem Malin och vadå mobbad av Paula?:o
hej paula!
Jag undrar hur och när du och hugo berättade för era närmaste att du var gravid? jag är så sjuuukt nervös att berätta.. känns som att jag sviker mina närmaste varje gång jag pratar med dom och inte nämner nått.. samtidigt är jag bara i v5 och har bara vetat om det någon dag men tror inte jag kommer kunna hålla mig länge till innan jag berättar.. 🙂
Vadåååå malin? vem är malin??
Jag är Malin och Paula har ingenting med det jag skrivit att göra! Jag har gjort det klart i min blogg också 🙂
Ingen har mobbad ingen här…/Stephanie
Ingen har mobbat
ingen här…/Stephanie
Till er nygravida! Ett litet tips..jag var precis som ni..när ska man berätta?! Men sen blev det att berätta tidigt, dels så sprack jag båda gångerna av längtan att berätta, man vill ju skrika ut till hela världen:) sen kände jag att man hade stödet från mamma å pappa å familj (bara de närmsta innan vecka 12) OM man skulle få ett missfall…jag skulle mått så sjukt dåligt, att hade jag inte sagt nåt om grav, så hade det märkts på mig ändå..det hade blivit knäppt hur jag än gjorde. Så här berättades det tidigt i båda fallen, v.6-7:)
Molly är så söt. Paula du verkar vara en sådan bra mamma, beundrar verkligen dig. Du hinner med din träning och tar ändå hand om Molly. Det är inte många som hinner det. Kram <3
ps. läs gärna min blogg som handlar om träning. trainingbyjulia.blogg.se
Det låter som en riktig toppen dag! Jag har följt bloggen från start och är själv gravid i v 30. Det ska bli kul att följa med när ni flyttar, kanske få lite inredningsinspo! You go girl