Ibland blir jag så trött på mig själv. Hur jag orkar gå på högvarv på kvällarna. Jag borde ligga med en bok och koppla av men istället fixar jag tvätten, tänker, planerar morgondagen, bloggar och kollar till Molly samtidigt. Men samtidigt är kvällen min heliga stund. Stora verk sker i mitt huvud om kvällarna. Det är då jag får vara ifred från omvärlden och tänka. Jag behöver få tänka och ibland tänker jag alldeles för mycket.
Alla relationer som man har. Det har byggts upp vid ett speciellt tillfälle. Min mamma fick upp mig på bröstet för 23 år sedan. Eller det fick hon inte alls för jag blev snittad så jag fick ligga i en BB bebissäng tills mamma vaknade. Iallafall, hon fick lära känna mig från den dagen jag föddes. Hon har varit med mig genom allt. Min barndom, min ungdom, när det var dags att flyga på egna vingar och bli vuxen. Min mamma har fått se mig lycklig, ledsen, förtvivlad, rädd och glad. Hon har sett hur min skolgång gick och när jag fick min första pojkvän. I vår relation så har hon sett alla sidor av sin dotter. Men jag då, jag kom in i min mors liv när hon var 21 år. Även om hon har berättat om sin barndom och ungdom så kommer jag aldrig att få se den.
Hur häftigt vore det inte om det fanns en tidsmaskin? Att få åka tillbaka och följa med som en skugga i ens föräldrars tidigare liv? Vem var hon, vilka var hennes intressen, ser jag mig själv i min mor som ung? Idag när jag är vuxen är min mamma självklart min mamma men även vän. Likaså pappa, vi har också en föräldrarrelation med samtidigt vän. Hade jag kunnat varit vän med mina föräldrar om jag var jämngammal med dom som unga? Jag hade gärna velat åka i den där tidsmaskinen till 70-talet i Chile. Se hur min familj hade det innan den politiska kuppen och när dom tillsut var tvungna att fly till Sverige. Tänk er att behöva fly från Sverige, som är vårt hem. Du måste lämna allt och helt plötsligt stängs dörren till Sverige. Du kan inte återvända. På mycket länge. En del av min identitet hade dött med en flykt ur Sverige.
Min Molly kommer en dag bli vuxen. Jag undrar om hon kommer att fascineras av mitt liv. Om hon kommer att vara nyfiken på vem jag var innan hon kom. Jag kommer berätta mycket för henne men en del saker är sekretessbelagda och kommer fortsätta att vara så! =)
jag brukar också tänka på detta. Det känns lite som att mina föräldrar inte ens fanns innan jag fanns. Jag älskar historia, oavsett hur långt eller kort tillbaka i tiden det är!
Tips på supergod maträtt, hjälpinlägg ifall man inte gillar sig själv eller sin kropp samt jag behöver hjälp inför framtiden! Kram
älskar din blogg, så himla bra!
http://hejsanjenny.devote.se/
Men Paula, nu blir jag ju nyfiken på det sekretessbelagda! Får man som läsare möjligen veta vilka ämnen hemligheterna som aldrig kommer komma ut, berör?
Så fint!
Btw – lyssnade på minijoller första gången idag. Så roligt att höra din röst och vad förvånad jag blev att den lät just så! Oavsett, kloka tankar. Du är så bra!
Kram o hej
Något jag ofta reflekterar över är hur mogen du är för din ålder.
Jag tänkte inte alls som du när jag var 23. Men idag gör jag det, och då är jag 42. Det har väl inte kommit över en natt direkt, men så fick jag inte barn när jag var 21/22 som dig heller. Och kanske är det då många tankar kommer antar jag.
Idag (och har så varit i flera år) är jag dock mycket nyfiken på min mammas gamla liv, barndom och uppväxt & skrattar och förvånas åt allt som hänt. Det är en ynnest att få veta.
Önskar att jag lyssnat mer på mor- och farföräldrar när jag var liten dock, då de har mycket spännande att berätta om tiden förr.
Kram på dig, tror du blir en superbra förebild för Molly!
Det där kan jag också fundera över. Det skulle vara så häftigt att kunna se hur mina föräldrar verkligen var som unga.