Vinn ett ”bli gravid” kit från clearblue
Jag har läst varenda kommentar under tävlingen där man kam vinna ett ”bli gravid” kit från Clearblue. Det finns inte ett enda öde som inte gör mig berörd. Det är så jävla orättvist att det finns något som heter ofrivillig barnlöshet. Samtidigt så inser jag att det är nog ganska vanligt att det tar lång tid innan man blir gravid. Ert mod och ert hopp ska ni vara rädda om, jag hoppas att alla ni som deltar i tävlingen snart ska få ett plus på Stickan, få bära ert barn i nio månader och sedan välkomna hon/han till världen på förlossningen. Fortsätt kämpa, jag hejar på er!
Om jag kunde hade jag delat ut varsitt kit till alla er men det kan jag tyvärr inte. På torsdag tänkte jag utse vinnaren så ta sista chansen till att vara med och tävla. HÄR hittar du tävlingsreglerna och vad som är med i vinsten!
Hej jag brukar inte delta i tävlingar då jag har otur i sånt här men isag vill jag berätta och skriva 🙂 jag har varit tillsammans med min pojkvän i ett år för cirka 3 månader sen började jag märka att min mens inte kom och jag åt verkligen mycket mat sedan bestämde jag mig för att gå och köpa ett test då visade det sig att jag var gravid jag blev hur glad som helst och min pojkvän blev också det jag berättade kanska tidigt till alla i min närhet att jag var gravid många har gett mig frågan kommer du klara dej du och din kille har bara vart tillsammans ett år men tillsammans kommer vi klara det han är snäll och finns i min närhet jag hoppas att allt kommer att gå bra under min gravidet.
Hej fina du 🙂 tänkte jag kunde chansa på dett iaf..
Har en tjejkompis jag jobbar med, en riktigt bra vän. Hon och hennes kille har försökt att få barn i över ett år. Förra året blev hon gravid och alla vi i hennes närhet va så lyckliga. Efter ett tag visar der sig att hon fått missfall, det gjorde så ont att höra när jag viste hur gärna hon ville ha ett barn.
Lite mer än en månad gick men hon slutade inte få ont i magen, vi bestämde oss att åka till akuten. Efter det skulle vi shoppa. Men det visade sig att hon skulle stanna. Läkarna hade missat att barnet inte va helt borta, och ist hade fostret fastnat i ena äggstocken. Samma natt opererade hon bort äggstocken, det ba tur vi kom i tid. Läkarna säger hon kunde dött om det hade spruckit i magen.
Det gör ont att se min vän och hennes kille kämpa så hårt.
Jag håller verkligen tummarna att jag kan ge henne detta priset. Visa att jag står vid deras sida!!
Kram
hej, jag får hoppas att jag vinner, annars är du i alla fall en historia rikare 😉 jag för ca 2 år sen var jag tillsammans med en kille i 4 år. förhållandet var inte alls bra. han misshandlade mig fysiskt och psykiskt. det är faktiskt för 1 år sen jag lärde mig prata om detta. jag vägrade att inse vad som faktiskt hade hänt mig under alla dessa 4 långa år. jag har haft många i min närhet som varit tillsammans med hel fel kille och jag har alltid sagt att det måste vara så lätt att lämna men det har jag märkt nu att så kan man inte säga. man kan bara yttra sig om man varit i ett sådant förhållande. ingenting är roligt, och allt man behöver är stöd. jag har varit rädd för att öppna min mun, rädd för att säga vad jag tycker och tänker, rädd för att han ska komma hem, rädd för vad han tänker göra mot mig dagarna vi var tillsammans. han manipulerade, han misshandlade, han missbrukade, han har asperger/adhd, han var min drömkille – vilket jag trodde första månaden. men allt vände.. hela min värld vände tillslut upp och ner. jag mådde inte bra, jag hade inte kunna skratta, slappna av, vara mig själv, på fyra år.. förstår du, 4 hela långa år. jag tänkte alltid, vissa har det värre.. hans ex, hon försökte säga åt mig innan jag blev tillsammans med honom, som vi alla tjejer tror så tror vi att exen bara säger så för att förstöra eller något, men jag sa att jag är ledsen för vad han gjort mot henne men alla är värda en till chans…. det fick jag ångra senare. jag har varit rädd varje dag för att gå hemifrån, jag vågade inte gå till affären utan att han kunde dyka upp där och undra va fan jag håller på med, och dra mig i håret hem. jag var nästan som inlåst. jag fick inte ha min egen telefon, hans syster var den enda jag kunde ” umgås ” med, fast hon nästan är lika dan.. jag var beredd på att jag skulle dö vilken dag som helst. allt han gjort mot mig, det är hemskt. jag skulle aldrig kunna önska att någon var ofödd, men nästan där gjorde jag det.. jag förstår inte hur såna hemska människor kan komma in i detta värld. jag minns när han bröt min näsa, och misshandlade mig så mycket så jag nästan inte var vid liv. jag kände att nu måste någonting hända.. om det finns en gud, så är det nu jag behöver honom. jag har stått ut med så mycket hemska saker ingen människa bör gå igenom i ett förhållande under 4 hela år. jag vet att ett år går ganska fort, men det kändes som jag varit tillsammans med honom i hela mitt liv. när han hade gjort mig illa så pass mycket, så kanske han slog till en punkt i mitt huvud, den enda lilla punkten jag hade kvar som var JAG.. den punkten vaknade upp lite, och jag undra.. vad fan gör jag? jag är glad att jag lever, och jag ska fan leva vidare.. varför kan jag inte få gå ut? varför kan jag inte få ha en telefon? varför kan inte jag bara få gå och handla mat och drömma mig bort i affären och se andra ansikten för en gång skull? varför kan jag inte få leva mitt egna liv? det var många frågor jag ställde till mig själv. och jag började märka att dom är ganska enkla. jag började planer hemma när han inte var där, hur jag skulle göra, hur jag skulle smita, hur jag skulle tänka, jag tänkte också vad han skulle göra flera gånger om , om han kom på mig. men min vilja att gå tog över där. jag kände äntligen att nu får det vara nog 4 år är för mycket. jag var självklart rädd. men jag kände att jag måste vara stark i detta för att klara mig ut ur det levande. jag må ha varit dum i flera år, och inte kunnat tänka klart. men tack vare den smällen jag fick på punkten av mitt huvud fick mig att tänkta om, jag kände att detta måste vara ett tecken på att nu är det nog. efter många försök och en hel del misslyckanden så lyckades jag tillslut. jag kom loss. jag kunde inte riktigt slappna av för jag trodde inte det var sant. jag gick och pratade med en psykolog, kurator och gick hos gynekologen. mitt under ett samtal med psykologen så frågade dom en ganska så konstig fråga tyckte jag. hon frågade om min mens varit regelbunden under denna tid.. jag undrade varför hon frågade det men vi kom fram till att den var flera veckor sen. jag gick till barnmorskan och fick göra ett test, och mitt i mitt eget läkande så visar det plus på graviditetstestet….. jag bröt ihop. jag fick minnen tillbaka om mitt ex. jag hade så många tankar i mitt huvud, men inte en enda tanke var att gå tillbaka till honom.. han får reda på saker , utan att jag vet hur. och han fick reda på att jag var med barn. jag vet inte om han sett mig komma ut därifrån gråtandes eller om han pratade med unga tjejen som satt inne i väntrummet med mig som sa till mig att hon hoppas det löser sig. jag har ingen anning om hur han får reda på allt, men han visste om det.. nu var han efter mig.. igen.. och jag stod på mig, denna gång slogs jag tillbaka, jag kände att nu ska han inte få med mig ner i det djupa hålet igen. och jag sa att jag ska göra abort och då stannade hans hjärta. han blev ledsen, första gången jag såg honom gråta. jag trodde såklart detta gråtandes var för att jag skulle känna * åå stackaren som gråter* men nej, jag hade blivit en person som inte har några känslor kvar, jag litade inte på någon, efter många om och med så har vi nu äntligen gått skilda vägar, jag är inget annat än glad att bli gravid under denna tid var inget jag önskade, och inget jag ville behålla, tänk så blir barnet också en sån hemsk människa. under hela året som jag varit ensam har jag pratat med specialister inom allt, och jag har funnit min väg som jag vill gå, jag har äntligen ett jobb och jag känner mig själv. jag vet i dagsläget vad jag vill ha, och vad jag vänder ryggen till direkt. jag önskar att ingen annan människa hamnar i samma situation som jag och jag stöttar alla som har hamnat i detta läget jag var i, jag ger tips och jag vet en hel del fina kvinnor som har kommit ut ur det som jag en dag gjorde. jag kan även berätta att jag nu efter 2 år har träffat en man, en man som är världens snällaste. jag kan säga ärligt att jag inte riktigt vågade i början, jag kände att alla män var som mitt ex. men det bevisade han ganska fort att han inte var, samt att jag fick lägga min historia åt sidan och ge denna man en chans. nu så försöker vi bli med barn, men det går riktigt inte som det ska. det har tagit ganska lång tid och jag vet inte vad jag gör fel, är det fel på mig efter allt jag gått igenom? vad är fel? jag undrar vad som är fel hela tiden. kanske undrar jag så mycket och det är därför jag inte blir med barn? jag har ingen aning. det enda jag vet är att jag nu har träffat mannen i mitt liv, och det är han jag ÄLSKAR och det är han jag vill ska bli pappa till mina barn. efter jag nu berättat en pytte liten del, så tror jag egetligen inte jag kommer att vinna detta kitt, det skulle ju såklart underlätta för mig men nu är du som sagt en historia rikare. jag ser hur bra du och hugo har det och jag önskar er all lycka i världen tillsmamans med eran fina dotter! stora varma kramar jenni
det är tyvärr väldigt svårt att bli med barn ;( andra har tur men inte alla.. man får bita ihop och se de ljusa i mörkret de blir säkert bra för alla
Hej paula,
När jag såg detta inlägg kom jag att tänka på min kusin som har haft ett ganska tragiskt liv och är nu ofrivilligt barnlös.
Min kusin bor i ett land i Europa som är ganska fattigt. När hon var några år yngre så träffade hon en kille som hon tyckte om och tänkte att han gjorde detsamma. Så på deras första dejt så tar han henne med bilen och åker iväg långt bort, mot hennes vilja. Han säger åt henne att testa hans cigarett och ung o dum så gör hon det. Hon tar några bloss och så är hon borta. (Det var hash, hon hade ingen aning). Han utnyttjar tillfället och våldtar henne, sedan skjutsar han hem henne. Eftersom hon var otroligt rädd för sin pappa som är väldigt sträng vågade hon inte säga någonting. Men killen lät inte henne vara, han ringde henne och tvingade henne gå ut med honom annars skulle han berätta för hennes pappa. Och det svinet gjorde det ändå till slut, han berättade för hennes pappa att han tagit hennes oskuld. Så vad gör pappan? Han klär henne naken och slår sönder henne och låter henne sova utomhus i trädgården i 3 dagar på vintern. Efter 3 dagar lyckas hennes mamma få in henne och och få hennes man att mjukna lite. Pappan lät henne vara i ett rum i huset och bad syskonen gå in och se henne för att se vad som skulle hända med dem om de gjorde likadant.
Min kusin hade inga hopp om att någonsin få gifta sig eller träffa en bra kille. Hennes liv var förstört. När hon berättade allt för mig så strömmade hennes tårar nedanför kinderna och jag kommer aldrig glömma den synen. Hon var så himla bra på att gömma allt och verka glad, så att jag aldrig skulle misstänkt att hon gått igenom något sådant.
Men, livet vände. Hennes familj blev varse om en kille som verkade bra och hon fick lov att träffa honom. Han blev hennes väg ut och hennes räddning. Nu är hon lyckligt gift med honom, och slipper sin pappa. Det olyckliga är att hon inte lyckas bli gavid. Hon vill så gärna ha barn med sin man men efter missfall och flerfaldiga läkarbesök för de små summorna de har råd med så har läkarna kommit fram till att hennes kropp har förfrusit så mkt att det har svårt att gå tillbaka igen och svårt för att bli gravid. Kanske har läkarna rätt? Det är dock väldigt svaga läkare i det landet. Och ivf och sådant kommer inte på tal då hon inte har råd. Så hon påminns varje dag om de tre dagarna då hon låg naken i minusgrader, för de verkar ha förstört hennes chans att bli gravid.
Jag undrar om ett sånt här kit möjligtvis skulle kunna hjälpa henne.
Skulle jag vunnit detta kit så skulle jag skänka det till henne omedelbart, och hoppas av hela mitt hjärta att det går vägen. Och självklart skulle jag berättat för dig, och alla här på bloggen om det går vägen.
Hon förtjänar ett lyckligt slut.
Jag har kanske inte lika tragiskt öde som många andra bland kommentarerna men ska ändå ge tävlingen en chans.
Min dröm har alltid varit att bli mamma, tom när jag själv var barn så drömde jag att en dag få bli det. Så hela mitt liv har jag väntat på ”rätt” tillfälle, ekonomi, ålder, boende och såklart sambo.
Nu när alla pusselbitarna hamnat på plats och både jag och min sambo sedan 2 år tillbaka längtar efter en liten så kommer det där efterlängtade pluset aldrig…
Jag tänker mig att även om det förmodligen kommer krävas lite mer än detta kittet så är det iallafall en bit på vägen!
Hoppas att du och din familj har det bra!
kram
åhh detta skulle jag och min sambo behövt innan.. gått åt många test och mycket blod svett o tårar.. vi försökte i över ett år innan vi sökte hjälp. men fick då bra till svar att pga att vi är så unga (25,28 år) så skulle vi försöka tills det gått 2 år.. kändes ju inte alls roligt o höra då när man redan var jätte förtvivlad och ledsen.
Men nu har det äntligen tagit sig 🙂
Men Paula skulle du kunna göra ett inlägg där du skriver om sidor som skickar hem gratis saker. vet att du gjorde ett sådant när du väntade Molly. men hittar inte det. hade varit snällt.. 🙂
Men till alla er par som försöker.. ge inte upp och stötta varandra. när alla säger att det kommer ordna sig så gör det de tillslut även om det är det sista man vill höra just då.
Kramar o lycka till!
FÖRLORA LÄSARE; Snälla paula kan du/ni fixa så att man ser nya inlägg, det händer OFTA att det ”hakar upp sig” . Dvs. går jag in på en dator står detta inlägg som det sista du skrev men sen går man in via en annan då visas ditt senaste. Eller så måste man radera all historik då blir det vanligt.. sen blir det samma igen.. hoppas du förstår vad jag menar.
Det tråkigt att sitta och tro att du inte skrivit nya inlägg på en vecka,,,men sen så har du det ändå fast man ej kan se:(
Sett att detta krånglat för flera, så SNÄLLA kolla upp detta.
Mvh!