Paula Uribe, Kontakt: [email protected]

Tiden när Molly är en liten tamagotchi är över. Det kändes som att jag bara ammade de tre första månaderna. Molly kunde ligga i ens famn i flera timmar och behålla lugnet. Om man lägger ner henne i famnen idag börjar hon gnälla och försöker istället dra upp sig själv. Första tiden med Molly var så fantastisk. Man hade gått och fantiserat om bebisen under nästan ett års tid och en dag så kom hon. En prefekt liten flicka som skulle bli det viktigaste härpå jorden. Jag minns att jag höll henne som att hon var gjord av glas och att jag reagerade på hur hårdhänt personalen på BB var med henne. ”Akta så att hon inte går sönder” ville jag skrika men litade på att dom visste vad dom höll på med. När vi hade fått åka hem och börjat få skapa egna rutiner var också nytt. Under den tid som Molly sov gick jag och kollade så att hon andades kanske varannan minut. ”Är hon för kall eller för varm.” ”Ska jag använda en filt eller ett tjockt täcke”. ”Får hon i sig tillräckligt mycket med mjölk eller ska jag lägga till med ersättning”. ”Går hon upp tillräckligt mycket i vikt”. ”Är blöjan satt åt rätt håll”. Det var tusen nya saker att tänka på men det var så mysigt att få ta hand om min lilla fågelunge.

Sen sprang tiden iväg. Vår blev sommar och sommar blev höst. Just nu går tiden alldeles för snabbt och Molly visar nya framsteg från dag till dag. Nu får vi ha uppsikt över henne exakt hela tiden. Sittandet har övergått till att försöka ta sig fram och komma upp på alla fyra. Molly skrattar annorlunda och blir bara mer och mer som en liten vuxen. Avföringen luktar skit och hon pratar i sömnen. Hon har sina favoritlekar och visar tydligt vad hon gillar och inte gillar. Alla dessa framsteg får mig att inse att vi är inne i ett nytt stadie med vårt barn. Det kommer hela tiden krävas mer av oss som föräldrar och detligger situationer framför oss som kommer visa hur vi agerar som föräldrar. Snart är vintern här och sedan kommer våren igen och vår loppa blir då 1 år. Gud vad jag ser fram emot våren och nästa sommar. Att fortfarande få vara hemma med Molly och hitta på saker. Kunna gå till stora lekparker och släppa lös vilddjuret i henne, göra picknick, leka kull, stå på händer, gå och bada och mycket mer. Att få lära känna en stor tjej som kommer börja forma den hon senare kommer att bli.

Senast igår sa Hugo till mig att han vill att vi ska tänka på att ge Molly ett bra bordskick, tacka för sig själv och att lägga tyngd på hälsningsfraser. Sånt är viktigt för mig också men jag säger som Astrid Lindgren: ” Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mer kärlek så kommer folkvettet av sig själv”. Det finns mycket i min egna barndom som jag minns med värme och kärlek. Speciella traditioner eller sånt som jag tyckte var kul. Det kommer jag vilja föra vidare till min dotter. Att i mitt tänk som förälder försöka tänka som hon gör. Se vad som uppskattas och uppmuntra till stolletyg och en levande fantasi. I min värld såg jag enhörningar av grenar. Jag hade ett stall i skogen på fritids och kunde springa runt med grenen länge och leva mig in i att det faktiskt var min häst. Jag fantiserade om att det levde troll i mörka partier i skogen och älvor i den ljusa delen. Utan en värld i fantasin kommer Molly aldrig kunna se sin egna fantasi och då ser jag det som mitt ansvar att introducera till exempel böcker.

Det jag ville säga är att jag ser fram emot att Molly blir äldre. Att vi har mycket skoj att se fram emot. Sen skulle det vara jättekul att få en till liten som man kan bebismysa med igen.

Bilder från 22 april till och med idag, här nyfödd

1 månad

2 månader

3 månader

4 månader

5 månader

6 månader