Efter packning, träning och vila var familjen återigen samlade och vi ville hitta på något denna fredagskväll. Hugos mamma har vernissage med start från idag ute på Kulturfyren på Skepparholmen. Tanken var att vi egentligen skulle åka dit imorgon men det var ett sånt himla härligt väder så vi tänkte att vi skulle åka in mot stan och överraska henne. Vi ställde bilen i Gamla stan och åt middag på Vapiano. Sedan började den långa promenaden till Skepparholmen.
Att gå en promenad med en två åring i stan är svettigt! Jag blir nervös av alla bilar, framför allt med vår dotter som bara springer. Molly vill stanna vid varje sten, staty, båt eller vad det nu är som hon upptäcker så det är ingen idé om att försöka stressa. Det är bra för mig att gå i Mollys takt, det gör mig lugn förutom att man måste ha koll på bilar, övergångsställen och cyklar. Förlåt till alla er citybor med barn men jag förstår inte hur du orkar! Jag skulle aldrig vilja ha min port mot en trafikerad väg. Jag ser bara i huvudet hur det skulle se ut om Molly gick bredvid vagnen med lillasyster. När man öppnar porten med hjälp av kroppen och Molly springer i förväg. Nej jag blir bara stressad av tanken och är glad över att vårt nya område ser ut som landet. Smaken är som baken helt enkelt när man väljer vart man vill bo =)
Molly tittar i menyn vad hon vill äta
Hon tyckte att det var jättekul att få sitta på dom höga stolarna och ville absolut inte sitta i en barnstol 
Dingla med benen över kanten, det är sommar
Mor och dotter 
Hjälpa pappa att köra vagnen, helst själv 
Min älskling, världens bästa 
Glajjor: Ray-ban
Klänning: Warehouse
Skor: Converse
Min man, han som jag delar allt med och som jag inte klarar mig utan. Med han har jag byggt upp ett liv och skapat snart två fantastiska döttrar. 
Farmor blev glad över att se oss =) 
En fråga – varför inte bara ta bilen till SkeppSholmen om promenaden gör dig nervös? Finns gott om parkering där. Bara ett litet tips.
Min man och jag reser just nu Europa runt i husbil med våra två små, en fyra-åring och en 2-åring. Det är fullt upp vill jag lova, en hel del oro men även en massa kul! Visst är det stressigt på vissa ställen (särskilt storstäder) men allting går och man hittar rutiner ganska snabbt. Fast åh vad jag njuter när vi kommer fram till nåt ställe där barnen kan springa fritt utan trafik eller andra orosmoment!
Vi tänker precis lika!! Räcker ju med en enda gång den ordenliga 2-åringen som alltid håller handen glömmee bort och springer ut på vägen. Hemska tanke. Utanför staden mår jag som mamma mycket bättre!
Du är så himla fin och ni verkar ha en så mysig familj!! <3 kram
Så fina!
Alla kan inte bara välja vart man ska bo tyvärr… finns barn i skolan som bor på vandrarhem och själv bor jag i ett garage.. det är en stor bostadsbrist, främst för de som inte har lika bra jobb eller inget jobb alls. Men om man kan/ har möjlighet att välja så förstår jag dig till 100%
Åh, vilken urfin klänning du har på dig på bilderna. Var det länge sen du köpte den? Kramis
Åh så härliga bilder!
Man blir så otroligt lycklig av att läsa just din blogg Paula!
Riktigt vackra bilder och den där lilla sötnosen är en fröjd att se på. Goa storasyster, snart i alla fall.
Hoppas ni får en riktigt fin dag.
barn som växer upp i stan vänjer ju sig vid att just växa upp i stan. Man kan inte låta dom springa vind för våg som barn utanför stan kan. Det blir ju automatiskt att man lär dom vänta vid övergångsställen osv. 🙂
Jag tror att det handlar mer om uppfostran, många föräldrar vågar inte säga till på skarpen, man är mer än kompis än en förälder. Jag tror om att lägger man en bra grund, sätter gränser så tidigt som möjligt spelar det ingen roll vart man bor. Min bror och jag var extremt lugna som barn, mamma och pappa var bra på just det, sätta gränser från början. Jag upplever, tex mina kusinbarn är som apor, men det är bara för att det brister hos föräldrarna. Brist på gränser.
Nu bor inte vi precis mitt i stan, men det är faktiskt inte alla 2åringar som bara springer, även om vår dotter gärna gjort, om hon fick.. Vår dotter är full i liv & väldigt nyfiken hon med, men vid vägar, gångvägar där bilar kör bredvid mm håller vi handen. Inga diskutioner, så då vet hon inget annat heller:)
Hej fina du!
Jag verkligen älskar din & Hugos blogg, men jag undrar om inte ni skulle kunna skaffa snapchat? Så att man kan få följa lite mer i videos och bilder av er varda, det vore hur kul som helst att få ett till sätt att följa eran fantastiska familj!
Lycka till med flytten och den nya lilla tjejen!
Massor med kramar / Elvira