Mitt liv med en man som har adhd
Hugo har överskottsenergi. Enligt mig adhd =) Det är ingenting som jag dagligen går och tänker på men visst är han lite ”annorlunda”. Hur påverkar adhd:en vår vardag och vårt liv? Egentligen är det inget ovanligt och drar absolut inte ner oss som familj. Jag skulle säga att det höjer oss.
Som kvinna vill man ha en trygg pelare att luta sig emot. I perioder är den trygga pelaren stabil och ibland bara helt kaaaaos. Hugo är en karl som har många bollar i luften och jag skulle vilja säga att det är en egenskap, inte adhd:en. Jag är ingen doktor och har ingen större vetskap om adhd men kan bara svara utifrån vårt liv.
I vintras bråkade jag mycket med Hugo för att han inte hade koll. Han har så mycket att göra i sin vardag och vem som helst blir glömsk utan en kalender. Jag är en sån som memorerar Mollys Bvc-tid i huvudet. Jag tänker på vad vi ska äta för middag kl 2. Jag minns saker åt Hugo för att jag vet att han kommer att glömma bort. Hugo blir väldigt upprymd av hans idéer. Hans glöd sitter i hans plötsliga idéer och det är en fin egenskap som han har, att ingenting är omöjligt och han är aldrig rädd eller begränsar sig själv. Som idag när vi är påväg till Göteborg. Igår sa han ”Paula vi åker lite tidigare från Stockholm så kan vi stanna till vid västkusten för att bada”. Jag: ”Men Hugo, i förrgår sa du att vi skulle åka förbi Linköping för att äta Lunch med Peter Blaha och hans familj. Hur tänkte du att vi ska hinna med lunch, bada på västkusten och komma fram till Göteborg innan midnatt?”. ”Juste, äh stranden får bli en annan gång!”. Flamsskalle. En charmig egenskap men ibland tröttsam.
Hugo har blivit mycket bättre på sin glömska genom att skriva upp allt som händer i en kalender. Det var ett steg till ett fungerande liv. Annars äger han egenskaper som disträ. Hugo fastnar väldigt lätt i saker så som datorn. ”Jag ska baaaara” och så kan han sitta framför skärmen i flera timmar. Det jag har lärt mig genom att leva med en man som har adhd är att egenskaperna är mycket positiva. Jag känner ingen som är mer social, älskvärd, charmig, lever i nuet, spontan, ambitiös, känslosam, nyfiken, orädd och humoristisk än Hugo. Och visste ni att dom egenskaperna som jag rabblade upp är typiska för adhd? Vilken annan 24 åring driver två företag, har familj, tränar två gånger om dagen, haft en elitkarriär i hockey, vänner och är en grym affärsman? Hugo har tagit sig långt i livet och det imponeras jag av.
Hugos adhd är en stor del av vem han är. Det är han som jag blev kär i och jag vill inte ändra på någonting (förutom att allt blir uppskrivet i kalendern!). Jag har lärt mig efter snart ett 3 års långt förhållande att man inte kan förändra personer. Jag har lärt mig älska Hugos positiva och negativa sidor. Självklart kan bägaren rinna över då och då men vi är mitt uppe i ett liv med småbarn som kan tära på en men jag är riktigt stolt över oss. Hur vi dagligen får allt att funka tillsammans. Det gäller att välja sina konflikter och med tiden har vi båda två blivit bättre på att förstå varandras behov.
Jag vet inte hur Hugo var under skolåren med sin adhd men tänker på Molly. Om Molly får adhd. Då tänker jag banka in i hennes huvud tidigt att ahdh:en är som Mollys flygande matta. Att den kan ta henne vart hon vill i livet och att det är hennes vän. Inget att behöva skämmas över och att vi som familj ska hjälpas åt.
Hugo har inte gått klart sin utredning än. Han tycker inte att han behöver det men enligt Hugos mamma så har han definitivt en släng av adhd.
Vad är era erfarenheter av adhd?
Jag har både ADHD och Aspergers och kan bara säga att det kan vara en bra sak om man har en bra kontakt med sin omgivning.. Man behöver en stabil grund att stå på och må bra i livet i övrigt.. Hugo verkar ju ha haft en bra uppväxt och tryggheten i sin familj, dig och sina vänner så han verkar ha det bra..
När det gäller Molly, om hon får ADHD så tror jag hon kommer klara det bra i och med tryggheten hos sina föräldrar och resten av sin släkt och omgivning.. Så länge man inte behandlar ADHD som något att skämmas för och må dåligt av så går det nog bra.. Hon kanske kommer behöva mer hjälp i skolan för att kunna fokusera på de tråkiga ämnena men det ser ni ju då.. 🙂
Det är när omgivningen och resten av samhället inte accepterar eller stöttar den med en diagnos som man kan utveckla depression och känna att man är fel som inte fungerar på samma sätt som alla andra..
Av det jag läst i era bloggar så är ni fantastiska föräldrar och fina människor i övrigt. 🙂 Ha en trevlig helg!
Hej! Hugo är stjärntecknet Skytt. Gå in och läs om deras personlighet och hur dem är som personer!! Det stämmer sjukt mkt! Här är länk till skytten: http://www.astroguide.se/alla-stjarntecken/Skytten/. (Astroguide.se är den bästa sidan)
Skytten är aktiva och frihetsälskande individer som har ett stort behov av att få utrycka sin mening. Skytten är ganska så rastlös och behöver ständig stimulans, nya miljöer och utveckling, de kan därför ha lite problem att binda sig. Helst skall vara dag skilja sig från den andra och ett vanligt nio till fem jobb är inget för en skytt. Skytten är den evige optimisten som vill utforska och älskar utmaningar.
Skytten är ärliga och öppna utan baktankar men ibland kan det vara lite väl rakt på sak och de säger precis vad de tänker utan att tänka efter på om detta kan vara sårande. Skytten kan nämligen inte ljuga. Däremot så har de en förmåga att gärna överdriva en del när de berättar, vilket de älskar att göra.
Skytten älskar som sagt rörelse och frihet. Motion, resor är skyttens melodi och de älskar natur och skog där de kan känna sig fria och gallopera fram till häst, jogga med hunden eller bara ströva i skogen.
Skyttar är glada och väldigt underhållande och de älskar att umgås och träffa nya människor. De är varmhjärtade, generösa och delar frikostigt med sig till andra och deras entusiasm och förmåga att inspirera gör att de kan få även andra att bli glada och hjälpta. När det gäller kärleken så njuter skytten av äventyret att jaga och när ett förhållande är ett faktum gör skytten allt för att hålla kvar spänning och krydda i förhållandet, går inte det tröttnar skytten snabbt och ger sig ut på nya äventyr. Som partner till en skytt blir det fest och glam och ständigt nya äventyr. Men var bered på skyttens raka och ibland taktlösa sätt och försök aldrig att binda din skytt.
Lämpliga yrkesval: Alla där ett välutvecklat intellekt kommer till nytta, ex. Lärare, advokat, präst, filosof, författare, eller yrken med anknytning till djur och natur.
Känsligaste kroppsdelen : Höfter och lår.
Hej!
Jag lever ihop med min pojkvän som har ADHD. Och vår dotter är 15 månader.
Han är precis också som du säger lite disträ emellanåt, men det finns nog ingen som leker så bra med vår tös som han gör. Ibland funkar de bättre ihop, precis som om han går ner på hennes nivå. Att de förstår varandra bättre. Eller så har jag börjat fundera på om hon också har Adhd då hon ofta slänger sig på golvet och skriker/får utbrott (kan vara trottsåldern också).
Han har också Alfons syndromet ”Jag ska baaraaa” och så blir han fast i flera timmar vid en sak. Han påbörjar för många projekt samtidigt, till exempel disken blir halvgjord och så dammsuger han hela lägenheten istället. Och ofta får man påminna honom om viktiga tider att komma ihåg. Och försöka strukturera upp en vardag åt honom om det blir för mycket för honom att göra.
Impulsiviteten finns ALLTID! Ibland flera gånger om dagen. Men det tycker jag är skönt därför jag är själv en människa som gillar struktur och är sällan impulsiv. Därför så får han igång oss som familj och hittar alltid på nya äventyr som vi kan ge oss ut på.
Det känns som att han tror att dagen har fler timmar på dygnet än vad den har. På grund utav alla hans stora planer, han är verkligen en tidsoptimist och tror sig hinna med ALLT han planerat. Han räknar dock inte med att ett barn som är 15 månader ibland kan sätta sig på tvären och tjura på morgonen vid påklädning. Därav måste man kanske gå upp klockan 05.30 istället för 06 och dagis börjar 07. Det är dessa små saker som gör att han behöver hjälp i vardagen att planera tiden. Och ibland kan han gå en hel dag utan att titta på klockan!!
Lite av mina erfarenheter av min sambo!
Hälsningar Fredrika
Jag är gift med en man som har Adhd. Vi har två fina små söner ihop och har ett fungerande familjeliv MEN det är tufft emellanåt. Min man får tyvärr inte medicinera då han har ett hjärtfel som gör att han inte får äta den slags medicinen. Och sen han slutade med sin concerta så märker vi alla en jättestor skillnad i vardagen. Han är ofokuserad, glömsk, liiite väl impulsiv, trött osv osv. Men det gäller att hjälpas åt. Och det är som du skriver. Det gäller att ta till vara på de bra egenskaperna som kommer med ADHD:n för i de långa loppet så är det faktiskt mer plus än minus. Kram och tack för en superblogg. /Jeanette
Jag förstår inte varför folk ska beskriva neuropsykiatriska sjukdomar som ”en släng av” eller som en kaffe man köper på Pressbyrån. Jag tycker det nästan är lite sarkastiskt att varenda kändis idag ska ha ADHD/ADD som för att förklara ett allmänt ansvarslöst beteende man hade som yngre.
Har din sambo ADHD så har han väl det, men försök tänka på att yttra det på ett mer förstående sätt än att liksom skoja bort det sådär lite fnittrigt ”åh, min glömska sambo som vill att vi ska göra tre saker vid samma tid, tihi” *Prinsessan Madeleine fniss*
Så länge han inte är diagnostiserad med ADHD förstår jag inte varför du skriver att han har ADHD.
Tröttsamt med självdiagnostiserade människor som bara gissar.
Jag har själv ADHD och min son fick diagnosen förra året.
Han är inte diagnostiserad, har jag uppfatta det rätt? Jag förstår inte hur du inte kan inse hur sjukt kränkande det är att nonchalera en sjukdom som många handskas med? Löjligt!
Hugo verkar vara en otroligt härlig person och låter rolig att leva med 🙂 dock måste jag bara säga att den bilden du målar upp av ADHD är en en otroligt romantisk och lite naiv. Naturligtvis finns det olika grader av alla diagnoser men den ADHD du nämner är oftast den som nämna i media och somsagt en väldigt romantisk bild. Att en person har överskottsenergi har nödvändigtvis ingenting med diagnosen att göra och att sätta diagnosen självmant på personer kan vara kränkande för personer som har fått diagnosen fastställda av psykologer. Har läst din blogg sen den startade och är absolut ingen hater utan tycker du verkar vara väldigt klok 🙂 men i detta ger du en ganska skev bild utav diagnosen. I vissa fall stämmer det absolut men i många fall är det tyvärr mycket mer som kommer med diagnosen.
Känner igen mig så mycket i det du skriver! min pojkvän är likadan, han har supermycket energi medan jag är mer lugn och sansad så han får igång mig och jag kan ta ner honom lite på jorden ibland. han har också väldigt lätt för att glömma saker därför kommer jag ihåg det åt honom, var hans plånbok och nycklar ligger till exempel. Ibland blir det lite tröttsamt men jag är inte heller perfekt 🙂
Jag har arbetat mycket med personer som har kognitiva funktionsnedsättningar, bl.a. adhd. Min erfarenhet av det är att en tydlig struktur är a och o, t.ex. att skriva upp i en almanacka vad som händer. Sen det viktigaste av allt, för alla kognitiva funktionsnedsättningar egentligen, är att se möjligheter istället för hinder! Precis som du skriver så är Hugo driven, säkerligen för att han har så mycket energi. Det handlar om att hitta sitt sätt som fungerar för en individuellt än att nästan tvinga en person att passa in i normer för hur man ”ska” göra saker eller ”ska” vara i samhället. Samma sak om Molly skulle ha adhd eller någon annan diagnos är att hon får gå i en bra pedagogisk skola som anpassar inlärningen till hennes förmåga (Sverige börjar bli bättre på att anpassa inlärning individuellt för elever, men tyvärr finns det en lång väg kvar att gå). Vi är alla olika, en del klarar inte av att sitta ner 40 min i sträck och nöta in information utan kanske lär sig genom lek eller andra inlärningsformer. Medans ett annat barn kanske lär sig bäst genom att i lugn och ro få läsa sig till information. Vi är alla olika och unika och får lära oss så mycket av varandra, det är det som är så fint med oss människor!
Min pojkvän (19år) fick precis diagnosen på papper och ska få mediciner osv. Detta kom absolut inte som en chock.
Han har väldigt grov adhd, men jag tycker inte heller att det är så negativt, mest positivt. Ibland om man frågar efter något och han säger ”aa, vänta lite”, så väntar man, och frågar igen, så svarar han ”JaaaaaaaaVääääänta….”, sen efter ännu ett tag så säger man till igen, och då kommer svaret ”MEN JA JAG SKA SÄGER JAG JU, VÄNTA LITE” Sånt kan vara lite jobbigt. Jag blir lite nedstämd när han ”skriker” på mig sådär, men jag förstår. Han tänker ju inte på det, som vi utan adhd gör.
3 minuter senare kommer han och kramar om mig och allt är som vanligt. Men jag fösöker fortfarande att ”lära” mig. När jag frågar upprepande frågor så brukar jag säga ”Jag vet att jag frågade dig för ett tag sen, vill inte låta tjatig, men kan du…..” Det ger en mer lugnande effekt och är inte lika ”tjatigt” och drygt.
Eller när vi ibland tjafsar så kan han ha det väldigt svårt och börjar tala med stora bokstäver, men jag fortsätter att tala lugnt. Jag fick nämligen läsa igenom hans papper som han fick utav utredningen. Han säger saker först, tänker sen. När han lugnar sig, så kommer han på det och ber om ursäkt. Men jag kan leva med det. Han får mediciner snart för just såna saker. Men jag hoppas att han fortfarande kommer vara som sig själv när det gäller allt annat. För han är perfekt precis som han är! Och jag kommer kanske aldrig kunna förstå mig helt på sjukdomen, men jag vill hellre leva med den och han, än med han och utan den. Det är en del utav honom, och han är en del utav mig.
och grejer glömmer han hela tiden.
Vart är mina nycklar – i din jackficka
Vart är min nässpray – i soffan
Vart är min snus – i tröjan du hade på dig idag
Nej jag har kollat i den – men den ska vara där
Vilken tröja hade jag på mig idag? – den svarta
”Jaha”
Brukar få meddelanden på facebook hela tiden, haha.
Han är så söt.
Jag är 18 år och min storebror är 21 år. När Anton var sex år fick han diagnosen ADHD i hög grad eller vad man säger och äter fortfarande concerta för sin ADHD. Det är i många fall ansträngde, krävande och annorlunda att växa upp med en bror som har kraftiga humörsvängningar och allt annat som du beskriver i inlägget. Men jag skulle Aldrig vilja ha någon annan bror eller att han skulle vara på något annat sett för jag lovar att det våran familj gått igneom – med honom gjort oss till de vi är idag. Trots alla bråk och missförstånd.
För ett tagsedan hittade vi denna videon. http://www.youtube.com/watch?v=HAXVb5yjiFU&sns=em
Tycker verkligen att ni ska kolla på den tillsammans, den är bara några minuter. Det blev verkligen en aha-upplevelse för både mig och Anton oxh jag kan se tillbaka och förstå allt på ett annat sätt.
Haha å vad fint skrivet! Känns nästan som du tog orden ur munnen på mig å att det faktiskt står skrivet till min man. Haha :’)
Känns lite nonchalant skrivet. Kanske lite genreblandning som ger det intrycket. Oftast är ju neurovetenskapliga sjukdomar väldigt jobbiga att leva med. De innebär en funktionsnedsättning och de är alltså ett handikapp. Jag har svårt att se att en person med ADHD kan driva två företag plus ha ett småbarn på det… Det är ju trendigt med diagnoser nu för tiden. En gång i tiden var det ju rätt farligt att få en diagnos då man kunde bli steriliserad. Men nu är det ju lattjo.
Det är ungefär detsamma som att skriva att någon har ”en släng av” homosexualitet eller ”en släng av” bipolär sjukdom, ”en släng” av HIV:en…
Jag känner verkligen igen mig, kaos ibland men ändå så finns det alltid någon med föööör mycket energi som får en att gapskatta trots att man inte ens vill 🙂 det är nästan komiskt hur lik min fästman är Hugo, han har adhd,han håller på med mma och thaiboxning och har även spelat på elitnivå i hockey tidigare
jag har 3 små syskon med adhd plus att jag misstänker att min son har det.
Utöver de positiva egenskaperna du nämnde i inlägget medför även ADHD (för mig) massa ångest, overklighetskänslor när hjärnan gått på högvarv länge, vänner som tröttnar på ens skiftande uppförande, ständig oro över att fastna för länge på samma ”ställe”, inre stress, en känsla av att vara så arg så att man kan döda nån, jobbigt bekräftelsebehov, skuldkänlsor över att jag tar för mycket plats och är störig. Så, jag måste faktiskt hålla med många att adhd ofta romantiseras när det i själva verket kan vara jävligt jobbigt att leva med. Dock är jag otroligt glad att jag är som jag är, min personlighet skiljer sig från många och det är det som gör ”oss” så speciella, energiska och intressanta.
Sen vill jag bara avsluta med att säga att du verkar vara en väldigt klok och underbar människa. Både du och Hugo verkar skilja sig ifrån mängden. Molly kommer få en fantastisk uppväxt med er som föräldrar! KRAM
Enligt dig?
Hej! Jag är en tjej på 19 år som har adhd och som vissa kommenterar över är adhd så mycket mer än överskottsenergi. Vissa dagar vill man göra allt och vissa dagar ingenting.
Efter en dag ute på t ex stan är man helt Slut just för att man har svårt att sortera vad som är nödvändigt att lyssna/kolla på så man snappar upp allt och inget, vilket självklart leder till att all energi går ur en.
Nätterna är också ett stort problem, under hela mitt 19 åriga liv har jag aldrig sovit en hel natt. Det känns som jag alltid ”sover” med ögonen halvt öppna.
Förändringar kan nog vara bland det värsta som finns, struktur är otroligt viktigt för att få dagen att gå ihop.
Min adhd har även gett mig panikångest, just för att jag aldrig förstod vad som var fel på mig. Jag har aldrig varit jätte utåtagerande utan haft väldigt mycket inom mig vilket är vanligt för tjejer med adhd och oftast leder till en depression.
Adhd är långt ifrån lätt att leva med, dock finns det ingen skala på hur svår adhd du har. Utan det avgör du själv genom hur mycket du lider av den.
Och jag tror inte bara jag talar för mig själv när jag säger att det värsta man kan då höra om man har diagnosen adhd är att ”äsch, alla har väl lite adhd”. Adhd är inte något man har en släng av utan de är en neuropsykiatrisk sjukdom. Något man väldigt ofta måste medicinerna ett par gånger om dagen för att fungera.
Blir bara så trött ibland på människor som tar adhd som det vore en klackspark och lite överskottsenergi. Hade det varit så enkelt skulle man väl bara gått ut och sprungit…
Förlåt för boken, älskar din blogg Paula! Men känner att adhd är sjukt missuppfattat i samhället.
Kram
En annan som lyckats lika bra som Hugo (fast kanske lite bättre) är ju blondinbella och hon har ju faktiskt fått diagnosen ADHD 🙂
Håller med dom flesta.. Hugo är inte ens diagnostiserad med adhd och känns så himla taskigt att skriva som du gör då.
Jag mår himla dåligt av min adhd. Visst har jag dom ”bra” egenskaperna men som dom brukar säga – alla framgångsrika chefer etc. Är bara en myt och folk har sugit åt sig detta för mycket.
Folk tror nu förtiden om dom kan driva ett företag/blogg/framgångsikt jobb så har dom adhd? Eller om dom är väldigt glada och sociala? Eller bara jätte spralliga?
Stressen jag alltid lever med inombords. Att jag aldrig vet vart jag ska vara eller hur jag ska bete mig. Depression, ångest, skiftande humör. Inom mig är bara ett brus, jag kan verkligen aldrig sätta fingret på vem jag är, vad jag tycker eller hur jag känner för mina känslor plus allt annat blir alltid 10gr så starkare och större, och ändras lika snabbt som dom kommer.
Jag har grov socialfobi som faktiskt är ett stort tecken på adhd, alltså helt tvärtemot vad folk tror. Även om jag verkar tycka det är så kul att prata och skoja men om det blir ett jobbig situation så får jag död ångest.
Som någon anna skrev, intryck. en dag på stan – kaos i huvudet.
En dag är man på super humör och skojar med alla andra dagen vågar man sig knappt in på ica.
Skolan – Fyfan svårtaste delen i mitt liv, ännu inte klar och är 20år.
Nu har jag också jätte svårt att sätta ord på känslor men tycker alla innan mig skriver så himla bra och hoppas både du och hugo läser kommentarerna.
Nej det känns som en käftsmäll när såna som blondinbella tex kommer och säger jag och den har adhd. Jag menar inget illa, Tycker ni båda är grymma men det är verkligen en förolämpning.
under hela min skolgång har lärarna alltid sagt ”Emma skulle kunna ha hur höga betyg som helst, IFALL hon bara ville”. klart som fan jag ville det och jag slet som ett djur. jag gick ut 9an med alla godkänt, några vg och något mvg, men också med jävligt dåligt självförtroende och jag var allt förutom stolt över mina betyg eftersom mina syskon gick ut med betydligt bättre betyg, och det var lärarna snabba med att tala om eftersom dom också hade haft mina syskon! jag har alltid haft extremt svårt för att koncentrera mig när det gäller saker som jag inte har ett brinnande intresse för, lyssna och komma ihåg i skolan var omöjligt och oavsett hur många gånger jag läste igenom ett stycke så kom jag aldrig ihåg något av de jag läst osv, så skolan har alltid varit extremt svår för mig, lärarna tog mig alltid på allvar och skyllde på att jag inte ville tillräckligt mycket och var lat, och det sved att höra om 14-16 åring!
sedan började jag på gymnasiet vilket blev de 3 jobbigaste åren i mitt liv hittills. ingen lärare tog mig på allvar trots att jag äntligen fick min diagnos första året, fick ingen hjälp och ingen lyssnade.. bad min mamma prata med min lärare om att jag vid vissa moment ville sitta i ett enskilt rum för att kunna koncentrera mig tex, men nej, svaret blev alltid ”ingen särbehandling på vår skola” och så blev det, skolan gav mig ångest och det gjorde så jävla ont i hela mig att inte kunna prestera sitt bästa pga det samtidigt som alla jämförde mig med mina syskon.
jag tog studenten nu i juni och när jag kom hem till min mottagning gick jag in på mitt rum och grät, min student var allt förutom rolig eftersom jag varken var stolt över mina betyg/min prestation, men även för att jag visste att om bara lärarna hade lyssnat så hade jag inte behövt må dåligt över min diagnos pga att ingen jag mött utanför familjen tagit den på allvar än. klart som fan att jag ville gå ut skolan med bra betyg och göra mina föräldrar stolta, men jag kunde inte och det gör mig så jävla arg på mig själv trots att jag vet varför jag fungerar som jag gör
skulle molly diagnosieras med adhd så är mitt viktigaste tips att prata öppet om det och att välja en skola där lärarna och personalen tar det på allvar och gör allt för att underlätta!
Hej,
Vill kommentera neutralt, men du är ute å cyklar. Människor md ADHD definieras inte som sociala lr med alla de ”positiva” egenskaper du rabblade upp. Det är en neuropsykiatrisk biologiskt medfödd funktionsnedsättning som främst yttrar sig i koncentrationssvårigheter. Människor md ADHD har svårt att få relationer att fungera och de fattar ofta extremt impulsiva beslut som gör att de helt enkelt fastnar i ekonomiska problem lr annat allvarligt. Extrema raseriutbrott å humörsvängningar e oxå vanligt.
Känns som det är lite ”fashion” att självdiagnostisera sig sj/ngn md ADHD.
Läs på lite innan du framställer ADHD som en ”flygande matta som tar en vart man vill” – dt är ändå ett handikapp som många människor medicineras för resten av livet.
/SAVE
Förstod att det skulle vara milslånga inlägg här.
Och jag undrade så när och om du skulle skriva något om diagnos/utredning.
Jag har en nära killkompis som på eget initiativ gjorde en utredning för 7 år sedan, och mycket riktigt så var det ju så.
Jag tror absolut att Hugos svar kan bli ADHD. Och som du säger; det är inget fel i det. De är oftast spontana, varma, impulsiva, känslosamma och roliga människor.
Jag tycker du ska pusha på så Hugo gör klart sin utredning. För det finns ju också fungerande medicin som stillar tillvaron litet för dem.
Ha en fortsatt skön semester nu med familjen!
Kram
/O.
Men herregud. Så fort någon nu för tiden har mycket överskottsenergi och många bollar i luften, så har man helt plötsligt ADHD. Lägg av att självdiagnostisera er!
fast har han ingen diagnos kan du ju inte säga att han ”har” adhd? du är väll ingen läkare? 🙂 dra inga snabba slutsatser, låt en läkare ge han diagnosen så han kan medicineras i så fall!
Var det bara jag som också reagerade på ”Som kvinna vill man ha en trygg pelare att luta sig emot”… ööh? ”Som kvinna vill man…” Nej, könet har inget med vad man vill att göra. ”…en trygg pelare att luta sig emot” Jag antar att du menar att den trygge pelaren är en man(eftersom du skriver om Hugo), och det behöver jag väl inte ens förklara varför det är det dummaste jag någonsin har läst! Att som kvinna vill man ha en man att luta sig emot… Män vill inte ha någon trygg pelare då? Det är bara kvinnor som känner att de behöver det? Hör du själv hur det låter? Skärp dig!
Lägger till: Alla kvinnor vill inte ha någon att luta sig emot. Och att skriva ut det som att de vill ha en MAN just, gör mig ännu mer irriterad.
du borde ta bort inlägget då det är otroligt kränkande mot dom som faktiskt har diagnosen. din bild utav adhd är verkligen skev & precis som någon skrev – naiv.
Hej Paula!
jag blev alldeles glad när jag läste detta inlägg för att för en gångs skull känns det som om att någon utan ADHD faktiskt förstår hur det är.
jag fick reda på att jag hade ADHD när jag var 15, är nu 16. Jag har alltid haft riktigt svåra koncentrationsproblem men jag har valt att inte visa dem för andra för att jag är en sån som inte vill visa mina svagheter för folk.
Varje dag efter skolan somnade jag, min kropp la av för att den var helt slut, helt utmattad efter en dag i skolan så jag har ”gömt” min adhd.
Jag äter nu medicin, concerta. Medicinen vart lite krånglig i början då jag tappade min hungerkänsla HELT, jag gick ner 7 kilo på 5 veckor. Men medicinen är idag en fördel för mig, jag kan koncentrera mig mer. folk tror ju oftast att man är helt nerdrogad när man äter ”adhd medicin” men ja lovar att ifall någon skulle träffa mig när jag inte äter medicinen så skulle dem inte märka något särskilt för att jag är alltid samma person.
Det är ganska jobbigt när man överallt idag läser saker som om att adhd är en sjukdom för människor som är helt dumma i huvudet, det gör ont att läsa sånt med det är en vardaglig sak som jag helt enkelt lärt mig att leva med.
så jag vill att alla ska veta att ADHD är ingen negativ sak, det är en fördel som kan ta dig långt i livet.
till er som fortfarande inte fattar vad det är jag skriver kan kolla på den här videon där man försöker förklara för folk som inte har adhd hur det är att dagligen ha den här känslan i kroppen, att dagligen vara rädd att misslyckas eller den här oron att inte hinna med en viss sak man planerat länge.
http://www.youtube.com/watch?v=HAXVb5yjiFU
Kram
/ Josefin
Du kan ju inte skriva att Hugo har adhd om han inte ens gått en utredning! ”Nä, jag är sjukskriven från jobbet idag för jag har cancer. Jag har dock inte gjort någon utredning…” BÅDE psykiska och fysiska sjukdomar måste man diagnoceras till. Psykiska syns inte, så när alla säger sig ha en släng adhd eller är deprimerade när de mår halvkasst, gör det att folk inte tar dessa sjukdomar på lika stort allvar.
Så fint skrivet om din partner och din dotter! Jag har diagnosen och blir bara glad när någon skriver om de positiva bitarna med ADHD.
Ida: jo, överaktivitet ingår alltid i ADHD. Bokstaven H i förkortningen ADHD står ju för hyper. Är man inte överaktiv, har man istället ADD.
Man har inte en släng av adhd, om man har det så är det ett allvarligt funktionshinder. Antingen har man det eller så har man det inte. Sen kan man ha olika egenskaper som påminner.
Men vem som helst fattar väl att han har adhd? Alla som vet vad adhd är förstås. Har aldrig träffat han men det utstrålar adhd om han på långa vägar.
Alltså. Det här inlägget var det löjligaste jag läst.
Ingen erfarenhet av ADHD, men lever däremot med en kille som har aspergers. Har dock aldrig lidit av det, jag ser det som ett personlighetsdrag hos honom. Det negativa är att han kan vara väldigt tjurig då han alltid ska ha saker gjorda på sitt sätt, samt att han ogillar att borsta tänderna pga beröringen som blir på tungan, haha! I övrigt ser jag det bara som något som berikar honom och jag älskar honom ju just för att han är som han är 🙂 <3
Min pojkvän/sambo har ADHD, och jag känner igen mig sååå mycket i det du skriver om Hugo. Så bara utifrån den där beskrivningen skulle jag också gissa på adhd. Min kille gick klart sin utredning för 1,5 år sedan bara, då var han 22. Jag älskar honom mest av allt, men det är klart man kan bli gaaalen på honom ibland också. just det där med planer, det är kaos i hans hjärna. Men jag vet att han tycker att det är jobbigt att han inte KAN hålla reda på allt och är på ett speciellt sätt, för adhd är ju faktiskt ett funktionshinder. Och man lär sig ju hur han fungerar 🙂
Till Maria:
Jag har diagnostiserad adhd, har aldrig klarat skolan särskilt bra, och nu 23 år gammal driver jag ett framgångsrikt företag samt en vardag, alla som har adhd har inte den grövsta formen , de flesta har ”en släng” som gör olika saker i livet svårt. Och ja, till alla som tycker paula är nonchalant, det suger i många avseenden, men de flesta som fått diagnosen och en förklaring till sitt beteende anser att det är en styrka att vara kreativ, leva i nuet och ha energi, när man lärt sig hantera det.
Löjligt inlägg om ADHD. Min pojkvän har en sjukt rolig galen personlighet, hela tiden uppe i varv. Överflöd utav överskottsenergi, men inte fan för det skulle jag säga att han har adhd :s shit. Det är som sagt ett funktionshinder.
ADHD är inte ett allvarligt funktionshinder… ADHD blir vad man gör det till och man kan ha stor nytta av den i livet. 🙂
Min sambo har inte ADHD men han har Aspergers och vårt liv cirkulerar mycket runt det. Vi får inte bryta vanor och reser vi någonstans blir han väldigt trött och får migrän. Så klart är det svårt i perioder att leva med någon som har ADHD eller Aspergers men det är inte omöjligt. Som partner får man bara vara lite mer flexibel.
Ha ha ha det kunde vara min man du beskrev =)
Jag har lärt mig att inte laga middag förräns han kommer hem eller förbereda innan så att det bara är att värma för på vägen hem så ska han ju bara….. Har vi planerat något och han glömt så åker jag själv om det inte är så viktigt att han ska med. Han fick skylla sig själv att han missade helikopterflygningen idag 😉
Har just skrivit en bok om mitt förhållande på 13 år med en ADHD-man. Fanns även en autistisk bonusson. En riktig soppa av stark kärlek och många problem!
Läs gärna boken, tror den kan vara till hjälp för andra i liknande lägen.
”ADHD LoveStory” av Harriet Haake
Finns hos internetbokhandlare Vulkanmedia, Bokus, Adlibris.