”Mamma, får vi måla?” Maj gadd den här frågan kommer minst en gång om dagen från flickorna. Med måla menar de inte på papper med penna utan att leka med sminklådan. För inte så länge sen fick de en sån sminklåda man köper på leksaksaffären – ni vet en sån med ögonskuggor i starka färger i blått, rosa och lila och läppklet i liknande färger. Hade ni också såna när ni var små? Jag minns hur man satt och kladdade med det där och tänkte att man blev så fin med lite rosa på ögonen och läppfärg utanför läpparna.
Än så länge säger jag nej ganska ofta till frågan. Dem får absolut leka med den ibland och måla sig men jag vill inte att det blir en daglig lek. Klä ut sig och ha maskerad ibland absolut men smink är inget dom ska ha varje dag för att känna sig fina.
När tycker ni barn får börja ha smink? Och då menar jag inte sminklådorna från leksaksaffären utan ”riktigt smink”. Jag minns att jag började använda solpuder när jag gick i sexan. Och mascara. Innan dess var smink helt ointressant för mig och än idag är jag ingen ”sminktjej”. Majoriteten av dagarna går jag osminkad men lite solpuder på sin höjd – är det inte lustigt att det har följt med mig sen jag började i sexan? Just solpudret fastnade. Sen tycker jag om att bli sminkad för plåtningar eller event och känner mig verkligen lite ”extra” vacker med en fin sminkning någon gång ibland. Men jag har varken intresset eller tålamodet för att lägga ner tid på smink själv eller sätta mig in i olika produkter och rutiner.
Jag läste det här inlägget hos Linda Hallberg och när jag ser bilderna på barnen i inlägget ryggar jag tillbaka. Det ser ut som vuxna kvinnor i minatyrform. Inget ont om barnen, det är inte deras utseende i sig jag tänker på utan hur dem ser ut som polerade dockor med allt sminket. Skönhetstävlingar för barn ger jag inte mycket för. Jag tänker att precis som solpudret fastnade för mig när jag var 12 år kommer allt det där de får påmålat när de är 5-6 år fastna och bli ett måste när dom är vuxna. Barn behöver inte smink för att bli snygga och det är inget jag kan uppmuntra. Jag kan se det roliga och fina i det kreativa med smink, att testa galna ögonskuggor och matcha med läpparna eller kanske måla små stjärnor vid ögonen. Att exprimentera med färg och form. Men smink i syfte att dölja ”skavanker” och få till ett ”perfekt” utseende tänker jag bara är destruktivt för barn.
Precis som Linda känner jag mig kluven till frågan. Vad jag förstått har det krupit ner i åldrarna med smink i skolan. Som jag minns det hade man mascara och puder typ när det var dags för disco och man fick lov att sminka sig lite. Men verkligen inte varje dag i skolan i lågstadiet/mellanstadiet. Nu verkar det som att flickor börjar med concealer och foundation redan när dom är 10 år! Lord, det är bara 5 år bort med Molly. Nej det känns inte okej för mig. 10 år är alldeles för tidigt. Jag tänker dock att när det är dags för smink vill jag se till att de har bra produkter som mineralpuder istället för billiga, kletiga foundations som lägger sig som en kaka över huden. På något sätt vill jag förmedla att smink för att förhöja lite är OK men inte smink som ska dölja (alltså innan de är vuxna, sen får de ju göra vad de vill) som jag ser i kommentarsfälten att mammor vill få hjälp att dölja barnens ringar under ögonen?! Men det känns som en svår balansgång att säga att ”lite är OK men då ska det vara på det här sättet annars är det inte OK”. Förstår ni hur jag menar?
Ni som har döttrar eller minns själva hur det var – när tycker ni det är okej med smink, hur mycket och hur ska man prata om det på ett bra sätt?
hej
jag var ett av de barnen mef strikta föräldrar. och jag tog med mig smink till skolan.. och ljög för mamma om allt. och gjorde allt för att själv bestämmaz idag som vuxen har jag väldigt svårt för atr bli bestämd över av tex chefer
så min dotter är bara 5 månader idag
men jag tror inte på förbud att säga nej du får inte.
utan att prata och förklara varför.
vill mitt barn som större barn använda smink typ förskoleåldern. kommer jag bekräfta och säga okej jag förstår. du kan få leka med smink hemma på en docka. och göra det till en rolig lek
och om det gäller låg/mellanstadiet sätta mig ner och prata och lyssna på mitt barnss åsikter
även säga vad jag och pappa tycker och sakligt lägga fram varför vi inte vill att smink används i skola men göra upp regler tex
ja smink får användas på kalas/dissco tex
handlar inte om att min dotter ska bestämma utan handlar om att mitt barn ska få känna sig kompetent och att vi har en dialog och utifrån den förstår jag beslutet och ja det är okej att tyckamamma och pappa är skit dumma men jag vet varför
sen finns det andra saker som kommer vara nej absolut nej på
men även där förklara varför
att anpassa sig till sitt barnsnivå och bekräfta jag ser dig, jag hör dig,jag respekterar dina tankar och känslor men nu har vi vuxna tagit det här tråkiga beslutet och vi förstår dig
sen givetvis om något är akut farligt så måste man först avärja faran och sen trösta och sen förklara
När tösen fyller 13 får hon börja med dagligt smink om hon vill i rimlig mängd, Typ mascara å så, inte spackla sig. Hon är 4 år just nu så kånns lugnt än! Kommer oavsett inte köpa ”barnsmink” med skumma dofter och skit, utan det blir riktigt smink från min låda isf, eko och utan fula kemikalier om hon vill låna innan.
Hej! Jag har kämpat med akne sedan innan tonåren (är nu 30 år), har provat allt och lite till men inget verkar hjälpa. Har mått dåligt, blivit mobbad och stått ut med onda bölder i fejjan och på kroppen samt blivit kallad för pizza av snälla själar, Not. En av mina största rädslor är att någon av mina barn, eller båda, ärver min hud. Kommer de vilja ha smink så kommer jag säga varsågoda! Jag kommer alltid säga att de är som vackrast utan smink och i deras riktiga hårfärg men känner Dom att dom vill och behöver smink så absolut! Kommer stötta dom i allt sånt, just för att jag vet hur det är att inte ha perfekt hud och känna avundsjuka till dom som ”lider” av en finne någon gång i halvåret.
Jag jobbar som mellanstadielärare och i sexan sminkar sig många tjejer idag väldigt mycket med ögonbryn, foundation etc vilket jag anser är ganska mycket för den åldern och om jag jämför med mig själv då. Men det är många som inte sminkar sig också, kanske 50/50 generellt. Mina kompisar och jag började i sjuan och min mamma var stenhård med att jag fick börja först då. Hon bannade också foundations eftersom hon menade att jag inte hade någonting att täcka (och jag hade heller ingen problemhy så det var bra rådgivet). Jag är glad för det idag! 🙂
Min dotter fick börja lite lätt endast när det är disco i skolan och då är har hon precis fyllt 11 år. Annars har hon provat en del hemma framför spegeln men hon får aldrig vara sminkad i skolan, idag är hon 12 år och sköter detta jättebra. Hon förstår när och varför man använder smink men just för att hon tränar hemma en del så blir hon väldigt medveten om vad allt ska användas till och kan nog mer än sin mamma ??
Jag har en 14-åring som visserligen har mycket smink och gillar att sitta framför sin sminkspegel, men det enda hon gör är att fylla i ögonbrynen? Sen går hon förbi spegeln i hallen och utbrister ”shit va snygg jag är idag!” Goals att få känna så när man ska börja 8:an ??
Jag kommer ihåg att jag tyckte det var kul att greja med mammas sminkväska när jag var mindre runt 9 år kanske, men jag fick bara använda det hemma inte gå ut med det, även om jag ville allt som oftast. Min dötter har fått en sminkdocka som hon kladdar ner var och varannan dag men det har ännu inte funnits något intresse att testa mitt smink mer än någon enstaka gång då ögonskugga och rough varit intressesant och då har hon fått testa. Att introducera det för barnen tror jag inte är bra, men därimot att låta dom testa i lagom dos när dom är sugna skadar nog inte.
Jag började använda maskara i 4:an/5:an eftersom jag tyckte att jag hade så ljusa ögonfransar och såg så fin ut med lite mörkare. Men jag var fortfarande nöjd med mig själv utan smink precis som jag var nöjd med mig själv med smink, eftersom att jag växt upp med mamma och pappa med bra självbild och som uppfostrat mig till att älska mig själv.
Tycker smink kan vara så kul att experimentera med och kollar på youtube videos med personer som är experter på smink och hur kreativa och duktiga dom är.
Tycker inte man ska sminka barnen själv i ung ålder utan att man ska låta dem välja när dem själva blir äldre, för mig var inte smink aktuellt förren i ca 5:an.
Att säga nej när dom blir äldre kan ju också resultera i att det slår bakslag? Att man blir sur på sin förälder för att man inte får välja själv och använder ännu mer? Några av dem som hade absolut striktast föräldrar i min skola hade smink med sig till skolan och sminkade sig på toaletten för att föräldrarna inte skulle se.
I högstadiet är det så mycket som händer med både kropp och själ och för att hitta sig själv så tycker jag ändå att man måste få kunna pröva nya saker och om det handlar om stt ha solpuder och maskara så der jag inte det som ett problem.
Smart tänkt – framhäva, inte dölja. Jag själv däremot började med ett stift, kommer ihåg att de va något som skulle va uttorkande för finnar fast med lite färg i så man skulle dölja de röda på en finne, de och lite mascara använde jag nog från 12-23. Först efter de jag börjat köpa lite andra saker och ha kul med smink. Men använder som du i vanliga fall, inget alls!
Dagens smink på tonåringar är inte som när vi var små . Det är för mycket . Det är lager på lager och couturing. Man känner inte igen de med smink .och om du kollar kändisarna idag så ser de inte ens ut som sig själva med och utan smink . Världen blir bara värre och värre eller folket borde jag säga
Jag är med dig på den biten, jag tycker inte barn ska använda smin. smink är för vuxna och vuxen är man inte när man är 10 år. Långt ifrån.
Så i högstadiet kanske kanske man kan ha något men som du säger, inget för att dölja utan för att förhöja i sånt fall. Men att börja med concealer redan så ung, vad kan man ha att behöva dölja och då har man redan gått in på känslan att man inte duger och behöver dölja saker och bara det gör ont att en 10 åring eller 13 åring känner att de behöver.
Jag började använda smink i högstadiet, främst för att täcka finnar!?
Jag är 13 år yngre än min syster, jag minns när jag var typ 5 och hon skulle på gymnasiedisco/krogen och gjorde sig i ordning – jag stog ALLTID på toastolen och tittade fascinerat. Bara tittade, som i trans. Jag började leka med kajal/mascara när jag var 8, på kvällarna innan jag skulle sova och ibland när jag skulle på kalas. Jag visste ju hur syster gjorde så jag lärde mig fort. Mamma och pappa försökte styra bort det och länge var det bara på fina tillställningar, men jag minns när jag var 11 och vi var utomlands och min 19åriga kusin sa ”du sminkar ju dig bättre än jag gjorde när jag var 17” och alla var fascinerade. Så smink (mascara, kajal, ögonskuggor) fanns regelbundet i mitt liv från ca 10 års ålder. Minns att det var problematiskt för andra barns föräldrar eftersom deras barn också ville ha ?
Jag har alltid älskat och varit duktig på det, men jag har aldrig känt att jag måste ha för att vara snygg. Behövde aldrig dölja något (har än idag bara foundation vid fest/uppträdanden) utan sminkade för jag tyckte det var så ROLIGT!!!!!!!!!!
Men som vuxen ser jag det problematiska i det och jag får panik när jag ser 11-14 åringar ha ”instagram-smink”; alltså den typen där ögonbrynen ser ut som vingar, Det är kakor av bas och vita streck typ som highlighter.
Kommer ha extremt svårt med moralen i det här om jag blir förälder… Vet ju hur roligt det kan vara men det får inte bli att man känner sig mindre värd utan. Men min mamma sa till mig när jag var ca 12 (när jag började bli bra på det och kunna göra mer avancerade saker) ”smink ska inte dölja – bara framhäva”. Tycker det är ett vackert uttryck.
Jag tycker att när man börjar högstadiet (7an) då kan smink vara okej. Jag själv fick börja med det i 6an, då började jag i en ny skola som var 6an till 9an och kände mig ”stor” fick börja med maskara och sen långsamt använda mer. Något jag kommer tänka på om jag en dag får ett barn som vill ha smink är att kravet ska vara bra smink: veganskt, hudvänligt utan dåliga kemikalier. Men hur de använder sminket får vara 100% upp till dem. Jag tror att upptäcka själv och lära sig skapar en självkänsla. Att få höra ”så här gör man för att se ut si och så” tror jag dessvärre bara ökar pressen att vara ”perfekt” Jag själv använde brun ögonskugga till mina blonda ögonbryn upp till 8an ? Men lär sig gör man tillslut ändå! Så tänker jag iallafall