Det här med träning och kostschema har fått mig att ändra inställning till hur jag ser på min kropp och hur jag tycker man ”ska” se på sin kropp. Tidigare har jag tänkt att vi ska se positivt på kroppen och älska den oavsett storlek och utseende. Vi är alla unika och borde fokusera på det positiva istället för det negativa.
Överlag tycker jag det känns som att vi fokuserar för mycket på det negativa, dom delar vi inte älskar med oss själva. Kanske en bred näsa, gropiga lår eller en degig mage. Skavanker som dom alldra flesta av oss har. Det är så mycket negativ energi som går åt dom ytligheterna som egentligen inte spelar någon roll. Så tidigare har jag tänkt ”istället för att hata dom delarna försök älska din kropp för den är vacker som den är!” men nu börjar jag tänka om lite i takt med att min kropp förändras med min förändring i kost och träning. Jag blir starkare, smalare och får mer framträdande muskler.
Älskar jag min kropp mer nu än för några månader sen? Nej!
Jag har fortfarande mina områden som jag är missnöjd med som mina bröst som ni alla vet vid det här laget. Jag skyller dem så fort jag inte har bh på mig och det spelar ingen roll om Hugo säger att jag är finast i världen jag är ändå inte bekväm naken. Jag har aldrig varit bekväm i nakenhet och det sitter så långt bak jag kan minnas,
”Du går bara på kostschema och tränar för att bli smalare – varför visar du annars upp din mage”
Visst har min mage blivit plattare, magrutorna kommit fram, fettet minskat på hela kroppen men magen har aldrig varit ett problem för mig. För mig är brösten min stora missnöje med kroppen och dom kommer inte bli större, fastare eller sätta sig högre upp hur mycket jag än tränar. Den enda möjligheten jag ser till att börja älska mina bröst är en operation. Och i dagsläget känner jag bara ”fuck it – dom får va”. Jag kommer nog aldrig börja älska mina bröst och jag kommer fortsätta skylla dom när jag kommer ur duschen. Men jag orkar inte lägga energi på dem mer. Dem är där, sitter där de sitter och min kropp fungerar som den ska. Jag vill inte lägga mig på ett operationsbord och sövas ner i onödan bara för att bli mer nöjd med en viss kroppsdel, jag vill inte att ”problemet” ska äga mig. Istället vill jag börja se mer neutralt på kroppen.
Vi måste inte vara body positive och älska våra skavanker. Vi måste inte heller hata och ändra dom. Jag vill ändra mitt fokus och förhoppningsvis mina döttrars fokus till att kroppen bara är där. Den möjliggör att vi kan springa, hoppa och dansa. Klättra och krypa och kura ihop oss för att läsa en bok. Ge varma kramar, skaka av skratt och huttra av kyla. Jag är tacksam att jag har en kropp som fungerar och att jag är frisk. Jag är tacksam att min kropp låter mig experimentera med styrka och ändringar i kosten. Jag är tacksam att min kropp bär mig varje dag. Jag har lagt så mycket tid på att hata delar av min kropp och på att försöka lära mig älska samma delar. Nu vill jag bara låta kroppen vara utan värderingar. Det kommer inte gå från en dag till en annan så klart och jag kanske hamnar i gamla tankespriraler igen men det här är vad jag strävar för.
En kropp är kropp!
Menar du skyler*???
Jag kommer aldrig att acceptera hur min kropp förändrades efter mina 2 barn.
Båda barnen vägde ca 5 kilo, min mage var enorm och bristningar över hela magen. Nu är jag tillbaka i min normalvikt och min mage hänger (så mycket att jag inte ens ser min ”fiffi” om jag inte böjer mig fram och magen är som ett stort russin, död hud som inte kan tränas bort.
Kommer göra en bukplastik så fort jag bara kan 🙂
Åh Paula! Äntligen någon som säger det jag alltid känt. Du måste inte älska eller vara body positive, Du ska bara ändra fokus. Jag har alltid oj kommer alltid tycka det är jobbigt med mina bröst. För jag har inga, bokstavligt talat. Jag har alltid blivit ledsen över när folk säger så… för de har visst något. De kan fylla ut åtminstone MINSTA bh-storleken. Jag gör inte det, Jag har inget. Och detta har alltid varit jobbigt för mig men jag tänker varje varje dag… Du är fin som du är och sluta lägg fokus på något så trivialt. Lägg fokus på annat i livet. Som Blondinbella säger:” Varför slösa värdefull tid på hur ens kropp ser ut?” Jag håller med. Du är grym Paula! Kämpa på!
Skyler*
Jag kände som dig i flera år med mina bröst, mådde dåligt på stranden, i omklädningsrum, att duscha med andra, kunde inte ta av bh-n när jag skulle byta om inför folk, ej slappna av vid sex osv om den va på. Det var fruktansvärt att det kunde påverka mig så. När jag väl fick pengar gjorde jag mina bröst, inte överdrivet stora utan ”normala” till min kroppform och det var de bästa beslutet jag tagit någonsin! Att något som var så ”enkelt” att korrigera kunde få mig att må så bra. Idag tänker jag inte ens på att dem inte är äkta och mår aldrig dåligt över dem längre. Glad att jag tog beslutet, ser inte det som något jag var tvungen att övervinna med tankarna utan jag mådde psykiskt dåligt över det och lösningen fanns.
Jag tycker du är väldigt klok – känslor inför kroppen är så olika, skiftande från dag till dag och ibland svåra att förhålla sig till. Jag tycker Pt-fia skrev ett bra inlägg om vilka höga krav det finns på att ÄLSKA sig själv. Som om ”vara kompis med” inte räcker. Jag håller med henne! Ibland måste vi acceptera att vi inte kommer komma till en punkt då vi totalt är förälskade i kroppen – men vi uppskattar den, respekterar den och är tacksamma för allt den gör för oss. Det måste räcka!
Heja dig och din sunda syn på din vackra kropp! Du strålar!
Vi är många som ammat och brösten ser inte ut som förr, men vi har män/sambos som älskar oss precis som vi är, hela vi, och inte slutar älska eller tända på oss pga ett par urammade bröst.
Jag är så stolt över att mina bröst har kunnat ge mina barn mat! Min kropp är ju fasiken helt jävla grym!
Jag får mest komplimanger för mitt leende och när jag pratar med människor av det andra könet så är jag väldigt glad över att de håller ögonkontakt och tar mig på allvar, i stället för att glo på mina bröst som en hungrig bebis ?
Du har en fin tanke med jag kan säga att jag opererade mina bröst för cirka fem år sedan pga ett konstant missnöje och har aldrig ångrat mig sedan dess, sen såklart finns de alltid saker på ens kropp som iaf jag inte är nöjd med men en operation kan också göra stor skillnad för din egen del. OM du skulle välja att operera brösten hade iaf jag aldrig dömt dig eller tyckt du är utseendefixerad osv utan att du gör det för din egen skull. Jag har en dotter och anser inte att jag på något sätt är en dålig förebild och är inte orolig över att min operation har konsekvenser för hennes syn på sin kropp
Exakt så!! Så uppfriskande att läsa detta, för veeem bryr sig egentligen när vi alla kmr bli gamla och grå?? Så länge man är frisk borde man alltid vara nöjd med sin kropp
Tack Paula för dina kloka ord, det var precis det jag behövde läsa! Man fokuserar lätt på det dåliga och glömmer det som man är nöjd med. Jag är själv missnöjd med mina bröst men jag vill vara en förebild för framförallt min dotter. Jag har en frisk kropp och det finns alltid risker med en operation. Men man ser tyvärr aldrig det i sociala medier. Man ser bara hur perfekta alla andra är.
Jag tänker tvärtom, vill jag operera mig gör jag det, ingen ska säga vad jag kan och inte kan göra. Bröst är viktiga för många kvinnor, en hel den kvinnlighet sitter i våra bröst och vill du göra dem så tycker jag du ska göra det, du är en fantastisk förebild för dina tjejer, tränar för att vara en stark och glad mamma, du verkar även vara en väldigt närvarande mamma och ni känns som en fin familj, du blir inte en sämre förebild för att du opererar dig.
Kram
Jag tänker tvärtom, vill jag operera mig gör jag det, ingen ska säga vad jag kan och inte kan göra. Bröst är viktiga för många kvinnor, en hel den kvinnlighet sitter i våra bröst och vill du göra dem så tycker jag du ska göra det, du är en fantastisk förebild för dina tjejer, tränar för att vara en stark och glad mamma, du verkar även vara en väldigt närvarande mamma och ni känns som en fin familj, du blir inte en sämre förebild för att du opererar dig.
Kram
Hej Paula! Vilka p-piller går du på nu? Nyfiken hur du känner kring biverkningarna om du upplever några? Berätta mer och uppdatera gärna kring preventivmedel, väldigt lärorikt!
Kram / vilsen tonåring i denna p-djungeln
Hej Paula! Vilka p-piller går du på nu? Nyfiken hur du känner kring biverkningarna om du upplever några? Berätta mer och uppdatera gärna kring preventivmedel, väldigt lärorikt!
Kram / vilsen tonåring i denna p-djungeln
Vad jag känner igen mig i dina tankar Paula. Går själv och ruvar på samma. Har haft en sån konflikt med mig själv när jag tittar i spegeln men när jag ruvat på det hela så har jag insett att jag trivs i min kropp, hur den känns och hur den är. Det är när jag med kritiska ögon värderar den som det blir tufft. Nu är sommaren här och jag går glatt i bikini på stranden och det känns så skönt. En kropp är kropp! 🙂
Hej!
Har aldrig agerat språkpolis tidigare men tänkte först när jag läste ”skylla” att du på något sätt skuldbelade din bröst så jag förstod först ingenting hehe, Du kanske ska ändra till ”skyla” för det är det jag antar att du menar 🙂
Word!
Ja, jag önskar man bara kunde ta sig själv och sin kropp för vad den är, en kropp.. Jag har lidit av ätstörningar i många år och har väldigt mycket komplex som jag kämpar med att övervinna. Det är inte lätt, men det ska fan gå! Jag vill inte gå runt och fundera över om andra funderar över hur jag ser ut. Det är bara att slösa energi på fel sak.
Kraam