Inlägg i samarbete med ZOÈGAS
Idag är det en dag som vi har väntat på i nästan ett år – dagen då vi som ett avslut i projektet ”Coffee By Women” åker till Kenya. Det är så mycket känslor inom mig just idag. Jag har sett fram emot den här resan länge av många olika skäl. Det kommer att bli helt fantastiskt att få komma till kaffeodlingarna och träffa kvinnorna bakom kaffe tillverkningen. I snart ett år så har jag läst om dom, tittat på bilder, förstått deras situation och jobbat tillsammans med projektet- utan att faktiskt ha träffat dom. Så nu äntligen är det snart dags för oss alla att träffas!
Varför åker vi till Kenya då? Vad är det för projekt som vi har arbetat med under årets gång? Ca 50 % av alla som arbetar med kaffe i världen är kvinnor, men mindre än fem% har ledande roller. Det beror mycket på historiska och kulturella skäl men också för att kvinnor inte får samma utbildningsmöjligheter som män får. ZOÈGAS arbetar för att minst 30% av alla kaffebönder som utbildas i det egna hållbarhetsprojektet ska vara kvinnor. Det har visat sig att arbetet inom kooperativ har varit mer lönsamt- ett arbetssätt som kvinnorna förhåller sig efter. Det har gett blivit ett vinnande koncept för hållbart kaffe. För visste du att inom 10 år så kommer kaffe att vara en lyxvara?
För att lyckas arbeta mot hållbart kaffe idag, och för framtiden är dessa hållbarhetsinitiativ nödvändiga. ZOÈGAS har lyckats engagera över 22.000 kaffeodlare under dom tre senaste åren i Kenya och Rwanda. I samband med initiativet erbjuds även utbildningar inom ledarskap, förtroendebyggande och självutveckling. Män och kvinnor får tillsammans utbilda sig och på så sätt göra kaffets framtid möjlig.
Vad ska vi göra under den kommande veckan i Kenya då?
Vi kommer att besöka fabriker, träffa männsikor som är involverade i projektet för att få höra mer, intervjua, besöka kaffeodlingen, träffa konstprojekts vinnaren Esther med mer. Schemat är fullspäckat och det kommer att bli en vecka med hårt arbete. Där mellan jobbet hoppas jag att få lite syn på själva landet, äta maten och kanske köpa med en souvenir hem till alla snälla barnvakter, barnen och oss själva.
Hej! Hur var det att åka ifrån barnen (speciellt Leonore pga åldern då den matchar mer min son)? Anledningen till jag frågar är för jag har bokat en resa till Grekland med en tjejkompis, veckan innan han blir ett. Det är skräckblandad förtjusning. Han kommer ju vara med sin pappa men jag är ändå fylld av ångest. Hur kände du? Puss & kram! Tack för att du finns och är en sån förebild för mig, som mamma och person!
Härligt?
Vilket grymt och fantastiskt projekt! Tack för att ni är med i den och informerar oss om hur det är. Det är så mycket vi tar för givet och plockar blint på oss kaffet som kostar 5 kr… Jag tycker att det är super att medvetandegöra vart saker och ting faktiskt kommer ifrån, vilka som arbetar med det, hur det tillverkas och konsekvenser av det. På så sätt får allt mycket mera värde i detta konsumtionssamhälle vi lever i! Det är först nu på ”äldre dagar” (26 år) som jag börjat tänka efter vad jag faktiskt handlar. Nu köper jag bara svenskt kött och närproducerat mjölk, ägg osv. Försöker att ha koll på att produkter till kropp, hår, smink osv osv är framtagna på ett sätt som inte skadar naturen eller de som arbetar med det. Försöker att tänka på att köpa bra tvättmedel och städprodukter. Och försöker att gynna de lokala blomsterbutikerna bland annat att köpa hos dem. Försöker också att undvika att handla massproducerade inredningsgrejer (där misslyckas jag nog mest), och istället köpa handgjorda saker eller göra det själv. Jag har fått en helt annan syn på värdet av allt genom detta. Att mitt sätt att handla påverkar världen på så många sätt. Har alltid detta i bakhuvudet men kan erkänna att det absolut inte är alltid det följs till punkt och pricka och såklart räcker inte pengarna alltid till.
Folket i Kenya är underbara människor! Ni kommer få en toppenresa ? Jag gjorde en del av min praktik under lärarutbildningen i Kenya, en oförglömlig upplevelse och resa ?