Ett tredje barn?
Har du också haft den drömmen om att du är gravid, och att du i drömmen känner dig olycklig för det? Att magen är stor men du vill inte. Vet inte hur det kunde hända?
Jag hade den drömmen i natt, och jag har haft den ett par gånger förut. Det har gått 2,5 år sedan Leonore föddes. Vi ville ha henne, vi kämpade för henne. Idag har vi två ”stora” barn men småbarnsåren är fortfarande färska. De underbara åren, men också tuffa. Under Leonores uppväxt har vi funderat. ”Ska vi skaffa en till?”. När vi ändå befann oss i dom åren som idag känns som ett annat liv. Hade vi blivit gravida så kanske vi hade haft tre nu, men vi blev aldrig det.
Och helt ärligt så vet jag inte om vi hade klarat av ett till barn nu. Varför? Både jag och Hugo vill mer än bara ”ta hand om barn”. Hugo har rusat i karriären och byggt upp Clean vilket har gjort att jag har fått ta ett stort ansvar hemma. Jag vill inte det just nu, kanske för att småbarns åren är så pass färska och för att vi njuter av det som är nu. Vi vill uppleva våra döttrar, och växa med dom.
Bara en sån sak om att få in aktiviteter i Leonores liv också. Molly har gått på dans, gympa och fotboll. Nu är det Tikis tur. Hon vill börja på simskola denna termin. Idag ringde jag till simhallen och klassen var på samma dag och samma tid som Mollys fotboll. Visst går det om man är två vuxna, men vad händer den dagen en inte hinner hem till kl 16? Jag ska ringa tillbaka imorgon, simhallen skulle försöka lösa en extra plats till en klass en annan dag så håll tummarna!
Just den rädslan att inte hinna med alla barn gör att jag idag känner så starkt att jag inte vill ha fler. I kombination att vi precis klivit ur allt som har med blöjor och vakna nätter. Man ska aldrig säga aldrig, det kanske kommer en sladdis om något år när flickorna är stora och vi inte minns. Men då vill jag också njuta, ha saker och ting klara. För hjärtat har plats för att älska men det är just det där praktiska och vart vi står idag. Det är mer lockande att fortsätta att utvecklas tillsammans med våra döttrar än att stanna upp.
-Är det så att man lätt kan stanna på två barn? Att förändringen från två till tre/fler känns läskigare än från en till två? Hur var det för er?
Tack för att jag får uppleva er. Jag älskar er mer än livet
Åh jag tänker exakt likadant! Vi har två, och nu börjar vår minsta bli lite större och vi börjar känna att vi kan göra lite mer saker – allt börjar bli lite lättare helt enkelt! Vi har ingen familj i närheten som kan hjälpa så vi kommer nog att fastna på 2 (trots att jag, om vi haft mer hjälp och ork, gärna haft ett helt fotbollslag!). Kram!
Vad har du för storlek på dina tavlor? Tacksam för svar 🙂
Våra barn är 11, 9, och 2,5. Att våran lille sladd kom är det bästa som kunde hända. Vi var oxå osäkra om vi skulle fixa allt det praktiska med tre barn, men allt löser ju sej med rum å bil å aktiviteter. Man är trygg i mammarollen å nr 3 följer bara med av farten. Sen får man lite hjälp av dom äldre med som gärna vill pyssla om lillebror. Nu kan jag tillochmed tänka mej en fjärde om ett par år.
Två års åldersskillnad mellan barn 1 och 2. Var absolut inte redo att få ett tredje lika tätt men kände mig ej heller klar med barn. Tredje barnet är född 4 år senare och det är så fantastiskt ljuvligt! Vår efterrätt! Jag har två stora duktiga barn och vår mini som förgyller allas vår vardag och gör familjen komplett! Älskar att jag får uppleva liten åldersskillnad, småbarnsår med två blöjbarn etc. men också igen få ha en bebis och njuta av henne. Får världens egoboost av min trea då allt känns så lätt med henne, rutinerad morsa och ett lugn – man vet att man fixar det! Det var mina tankar.
Lite samma här! 2,5 år skillnad mellan 1:an och 2:an men vi väntade 4 år med nummer tre. Det var så roligt att vara gravid den tredje gången och sen de äldre barnens förväntan över sitt stundande syskon!
Exakt så!
Har känt precis som du också. Har två stycken där dottern är snart 4,5 år och lillplutten 2,5 år. Jag känner mig rätt så färdig just nu med småbarnsåren och vill precis som du få uppleva livet tillsammans med dessa. Att den lille nu kan vara med på mer aktiviteter känns så roligt och jag tyckte det var svårt när han var mindre för jag vill att han ska vara med samtidigt som hon måste få sina aktiviteter. Känner samtidigt att det är synd att jag inte får uppleva allt igen. Men kanske bli en till senare men där är vi inte riktigt överens:p där mannen tycker att det är skönt att få småbarnsåren över och att då ska vi ha en till nu istället för att börja om allt på nytt senare när de väl växt upp och klara sig själva.. :p delad mening det där. Just nu njuter jag av att se hur de utvecklas varje dag.. ❤️❤️
Jag har 20 månaders ålderskillnad på mina två barn. Vissa dagar känner jag starkt att jag vill ha ett tredje och vissa dagar tvärtom. Tänker som du – har vi verkligen tid för en tredje?
Självklart klarar man det, jag har själv två syskon och jag älskar det. Men jag är rädd för att behöva välja något barn framför de andra och att någon ska känna sig åtsidosatt. Med två barn och en partner är det lätt, man kan ta ett barn var.
Mina barn är 5 och 2 år ! Jag känner som du allt börjar bli lättare nu !! Men jag tänker dagligen på om en trea eller inte , men får panik av att bli gravid nu men sen vet jag hur fantastiskt det är att skapa och se en individ växa och utvecklas !! Men kanske ska börja försöka bli gravid när den lilla är 3 år så att de skiljer 4 år ! Du skriver om detta ofta och jag tror det gnager på dig om ni ska eller inte precis som jag !! Men vi får se vad som händer man kanske känner sig supernöjd eller så känner man sug igen !!
Fast känns lite som att du ofta skriver om ”ett tredje barn” och du formulerar dig alltid likadant ? Att du inte vill ha nu men i framtiden? Jag tycker inte det var några större omständigheter att gå från två till tre. Då var de större skillnad från ett till två barn. Jag väntar nu vårt fjärde barn och kan ärligt säga att det är nu de känns som det går någon ”magisk gräns” mellan tre till fyra barn. Plötsligt måste vi ha en 7 sitsig bil bl.a. och ja det känns som man plötsligt blir en storfamilj ☺️ Men efter mina andra tre så kände jag mig någonstans inte ”färdig” men det gör jag verkligen den här gången. Det är fyra vi ska ha ?
Våra kids är 3år, 1,5år och 2månader. Vi känner oss så nöjda att vi körde på, att dom kom tätt. När vi ändå är inne i småbarnsåren liksom. Nu med bebisen är det inte ens jobbigt med vakna nätter för man har haft det i 3år liksom haha. Men vi sa det till varann, att om vi klarar dom här 3åren framöver så klarar vi fan allt i livet sen haha 🙂 Älskar förövrigt din blogg och insta, så inspirerande och blir taggad att hitta tillbaka till min starka kropp av din träning och disciplin! Du är grym Paula?
Vi känner stt 2 räcker. Vi älskar resor , aktiviteter för barnen osv och då kan vi 2 föräldrsr kunna ge barnen full engagemang. Med 3 könns det svårare men självklart så anpassar man sig.
Hur kan du säga att ni kämpade vilket hån när du gjort abort ? Lite desperat inlägg skärpning
Men fy på dig och din elaka kommentar!!!!! Usch på riktigt. Blir så sjukt provocerad av dina ihopsatta bokstäver som bildar den där fula kommentaren. Vad vet du om varför man i ena stunden väljer att göra en abort?! Har du all bakomliggande fakta?!. Jag har kämpat för mina 2 barn, men jag har också valt att göra en abort och jag har även fått missfall. Men gud vet, vad jag kämpat för de 2 jag har, och vilken fantastisk mamma jag är! Och ingen annan har rätten att kommentera eller tala om för mig eller någon annan kvinna/familj vad de skulle gjort och inte gjort eller på annat sätt försöka nedvärdera andra.
Vilken ledsam kommentar… Om du är en återkommande läsare så borde du veta att de tog det svåra beslutet att göra abort då de ansåg att det skulle bli för tätt mellan Molly och det barnet. Både Hugo och Paula har varit extremt tydliga och öppna med detta. När de senare var redo för ett syskon så genomled de missfall som är en fruktansvärt jobbig upplevelse så att du skriver en sådan kommentar känns bara så tråkigt och elakt. Du borde kanske leva lite efter ordspråket: ”Har du inget snällt att säga så säg ingenting alls”.
Osså du då… en typisk elak människa som bara vill slänga ur sig något dumt. Om du hade någon som helst koll på läget och följt Paulas blogg sen iallafall efter att de fick Molly så hade du vetat att det du kommenterar inte är sant. Att de var med om ett flertal jobbiga händelser för att sedan blivit gravid med Leonore. Eller så är du bara en sån där dum människa som egentligen vet hur det varit för dem men inte har någon som helst egen glädje och kärlek i livet så du bara måste slänga ur dig något dumt påhitt. Usch Stina, usch!
Nu är det du som får skärpa dig här tycker jag.
Paula har flera gånger skrivit om missfallet de fick mellan Molly och Leonore.
Du är fruktansvärt okäbslig, kryp tillbaka under den sten du kom ifrån!
Grr.
Hon fick ju flera missfall?
Har du läst paulas blogg länge? Känns inte som det eftersom hon fick 2-3 missfall innan hon lyckades bli gravid med Leonore. Atthon gör abort efteråt är väl hennes val, som hon skrivit i detta inlägg att hon känner att två barn räcker. Det är hennes liv och hennes val.
Du kanske har missat att hon även fått missfall efter varandra? Jävla idiot
Skärpning själv, Stina! Öppna inte munnen innan du är helt säker.
Nu vet jag inte om Paula har gjort abort tidigare i livet. Men om du läser/följer henne så borde du veta att dom har fått missfall mellan Molly och Leonore. Och att de varit väldigt jobbigt period – SÅKLART!
Jag har 3 barn, 7, 5 och 2,5 år gamla. Jag har alltid velat har just 3 barn, det var mitt mål att skaffa när vi väl bestämde oss att skaffa barn.
Jag tyckte det var läskigt och stor förändring när vi fick vårt andra barn efter 1 an, allt kändes lika nytt igen som när man fick första barnet. När vi skaffade nr 3 så kändes allt så enkelt, iaf för oss, lillebror bara följde med liksom och hans syskon älskar han och hjälpte till mycket med napp, dryck och blöja. Dom dyrka han även idag och lillebror älskar sina storasyskon som han dagligen vill följa med utomhus.
Jag tycker helt ärligt det är lättare at få en trea än vad det var att få tvåan .. för tvåan var stressigt för man var bara van vid ett barn men trean bara hänger med som det mest normalaste i världen som att den alltid fanns där
Förndrigen från 1 till 2 är tyngst. 3an, 4an osv är så lättsamt. Småsyskona följer med på de andras aktiviteter och har man möjlighet så kan mor och far föräldrar förhoppningsvis hjälpa till. Men det är som sagt inga problem. Det blir problem om man bara ser det istället för möjligheterna. ?
Glömde ju säga att det är av egna erfarenheter jag kan skriva det få jag har 4 barn.
Min man hat två barn sedan förut 17 och 14 år gamla och så har vi tre tillsammans, 5 1/2, 4 och 15 månader gamla. Jag längtar efter en fyra så att jag spricker men min man säger att han inte räcker till mer..
Jag har hittills varit hemma med våra tre och tagit allt ansvar hemma, min man jobbar på resande fot. Visst har det varit tufft ibland men konstigt nog så löser sig allting. Jag kommer nog aldrig att få min fyra (kommer dock alltid sakna en) men jag får lägga mer ännu mera tid på mina fina 3+2 !
Jag kände så starkt att jag inte var ”klar” efter två barn och både jag och min man ville verkligen ha ett tredje barn. Vi hade tur och jag blev gravid första månaden efter jag tagit ur spiralen och nu är vår minsta kille snart 1,5, vår mellantjej 5,5 år och vår äldsta son snart 8 år och familjen känns komplett. Men jag ska inte ljuga och säga att det varit lätt, första året var stundtals riktigt tuff – särskilt då min man är borta mycket och jag drar tyngsta lasset hemma med barn och hem. Jag ammar fortfarande nattetid så några hela nätters sömn är det inte tal om men jag känner ändå att vi är ute på andra sidan så att säga och jag ser fram emot att få in mer i livet av allt det andra jag brinner för. Som träning, jobb, resor och vänner! Mina barn är mitt allt men livet är för mej så mycket mer än att bara vara mamma. Det svåra är ju att hitta den där perfekta balansen men det tror jag de flesta kämpar med, oavsett antalet barn. Förstår helt och hållet känslan du beskriver. Njut av det liv ni lever nu och sen vet man ju aldrig, kanske blir det en trea längre fram. Ni är ju fortfarande unga! Kram
Jag kände så starkt att jag inte var ”klar” efter två barn och både jag och min man ville verkligen ha ett tredje barn. Vi hade tur och jag blev gravid första månaden efter jag tagit ur spiralen och nu är vår minsta kille snart 1,5, vår mellantjej 5,5 år och vår äldsta son snart 8 år och familjen känns komplett. Men jag ska inte ljuga och säga att det varit lätt, första året var stundtals riktigt tuff – särskilt då min man är borta mycket och jag drar tyngsta lasset hemma med barn och hem. Jag ammar fortfarande nattetid så några hela nätters sömn är det inte tal om men jag känner ändå att vi är ute på andra sidan så att säga och jag ser fram emot att få in mer i livet av allt det andra jag brinner för. Som träning, jobb, resor och vänner! Mina barn är mitt allt men livet är för mej så mycket mer än att bara vara mamma. Det svåra är ju att hitta den där perfekta balansen men det tror jag de flesta kämpar med, oavsett antalet barn. Förstår helt och hållet känslan du beskriver. Njut av det liv ni lever nu och sen vet man ju aldrig, kanske blir det en trea längre fram. Ni är ju fortfarande unga! Kramar
Nej nu gav du mig ångest! Haha. Jag har två barn blev oplanerat gravid med tredje trots skydd. Men valde att behålla det kan inte göra abort skulle göra för ont i mig då jag ser vad det är jag får. Jag har alltid velat ha tre barn men alltid skjutit på det och småbarnstiden är över mina är fem år nu och jag känner som du att det är skönt och man har tid för båda. Men jag får köra på och sen är jag nöjd med mina tre den tredje blir också stor bara att kämpa i tre år?
Nej nu gav du mig ångest! Haha. Jag har två barn blev oplanerat gravid med tredje trots skydd. Men valde att behålla det kan inte göra abort skulle göra för ont i mig då jag ser vad det är jag får. Jag har alltid velat ha tre barn men alltid skjutit på det och småbarnstiden är över mina är fem år nu och jag känner som du att det är skönt och man har tid för båda. Men jag får köra på och sen är jag nöjd med mina tre den tredje blir också stor bara att kämpa i tre år?
Nej nu gav du mig ångest! Haha. Jag har två barn blev oplanerat gravid med tredje trots skydd. Men valde att behålla det kan inte göra abort skulle göra för ont i mig då jag ser vad det är jag får. Jag har alltid velat ha tre barn men alltid skjutit på det och småbarnstiden är över mina är fem år nu och jag känner som du att det är skönt och man har tid för båda. Men jag får köra på och sen är jag nöjd med mina tre den tredje blir också stor bara att kämpa i tre år?
Neee! Ännu en gång, tycker det är så tråkigt med dessa gravid clicbaits. Ni har skrivit dessa inlägg tusen gånger.. vi fattar att du önskar att du vore gravid. Det känns som att ni hela tiden blir desperat efter följare så ni måste skriva dessa inlägg för att locka hit folk. Skriv något roligt och inspirerande att läsa istället för att försöka lura hit folk med att DDT skulle se ut som att du är gravid.
Jag har två och känner mig klar just nu och känner ångest av att tänka på fler! Men skulle inte heller tacka nej om jag blev gravid trots skydd, skulle aldrig kunna göra abort ”bara” för att vi vill resa, göra karriär, ha pengar till roliga saker osv. Allt som ett barn behöver (kärlek och mat) har vi ju så jag personligen skulle aldrig kunna leva med ett sådant beslut.. Så vem vet, kanske jag blir bebissugen om några år och också vill skaffa en sladdis 🙂
Åh jag har en son på
4,5år och en liten på 3 månader.. jag vill så gärna ha ett sista barn känner jag MEN jag är 33 år, sambon och jag har pluggat och varit föräldralediga sedan 2013 och därför inte haft ordentliga inkomster sedan dess… jag saknar tiden med ordentliga löner, att kunna resa (som vi båda älskar) och allt som hör till… Men så har vi också köpt hus och renoverat tvättstuga under dessa åren, så helt ekonomiskt kaos har det ju inte varit… MEN när vet man att man är klar? Det går ju heller aldrig att planera in rätt tid… storebror tog oss 15 planerade månader att få till, lillebror blev en hoppsan… Men ja… nä… i slutändan vill jag nog ändå ha en sista bebis ❤️
Lägg ner de falska klicklockarna. Det är inte första gången folk påtalar besvikenhet över att du ska locka läsare så. Blir lite osmakligt..
Hade alltid sett mig som en som skulle ha två barn som ung. Inte mer, nånsin. Fick två barn, pojke och flicka innan jag var 24. Allt perfekt och jag var ”färdig” med barn. Sen kom en längtan gnagande. När de stora var nyfyllda 11 och 13 kom efterlängtade lillebror! Åh, bästa nånsin för oss alla! Sååå ”enkelt” att bara ha en liten, alla hjälps åt och inget är nånsin minsta jobbigt. Han är liksom allas vår bonus!
Jag skulle inte ha fler barn, hade bestämt mig att två räckte. Älskar mina döttrar och har aldrig ångrat dem men det har varit kämpigt, har dels kämpat med psykisk ohälsa och att vara ensamstående förälder. Är en lång historia. Hade blivit av med alla bebis kläder, bebis saker osv för jag skulle inte ha fler. Mina barn är idag 9 och 5 år (snart 6) jag skulle äntligen börja resa mer och göra fler saker på min egentid, nu när mina döttrar bor mer hos sina pappor men fick tyvärr lägga mina planer på hyllan igen haha, blev ett till oplanerat barn i slutet av januari.
Väntar en liten pojke denna gång, jag hade samma tänk som du men är ändå glad över honom 🙂 ser fram emot att få hålla honom. Denna gång är allt annorlunda då pappan har funnits med sen start och vi lever tillsammans och så.
Dom andra var jag ju ensam, var liksom min mamma som var med på båda förlossningarna.
Jag förstår din känsla fullt ut, att man vill ha tid för de barn man har och de aktiviteter som väntar! Jag var så färdig med att ha två barn men sen så ändrade jag mig då det var så många omkring oss som skulle ha barn eller precis fått barn så då blev det en 3:a ändå! Omställningen att gå från ett barn till två barn var större än att gå från två till tre, man var redan inne i allt var det innebär med lämningar och hämtningar på förskolan och trean hängde bara med? jag däremot gjorde knappt något under min föräldraledighet mer än att bara mysa hemma med bebis, till skillnad från de andra två då jag var på babysim, öppna förskolan, mammagrupper m.m. Då jag visste att det var sista barnet så njöt jag hemma till fullo av min lilla bebis och vi hade en sån mysig tid hemma. Det var faktiskt inte så jobbigt att han började på förskolan eller att jag började jobba just därför❤️
Alltså känns lite typiskt storstad att tänka att man inte hinner med ett tredje barn för att det är viktigt att 2,5åringen går på aktiviteter… Jisses andas, du ÄR fortfarande mitt i småbarnsåren och bör nog fundera på om angledningen till att allt blir för mycket för dig är om du kanske inte har lite väl höga förväntningar på allt du vill hinna med. 2 och 4 år är ingenting,de har massor med tid framför sig.
Har en dotter men väntar barn nr 2 nu!
Blir lite orolig när det flesta kommentarer är ”det är läskigt att gå från 1 till 2” osv.
Men bra att jag förbereder mig på det och inte tänker att så naivt ändå.
Två räcker för oss iallafall ?⭐️