I det senaste numret av Mama kan du läsa om förlossningstrender. Jag och andra mammor skriver om vår upplevelse, om våra förlossningar. Jag står för trenden att föda tillsammans med en doula. Det är alltså förlossningen med Leonore som är i fokus denna gång. På tal om min doula. Jag håller på att filma #förlossningssnack med Paula på min youtube-kanal. Jag tänkte bege mig tillbaka till BB Stockholm för att träffa Yasmin igen och prata med henne om min förlossning. Det kommer att bli kul att få komma tillbaka till den miljön fast som sitt normala jag. Om det inte var värkar så var det adrenalin för att man precis blivit förälder. Det kommer bli spännande att få kika in i förlossningsrummet där Leonore och Molly kom till världen.
Yasmin är barnmorska, jag tänkte om du har någon fråga som du vill att jag ställer till henne när vi ska dit och filma? =)
Till Barnmorskan: Hur kommer det sig att hyperemesis gravidarum oftast inte tas på allvar bland barnmorskor? Har du själv varit med om ett sådant fall, och hur har du hanterat det?
Missfall risken är orehört stor under HELA graviditeten av personen som lider av den hemska sjukdom.
Men många kvinnor som lider av detta har oftast blivit bemött av misstro och inte fått vården dom har behövt vilket har ibland resulterat i missfall eller abort mot sin vilja för överleva.
Jag är en tjej på 23 år. jag är inte på någon nivå redo för barn men vill ha. Dock så är min absolut värsta rädsla i livet en förlossning. Det finns inget jag kan tänka mig är mer obehagligt, fruktansvärt och gör hemskt ont. Jag tänker att en förlossning inte ens är realistisk (att öppna sig 10 cm?!). Jag skulle helst vara helt sövd och inte ens medveten om en förlossning men hur roligt är det. Min sambo säger att det säkert är en mognadssak och att det går ju bra för nästan alla i sverige. Du har säkert många läsare som fött barn, snälla hjälp mig hur ska jag kunna övervinna min rädsla? Tänk om den aldrig försvinner, då gör jag det nog ändå men vill inte vara så rädd. Kan se framför mig nu att jag vägrar föda barnet av ren rädsla…
Hej Sofie,
Kände att jag även jag behövde kommentera och berätta om min amningshistoria. Självklart är du en fantastisk mamma, oavsett hur du väljer att mata ditt barn ( så låt mig inte att du/någon är en dålig mamma!). Jag tyckte att amningen efter ett tag blev lika viktigt för mig som för honom(min son), det var det mest underbara jag gjort. Man satt så tätt och njut av att den närhet man hade till varandra. Men innan detta så kämpade jag i drygt 2 månader innan amningen släppte! Min son sög på tungan och underläppen i magen, ut kom en fantastiskt liten grabb som inte alla visste hur man skulle suga ( något man tror är det vanligaste och mest basala man borde veta som nyfödd). Vi kämpade med grepp, amningsnapp, jag fick sår. Det enda jag klarade mig från var mjölkstockning! Det var tufft, MEN så en dag så tog ha ett jättebra grepp utan amningsnapp ( och ett till, och ett till). Det släppte för honom i och med att han blev äldre och stadigare i nacken, då kunde han fokusera mer. Men då till saken, de här extremt tunga 2 månaderna blev till nästan 1,5 års ammande!! Det jag vill säga är att du måste fråga dig hur gärna du vill amma för ditt barn kommer må toppen oavsett hur du gör. När man tittar tillbaka så känns 2 månader som så kort tid, jag kommer knappt ihåg hur jobbigt det var – istället har jag bara positiva minnen från amningen! Lyssna inte på andra, för du är redan den bästa mamman ditt barn kan få! Jag var ( och är hehe) envis och höll ut tills det släppte för min son och jag är såå glad för det – för jag själv ville såå gärna amma! Stort lycka till med vilket beslut du än väljer!! 🙂
Så spännande det låter Paula! Vill börja med att säga att du verkligen är en riktigt inspirationskälla och en fantastiskt mamma till dina fina tjejer!
Jag undrar om du inte skulle kunna berätta lite om hur din amning fungerar? Jag har själv en liten kille på tre veckor och kämpar på med amningen. Såriga bröstvårtor och mjölkstockning är något jag tyvärr råkat ut för redan och det känns hopplöst emellanåt. Det finns också en ständig oro över att min lillkille inte får i sig tillräcklig. Det blir inte bättre av påtryckningar från omgivningen och BVC-sköterskor. Ibland vill jag bara ge upp men känner mig som en dålig mamma om jag skulle göra det. Jag skulle gärna vilja höra lite om dina erfarenheter och upplevelser kring amning. Hur funkar det nu för dig? Använder du fortfarande amningsnapp? Hur ofta ammar du? etc.
Stor kram/Sofie
När man får börja träna efter förlossningen? Jag fick barn för 1,5 månad sen och vill så gärna börja komma igång med träningen igen. Tack för en fantastisk blogg 🙂
Hej! Hur vanligt förekommande har en svinkter ruptur inträffat under en förlossning du var ansvarig barnmorska?
Vad var anledningen till svinkter rupturen?
Tacksam för svar! / förlossningsrädd
Så kul att läsa om din upplevelse! Och roligt att själv få vara med ? Det är jag som körde på hypnobirth ❤️ Nästa gång blir det samma fast med doula tror jag. Ska Dick inte ropa hej ännu då det först måste bli en till knodd ?
Jag skulle vilja veta varför de är sån skillnad på hur man får använda epidural i Sverige o Usa.. I usa får man ha epiduralbedövning under hela förlossningen, så de enda man känner är trycket o att de töjer.. Men ingen smärta.. Jag tänker att de borde finnas som alternativ i Sverige. Många (har ingen siffra) kvinnor är ju livrädda för smärtan o väljer då istället att kräva snitt.. Då borde väl epidural vara en bättre lösning o mindre riskfyllt? 🙂 Kram
Hej Yasmin
Är barnmorska världens bästa yrke enligt dig? 🙂
Hej!
Jag har aldrig kommenterat en blogg tidigare men måste bara skriva till dig och berätta hur fin person och mamma du verkar vara. Jag har läst din blogg sedan du började blogga och var gravid med molly och har blivit inspirerad av din positivitet och engagemang sedan dess. Jag imponeras av att du är en ung mamma som alltid sätter barnen i första rum och delar med dig av dina fina och kloka tankar kring barnuppfostran och din kärlek till barn. Jag är snart färdig sjuksköterska och har målet att bli barnmorska, precis som jag vet att du vill. Jag ser fram emot att ha kollegor som dig i framtiden. Det känns lovande!
Ville bara berätta att du är en inspiration för mig och verkar vara en otrolig människa att ha och göra med. Ta hand om dig och dina fina flickor ❤️
Hej Paula och besökare.
Kom ihåg att det enda som räknas då det kommer till barn är om vi uppfostrar dom till att bli en del av världen eller en del av vår Skapares
eviga familj. Liv eller död kort sagt. Här får ni vår Skapares profets hemsida, följ hans instruktioner så får ni och era barn evigt liv eller så kommer ni dö, det är bråttom. I december i år kommer vår Skapare hälla ner sin vrede över alla syndare, 96,66% av jordens befolkning kommer då dö, bara 3,33% kommer vända om, hoppas ni blir en del av dom.
http://www.repairingthebreach.info/
Med vänliga hälsningar
/Wictor Anesten – lärjunge av sanningen
Måste läsa denna kul att du är med en del i media 🙂 kram
http://erikalindgren.com/
Det måste jag läsa!