I veckan fick Hugo en fråga från en läsare om vem som ”ska” ta natten när man den ena är föräldraledig och den andra jobbar. Frågeställaren hade en 7månaders som vaknar flera gånger om natten och kände sig så trött. Mannen tyckte att hon skulle ta nätterna då han jobbade och behövde vara pigg. Sen undrade frågeställaren hur vi gjort och vad som var rimligt. Nu tänkte jag ge min sida av det här.
Först och främst tycker jag hennes kille verkar ha en dålig attityd som bara säger att han måste få sova. för jobbets skull. I föräldraskapet måste man vara lyhörd för den andre och känna in dens behov. Man är två om ansvaret även om den ena är hemma på heltid och den andra jobbar. Om hon som mamma känner att hon håller på att gå under måste han lyssna och kunna hitta en bra lösning tillsammans. Sen håller jag med Hugo i grund om att den föräldraledig tar nätterna i huvudsak.
I vårt fall så tog jag nätterna och det främst för att jag ammade båda våra döttrar. Amning var inte bara mat utan också närhet och trygghet och våra små har velat ligga nära och äta på nätterna. För mig kändes det bra att ha den uppgiften om nätterna men självklart fick Hugo ta över ibland om det var allt för kaosigt. Sen så la vi upp det så att Hugo fick gå upp med barnen när de vaknade så jag fick sova vidare någon timme helt ostört. Ett tag körde vi med varannan morgon på helgerna men det slutade vi med rätt snabbt – det blev istället att jag fick sovmorgon varje morgon helt enkelt. Hugo är som människa väldigt trött på kvällen och morgonpigg medans jag är tvärtom. Så då föll det sig naturligt att han fått morgonansvar och att jag kunnat koppla bort då. Men precis som Hugo skrev så är våran situation speciell med våra jobb. Ingen av oss var egentligen ”föräldraledig” utan vi båda jobbade på. Jag med mina sociala medier vilket gick att anpassa bra till dagsformen och sömnkontot på många sätt. Hugo också med sociala medier men han har också haft exempelvis Clean samtidigt som vi haft småbarn eller innan dess MSR/Vimedbarn så han har varit lite mer bunden till fasta tider på jobbet. Men vi båda har haft frihet och möjlighet att kunna ta med barnen på jobb, rodda om dagarna, kunna bytas av osv. Så vi har ju varit priveligerade under spädbarnstiden och småbarnsåren på det sättet.
Men när det kommer till jobb/föräldraledig och sömn tycker jag liknande som Hugo. I de flesta ”vanliga” jobb behöver man vara någorlunda på alerten om dagarna och då behöver man få sova. Sen kan jag inte relatera till sågningen ”det är semester i jämnförelse att vara på jobbet än att vara f-ledig” men det beror ju också på vår egna livssituation. Jag tänker dock att det finns jobb där jag inte vill att utövaren ska ha sömnbrist. Exempelvis de som befinner sig i trafiken, jobbar på sjukhus eller liknande. Men samtidigt måste man som sagt vara lyhörd i föräldraskapet och värna sin relation under småbarnsåren. Håller mamman på att gå under av en period av sömnlöshet är det klart pappan måste anpassa sig och kanske få sämre sömn på köpet han också. Kanske kan man lösa det med hjälp från annan familj eller personer utifrån, genom att låta den ena gå och lägga sig mycket tidigare och dela upp natten (ex. mamman får sova ostört från 21 till 01 eller att pappan får gå upp tidigt så mamman får sova ostört morgontimmarna). Eller genom att under en period köra varannan natt.
Ja, jag tror inte det finns ett rätt eller fel utan det måste vara upp till familjen att lösa beroende på jobb, hur barnet är i övrigt (om det sover mycket på dagen kan man behöva ta den tiden att sova själv även om man helst inte vill sova på dagen) och annat. Men man är två i att skaffa barn och det gäller även under tuffa tider. Förhoppningsvis är de stunderna korta och då får man kämpa sig igenom det tillsammans.
Håller ni med eller tänker ni helt annorlunda? Dela gärna med er!
Frågan är ju vilket jobb som är viktigast, jobbet partnern går iväg till på morgonen eller jobbet som förälder till bebis som ju inte går att ta paus från ??
Förstår vad du menar med att du inte kan relatera till ”semester att vara på jobbet i jämförelse med att vara föräldraledig”. Jag är nog en som drar på och skämtar lite så, för det mesta menar jag det inte men vissa dagar är det där krypa på golvet, bära/gunga runt på 10 kg niomånaders bebis, inte kunna gå på toaletten ensam, inte kunna prata med vuxna människor eller sitta ensam på en stol och dricka en kopp kaffe fööör mycket. Det hade säkert varit annorlunda om jag inte var så ensam bortsett från mina kollegor på jobbet (som jag saknar väldigt mycket) och hade en tjej som sov längre än till klockan 5-6 (med minst 5-6 uppvak/natt) och i övrigt är otroligt krävande och närhetstörstande… alltså missförstå mig inte, jag älskar det roliga, busiga och nyfikna lilla gostrollet men tänker ofta att det hade varit så härligt att kunna dela föräldraledigheten 50/50 och få jobba halva veckan. Det skulle vara det bästa av två världar, jag skulle både få umgås med henne och sova någon natt/vecka samt träffa vuxna människor och få det där sociala tillfredsställt ?
Med första barnet tog jag största delen i början(pga. Amning) men eftersom vi fick den typen av bebis som skrek hela nätterna och aldrig sov så brände jag ut mig efter ett tag. Så när bebis va runt 8 månader så började pappan gå promenader med vagnen på nätterna så att även jag skulle få sova några timmar.
Med barn nummer 2 var jag fortfarande rätt ärrad efter barn nummer 1. Trots att bebisen sov gott stora delar av nätterna var det omöjligt för mig att hantera mina känslor kring ledsen bebis på natten. Så då har faktiskt pappan sovit med bebis från det att hon var typ 2-3 månader. Jag hade ju storebror hemma på dagarna också och det kräver ju ändå att man är lite utvilad också! Tycker det är helknasigt när jag hör många pappor som gladeligen lämnar över allt ansvar så fort det är läggdags. Det ligger väl i deras intresse att mamman mår bra också.
Jag håller med dig! Det är ju så de ska vara. Vår dotter är snart 3 år och jag har alltid tagit alla nattningar, nätter och mornar. Min sambo tycker de går ”bättre” när jag gör det. Jag gör de gärna för det är ju mysigt men någon gång hade det ju varit skönt att få sova ut..
Min sambo jobbade skift när jag var föräldraledig och även om han skulle upp och jobba hjälpte han till så gott han kunde. När han skulle jobba eftermiddag eller var långledig hjälpte han alltid till under nätterna och när han jobbade förmiddag tog han alltid dottern från ett visst klockslag. Bara när han jobbade natt som jag fick ta henne själv. Nu är tjejen 2 ½ och vi båda jobbar dagtid, då turas vi istället om på helgerna där vi får varsin lång sovmorgon
Vår plan var att jag skulle ta nätterna som föräldraledig och min sambo helgerna.. Men vi hade tur med vår son som var typ världens lugnaste unge, kan typ räkna på mina händer hur många gånger han vaknade på natten under första året. Hade vi haft ”otur” så hade det kanske varit annorlunda men i det stora hela så tycker jag att om man är två så måste man vara lyhörd och dela ansvaret när trycket blir för stort. Alla behöver avlastning och sömn emellanåt
Så länge man ammar på natten tänker jag att det är svårt att dela på det men då behöver pappa/partner avlasta på andra sätt. Samtidigt hållet jag inte med om att den som jobbar måste vara den som är utvilad (Men håller med om vissa yrken tex sjukhuspersonal) den som är hemma med barnet tar hand om det viktigaste man har och behöver också få återhämtning. Det är verkligen ingen semester att vara FL.
Så länge jag ammade vår dotter (i ca 7 mån) tog jag alla nätter och fick sova på helgen. Men så fort jag slutat amma började vi med varannan kväll/natt, dvs varannan dag lägger jag och tar natten och varannan tar min sambo. På helgen tar den som lagt och haft natten också morgonen, det har gjort att vi aldrig känt oss tok trötta när det varit vår natt för att man fått en så lång ”paus” natten innan. Ibland har vi såklart gjort undantag, Har jag märkt att min sambo varit helt slut efter en jobbdag har jag kunnat ta hans läggning och natt. Man får nog testa sig fram och se vad som passar för var och en. tycker däremot inte att den som jobbar automatiskt ska kunna hävda att det är viktigare att denne får sova pga jobb. Det är ingen semester att vara ensam hemma med barn, matlagning, städning och i vårt fall hundar. men som sagt allas situationer ser olika ut.
Håller helt med i det du skriver! Vi har haft barn som sover hela nätterna men de enstaka gånger de vaknat eller varit oroliga på natten har vi båda hjälpts åt för att de är såpass sällan och har fallit naturligt! Hade det varit en vanligt sak hade jag fått ta större delen av nätterna eftersom hans jobb är såpass krävande och jag kan jobba hemifrån på ett annat sätt med sociala medier.
Håller med dig! Sömnbrist kommer båda ha så länge barnen är små, men man får försöka lösa det så att båda klarar det. Jag har alltid tagit alla nätter med våra tre barn men jag får sovmorgon på helgerna.
Vi har väldigt snarlikt ert upplägg, den som är föräldraledig tar natten och jag tog helgmorgnar då jag är morgonpigg. Vi hade lyxen att ha en liten kille som sov bra i säng på dagarna så man kunde ta igen sömnen själv då med. Det är ju lite struligare om man har ett barn som tex bara sover i vagn, då förstår jag att det kan bli ohållbart.