En person från förr
Ni vet när man går i skolan. Hur viktigt det är att ens lärare ser en. Jag tror att alla har minst en lärare som dom aldrig kommer att glömma. Jag har två. Den ena är min mellanstadielärare och en är min svenskalärare och mentor på högstadiet.
Jag var en glad tjej med skinn på näsan i högstadiet. Jag var nog en av dom som tog mest plats i klassen. Jag skojade och skrattade rätt mycket med resten av eleverna. Vår svenskalärare lärde oss att skriva olika typer av texter. Vi fick lära oss att skriva allt mellan noveller till nyhetsartiklar. Det var Susanne som fick mig att förstå att jag faktiskt var ganska duktig på att skriva. Hon lärde mig att utveckla ett beskrivande språk i mina texter. Susanne gav mig den där lilla extra uppmärksamheten som bidrog till att jag hela tiden strävade efter att lära mig mer.
Jag är sämst på grammatik. Jag gör mycket fel när jag skriver men det struntade hon i. Hon såg något annat i mitt skrivande och jag fick mitt MVG i nian. Susanne gav även mig ett fint pris som fanns i min skola. På skolavslutningen i nian läste Susanne upp sin motivering till Astrid Lindgren priset och sa slutligen mitt namn. Jag minns att jag blev så glad och stolt. Det var så roligt och härligt att få gå fram och ta emot priset när jag visste att min familj stod bakom och tittade på. Jag kollade på dem lite i smyg och såg min mamma och mormor applådera och det värmde mitt hjärta.
Susanne väckte en glöd i mig för många år sedan som gett mig så mycket under dessa år. Jag får ut så mycket genom att skriva och det här med en blogg passar mig helt perfekt. Jag tycker att det är så roligt! Jag bryr mig om bloggen och försöker ta mig så mycket tid till den som möjligt. Självklart kommer Molly först.
Igår fick jag ett brev av Susanne. Jag blev så glad och rörd. Jag tycker att det är så roligt att hon hittat min blogg och följer den. Tack så hemskt mycket för brevet, boken och allt du lärt mig. Tack för att du tidigt började tro på mig och tack för alla år du stod där och puschade mig!
Jag och Molly kanske har vägarna förbi skolan och kommer och hälsar på dig i höst =)
Åh va mysigt att få brev, det enda folk gör är ju att kommunicera via facebook osv 😛
gud va vackert och fint!
Vad kul att din lärare hörde av sig. Det betyder jättemycket med bra lärare som ”ser” och pushar sina elever. Det kan betyda mycket för en i framtida karriär och liv. Fler såna! Så gulligt ni fick en Mollybok också. Ni måste ju verkligen besöka din f d lärare till hösten ,du o Molly. Ha en fortsatt bra dag. Hälsning fr ett soligt Skåne.
Jag hade en lågstadielärare som betydde mycket. Hon var sträng men så bra!
Åh vad kul att hon har hittat till din blogg! Men fyi så heter det SVENSKlärare och inte svenskalärare 😉 ha en fortsatt trevlig dag! Kram
Paula förklara klart och tydligt skriftligt tidigare i inlägget att stavning inte var hennes starka sida då hon stavar fel då och då och ändå ska du skriva en ”rättning” tycker sånt är så löjligt irriterande haha.! Paula du har en grym blogg och en så rolig familj och en super fin dotter önskar er all lycka!
Vad fint! Har också haft några lärare som legat mig varmt om hjärtat. T.ex en teaterlärare i mellanstadiet och även en annan tearerlärare i högstadiet. Och så min mattelärare och min svensklärare från gymnasiet. De alla har fått mig att känna att jag KAN. De har sett mig, berömt mig på ett sätt som gjort att jag verkligen tagit till mig det de sagt. De har fått mig att vilja bli bättre och att tro på mig själv. Jag tycker det är så en lärare ska va. Ha en förmåga att lära ut på ett sådant sätt så eleverna vill lära sig. Att man kan ha en ”vänner-relation” och inte enbart en strikt lärarrelation.
Vad fint gjort! & de böckerna med Molly är huur fint gjorda som helst!
Tyvärr har jag aldrig upplevt en bra lärare. Mest minnesvärda. Speciellt en äldre SO lärare alla var rädda för. Brukade driva om att han var Hitlers son. Vi började alltid den lektionen tidigare. Han kom alltid till klassrummet en kvart före start.. Vilket gjorde att alla satt sig vid bänkarna så fort man såg honom. Alla hade respekt för honom. Ingen bra respekt. Mer för att vi var rädda. Minns att en kille lekte med två tjejer. De kastade kuddar på varandra, ömsesidigt. Läraren kom dit. Såg vad som utspelade sig och skrek högt att han fan inte kan kudda tjejerna. Smällde igen dörren som en tonåring och gick för att ringa killens föräldrar.
Trevlig lärare du har ska jag inflika 🙂 Fint att hon gav Molly en gåva också.
En svensk artist som borde få mycket mer uppmärksamhet: https://soundcloud.com/alexsaidac/number-painting
Hej Paula! Jag tittar in på din blogg då och då men jag måste bara säga att du verkar helt fantastisk som människa,står stadigt med båda fötterna på jorden. Det strålar om dig! Du ser så fantastiskt lycklig ut. Du och hugo ihop! Så fin kärlek har jag nästan aldrig skådat. Dessutom har ni, på riktigt, fått jordens absolut sötaste bebis. Helt underbart! Önskar er all lycka, finaste lilla familjen!
Kram
Josefin
Åh! Det är precis sånna här historier som gör mig ännu mer motiverad till att börja lärarhögskolan till hösten 🙂 Paula, du är super och din dotter är fruktansvärt söt! All lycka till dig!
Kram
heej åh när jag var liten då kollade jag på denna sagan den är jätte bra ,men jag kollade på mitt hemspråk (polska ) hehe kommer aldrig glömma den 🙂 jag vill oxå säga att ni gör ett strålande jobb som föräldrar och lilla molly är söööötaste unge EVER 🙂 stooor kram till er alla <3<3<3