Hugo: Du kan aldrig erkänna att du har fel, det kan iallafall jag.
Paula: Jag skulle erkänna om jag hade några.
Hugo: …
Skämt åsido, jag är sjukt dålig på att ta intiativ till att be om ursäkt. ”Nu bara gör du det Paula”. Fattar inte varför jag är envis och har svårt för detta när det gäller Hugo. Jag vill bli sams, jag vill säga förlåt men jag måste som ladda för att sträcka ut en hand.
Men just det där med fel- är jag helt ensam om att tycka att jag har den viktiga poängen i nio av tio argumentationer? Det som är återkommande, är att jag tycker att Hugo ser saker fyrkantigt och kortsiktigt medan jag försöker tänka långsiktigt.
Mitt mål:
Bli bättre på att säga förlåt först.
Bli bättre på att erkänna mina fel.
Vilka egenskaper jobbar du på just nu? =)
Hahaha, så roligt. Säger också till min sambo att jag har rätt typ 9 av 10 gånger och det KÄNNS verkligen som att jag har det. Exakt som du säger så uppfattar jag min partners tänkande som väldigt fyrkantigt. Men är det vi som är fyrkantiga som inte kan erkänna fel heller? Hahaha
Precis samma här, kan det vara så att vi faktiskt oftast har rätt?! Haha eller är det bara hybris att tänka så.. Behöver också bli bättre på att säga förlåt. Tror det handlar om att man anstränger sig så mycket jämt, så det känns som en alltför stor grej att man skulle ha gjort fel. Tror det vore så bra om det kunde bli lite mer avdramatiserat, ibland blir det lite tokigt men det behöver inte vara hela världen. Tror det är lite mer så det funkar för min kille o även för Hugo, det är inte alls lika stor grej för dem..
Bli bättre på att kommunicera istället för att skrika.
Hantera mina känslor mär jag blir sur/arg/ är hungrig
Hihi!
Har också behövt jobba på detta… Nu måste jag ännu lära mig att vi kan ha rätt båda två !! Och tänka mig för innan jag talar… Och släppa på mina principer.. och lugna mig, jag har ett starkt temperament… Jah, en hel del jobbar jag med !!!
HAHAHA jag dör, jag är exakt likadan. Jag tycker att jag alltid har rätt, på allvar alltså, jag har brister i mig som person, det vet jag och kan erkänna utan tvekan men när det kommer till konkreta saker som att vi diskuterar något så NEJ jag tycker fan att jag alltid har rätt, jag är den smarta och logiska i familjen så JA det är svårt att erkänna att man har fel. Det sårar mitt ego när jag väl har det och annars tycker jag att jag aldrig har det. Det är svårt det där.
Fast jag tänker att jag inte alls har fel, och när jag läser kommentarerna så inser jag att många andra också känner så men säger förlåt för husfridens skull…kanske manligt och kvinnligt? Män är vana att få som de vill och de drar det till sin spets tills kvinnan ber om ursäkt…bara en tanke som slog mig nu.
Jag försöker jobba på att inte älta saker, tänka mer positivt (utåt sett är jag positiv), samt att våga ta mer konflikter. Man måste alltid utveckla sig själv för sin egen skull och för sin omgivning.
Fått exakt samma kritik från mannen här hemma. Han är också lite mer fyrkantig samt kortsiktig och jag mer långsiktig. Varför be om ursäkt när man själv inte anser man har fel? Dock fått börja bota ihop och säga förlåt det senaste ändå. Vad gör man inte för husfriden!
Jag tror jag kan känna igen mig i det, men jag tror jag vet vart det kommer ifrån. Det är nämligen inte så att jag skulle ha svårt att be om ursäkt, men min intention är aldrig att välja dåligt, att såra någon, eller att vara självisk, och därför känns det svårt att be om ursäkt för något som någon tolkade som fel när intentionen inte fanns där. Då tänker jag att situationen suger för hur det blev, men att det ändå inte är mitt fel. Känner du likadant?
Jag är exakt som du. Måste verkligen börja jobba på det!
Jag är som du. Svårt att räcka ut en hand och ser sällan att jag har fel.
Tror att det är för att man är så självmedveten, på något sätt kan man liksom rättfärdiga allt till sin fördel. Förstår du hur jag menar?