Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Hej Paula,
Som många av de andra kommenterar så verkar du vara en fantastisk tjej. Genuin, sund och levnadsglad 🙂 Du inspirerar mig inom träning och genom att ha ett positivt sätt att se på livet. Jag läser Annica Englunds blogg också och hon har precis plockat ut sina stora implantat och gjort sina bröst mindre. I inlägget om denna operationen skriver hon att man borde gå och prata med en terapeut minst 5 tillfällen innan man gör en operation för att reda ut varför man gör det. Kanske kan det vara en tanke? Som jag förstår så tycker du egentligen inte att det är något fel på din kropp utan du har fått in hjärnspöken efter riktigt elaka kommentarer på dina sociala medier.
Hur som helst, oavsett operation eller inte, så vill jag att du ska veta att du dagligen inspirerar mig! You go girl!! <3

Hej Paula! Jag har aldrig någonsin kommenterat här på din blogg, men har följt dig ända sedan din resa startade! Men nu kände jag att nu var jag faktiskt tvungen att säga något. För det första det du har ådstakommit med din träning och resultatet av din träning är helt fantastisk, du är en sann insperation och jag hoppas att den dagen jag blir mamma kan vara lika duktig som det du har vart! Att du öppet på både bloggen,instagram och andra sosiala nätverk kritiseras för din kropp är i min värld hemskt, du är både vacker, smart och har fina värderingar och framförallt så har du en helt fantastisk kropp där man verkligen ser att du har lagt ned hjärta och själ i din träning för att bygga en så stark kropp som du har efter två barn! Men när jag ser alla dessa kommentarer så börjar jag undra lite vart världen är påväg.. Man pratar om feminism idag på ett så öppet sätt som vi aldrig har gjort förut och för mig handlar det om att hylla kvinnor, hylla varandra och lyfta varandra, pusha och stötta. Men det jag ser är inte hylling det är rent av hat kommentarer och inte någonsom helst empati, och människorna som sitter bakom datorn och kommenterar elaka kommentarer, är antigen bara avundsjuka eller saknar realitetsuppfattning. Men jag förstår att du börjar ta alla kommentarer och kritik till dig, men det borde du inte göra, för du verkar som en helt fantastisk människa, både mot dig själv, mot dina barn och mot Hugo. Så till platsikoperation det där är helt upp till dig, det är din kropp och du bestämmer helt själv var du vill göra med den. Om du nu skulle operera dig så gör inte det dig till en sämre mamma eller sämre förebild för dina döttrar eller sämre förebild generellt för dem som följer dig på sociala medier, och du har verkligen inte misslyckats någonstans på vägen, bara för att din väg ledde dig dit. Jag är en 26årig tjej som håller på att ta min bachelorgrad i norge, jag har alltid varit aktiv i träning redan i ung ålder, men när jag var 14 år så började jag spara pengar till min enga plastikoperation. Jag var inte född med några gener som gav mig stora bröst, utan jag var näst in till platt. Jag har alltid haft bra självförtroende men jag kände alltid att något saknades.. Det tog mig 6 år att spara ihop dem pengarna som krävdes för att kunna betala för en platsikoperation. Jag gick på en konsultation, fick förtroende för min kirurg och opererade mig, det är de absolut bästa jag någonsin har gjort och det enda jag kan ångra är att jag önskar att jag hade gjort det efter jag hade fått barn. Men den operationen har inte ändrat min bild av mig själv och har inte fått mig att älska mig själv varken mer eller mindre, utan jag har kanske fått en mer tillfredställande bild av mig själv just för att jag nu har det jag alltid saknade. Ideal hit och ideal dit , ideal har alltid funnits med oss och kommer alltid finnas med oss.. Jag menar förr i tiden skulle man vara blek för då såg det ut som att man var rik och inte hade ett jobb utomhus under marilyn monroes tid så var det kurvor som var in.. Ideal kommer alltid att följa oss människor, ju mer vi utvecklas destomer utvecklas idealen med oss.. Men i slutändan handlar det inte om ideal, utan det handlar om dig och vad du vill.. för din egen skull. Och om vi tittar på tränigen, jag tror inte någon har missat att tränigen är en trend och ideal idag, på vissa sätt överdivet absolut, men är vi inte på rätt väg, om man förstår budskapet på riktigt, att ha en sund kropp. För det är ju vad träning handlar om att ha en sund kropp, må bra på psykigt och fysiskt. Paula du är fantastisk, du är en ispiration och förebild, jag hoppas en dag att jag också blir en så fantastisk mamma till mina framtida barn. Att operera sig gör dig inte mindre värd än någon annan, och du blir absolut inte en sämre förebild, så länge har ett sunt syn att se på operationer och lär dina döttrar att ha en sund hållning mot operationer. Min mamma på 43 år gjorde nygligen en operation hon också eftersom att vi har samma gener så förstår jag varför hon gjorde det. Men inte ser jag henne som en sämre förebild, hon är fortfarande min hjälte och största förebild som hade 3 olika jobb för att jag och min lillebror skulle få gå på dem sporter vi ville, få dem kläderna vi ville och framförallt alltid har mat på bordet. Lycka till med ditt beslut Paula, och kom ihåg att det där handlar om dig och inte om någon annan, och det borde inte spela någon roll vad någon säger varesig det är positivt eller negativt! Du är bäst, stå på! <3

Hej Paula! Jag har aldrig någonsin kommenterat här på din blogg, men har följt dig ända sedan din resa startade! Men nu kände jag att nu var jag faktiskt tvungen att säga något. För det första det du har ådstakommit med din träning och resultatet av din träning är helt fantastisk, du är en sann insperation och jag hoppas att den dagen jag blir mamma kan vara lika duktig som det du har vart! Att du öppet på både bloggen,instagram och andra sosiala nätverk kritiseras för din kropp är i min värld hemskt, du är både vacker, smart och har fina värderingar och framförallt så har du en helt fantastisk kropp där man verkligen ser att du har lagt ned hjärta och själ i din träning för att bygga en så stark kropp som du har efter två barn! Men när jag ser alla dessa kommentarer så börjar jag undra lite vart världen är påväg.. Man pratar om feminism idag på ett så öppet sätt som vi aldrig har gjort förut och för mig handlar det om att hylla kvinnor, hylla varandra och lyfta varandra, pusha och stötta. Men det jag ser är inte hylling det är rent av hat kommentarer och inte någonsom helst empati, och människorna som sitter bakom datorn och kommenterar elaka kommentarer, är antigen bara avundsjuka eller saknar realitetsuppfattning. Men jag förstår att du börjar ta alla kommentarer och kritik till dig, men det borde du inte göra, för du verkar som en helt fantastisk människa, både mot dig själv, mot dina barn och mot Hugo. Så till platsikoperation, det där är helt upp till dig, det är din kropp och du bestämmer helt själv var du vill göra med den. Om du nu skulle operera dig så gör inte det dig till en sämre mamma eller sämre förebild för dina döttrar eller sämre förebild generellt för dem som följer dig på sociala medier, och du har verkligen inte misslyckats någonstans på vägen, bara för att din väg ledde dig dit. Jag är en 26årig tjej som håller på att ta min bachelorgrad i norge, jag har alltid varit aktiv i träning redan i ung ålder, men när jag var 14 år så började jag spara pengar till min enga plastikoperation. Jag var inte född med några gener som gav mig stora bröst, utan jag var näst in till platt. Jag har alltid haft bra självförtroende men jag kände alltid att något saknades.. Det tog mig 6 år att spara ihop dem pengarna som krävdes för att kunna betala för en platsikoperation. Jag gick på en konsultation, fick förtroende för min kirurg och opererade mig, det är de absolut bästa jag någonsin har gjort och det enda jag kan ångra är att jag önskar att jag hade gjort det efter jag hade fått barn. Men den operationen har inte ändrat min bild av mig själv och har inte fått mig att älska mig själv varken mer eller mindre, utan jag har kanske fått en mer tillfredställande bild av mig själv just för att jag nu har det jag alltid saknade. Ideal hit och ideal dit , ideal har alltid funnits med oss och kommer alltid finnas med oss.. Jag menar förr i tiden skulle man vara blek för då såg det ut som att man var rik och inte hade ett jobb utomhus, under marilyn monroes tid så var det kurvor som var in.. Ideal kommer alltid att följa oss människor, ju mer vi utvecklas destomer utvecklas idealen med oss.. Men i slutändan handlar det inte om ideal, utan det handlar om dig och vad du vill.. för din egen skull. Och om vi tittar på tränigen, jag tror inte någon har missat att tränigen är en trend och ideal idag, på vissa sätt överdivet absolut, men är vi inte på rätt väg, om man förstår budskapet på riktigt, att ha en sund kropp. För det är ju vad träning handlar om att ha en sund kropp, må bra på psykigt och fysiskt. Paula du är fantastisk, du är en ispiration och förebild, jag hoppas en dag att jag också blir en så fantastisk mamma till mina framtida barn. Att operera sig gör dig inte mindre värd än någon annan, och du blir absolut inte en sämre förebild, så länge har ett sunt syn att se på operationer och lär dina döttrar att ha en sund hållning mot operationer. Min mamma på 43 år gjorde nygligen en operation hon också eftersom att vi har samma gener så förstår jag varför hon gjorde det. Men inte ser jag henne som en sämre förebild, hon är fortfarande min hjälte och största förebild som hade 3 olika jobb för att jag och min lillebror skulle få gå på dem sporter vi ville, få dem kläderna vi ville och framförallt alltid har mat på bordet. Lycka till med ditt beslut Paula, och kom ihåg att det där handlar om dig och inte om någon annan, och det borde inte spela någon roll vad någon säger varesig det är positivt eller negativt! Du är bäst, stå på! <3

Det trodde jag aldrig heller att du skulle ❤️
Mina bröst har hamnat nere i källaren efter barn och amning. Nu klarar jag penntricket. Alltså att sätta en penna under bröstet och att bröstet hänger så mycket att den blir kvar. Jag kan för gusan klämma fast flera under varje bröst ??? Innan barnen ramlade pennan ner.
Innan barnen körde jag utan bh när jag hade myskläder. Nu har jag alltid sporttop. Mina bröst är fula och hängiga men ser ändå okej ut med bh. Jag har lekt med tanken på operation men tycker inte att det är värt pengarna. Hade inte velat ha större bröst, bara att de satt högre upp. Blir avskräckt av tanken på synliga sillisar som pensionär ?
Lycka till med ditt beslut ?

Hej Paula. Ingen kan tala om för dig hur du ska göra i just detta ämnet.
Jag vet exakt hur dina tankar går, och hur du känner. För det var exakt så jag kände och hade känt i flera år! Jag gick tillslut på konsultation, fick jätte bra kontakt med min kirurg och ett förtroende till honom. Så jag bokade tid.
Min största skräck var att det skulle se alldeles för stora och onaturliga ut på min kropp. Efter mycket och låååång betänketid, test med rispåsar osv bestämde jag mig för 300cc , och i september firade jag 1år med mina nya bröst! Jag är fortfarande så nöjd och glad att jag gjorde operationen. Jag känner mig mer kvinnlig nu än tidigare (då jag var nästintill platt).
Min man röstade ner mig i valet mellan Op eller inte Op. Men det är min kropp, och endast jag kan bestämma över den.
Och det handlade om min egen känsla och hur jag trivdes/trivs i min kropp!

Det är inget fel i att göra en bröstförstoring. Det är trotsallt den vanligaste operationen som genomförs!
Så lyssna till dig själv!

Lycka till!! ????

Jag tycker inte du ska bry dig om vad andra tycker, det är din kropp och du har rätt att göra vad du vill med den. Man måste inte gå runt och vara en förebild hela tiden. Sedan tycker jag personligen att man är en bra förebild om man visar att man som kvinna har rätt att bestämma över sin kropp. Jag har två barn och kommer också boka konsultation snart. Jag saknar att kläderna sitter snyggt. Kläder är ett stort intresse och mina bröst utan fyllning upptill gör tyvärr att jag begränsas i det intresset. Ja till och med i min vardag, då jag inte kan hitta en bh som passar bra. Jag vet att min egen mamma tycker bröstoperation är något som tyder på svag självkänsla och bara handlar om ideal, hon kommer bli besviken om jag gör en. Men vet du, då får hon bli det, för det är min kropp.

Jag känner kvinnor från 20 till 50 + som opererat brösten på olika sätt (förminsking, lyft, förstoring etc) ingen av dem ångrar det och jag hade inte kunnat gissa att majoriteten av dem gjort det om de inte berättat det. Det behöver inte vara en stor grej rent moraliskt. Däremot viktigt att vara införstådd med risker, biverkningar och att välja en bra klinik och inte bara den billigaste/samarbete.

Hej Paula – jag har aldrig kommenterat förut men vill bara skriva att jag kan relatera. Jag har också fött två barn och långtidsammat båda. Jag kan ibland önska att jag fortfarande hade mina små men väldigt fasta bröst, som de var innan min första förlossning – istället för dessa halvstora halvhängiga bröst med bristningar och lekt med tanken att fixa till dem. Problemet är bara att det är just mina tjugoåriga bröst jag saknar! Därför kan jag inte se att en operation skulle göra mig snyggare. Jag har aldrig någonsin sett ett par snygga silikonbröst – det ser malplacerat och konstgjort ut, även när kvinnorna blir äldre men brösten sitter där som två bollar. Det signalerar osäkerhet och fåfänga, som vi säkert alla känner/besitter, men jag i alla fall inte vill demonstrera genom att par konstgjorda bröst. Får nog bara acceptera att det inte blir bättre än såhär, och så bejaka det faktum att jag har blivit äldre, mognare, moderligare. Och det att min man fortfarande tycker att jag är lika snygg naken är viktigt – till skillnad mot att andra tycker att jag är sexig med kläder på.