Vi firar fredag men våriga, matchande outfits från Lindex. Jag älskar dig min lilla gullrumpa! =)
Matcha kläder med sina barn
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Tiingelinn - Linn Andersson
Baksidan med att bara en offentlig person
är det bara jag som känner 24 är så himla ungt?! alltså till anna. fattar inte att man vill ha barn så tidigt, det finns miljoner saker att utforska i världen o om sig själv innan barn. klandrar alltså inte din kille för att inte könna sig redo för barn än i livet. me om det är viktigtare för dig att bli ung mamma än vänta in att han ska bli redo o få barn med honom så borde du göra slut. du får väl helt enkelt fundera på vad som är viktigast – barn eller barn med honom.
24 kanske är ungt för dig, men jag vill vara ung mamma & uppleva barn & barnbarn & kanske till & med barnbarns barn. Mitt mål med livet är barn. Jag behöver inte resa eller uppleva & skulle jag vilja det i framtiden så kan jag göra det med mina barn. Jag har haft mitt skoj & festat hit & dit & jag känner att nu är det dags att vara vuxen & göra något med livet.
Det är ett jobbigt beslut..
24 kanske är ungt för dig, men jag vill vara ung mamma & uppleva barn & barnbarn & kanske till & med barnbarns barn. Mitt mål med livet är barn. Jag behöver inte resa eller uppleva & skulle jag vilja det i framtiden så kan jag göra det med mina barn. Jag har haft mitt skoj & festat hit & dit & jag känner att nu är det dags att vara vuxen & göra något med livet.
Det är ett jobbigt beslut..
Snyggt
Asså er familj verkar vara så himla varm och kärleksfull. Dessa bilder SKRIKER verkligen lycka, så himla fina är ni!!
Vilka härliga bilder! Ditt hår är så snyggt!!!
Hoppas att ni får en trevlig helg, här hemma i marbella har dagen bjudit på en strålande sol o så hoppas jag att helgen fortsätter ☀️?
Hej Paula!
Jag har ett ”dilemma” & jag vet inte om det är okej att jag frågar dig detta i ett kommentarsfält, men jag kör. Annars får du gärna maila mig!
Jag har velat ha barn sen jag var yngre. Det har lixom varit mitt mål med livet. Jag älskar barn & jag har under stor del av min uppväxt fått uppfostra mina småsyskon då min mamma inte riktigt var kapabel till det i vissa stunder. Jag kan bli ledsen, alltså riktigt ledsen, när människor lägger upp bilder på nyfödda barn eller när de visar kärleken de har till sina barn. Självklart blir jag glad för deras skull, det är inte därför jag gråter, utan för jag vet inte om jag någonsin kommer få barn med min sambo.
Vi har varit tillsammans i snart 5,5 år. Jag pratade barn ganska tidigt i förhållandet för jag tycker det är en viktig sak att ta upp. Jag vill att min partner & jag iallafall ska dela ett gemensamt mål i livet. Han var tveksam & tyckte att det var för tidigt att prata om det & sa ”inte nu men kanske i framtiden”. Det där ”kanske” har hållit mitt hopp uppe i alla dessa år, men nu efter 5 år tycker jag att det är dags, & han vill inte. Jag har försökt prata med honom om det men han viftar bara bort det & skämtar bort det & säger att han är rädd & inte vill. Att han kanske aldrig vill. Det där ”kanske” har nu fått mig att tappa hoppet & jag vet inte vad jag ska göra. Han är obekväm när hans familj försöker få han att hålla släktingars barn. Han tycker barn är jobbiga & pratar många gånger illa om barn när jag sitter bredvid, & jag blir så ledsen.. Jag är frustrerad. Hela situationen har fått mig att vilja gå vidare & jag tänker mycket tillbaka på att ”tänk om jag aldrig hade träffat honom, hade jag haft barn nu?” eller ”tänk om jag & mitt ex hade varit tillsammans, hade han velat ha barn nu?”. Jag älskar honom oändligt men det känns som att hur mycket jag än tjatar eller pratar om barn & han viftar bort det, ju mer känslor förlorar jag. Jag är 24, min mamma fick mig när hon var 22. & jag vet att man inte ska tänka så men det känns som att livet springer förbi & jag har inte hunnit uppfylla mina mål med det.
Min fråga är nu: Vad hade du gjort om du hade velat ha barn men Hugo hade tvärvägrat? Jag vill inte ge honom dilemma för man kan inte tvinga någon till barn. Men detta gör mig superstressad..
Oj, vad jag känner igen mig! Jag befinner mig just nu i en liknande situation. Det är verkligen jättejobbigt..
Hej Anna! Nu är jag inte Paula men kände att jag ville svara på din kommentar. Först och främst så måste du stå på dig i vad du vill och vad du tycker är viktigt. Har din kille inte visat intresse efter 5 år tillsammans så kommer det kanske aldrig hända heller. Jag och min sambo har varit tillsammans i 9 år. Jag har i ca 4 år velat skaffa barn men sambon var inte redo då, men sa alltid att han ville när det kändes rätt. För ca 13 månader var han redo och kom själv till mig och sa det. Nu har vi tyvärr inte fått barn än men det får ta den tiden det tar. Så jag tycker du ska vara på din kille. Fråga om han kan se det framför sig inom de närmsta åren. Be han att vara ärlig. Vill han inte eller inte verkar intresserad så får du ju komma till ett beslut, men vad det verkar som på dig så är det ju extremt viktigt och då ska du inte vara kvar i ett förhållande där han inte kan ge dig vad du vill ha, för då lär du aldrig kunna vara 100% lycklig.
Anna, jag kände att jag ville svara dig. Brukar annars ALDRIG skriva kommentarer eller så men detta berörde mig.
Jag har varit tillsammans med min kille i 7 år. Till en början pratade vi barn och var på samma våglängd att vi ville ha inom 2-3 år men med tiden drog han ut på det och sa att han absolut inte är redo och vill vänta. Åren har bara sprungit förbi och jag är nu 31 år (han är 33). Nu börjar han vänja sig vid tanken men jag är innerst inne väldigt ledsen över att jag inte fick barn innan 30. Jag som växt upp och trott att jag skulle ha barn vid 25års ålder med förutsättning att jag hade träffat den rätta. Ibland tänker jag att hade jag fått göra om så hade jag lämnat kärleken för 3-4 år sedan för att söka lyckan någon annanstans och få barn tidigare. Men det är svårt det där för samtidigt vill jag ju inte ha barn med vemsom helst. Det är ju hela paketet jag vill ha. Kärlek, en bästa vän och sedan ett kärleksbarn med den personen. Därför har jag varit kvar. Jag ser vänner som skaffat barn med deras killar som varit tveksamma och de får göra det mesta själv medan killarna roar sig på samma sätt som tidigare och det vill jag inte ha. Därför väntar jag tills min sambo känner sig någorlunda redo så att han inte blir ”påtvingad” en livsförändring utan att kunna hantera det. Sen tror jag i och för sig att de flesta killar ALDRIG blir helt redo. Men de måste ändå vara öppna för det.. prata med honom och lägg fram dina känslor och tankar. Är han inte redo för det steget så kanske du ska gå vidare.. lycka till o framtiden! En stor kram till dig
Så fint 🙂
gu va snyggt de var på dig:D
!ni verkar alltid vara så härliga! önskar er en fin fredag! kram
Sa snyggt! Finns byxorna pa Lindex ocksa, kan inte hitta dem online?